Gud välsigne ditt företag

I tv-debatten mellan Palin och Biden för några dagar säger Palin, på temat corporate America, något om att hon verkligen känner för Exxon Mobil. Det är visserligen storföretagens VD:ar hennes hjärta blöder för, men när hon säger det låter det verkligen som om företagen de som hennes känslor riktas till. Det känns väldigt början av 2000-talet att ge företag mänskliga drag. Eller vad sägs om DN’s beskrivning av hur finanskrisen drar sig fram över Tyskland? En bank som kämpar för sin överlevnad? Den ligger alltså där i respirator och flämtar, eller förblöder den? Det handlar om timmar, säger man. Som om bara en tillräckligt skicklig läkare kunde dyka upp som en hjälte och rädda livet på banken. Inte en helt unik tanke, när IMF grundades var en av aktiviteterna att skicka s.k. money doctors ut till ekonomiskt drabbade länder för att ställa ekonomin i ordning. Och även om det fanns vissa ekonomiska brister som kunde rättas till med ekonomisk expertis – t.ex. att det inte lönar sig att trycka mera pengar – så är det en missuppfattning att ekonomi skulle kunna skötas på samma sätt som medicin.

Men nu är det faktiskt så att den där tyska banken inte lider. Företag har inte känslor, de kan inte bli sårade eller kränkta. Företag ”kämpar” inte, som i DN’s ingress. Människor kämpar. Människor råkar i kläm. Det blir inte lite absurt när företag garanteras mänskliga rättigheter, socialt skyddsnät och integritet samtidigt som dessa fråntas från människorna. Det är vad jag ville säga idag.

Reklam från Schweiz

Jag bjuder på lite schweiziska reklambilder. Reklam slutar aldrig fascinera. Får det vara lite cigarretter?

Så lite eskortservice. Gällande sexindustrin ser det ut att vara lite ambivalent. Är proffsighet alltså ett plus eller ett minus?

Zeus, apan, datorn eller människorna själva?

Under Antiken var det vanligt med en annan jag-uppfattning än vi har nu, har jag lärt mej idag. Människorna såg sig själva som gudarnas marionetter och upplevde ofta att det som de utsattes för var utom deras egna kontroll. Man flöt på och kunde bara konstatera världens gång, inte tänka sig att man kunde påverka den själv. Innan man skrattar allt för högt åt hur dumma grekerna var kan man jämföra deras sätt att tänka med 2000-talets.

Jag tänker då på hur utbrett det är att tycka att man ändå inte kan göra någonting åt saker. I senaste Ordfront skriver Daniel Berg om orsakerna bakom den ekonomiska krisen. Artikeln finns tyvärr bara i pappersform, tyvärr eftersom den verkligen är läsvärd. I kapitlet ”Apan, Datorn och Cheney” visas en skrämmande bild av den ekonomiska världen upp. Experiment visar nämligen att när proffsinvesterare och ögonbundna testpersoner (som väljer placeringarna genom att kasta pil) får lika mängder kapital att placera samlar de på sig ungefär lika mycket pengar år efter år. Att krama vinster ur det globala kapitalet kan vara enkelt på kort sikt, men i det långa loppet tycks ingen kunna veta hur det lönar sig att placera för att få pengarna att fortsätta växa.

Ursäkta. Ingen människa ska det vara. Berg berättar om petabytes datorer (1 peta= 1000 tera) som Wall Streets största banker använder sig av. Dessa program är nu så avancerade att de rättar till sig själv, läser nyhetssidor och bloggar, allt i jakten på hur pengar borde placeras. Bankernas ekonomer kan vara nöjda. Äntligen ett ekonomiskt förnuft! Vad är det då dessa datorer säger oss? Det undrar Naomi Klein och levererar därefter det hårresande svaret: de investerar hungra gånger mera i vapen- och oljeindustrin än i förnyelsebar energi. Vi lyssnar och köper, för det är det som är lönsamt. Och hur många gånger har inte du hört en beslutsfattare säga att han/hon gärna skulle fatta ett annat beslut, men det går bara inte eftersom vi måste tänka på ekonomin? Och så finns det ingenting mera att säga liksom. Jag förstår det växande missnöjet mot politiker eftersom de flesta inte gör annat än spelar med. Men än så länge är det faktiskt bara människor som kan bedriva politik. Och jag skulle gärna påpeka att vi gillar att skylla allt på dedär eländiga nordamerikanerna, men vilken finländare eller svensk eller whatever som har placerat sina pensionspengar i en fond spelar faktiskt med i dethär systemet.

Under Antiken var det Zeus och gänget som bestämde. Nu är det Wall Streets superdatorer som räknar ut hur länge Irakkriget ska hålla på och var man ska slå till nästa gång. Allt för att inte siffrorna ska peka neråt.

För en tankeväckare om alternativ pengahushållning, läs om en räntefri värld på Forum för Frihet. Dagens finlandssvenska insider-höjdare finns hos Sara. Vidrigheterna i Palestina fortsätter förresten dagligen, trots att gammelmedia inte rapporterar. Läs t.ex. Anna Wester och Pastey.

Guatemala pictures: people and politics (click to enlarge!)

1 Río Dulce, girl watching her big brother playing

2 Casa Guatemala kids during their school holidays usually swim…

3 …and eat oranges…

4 …until they fall asleep

5 New Year’s party in the orphanage

6 Older kids helping out in the hotel kitchen

7 Why make presidential election campaigning complicated when you can just say: ”Vote like this for a better future”

8 Livingston, a poster for Partido Patriota, with candidate Otto Perez Molina, a School of Americas-trained retired general responsible for deaths in the Guatemalan civil war. His policy of Mano Dura, fighting criminality with hard hands, almost made him president some months ago.

9 The winner in that election was Alvaro Colom, here shown on a poster thrown on the ground and littered. I met people who had the same poster on the walls of their houses, hoping that he would be the leader the country needs.

10 But most people have an idea of who the real leader of Guatemala is, the big companies. I can’t get over how everything can be bought for money. There doesn’t seem to be a single building in any town that is not sponsored. On the steps it says: ”How great it is to pay per second” ”The best chip is Tigo’s”.

Katastrofkapitalismens guldålder

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, levde vi i kapitalismens guldålder. Så spår Mika att vi kommer att säga år 2055. Jag tror att Naomi Klein kanske skulle hålla med Mika. Jag läste klart hennes bok Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott idag.

Många andra bloggare har skrivit om Chockdoktrinen, och jag har hört den kallas decenniets viktigaste bok. Man kan säkert vara av olika åsikt om Klein, men hon granskar källor, vänder på stenar och framför allt drar paralleller och visar på mönster på ett sätt som gör att jag tycker att hon är värd all heder. Hon pekar på en medveten politik av tortyr och ekonomisk chockterapi som går igenom hela närhistorien, från Chile via Polen, Kina, Sydafrika och Ryssland, till USA, New Orleans, de tsunamidrabbade områdena och Irak. Överallt är strategin densamma: se till att befolkningen sätts i chock (eller utnyttja en naturkatastrof), ta bort offentlig service, privatisera, sälj ut institutioner och naturresurser till företag. Tysta ner oppositionen, ofta via tortyr, men den bästa tortyren är att ställa alla i ett chockläge där man inte vågar ifrågasätta eller protestera. Det är en dyster, dyster bild som målas upp, men i slutet av boken pekar Klein på tecken på att katastrofkapitalismen inte kommer att lyckas i all evighet, och hon håller upp Latinamerika som exempel.

På baksidan av boken läser jag att den ”kan underminera hela det nyliberala ekonomiska tänkandet av idag och förändra samhällsdebatten för lång tid framåt”. Får hoppas det, men det kräver att andra än de som redan är frälsta läser den, för katastrofkapitalisterna lyssnar inte på andra, det vet vi redan.

Något som jag inte direkt hade väntat mej av boken var kapitlet om Israel. Visste ni att terroristattacker, som förr orsakade börsras idag stärker börsen? Efter att Sovjetunionen fallit sönder flyttade så många ryska judar till landet att det skulle motsvaras av att alla greker flyttade till Frankrike. Detta bjöd Israel på en chans att köra ut palestinier som jobbade i landet (lika viktiga som mexikaner för södra USA) och ge jobben åt de nyanlända ryssarna i stället. År 1993, då man var optimistisk inför fred, stängde de därmed gränsen (samtidigt som man började bygga många nya bosättningar, de nya skulle ju bo någonstans…) och Palestinas BNP rasade, vilket lämnade en massa nya människor i fattigdom och arbetslöshet. Staten Israel blev dessutom leverantör av något som alla nu ville ha, d.v.s. ”kontraterrorismteknologi”. Nä, nu ska jag låta er läsa boken själva. Den är verkligen värd det.

Om barnen syr snygga kläder så…

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, kunde människor inte vara etiska och moraliska utan behövde något som kallades ”lagar”. Så tänker sig Ida att vi kommer att säga år 2055. Tankeväckande! Kan man tänka sig ett framtida samhälle där moralen får en så framträdande roll att vi inte behöver en bok med text om vad man får och inte får göra? Det är ju ändå ganska opraktiskt eftersom många av lagarna behöver tolkas. De kanske har skrivits för så länge sedan att man inte kan gå tillbaka och fråga personerna som skrev den vad lagarna menade. Tiderna ändras, och lagarna sackar alltid efter.

Idén om ett samhälle utan lagar skulle kanske passa bra för den som vill minimera det offentliga också. Tänk så man kunde banta i statsekonomin om man inte behövde anställa lagskrivare. Men jag tror inte att Idas tanke är ett fullständigt anarkistiskt samhälle, utan ett där människor tänker efter och tar ansvar för sina handlingar. Det tillåts vara utopistiskt tycker jag, för 50 år är en ganska lång tid.

Vi är rätt så långt ifrån det tycker jag idag, när jag läser att H&M använder barnarbetskraft. Det i sig kan nog inte kallas nyhet, däremot blir jag lite provocerad av den lilla gallupen i anslutning till nyheten. Ja, jag vet, det är inget representativt urval, men frågan är ”Kommer du att fortsätta handla på H&M – trots avslöjandet om barnarbete hos kedjans leverantörer?”, och alternativet ”Ja, jag fortsätter shoppa som vanligt” leder med 47 %.

Lagar och straff hänger alltså efter. Det går inte att hålla efter alla människorättsskurkar från statens håll och då skulle det vara bra om människor tänkte efter lite själva också, och handlade efter sin moral. Kanske folk t.o.m. skulle må bra av det.

Folk som låtsas vara liberala

År 2055 kommer Staffan att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, försökte folk vara liberala.

Att undervisa om ideologier för högstadieelever är ingen lätt uppgift. Nationalism är ganska lätt förstått. Socialism går att förklara. Konservatism är redan lite svårare, det är ingen konst att härleda ordet ur bevara och rita en konservburk på tavlan, men redan här stöter man på problem som skillnaden mellan konservatism som värderingar och ekonomiskt tänkande. Och liberalism, det är nog allra svårast att förstå, särskilt om jag som lärare vill gå lite längre på djupet än att säga att liber betyder fri, såsom i frihet att tänka, skriva, köpa, sälja, äga, tycka och tro vad man vill. Liberalisterna såg optimistiskt på framtiden kring år 1900, har mina elever fått läsa. Vi har också läst om franska revolutionen och hur Liberté var ett av slagorden. John Stuart Mill och så USA’s grundlag. Kopplingen mellan liberalism och demokrati och mänskliga rättigheter. Bra så.

Men var står liberalismen idag? Hur är det med detdär universala i alla dedär friheterna, glöms det inte bort ibland? Jag träffade en afrikan bosatt i Finland som i tio år har försökt få bjuda hit sin kompis som aldrig får visum. Hans mamma är den enda som har fått lov att komma på besök (och en annan kompis berättade om en kvinna i Afrika som fick avslag på sin visumansökan för att komma på sin sonsons dop, hon ansågs inte ha någon vettig orsak att åka). För att inte tala om asylsökande och andra migranter? Borde inte liberalerna per definition gå i spetsen för Ingen människa är illegal/no border-rörelsen?

Gratis utbildning för alla tror jag säkert att de franska revolutionärerna hade försvarat om de var här idag. De skulle nog inte ha gillat de växande klyftorna i samhället. På den liberala internationella agendan borde väl hinder för rättvis handel vara de första att slopas. De borde naturligtvis fördöma alla länder som ockuperar andra suveräna folk. De borde dra ut på gatorna och demonstrera mot kränkningar i individers privatliv, såsom i ”terrorlagarna”.

Och så vidare – men nä. Allt detdär kan suddas ut, för det viktigaste tycks vara friheten att äga, och det strider skatter emot. Det viktiga är att ha frihet att köra sin egen bil och att betala sig förbi kön för höftoperationen. Frihet! Det kan bli lite svårt att få ihop det. Det tycker också denna gedigna text, som avslutar med att tvivla på om vi alls kan kalla något för liberalism.

Clownnäsa mot barnarbete

Mika från Finland har lite olika svar på hur han tror att vi kommer att säga år 2055. Ett är dethär: ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005, levde vi utan begränsningar och utan att veta vad våra val leder till”. Ganska tankeväckande ord tycker jag. Detdär med att leva utan begränsningar är nog ganska typiskt början av 2000-talet om man frågar mej. Det är väl klart att jag ska få resa vart som helst? Behöver jag en orsak? En nigeriansk man däremot i giftasvuxen ålder kan inte få ett turistvisum till Finland.

Hursomhelst. Det jag tänkte skriva om idag är något som går av stapeln imorgon och kallas för ”Näsdagen”. Jag uppmanas att hitta på ett jippo, eller delta i ett, eller ha på mej en clownnäsa som jag har köpt i R-kiosken för 1,50 € (varav hela 40% går till välgörenhet).

Jag skulle verkligen inte ha lust att vara cynisk. Finlands public service-TV, YLE, ska hålla en insamlingskväll med inhemska artister och en egen låt. På skolor och daghem uppmanas man att delta. Jag tror säkert att evenemanget kan göra någon lite medveten om orättvisorna i världen. Barnarbete är något man vill komma åt genom kampanjen, och man påpekar att 35 € räcker för att betala ett barns skolgång ett år.

Och just sådär länge kan jag låta bli att vara cynisk. Inte bara det att 40% av 1,50 € är ganska lite pengar som ska nå barnarbetarna. Vem har tillverkat dedär clownnäsorna månne? Till näsdagens sponsorer hör åtminstone ett flygbolag och flera marknadsföringsföretag. Vad jag vill säga är dethär: Så som läget är idag kommer det nog ett nytt barn och tar över jobbet för varje barn som får börja skola för våra 35 €. Det finns helt enkelt ett enormt sug av arbetskraft, något som inte beror på att dedär fattiga människorna inte förstår utbildningens betydelse, utan för att det är storföretagens krav på billiga leksaker, kläder och elektronikprylar som styr. Barbiehusen och minnepinnarna ska göras snabbt och billigt. Även om det inte alltid är fråga om barnarbete så som vi uppfattar om, låt oss säga, 16-17-åringar packar clownnäsor, så är det värt att komma ihåg att FN’s barnkonvention kallar alla under 18 år för barn och att väldigt många barnarbetare jobbar inom jordbruket, kanske för att föräldrarna jobbar 16h/dag på en närliggande fabrik.

Så är det detta med clownnäsan. Inget illa mot clowner, men är detta rätt infallsvinkel? Om jag uppfattas som en ignorant jävel för att jag inte har på mej någon extra näsa imorgon så får jag ta det. Och med dethär vill jag inte säga att det är något fel med att delta i såna jippon. Tvärtom. Jag är säker på att många hjälper, donerar pengar, sprider information och deltar i det nationella lotteriet med andra baktankar än att vinna dendär flygresan till New York som är huvudvinsten.

War is peace

Alessandro thinks that in the year 2055, he will say: ”I can’t believe that 50 years ago, in 2005, there had only been two world wars”. For sure, he is not the only one who is worried we might have to say that. (In Chiapas, Mexico, in the summer of 2005, I met people who said we are already living the Fourth World War– neoliberalism – and I must say I do understand where they are coming from.)

Officially, there have only been two world wars- and many people want to keep it that way. It was last shown in March of 2003, when millions of people marched against the US invasion of Iraq. Now, the peace movement has a new spokesperson, George W. Bush. He is worried about World War III being started by Iran. Isn’t that great. Guess what Bush’s recipe for peace will be! Talk about irony.

Future ancient things, and no sporting activists in sight

In 2055, a musician named Max thinks we will talk about the beginning of the 21st century as the days when TVs looked like big boxes, and we had things like overhead projectors and batteries. I like all of my answers, but this belongs to my absolute favorites, because it makes me look around and think: What other things that I am using now will only be seen in museums in 2055? CDs for sure. SUVs, hopefully. Books? Game consoles? Viagra? Fast food? TV shop appliances like the thigh master? What do you think?

And, just one thing on the Burma issue. Why are there no politically aware and responsible athletes? It’s impossible for me to imagine the top sprinters, swimmers or footballers who everyone is waiting to see perform in Beijing next year, stand up and say that they won’t play/jump/run unless China does all it can to save the democratization process in Burma. Since rich countries around the world get all their cheap shopping done in China, I don’t see them speaking up. But the athletes and the teams could cause some headlines maybe.