Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘Latinamerika’ Category

Livsfarligt

Posted by Pia på torsdag 29 april 2010

I en attack i Oaxaca, Mexiko, dödades igår två personer, varav den ena var den finländska aktivisten Jyri Jaakkola. De var med i en tjugopersonersdelegation på väg till San Juan Copala för att observera situationen där. På Kaos En La Red kan man läsa varför de hade valt att åka dit. San Juan Copala hade drabbats av den mexikanska statens strukturella våld:

”Vi har ingen el, de har stängt av vårt vatten, de kommunala skolorna har inte varit igång sedan januari, det finns inga läkare, kvinnor som beger sig ut för att söka vatten och mat blir trakasserade av paramilitären som befinner sig här. Vårt samhälle hålls i permanent gisslan och läget som det är upprätthåller inga liv”

Observatörerna kom aldrig fram. Tio kilometer innan målet blev de tvungna att stanna eftersom vägen var blockerad. Strax därpå började blodbadet. Ett femtontal paramilitärer från det regerande partiet PRI’s styrka Ubisort (vars förkortning Unión de Bienestar Social para la Región Triqui betyder unionen för social välfärd i Triqui-regionen) fortsatte skjuta på dem som sprang iväg för att gömma sig i skogen, också efter att de hade märkt att ingen i delegationen var beväpnad. När Röda Korset senare kom för att undsätta de sårade blev de också beskjutna. Flera av de sårade är ännu försvunna, menar fifi.voima.fi. Enligt ett vittne som talat med Kaos En La Red blev de två som dog skjutna i huvudet.

”Är det nu farligt att resa till Mexiko?” frågade nyhetsuppläsaren i MTV3:s kvällsnyheter igår professorn i världspolitik, Teivo Teivainen, som mycket riktigt svarade att det faktiskt är farligt i Mexiko, särskilt för ursprungsbefolkningen i Oaxaca. Det var antagligen inte riktigt så nyhetsuppläsaren menade, hon var väl mera ute efter om finländarna nu borde ställa in sina charters till Cancún. Men vad betyder det att ett ställe är farligt? Jag var i Oaxaca för fem år sedan, och då blev kringresande där ofta påminda om att det var farligt där. Bussar blev stoppade och genomsökta, polisen fanns överallt. Men man poängterade inte att det var regeringens egna trupper man borde ha varit rädda för, utan man mumlade mantrat om rebellerna. Ja, dedär som bodde i byarna var de som beskrevs som farliga. Men mera rätt var att regeringen hade gjort livet odrägligt för dem, och om det är någonting som bevisligen är livsfarligt, så är det att hållas i permanent gisslan utan el, vatten eller tillgång till läkare.

På något sätt lyckas man i Mexiko (men inte bara där) upprätthålla en politisk diskurs som går ut på att ”hårda tag” är det som hjälper mot problem som härrör sig av att människor är fattiga. Man lyckas föra fram budskapet att de fattiga och förtryckta är farliga, istället för att säga att det är livsfarligt för en människa att vara fattig och att det är livsfarligt för en människa att vara förtryckt.

I denhär världen är det också livsfarligt att påpeka just hur livsfarligt det är att vara förtryckt. Jag kände inte Jyri Jaakkola (eller den mexikanska kvinna som också dog) men blev ändå berörd av nyheten och särskilt av stämningen på minnesdemonstrationen som ordnades utanför den mexikanska ambassaden i Helsingfors idag. Jag hoppas att detta leder till en ordentlig utredning och att de mexikanska myndigheterna ställs till svars, samt att påtryckningar sätts igång för att garantera de mänskliga rättigheterna för alla oaxacabor. Eftersom världen för den som saknar mänskliga rättigheter är en livsfarlig plats.

Annonser

Posted in aktivism, fattigdom, Latinamerika, mänskliga rättigheter, militarism, polisstat, polisvåld, politik, rädsla, turism, Uncategorized, våld | 5 Comments »

Ekonomi är ingen neutral vetenskap

Posted by Pia på onsdag 20 februari 2008

Tänk er att för 50 år sedan, på 1950-talet när Internationella valutafonden (IMF) var relativt ny, tänkte man sig att ekonomin kunde vara något avpolitiserat, ”lika neutralt som väderleken”. Detta fick jag höra på en föreläsningsserie om globalisering jag går på, ett samarbete mellan filosofiska och statsvetenskapliga fakulteten. Några årtionden tidigare hade USA lånat ut pengar till latinamerikanska länder med vissa villkor för lånen efter problem med skuldcykler på 1800-talet. Man skickade ner s.k. ”money doctors” som skulle rätta till felen i penningpolitiken. Efter att flera länder, med Bolivia i spetsen, på 1930-talet började mumla om att man inte kunde betala tillbaka de stora lånen, och t.o.m. ifrågasatte om man alls borde göra det, blev man (USA) tvungen att hitta nya sätt att institutionalisera det ekonomiska. IMF och Världsbanken blev de perfekta verktygen. Och snart var det inte bara penningpolitiken (styrräntor, devalvering, osv) utan också finanspolitiken (t.ex. hur mycket pengar som satsas på offentlig sektor) som blev vetenskap.

Detdär var länge sedan. Det konstiga är kanske att många ännu på 2000-talet tror att ekonomi är att bara läsa kurvor och lära sig beteckningar, att tacka och ta emot. Att överhuvudtaget skilja ekonomi från resten av det samhälleliga och politiska är en konstruktion. Jag kommer faktiskt ihåg en tid då det inte fanns särskilda ekonominyheter på TV eller ekonomisidor i tidningarna, och vi klarade oss ändå. Hur kunde vi? I grundskolans sista klass i Finland har eleverna för några år sedan fått en extra timme samhällskunskap i veckan, men den ska användas för ekonomikunskap. Bra så. Men jag hoppas innerligen att inte andra lärare följer läroböckernas upplägg, med en skild del ”vanlig samhällslära” där man läser om kommuner, stat, lag, makt, medier osv och den andra delen, som är ”ekonomi”. Borde inte ekonomi finnas med i allt detdär?

Nej, det som vi ska lära oss är att det finns vissa saker vi får och ska påverka, dit hör t.ex. som vem som har dansat finast eller sjungit fulast i något TV-program eller vilket slags omslagspapper favoritchokladen ska ha i framtiden. Men allt som är ekonomi, det ska vi sakta men säkert lämna över åt dem som vet och kan.

Posted in demokrati, ekonomi, EU, fördomar, filosofi, globalisering, imperialism, katastrofkapitalism, Latinamerika, liberalism, manipulering, nyliberalism, politik, privatisering, storföretag, värderingar | 3 Comments »

Skolsnack

Posted by Pia på tisdag 15 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, var man tvungen att gå till en skolbyggnad. Så tänker sig Kajsa att vi kommer att säga år 2055, när utbildningen sedan länge sker på distans via datorer. Jag antar att vissa saker inom utbildningen kommer att bli mera nätbaserade, och jag gillar internet, men tror ändå inte att skolbyggnaderna kan försvinna. Egentligen tror jag att vi får andra, viktigare saker att diskutera vad gäller framtidens skola. Som synen på kunskap, verkliga demokratifrågor, detdär med ”effektivitet” som ovälkommet har smugit sig in från näringslivet i det offentliga, och kanske framför allt detdär med privatskolor, som Finland ännu nästan helt har klarat sig utan.

PG är från Brasilien och sysslar i livet med lite samma saker som jag, samhällsvetenskaper, filosofi och att vara lärare. Vi träffades för några år sedan på jakt efter zapatistvibrationer i Chiapas nära sydöstra Mexicos berg. Nu skriver han om situationen i skolorna i sitt land:

”I år börjar jag undervisa filosofi, jag ser fram emot det, eftersom jag kan komma i kontakt med verkligheten och hjälpa eleverna med det lilla jag kan. Det mest sannolika är att jag börjar undervisa i en offentlig skola, där eleverna inte behöver betala. De offentliga skolorna i Brasilien mår inte bra alls, de är fulla av auktoritära lärare och rektorer utan tålamod inför eleverna, elever som är i gymnasiet men ännu inte kan läsa, och med andra problem. Här har man privatiserat utbildningen och de som kan betala går i fina privatskolor till skillnad från majoriteten av folket, detta är enligt mej ett problem för hela Latinamerika… …Men själv är jag just nu nöjd för det är dessa barn som jag vill jobba med, undervisa och lära mig av mycket av det som de vet, lära känna dem och deras åsikter, det är det viktigaste för mej.”

Posted in Brasilien, filosofi, ideologier, katastrofkapitalism, kultur, Latinamerika, lärare, nyliberalism, privatisering, privatskolor, skola, studier, undervisning | Leave a Comment »

Guatemala pictures: people and politics (click to enlarge!)

Posted by Pia på måndag 14 januari 2008

1 Río Dulce, girl watching her big brother playing

img_5209.jpg

2 Casa Guatemala kids during their school holidays usually swim…

img_5230.jpg

3 …and eat oranges…

img_5243.jpg

4 …until they fall asleep

img_5245.jpg

5 New Year’s party in the orphanage

img_5377.jpg

6 Older kids helping out in the hotel kitchen

dsc_0299.jpg

7 Why make presidential election campaigning complicated when you can just say: ”Vote like this for a better future”

img_2182.jpg

8 Livingston, a poster for Partido Patriota, with candidate Otto Perez Molina, a School of Americas-trained retired general responsible for deaths in the Guatemalan civil war. His policy of Mano Dura, fighting criminality with hard hands, almost made him president some months ago.

img_5224.jpg

9 The winner in that election was Alvaro Colom, here shown on a poster thrown on the ground and littered. I met people who had the same poster on the walls of their houses, hoping that he would be the leader the country needs.

img_5173.jpg

10 But most people have an idea of who the real leader of Guatemala is, the big companies. I can’t get over how everything can be bought for money. There doesn’t seem to be a single building in any town that is not sponsored. On the steps it says: ”How great it is to pay per second” ”The best chip is Tigo’s”.

img_2184.jpg

Posted in bilder, demokrati, frihandel, Guatemala, Latinamerika, manipulering, nyliberalism, offentliga rum, reklam, resa, val, volontärjobb, _english | 7 Comments »

En dag som apotekartolk i Guatemala

Posted by Pia på torsdag 10 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åt folk så mycket mediciner. Så sa Jon att vi kommer att säga år 2055, i ett av de allra första svaren på min fråga. Jag har ingen aning om hur mycket mediciner folk äter, eller hur mycket av den medicinen de egentligen behöver.

Däremot träffade jag lite människor nyligen som inte har något överskott på mediciner direkt. Jag hade turen att få göra en hel del olika saker när jag hälsade på mina vänner på barnhemmet Casa Guatemala. Stället fungerar rätt långt på volontärkrafter och det visade sig finnas en och annan sak för mej att göra. En sak jag gjorde var att hoppa in som översättare för en apotekare som hade bosatt sig i trakten och höll barnhemmets klinik öppen på fredagar. Där finns nämligen mediciner men ingen som har kunskap om dem. (En läkare vore verkligen bra att få ner dit, så om någon känner någon villig att jobba ett tag i guatemalansk djungel en tid kan väl sprida ordet)

Hursomhelst, så hade ryktet gått om att någon ”doktor” fanns i trakten så vi fick faktiskt in en hel del patienter. Förutom barnhemsbarnen kom människor från ”närliggande” byar gående. Vi hade t.ex. en fjortonårig pojke som hade kommit gående i tre timmar med en enorm uppsvullen hand. Han hade skurit sig när han plockade majs och dessutom blivit stungen av en skorpion. Pojken sa inte ett ord men mamma som hade kommit med på den tre timmar långa vägen berättade desto mera. Hon fick lite medicin mot sin huvudvärk också.

Och när jag klagar på något nästa gång ska jag tänka lite på vår nästa patient, en 21-årig kvinna som hade kommit för att söka hjälp för febern som hennes tre barn hade lidit av en tid nu. Hon hade faktiskt feber själv också. Alla barn var under fem år och de fyra hade tillsammans gått i fyra timmar, mellan klockan 6 och 10, för att komma till kliniken. Mamman hade burit på de två yngsta och fyraåringen hade fått gå själv. De fick äta på barnhemmet och den mat som barnen inte åt upp tog den unga mamman med sig i sin väska. Då ska jag dessutom påpeka att vid samma flod bor guatemalaner som är så rika att de inte vet vad de ska göra för sina pengar när de tröttnat på att åka jetski runt sin lyxjakt.

Lite rörande var det också när den unge cowboyen med leriga stövlar kom in med ett sår i fingret som inte verkade särskilt farligt alls. Han fick det omskött och plåstrat och satt sedan kvar där på britsen. ”Är det något annat jag kan hjälpa till med?” tolkade jag för apotekaren. Jo, visst fanns det en grej – cowboyen hade hört att det fanns injektioner man kunde få för att frun inte skulle bli gravid. Kanske man skulle få skicka hit henne? Också det fixade sig.

Är förresten hemma i Helsingfors igen – riktigt, riktigt arg på USAs flygpersonal…

Posted in Guatemala, hälsa, Latinamerika, orättvisor, resa, volontärjobb | Leave a Comment »

Spoiling your holiday, here’s Rigoberta

Posted by Pia på torsdag 16 augusti 2007

Rigoberta Menchú

This is Rigoberta Menchú, a Nobel peace prize winner and a presidential candidate in Guatemala’s next election. I read her book titled I, Rigoberta before going to Guatemala in 2004. She is, like a majority of all Guatemalans, part of the indigenous population that is being oppressed by a corrupt government. Not like that many Guatemalans, she is very conscious and proud of being indigenous. She is a remarkable woman who has been through a lot, I’m not going to list it all here.

In 2055, Guatemalans and others alike might hopefully say: Can’t believe that 50 years ago, our president-to-be was mistaken for a street vendor and denied access to a fancy Cancún hotel, where she was going to be interviewed. Imagine that! She is pretty famous in Central America. But a woman wearing traditional indigenous clothes is not welcome in fancy hotels, and she was steered away from her own interview because of her appearance. Source: El Pais

The hotel workers probably had the tourists’ best in mind, those walking vendors can really spoil a holiday, right?

Posted in bilder, fördomar, Latinamerika, politik, rasism, turism, val, _english | Leave a Comment »

¡Gooooool, Coca-Cola!

Posted by Pia på onsdag 8 augusti 2007

Idag i bussen slog det mej att vi kanske kommer att säga såhär år 2055: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det särskilda reklampauser. Att filmer avbröts för att visa reklam och att det stod ”annons” högst uppe på vissa sidor i veckotidningarna. (I och för sig tror jag inte att vi behöver vänta till år 2055 förrän dessa fenomen är historia, men det året är liksom poängen med bloggen.)

Innovativ marknadsföring tar sig ständigt nya uttryck, heter det. I ett fåfängt försök att locka nya läsare till min blogg registrerade jag den på bloggtoppen.se, och under kategorin Vetenskap (man måste välja en, jag vet att det var dåligt men hittade ingen bättre kategori). De som kallas Företagsbloggar påminner ganska mycket om vanliga bloggar faktiskt, typ som denna. Inte vet jag om det lurar någon direkt, men jag tycker att det är oschyssta metoder.

Centralamerika är den plats på jorden där jag har sett den allra aggressivaste marknadsföringen. Under ett halvår där år 2004 såg jag t.ex. en guatemalansk stad vars centrala torg var helmålat i rött och omdöpt till Plaza Coca-Cola. Barnens skolböcker var helt igenom sponsrade. Det allra lustigaste var ändå att lyssna på en fotbollsmatch på radio, för kommentatorerna hade vissa färdiga repliker de skulle säga i en massa olika fall. När en kommentator gav över till den andra skulle han alltid fråga: ”Vad dricker du?” och den andra skulle svara: ”Gallo, och jag är stolt över det”. Vid hörna skulle de nämna Kodak, vid mål Coca-Cola och vid frispark en viss bank.

Nu tror jag inte att detdär kommer att slå igenom i Finland, product placement är ordet här, det är lite mera subtilt, lite som finländarna själva. Den innovativa marknadsföringen måste nämligen anpassas till sin målgrupp, heter det. Ingen ska komma undan.

Posted in bloggande, ekonomi, Latinamerika, media, offentliga rum, reklam, storföretag | 3 Comments »

Use your head, use BeautyColor

Posted by Pia på onsdag 20 juni 2007

It still bugs me that my camera was out of batteries in Brazil 6 months ago, when we rode the bus past a sign that said:

Beleza e inteligencia, enfim juntas. Quem usa a cabeza usa Beautycolor

(which word-by-word translates to: Beauty and intelligence, finally in one. Whoever uses her head, uses Beautycolor)

A happy, beautiful (and intelligent?) woman was posing for this ad for hair dye. I’m still kind of confused about the message though. Does it mean that intelligent people choose this product or that I would become intelligent by using it? A true wonder potion it seemed. I should have bought it and at least given it a try.

(Palestine still pending – Midsummer at home)

Posted in jämställdhet, Latinamerika, reklam, resa, värderingar, _english | Leave a Comment »

Det orättvisa 2000-talet

Posted by Pia på lördag 19 maj 2007

Livet måste vara alldeles ohyggligt nu för dendär Madeleines föräldrar. Men Beckham, mc-gäng, reklamsnutt under UEFA-finalen, privata donatorer… Och hur i all världen gör de för att kunna överskrida nyhetsgränsen i flera länder dag efter dag efter dag, utan att berätta något nytt? Jag tycker förstås att det är enormt tragiskt att detta har hänt den engelska familjen.

Sen tänker jag på Agustíns syster som var gravid och fattig på Guatemala citys gator. Hon erbjöds en (för henne just då) större summa pengar av en representant för en adoptivfirma mot löftet att ge bort sitt barn vid födseln. Agustíns föräldrar visade bilder på henne när jag var där för några år sedan och hälsade på i deras hus byggt av plåt och hittade brädor. Barnet fördes nog vidare till någon godtrogen familj.

Den tredje saken jag tänkte på var följande: I amerikanska filmer och serier är det ofta sådär att om någon har dött ung så har föräldrarna sparat rummet precis så som det såg ut tidigare, som ett slags museum. Det går inte att göra om familjen bor i ett skjul på trettio kvadrat.

Jag vill se Ronaldinho dyka upp i en spelskjorta med texten: Sluta sexutnyttja, kidnappa och stjäla organ av Brasiliens barn.

Posted in barn, Latinamerika, nyheter, orättvisor | Leave a Comment »