Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘Naomi Klein’ Category

Förr använde man glasögon

Posted by Pia på lördag 7 juni 2008

Om dethär företaget fick välja skulle 2050-talets barn få läsa i sina historieböcker om början av 2000-talet, tiden då folk var omoderna och använde något som kallades glasögon. Reklamen här berättar hur enkelt det är att bli av med glasögonen säkert, effektivt, smärtfritt och snabbt. Sådär, bara att stiga in i framtiden. För vem vill se ut som den misslyckade glasögonfamiljen på bilden.

Nu hade jag inte tänkt använda detta offentliga internetutrymme till att diskutera huruvida det är bra att närsynta opererar sina ögon eller inte (fast egentligen skulle jag gärna vilja veta mera om det). Däremot är jag fascinerad över hur företag alltmera arbetar med världsbild och attityder. Ni vet, lite som i Kleins No Logo, man säljer en livsstil. Det är fascinerande hur folk som kallar sig liberaler förespråkar den världsordning som håller på att ta form. Jag upptäckte hur fri jag är senast igår när jag gick in i en ganska stor mataffär och skulle köpa en godispåse. Det fanns kanske 300 olika godispåsar. Men alla var antingen Fazers eller Malacos eller kedjans eget billighetsmärke.

Så ser valfrihet ut år 2008. Kolla reklamen för funlight, där står ”Är du cool grape eller saftig svartvinbär?” …bara att välja! Prova hitta en tandkräm som inte är Colgates eller Pepsodents någon gång. Din identitet skapar du genom att stöda en viss Idols-stjärna, den coola, rebelliska långhåriga eller flickan-från-landet med babyröst, välj själv! Men hur du än väljer så är du linkad till Idols-sponsorn Coca-cola.

Såg filmen Juno nyligen. Den skulle säkert kunna kallas indie, men producerades av Fox. Nu kan du alltså vara antingen mainstream eller indie-lutande, alla ryms in hos Fox.

Annonser

Posted in bilder, ekonomi, kapitalism, konsumtion, liberalism, Naomi Klein, offentliga rum, reklam, shopping, storföretag, Uncategorized, världssystemet | 2 Comments »

Naomi Klein i Helsingfors – högern har lyckats, därför kan den inte vinna rättvisa val

Posted by Pia på torsdag 5 juni 2008

Det är länge sedan jag har känt en sådan optimism som den som Naomi Klein levererade idag. Det är svårt att inte känna att om alla bara läste hennes böcker skulle världen bli bättre. Själv tycker hon att det är synd att hon hittade det katastrofalkapitalistiska mönstret först efter kriser som invasionen av Irak och orkanen Katrina – annars hade man kunnat göra något åt saken. Men nu vet vi.

Det går inte att vinna val genom att föreslå nyliberal politik. Visst, säger Klein, gillar folk i allmänhet att få sänkta skatter (men man vill också ha skolor, bibliotek och sjukhus), men privatiseringen av vägar, skolor, vatten o.s.v. är helt enkelt inte populärt. (Ekonomikommentarer har passande statistik.) Därför väntar nyliberalerna på ett tillfälle då ingen är i stånd att debattera och inför ”reformerna” när befolkningen är i chock, som strax efter en naturkatastrof, en ekonomisk kris eller krig. Klein betonar att hon inte är någon konspirationsteoretiker, hon påstår inte att högern planerar attackerna själv (förutom i de självklara fallen som invasionen i Irak), men att de däremot samlar på idéer på lager, lite som vanliga människor samlar konserver och vatten i källaren ifall katastrofen skulle inträffa. Och då gäller det att slå till, att privatisera allt och söka vinster. Efter londonbombningarna i juli 2005 gick börsen faktiskt uppåt.

Vi upplever just nu den mest lyckade frigörelserörelsen i vår tid, säger Naomi Klein, men tyvärr handlar det inte om feminism eller rättigheter för homosexuella, utan om elitens frigörelse att samla på sig så mycket kapital som bara är möjligt, utan att behöva ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller miljön. De har verkligen lyckats, och det ironiska är att det är just för att de har lyckats som de avslöjas och inte i en upplyst värld kommer att kunna vinna eller hålla på så här länge till. Problemet är att man inte blir immun mot chock. Tortyr beskriver Klein som en form av masskommunikation. Det är meningen att vi ska veta om Guantánamo och Abu Ghraib och om hemliga fängelser här och där i Europa. På det sättet hålls folk på mattan.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hennes 90 minuters föreläsning. Om den koloniala kvarlevan, drömmen om ett blankt papper, Terra Nullius, som tycks visa sitt fula tryne igen när man vill chockera/tortera en hel befolkning så till den grad att den blir klar att ta emot vilka värderingar man än vill ge den. Och om hur det ändå bara inte lyckas. Men lyssna på den här intervjun istället, där talar Klein om hur särskilt Skandinavien borde förstå bättre än att ta emot nyliberal politik.

Det smartaste jag har läst på bloggar idag var förresten Lars Hertzbergs jämförelse mellan homosexuellas och finlandssvenskars rättigheter.

Posted in aktivism, bilder, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, kapitalism, katastrofer, katastrofkapitalism, klimatuppvärmningen, konsumtion, krig, manipulering, Naomi Klein, ockupation, optimism, politik, privatisering, rädsla, storföretag, världssystemet | 3 Comments »

Zeus, apan, datorn eller människorna själva?

Posted by Pia på torsdag 17 april 2008

Under Antiken var det vanligt med en annan jag-uppfattning än vi har nu, har jag lärt mej idag. Människorna såg sig själva som gudarnas marionetter och upplevde ofta att det som de utsattes för var utom deras egna kontroll. Man flöt på och kunde bara konstatera världens gång, inte tänka sig att man kunde påverka den själv. Innan man skrattar allt för högt åt hur dumma grekerna var kan man jämföra deras sätt att tänka med 2000-talets.

Jag tänker då på hur utbrett det är att tycka att man ändå inte kan göra någonting åt saker. I senaste Ordfront skriver Daniel Berg om orsakerna bakom den ekonomiska krisen. Artikeln finns tyvärr bara i pappersform, tyvärr eftersom den verkligen är läsvärd. I kapitlet ”Apan, Datorn och Cheney” visas en skrämmande bild av den ekonomiska världen upp. Experiment visar nämligen att när proffsinvesterare och ögonbundna testpersoner (som väljer placeringarna genom att kasta pil) får lika mängder kapital att placera samlar de på sig ungefär lika mycket pengar år efter år. Att krama vinster ur det globala kapitalet kan vara enkelt på kort sikt, men i det långa loppet tycks ingen kunna veta hur det lönar sig att placera för att få pengarna att fortsätta växa.

Ursäkta. Ingen människa ska det vara. Berg berättar om petabytes datorer (1 peta= 1000 tera) som Wall Streets största banker använder sig av. Dessa program är nu så avancerade att de rättar till sig själv, läser nyhetssidor och bloggar, allt i jakten på hur pengar borde placeras. Bankernas ekonomer kan vara nöjda. Äntligen ett ekonomiskt förnuft! Vad är det då dessa datorer säger oss? Det undrar Naomi Klein och levererar därefter det hårresande svaret: de investerar hungra gånger mera i vapen- och oljeindustrin än i förnyelsebar energi. Vi lyssnar och köper, för det är det som är lönsamt. Och hur många gånger har inte du hört en beslutsfattare säga att han/hon gärna skulle fatta ett annat beslut, men det går bara inte eftersom vi måste tänka på ekonomin? Och så finns det ingenting mera att säga liksom. Jag förstår det växande missnöjet mot politiker eftersom de flesta inte gör annat än spelar med. Men än så länge är det faktiskt bara människor som kan bedriva politik. Och jag skulle gärna påpeka att vi gillar att skylla allt på dedär eländiga nordamerikanerna, men vilken finländare eller svensk eller whatever som har placerat sina pensionspengar i en fond spelar faktiskt med i dethär systemet.

Under Antiken var det Zeus och gänget som bestämde. Nu är det Wall Streets superdatorer som räknar ut hur länge Irakkriget ska hålla på och var man ska slå till nästa gång. Allt för att inte siffrorna ska peka neråt.

För en tankeväckare om alternativ pengahushållning, läs om en räntefri värld på Forum för Frihet. Dagens finlandssvenska insider-höjdare finns hos Sara. Vidrigheterna i Palestina fortsätter förresten dagligen, trots att gammelmedia inte rapporterar. Läs t.ex. Anna Wester och Pastey.

Posted in ekonomi, fattigdom, frihandel, globalisering, kapitalism, katastrofkapitalism, konsumtion, krig, kultur, militarism, Naomi Klein, nyliberalism, Palestina, världssystemet | Leave a Comment »

Klein om Obama och rasism

Posted by Pia på måndag 3 mars 2008

Karin från Österrike kommer år 2055 att förundra sig över att det för 50 år sedan, år 2005, var USA som dominerade världen. Jag har en känsla av att hon inte behöver vänta så länge ens. Men kanske inte den stora mobbaren på världsarenans skolgård ger sig utan strid. Månne det inte blir ett och annat land som blöder mera än näsblod innan mobbaren sackar ihop av sina egna dåliga levnadsvanor och vi får nya kids som rule the block. Kina, Indien, vad de allt kan heta. (Även om det kanske är rektor Mark Naden som skriver världsskolgårdens regler, vad barnen än får för sig?)

Hursomhelst, om inte något riktigt drastiskt händer innan november i år, så får vi se en ny USA- och världsledare då. Idag har jag fascinerat mej av Naomi Kleins artikel i The Nation om Barack Obama, bilden på honom i traditionell somalisk dress och diskussionerna som följde. Åh va bra hon är. Rubriken är ”Obama, Being Called a Muslim is Not a Smear” och hon börjar med att påpeka att också Hillary, Bush och andra toppolitiker också har klätt sig i olika länders kläder, när de har varit på resor. Men att skillnaden är att när vitingar klär sig etniskt ser de lite roliga ut, när svarta gör det blir de främmande. Och när hans klädsel ens vagt påminner om något irakiska eller afghanska soldater brukar ha så blir det dessutom skrämmande. Detta är inte första gången man har försökt dra fram något muslimskt ur Obama från konkurrenternas läger. Man har skojat med hans förnamn och bytt ut den andra bokstaven sådär på skämt och tjatat om dendär ena skolan i Indonesien som alltså då inte var någon koranskola.

Obama har bemött osanningarna med dementerande. Vad kan man annat vänta sig? En del faktiskt, tycker Klein. Hon tycker att han borde påpeka vilka rasistiska/islamofobiska tecken som ligger bakom. Nästa gång Clintons läger ”anklagar” dej för att vara muslim, föreslår Klein, borde du slänga anklagandet tillbaka och klargöra att medan en kandidat som är allierad med läkemedelsföretag kan ha all orsak att dra på sig skandaler, skulle en religion inte göra kandidaten mindre moralisk.

Ja, det är taktik som gäller, jag vet. Det lönar sig helt enkelt inte att börja utmana folks fobier om man vill vinna ett val. Men var det inte just såhär på 1930-talet också, att det bästa sättet att intetgöra en politisk motståndare var att leta fram något judiskt i dennes bakgrund? Skulle man inte kunna peka på dethär sambandet? Klein tycker att Obama kunde göra det, och öppna upp för en diskussion om rasism. Jag håller med. Få se hur det går i Texas och Ohio imorgon i alla fall.

Posted in desperation, fördomar, globalisering, manipulering, Naomi Klein, Obama, politik, rasism, samhälle, USA, val | 2 Comments »

Jag vill också se fattig ut, kosta vad det kosta vill!

Posted by Pia på söndag 20 januari 2008

Något som vi med säkerhet vet att vi kommer att förundra oss över i framtiden är hur folk gick klädda under början av 2000-talet. Det tycks inte spela någon roll hur man klär sig, tjugo år efteråt är det något man kan skratta gott åt. Alicia tänker sig att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade vissa så många tatueringar och piercingar. Det är lite svårt för mej att föreställa mej att piercingar skulle kunna representera något gammalt och unket, något som farfar hade, men månne inte vi ser den tiden också.

Detta tänkte jag på när jag läste en artikel i Helsingin Sanomat (tyvärr bara på finska) om hur modeskaparna i USA härmar hemlösa och fattiga. Naomi Klein menade att modet med lösa collegebyxor kom från slummen, där barn hade ärvt sina äldre syskons utslitna och lösa brallor. Samma gäller halvtrasiga stövlar och tröjor som är antingen för stora eller för små, något som modesystrarna Mary-Kate och Ashley Olsen introducerade i sin ”homeless-look”, vilket ledde till att de beskrevs som ”fashion icons” i New York Times. (”She makes skinny girls in baggy clothes look cool” var en kommentar.) Idén var att kläderna skulle se ut som om de var hittade i en sopcontainer. Priset är däremot inte direkt jämförbart med loppisfynd – eller som en annan artikel i HS berättar: en blek t-shirt kostar 75 dollar och en rosa med lite text går på 198 dollar. Det tragikomiska är väl att det finns människor som köper.

Posted in elitism, konsumtion, kultur, livsstil, mode, Naomi Klein, reklam, samhälle | 5 Comments »

På tal om dyra julklappar

Posted by Pia på lördag 22 december 2007

Många som har svarat på frågan om år 2005 har varit inne på lite samma sak, d.v.s. att vi år 2055 kommer att tänka tillbaka på början av 2000-talet som en tid när man ännu vågade tro på jämlikhet och att alla människor var lika värda. Det är lite intressant, för det finns ju ingen facit för åt vilket håll samhällsutvecklingen kommer att gå. Än så länge finns det åtminstone nominella demokratiska styrningsorgan i många länder, vilket borde säga att världen blir så som vi vill att den ska bli. Men få är optimistiska. Naomi Klein menar i Chockdoktrinen att de ekonomiska reformer som har genomförts omkring i världen är något som ingen egentligen vill ha, och därför kan de inte införas med demokratiska metoder utan alltid genom chock.

Vad vill då människor? Vilka värden är de viktigaste? Får man ens säga att man tror att de allra flesta människor egentligen vill ha ganska samma saker? Jag har haft en idé om detta och fick syn på en graf som gör den idén lite tydligare. Via No Impact Man (som förklarar den tydligare här), här är ett ovetenskapligt men enligt mej förnuftigt bevis för att skatter gärna får vara radikalt progressiva:

qol_vs_consumption_2.jpg

Poängen är alltså denna: hur mycket välstånd ger den bästa livskvaliteten? Vissheten om att inte behöva oroa sig för mat, värme och trygghet för sig själv och sin familj, det ökar livskvaliteten. Så är det förstås roligt med bredband, tvättmedel, små födelsedagspresenter, biobesök, gitarrlektioner, semesterresor, slingor i håret och några restaurangkvällar då och då.

Men sen kommer en viss gräns, tror jag. Den infinner sig när man skaffar larmsystem på båten, anlitar bevakningsfirma när man åker lyxkryssare och intervjuar olika pigor för att vaska fram den lojalaste. Man börjar oroa sig! När man börjar köra sina barn till skolan för att det finns en risk att de blir kidnappade på vägen, vilket liv har man då? Jag tror faktiskt att denna fas börjar redan innan, t.ex. när man köper en multicutter (bilden) i julklapp åt någon som inte har metallarbete som yrke.skil-multicutter2900preview.jpg

Posted in ägande, bilder, demokrati, ekonomi, elitism, filosofi, katastrofkapitalism, konsumtion, liberalism, Naomi Klein, nyliberalism, politik, rädsla, shopping, skatter, vardagsdilemman | Leave a Comment »

Katastrofkapitalismens guldålder

Posted by Pia på torsdag 29 november 2007

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, levde vi i kapitalismens guldålder. Så spår Mika att vi kommer att säga år 2055. Jag tror att Naomi Klein kanske skulle hålla med Mika. Jag läste klart hennes bok Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott idag.

Många andra bloggare har skrivit om Chockdoktrinen, och jag har hört den kallas decenniets viktigaste bok. Man kan säkert vara av olika åsikt om Klein, men hon granskar källor, vänder på stenar och framför allt drar paralleller och visar på mönster på ett sätt som gör att jag tycker att hon är värd all heder. Hon pekar på en medveten politik av tortyr och ekonomisk chockterapi som går igenom hela närhistorien, från Chile via Polen, Kina, Sydafrika och Ryssland, till USA, New Orleans, de tsunamidrabbade områdena och Irak. Överallt är strategin densamma: se till att befolkningen sätts i chock (eller utnyttja en naturkatastrof), ta bort offentlig service, privatisera, sälj ut institutioner och naturresurser till företag. Tysta ner oppositionen, ofta via tortyr, men den bästa tortyren är att ställa alla i ett chockläge där man inte vågar ifrågasätta eller protestera. Det är en dyster, dyster bild som målas upp, men i slutet av boken pekar Klein på tecken på att katastrofkapitalismen inte kommer att lyckas i all evighet, och hon håller upp Latinamerika som exempel.

På baksidan av boken läser jag att den ”kan underminera hela det nyliberala ekonomiska tänkandet av idag och förändra samhällsdebatten för lång tid framåt”. Får hoppas det, men det kräver att andra än de som redan är frälsta läser den, för katastrofkapitalisterna lyssnar inte på andra, det vet vi redan.

Något som jag inte direkt hade väntat mej av boken var kapitlet om Israel. Visste ni att terroristattacker, som förr orsakade börsras idag stärker börsen? Efter att Sovjetunionen fallit sönder flyttade så många ryska judar till landet att det skulle motsvaras av att alla greker flyttade till Frankrike. Detta bjöd Israel på en chans att köra ut palestinier som jobbade i landet (lika viktiga som mexikaner för södra USA) och ge jobben åt de nyanlända ryssarna i stället. År 1993, då man var optimistisk inför fred, stängde de därmed gränsen (samtidigt som man började bygga många nya bosättningar, de nya skulle ju bo någonstans…) och Palestinas BNP rasade, vilket lämnade en massa nya människor i fattigdom och arbetslöshet. Staten Israel blev dessutom leverantör av något som alla nu ville ha, d.v.s. ”kontraterrorismteknologi”. Nä, nu ska jag låta er läsa boken själva. Den är verkligen värd det.

Posted in ägande, böcker, demokrati, ekonomi, frihandel, ideologier, Israel, katastrofer, katastrofkapitalism, Naomi Klein, nyliberalism, ockupation, Palestina, politik, samhälle, storföretag | Leave a Comment »