Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘volontärjobb’ Category

Tankar om skolan, del I

Posted by Pia på onsdag 26 mars 2008

Jag har fastnat lite på dethär med hur olika skolor är i olika länder. Det är kanske mera än bara en kliché att säga att skolan är samhället i miniatyr. Samtidigt finns det ju faktiskt något som heter pedagogik och forskning kring vad som fungerar och inte fungerar för att underlätta elevers lärande, så man skulle kunna förvänta sig att metoderna var lite mera lika. Hur kommer det sig t.ex. att universitet, sjukhus och arméer är betydligt mindre relaterade till kultur än vad skolan är?

picture-054.jpgMin erfarenhet av skolan är begränsad till det dagliga favoritjobbet i den finländska skolan, några månaders volontärjobb i en skola i Guatemala samt besök i klassrum i Sverige och i Palestina. Och det är minsann olika miljöer. I Sverige reagerade jag först på att eleverna gick omkring så mycket och inte satt stilla på sina platser. De elever jag känner som har gått i skola i Sverige har å andra sidan lärt sig att formulera egna åsikter och varit bättre än de finländska på att ifrågasätta och tolka budskap i bild och text. De palestinska eleverna var väldigt stolta över sin skola och lärare berättade för mej att man har en lägre procentantal elever som slutar gymnasiet i förtid än något europeiskt land. Materiellt sett var det brist på det mesta – och detta var på Västbanken, jag kan inte ens tänka mej vilka skolans villkor är i Gaza. Bilden är från ett klassrum i Turmus Ayya, lite norr om Ramallah.

När jag i Guatemala år 2004 vikarierade för en kollega i en liten grundskola i djungeln och hade matematik med årskurs två fick jag skäll för att jag hade lärt eleverna för mycket. De hade nämligen ganska snart tröttnat på att kopiera tresiffriga tal på tavlan och addera dem, så jag hittade på lite textuppgifter och gjorde utmaningar för de snabbaste. Det visade sig senare att den obehöriga läraren som jag vikarierade inte gillade det som hans snabbaste elever hade jobbat med – eftersom han själv inte kunde lösa problemen.

Den vanligaste formen av undervisning där var att läraren läste upp ett påstående, t.ex. ”Vi andas med våra LUNGOR” och barnen ropade ut samma utsaga med en röst. Sedan blev det prov och de som inte klarade årskursen fick ta om den. På det sättet hade vi elever som var 12 år och fortfarande inte kände igen alla bokstäver.

En annan intressant grej är att se hur kopplad till det ideologiska klimatet undervisningen är. I Finland minns jag hur vi redan under den ekonomiska depressionen i mitten av 1990-talet skulle läras att bli starta företag. Idag ska eleverna fortfarande lära sig att bli entreprenörer, men också att fondspara och öka sina aktieportföljer. Ämnet ekonomi har dels vuxit, dels frikopplats från det övriga samhälleliga både i grundskolan och i gymnasiet, under samlings- och högerregeringar. I Sverige läser jag om debatten kring Forum för Levande Historia i Sverige, och det nya uppdraget att informera eleverna om kommunismens brott. Bloggaren Jinge berättar idag om Historieupproret.se, där akademiker reagerar mot den statliga styrningen och jag tycker att det kanske är dags att omvärdera projektet om den undervisning som bedrivs i skolorna inte har stöd i den akademiska världen. Och det gäller både historia, andra vetenskaper och det pedagogiska.

Så kanske vi år 2055 lutar oss tillbaka i gräset och säger: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, baserades skolpolitik överallt i världen så lite på forskning och så mycket på aktuella regeringars ideologiska strävanden..?

Posted in bilder, ekonomi, Finland, Guatemala, ideologier, kultur, lärare, Palestina, skola, Sverige, undervisning, universitet, volontärjobb | 14 Comments »

Om volontärarbete

Posted by Pia på tisdag 29 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åkte unga från Europa och Nordamerika till resten av världen på jakt efter upplevelser. Detta kallades backpacking, eftersom ungdomarna ville göra skillnad på sig själva och på turister som åkte på charter. Kanske någon säger sådär år 2055. Om jag är där då så kan jag ta mej själv som exempel. Jag är alltså inte ute efter att döma här, om det låter så.

Jag har gjort en liten volontärsida med info om ställen jag känner till där man kan jobba frivilligt på runt omkring i världen. Naturligtvis kan man volontärjobba lokalt, att flyga till andra sidan jorden är minsann inget krav för den som vill bidra med något. Men vad jag försöker säga är att om man ändå har tänkt resa så finns det saker man kan göra.

För volontärjobb är något av det roligaste jag vet. Vare sig det är att vaka med 18 spyende ungar mitt i natten utan el i djungeln, ordna miniteater med barn på Västbanken, pyssla armband med småflickor i slummen i Brasilien, åka lokalbuss med en ung skoputsare, lära 12-åriga guatemalanska barn att läsa eller bara att gå på en promenad med dedär ungdomarna och lyssna på deras historier, det är helt obeskrivligt mycket värt. Senast för en månad sedan gick jag med en 16-årig rastlös kompis som tidigare har bott på gatan på promenad i staden Fronteras i Guatemala, vi drack milkshake och pratade om livet, skola, vänner och religion. Jag lärde mej enormt mycket, såklart.

Så är det ganska roligt att träffa andra volontärer också. De flesta är väl sådär som man förväntar sig: världsvana trevliga optimister kring 20, men jag har jobbat med andra också. Allt från det pensionerade engelska paret, den 18-åriga äkta rebellen som hade rymt hemifrån och tänkt överleva och ta sig tillbaka till Canada på bara 20 dollar, mannen som gav sig ut för att vara (döv) läkare och gick omkring i gröna kirurgkläder men som hastigt försvann när det blev tal om att visa sitt läkar-ID, till officern från Israels armé (som hade lärt otaliga rekryter att använda komplicerade vapen), toppjuristen från Madrid och den argentinska feministen och fotbollshuliganen som hade bott ett halvt år i Lacandonadjungeln (och som chockerade mej med att hävda att Subcomandante Marcos eventuellt inte finns på riktigt! Hjälp!).

Posted in aktivism, arbete, barn, Guatemala, livsstil, människor, optimism, resa, turism, volontärjobb | 4 Comments »

Guatemala pictures: people and politics (click to enlarge!)

Posted by Pia på måndag 14 januari 2008

1 Río Dulce, girl watching her big brother playing

img_5209.jpg

2 Casa Guatemala kids during their school holidays usually swim…

img_5230.jpg

3 …and eat oranges…

img_5243.jpg

4 …until they fall asleep

img_5245.jpg

5 New Year’s party in the orphanage

img_5377.jpg

6 Older kids helping out in the hotel kitchen

dsc_0299.jpg

7 Why make presidential election campaigning complicated when you can just say: ”Vote like this for a better future”

img_2182.jpg

8 Livingston, a poster for Partido Patriota, with candidate Otto Perez Molina, a School of Americas-trained retired general responsible for deaths in the Guatemalan civil war. His policy of Mano Dura, fighting criminality with hard hands, almost made him president some months ago.

img_5224.jpg

9 The winner in that election was Alvaro Colom, here shown on a poster thrown on the ground and littered. I met people who had the same poster on the walls of their houses, hoping that he would be the leader the country needs.

img_5173.jpg

10 But most people have an idea of who the real leader of Guatemala is, the big companies. I can’t get over how everything can be bought for money. There doesn’t seem to be a single building in any town that is not sponsored. On the steps it says: ”How great it is to pay per second” ”The best chip is Tigo’s”.

img_2184.jpg

Posted in bilder, demokrati, frihandel, Guatemala, Latinamerika, manipulering, nyliberalism, offentliga rum, reklam, resa, val, volontärjobb, _english | 7 Comments »

En dag som apotekartolk i Guatemala

Posted by Pia på torsdag 10 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åt folk så mycket mediciner. Så sa Jon att vi kommer att säga år 2055, i ett av de allra första svaren på min fråga. Jag har ingen aning om hur mycket mediciner folk äter, eller hur mycket av den medicinen de egentligen behöver.

Däremot träffade jag lite människor nyligen som inte har något överskott på mediciner direkt. Jag hade turen att få göra en hel del olika saker när jag hälsade på mina vänner på barnhemmet Casa Guatemala. Stället fungerar rätt långt på volontärkrafter och det visade sig finnas en och annan sak för mej att göra. En sak jag gjorde var att hoppa in som översättare för en apotekare som hade bosatt sig i trakten och höll barnhemmets klinik öppen på fredagar. Där finns nämligen mediciner men ingen som har kunskap om dem. (En läkare vore verkligen bra att få ner dit, så om någon känner någon villig att jobba ett tag i guatemalansk djungel en tid kan väl sprida ordet)

Hursomhelst, så hade ryktet gått om att någon ”doktor” fanns i trakten så vi fick faktiskt in en hel del patienter. Förutom barnhemsbarnen kom människor från ”närliggande” byar gående. Vi hade t.ex. en fjortonårig pojke som hade kommit gående i tre timmar med en enorm uppsvullen hand. Han hade skurit sig när han plockade majs och dessutom blivit stungen av en skorpion. Pojken sa inte ett ord men mamma som hade kommit med på den tre timmar långa vägen berättade desto mera. Hon fick lite medicin mot sin huvudvärk också.

Och när jag klagar på något nästa gång ska jag tänka lite på vår nästa patient, en 21-årig kvinna som hade kommit för att söka hjälp för febern som hennes tre barn hade lidit av en tid nu. Hon hade faktiskt feber själv också. Alla barn var under fem år och de fyra hade tillsammans gått i fyra timmar, mellan klockan 6 och 10, för att komma till kliniken. Mamman hade burit på de två yngsta och fyraåringen hade fått gå själv. De fick äta på barnhemmet och den mat som barnen inte åt upp tog den unga mamman med sig i sin väska. Då ska jag dessutom påpeka att vid samma flod bor guatemalaner som är så rika att de inte vet vad de ska göra för sina pengar när de tröttnat på att åka jetski runt sin lyxjakt.

Lite rörande var det också när den unge cowboyen med leriga stövlar kom in med ett sår i fingret som inte verkade särskilt farligt alls. Han fick det omskött och plåstrat och satt sedan kvar där på britsen. ”Är det något annat jag kan hjälpa till med?” tolkade jag för apotekaren. Jo, visst fanns det en grej – cowboyen hade hört att det fanns injektioner man kunde få för att frun inte skulle bli gravid. Kanske man skulle få skicka hit henne? Också det fixade sig.

Är förresten hemma i Helsingfors igen – riktigt, riktigt arg på USAs flygpersonal…

Posted in Guatemala, hälsa, Latinamerika, orättvisor, resa, volontärjobb | Leave a Comment »