Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for juni, 2008

Helig och segregerad stad

Posted by Pia på söndag 29 juni 2008

Har nyss kommit till Jerusalem och hittills mest hangt med kompisen L som efter 5 ar pa hoga poster inom den israeliska armen och lite grubblande kom pa att det ar nagot ruttet i systemet, och joinade organisationen Breaking the Silence (googla dem, det ar svart att lanka har). Mycket att snacka om. Har annars tankt pa vissa saker, t.ex. att israeler och palestinier har helt olika ord for samma sak. En palestinier talar om ”the settlers”, en israel om ”people living in the territories”. L tycker om att be mej beratta for hans kompisar att jag ar pa vag till Vastbanken, bara for att se deras reaktion, de blir sadar bleka i ansiktet och tycker att det later farligt och onodigt. Jag kan faktiskt inte fatta att folk kan bo sa nara ett annat folk och inte verka veta nagonting om dem alls. Jag kanner flera araber har i stan an vad de som har bott hela sitt liv har gor. Och ingenting i luften tyder pa att det skulle bli nagon forandring pa det.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Hej då!

Posted by Pia på lördag 28 juni 2008

Jag drar till Mellanöstern för att under några veckor försöka sätta mej in i situationen där tillsammans med ett gäng akademiska höjdare från olika delar av världen. Det blir lite utflykter till strategiska ställen och träffar med intressanta människor, så ser planen ut i alla fall. Ska röka vattenpipa och höra på vänners historier också. Jag hör av mej!

Posted in Uncategorized | 1 Comment »

Pressmeddelande: Välkommen romer!

Posted by Pia på onsdag 25 juni 2008

När poliser och vissa politiker diskuterar problemet med de tiggande romerna i Helsingfors och Hbl senast idag demoniserat dem för att de söker asyl – de har inte rätt till asyl eftersom de kommer från ett annat EU-land, de gör det för något så lömskt som att få tak över huvudet under processen -finns det andra som tar aktion. (”Asylsökande behandlas ju helt annorlunda. Det här kanske är deras sätt att turista här en tid” säger Kaj Wahlman vid utlänningspolisen till tidningen.) Nätverket Vapaa liikkuvuus, Fri rörlighet, kommer idag med pressmeddelande om att de i samarbete med det ockuperade huset Rajatila har börjat erbjuda logi åt romerna. Jag gör ett undantag idag och publicerar pressmeddelandet på finska eftersom jag bara inte hinner översätta, sorry! Detta var för bra för att låta gå!

TIEDOTE

VAPAA JULKAISTAVAKSI

Itä-Euroopan romanit – tervetuloa Suomeen!

Vapaa liikkuvuus -verkosto on yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan kanssa
alkanut tarjota majoitusta Itä-Euroopan romanikerjäläisille. Töölön
Rajasaaressa sijaitseva vallattu talo on omaehtoinen toimintatila, jonka
käyttöä ei säätele kapitalistinen voitontavoittelun logiikka, vaan tilan
käyttäjien tarpeet.

”Projektimme tavoitteena on herättää keskustelua Helsingin kaupungin
tekopyhästä politiikasta: puhutaan näiden ihmisten auttamisesta, mutta
käytännössä romanikerjäläisiä vain ahdistellaan”, kommentoi Dan
Koivulaakso Vapaa liikkuvuus -verkostosta. Vapaa liikkuvuus -verkosto
painottaa, että romanit ovat EU-kansalaisia ja heille kuuluu oikeus
liikkua vapaasti EU-maasta toiseen. Samalla kyse on konkreettisen
suojapaikan tarjoamisesta kaupungissamme kerjääville.

Diakonissalaitoksen ja sosiaaliviraston virkailijat kiertävät kesällä
käynnistyneen katuprojektinsa myötä kaupungilla kyselemässä
romanikerjäläisiltä heidän taustoistaan, elinoloistaan Suomessa,
tulonlähteistään sekä mahdollisesta avuntarpeestaan. Projektiryhmän
johtaja Jarmo Räihä on kuitenkin ilmoittanut, etteivät he aio auttaa
kerjäläisiä ”asunnon tai ruuan osalta”. ”Ihmisten tarpeeseen nukkua
sisätiloissa on vastattu sillä perinteisellä keinolla eli laittamalla
poliisi asialle. Eräs romanikerjäläinen, joka tunkeutui Pukinmäen
vanhaan asemarakennukseen nukkumaan, otettiin kiinni ja sai sakot”,
kommentoi Katja Tuominen Vapaa liikkuvuus -verkostosta.

On ilmeistä, että työttömien, rasismia kaikkialla kohtaavien ja osin
myös luku- ja kirjoitustaidottomien romanien on pakko kerjätä Euroopan
metropoleissa taatakseen toimeentulon perheillensä. Omissa
lähtömaissaan romaniperhe voi saada erilaisina sosiaalitukina
keskimäärin noin 35 euroa kuukaudessa. Helsingissä arviot
kerjäämistulosta ovat jopa 80 euroa päivässä. Rajasaareen majoitetut
noin 20 romania ovat lähteneet kotiseudultaan, Romanian Bacausta,
koska heidän talonsa tuhoutuivat tulvissa.

Itä-Euroopan romanien pyrkimykseen parantaa elämäänsä ja käyttää
hyväksi EU-kansalaisten vapaan liikkumisen oikeutta on vastattu
uusilla kontrolleilla. Esimerkiksi Turun poliisin sittemin poisvedetyn
sisäisen ohjeistuksen mukaan kerjääjiä olisi ensin varoitettu
jatkamasta kerjäämistä ja otettu heiltä henkilötiedot ylös.
Kolmannella kerjäämiskerralla heitä olisi sakotettu. Lisäksi poliisi
oli suunnitellut takavarikoivansa kerjäämällä saadut rahat ja
käännyttävänsä kerjääjät maasta. Turun poliisin suunnitelmat olivat
lainvastaisia.

Koska projekti toteutetaan yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan
kanssa, toimittajien on syytä huomioida, etteivät he ole tervetulleita
alueelle ilman ennakkoilmoitusta. Haastatteluista sekä kuvien
ottamisesta sosiaalikeskuksella on sovittava alla mainittujen
yhteyshenkilöiden kanssa.

Lisätietoa ja haastattelupyynnöt
Katja Tuominen / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0505373103,
katja.o.tuominen@helsinki.

fi
Dan Koivulaakso / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0445066613 (också på
svenska), dan@q-olio.netKolla in deras hemsida: vapaaliikkuvuus.net
Läs förresten Roya & Matilda.

Posted in aktivism, fattigdom, fördomar, Finland, globalisering, människor, mänskliga rättigheter, medborgarjournalistik, media, migration, offentliga rum, orättvisor, polisstat | Leave a Comment »

Jag äger en enhet

Posted by Pia på tisdag 24 juni 2008

År 2055 tänker sig Laurel att hon kommer att se tillbaka och säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man så många olika prylar. Hon menar att hon som gammal kommer att ha en enda manick som är telefon, dator, kamera och musikspelare. Kanske prylen kan vara plånbok och nycklar också, och så har man bara en sak att hålla reda på. Och en sak som man bara inte får tappa bort. Jag tänkte på Laurels svar när jag köpte en ny telefon igår. Den har en ganska bra kamera och musikspelare med minneskort. Men min poäng var inte att skryta utan att berätta att instruktionsboken som kom med konsekvent kallar den för en ”enhet”, inte för telefon. Det kan alltså hända att Laurel mycket tidigare kan gå ut genom dörren med bara en pryl.

Inom kort ska jag ut på äventyr och förhoppningsvis bjuda på en massa spännande blogginlägg. Tills dess rekommenderar jag Anna Wester som vill få stopp på långa djurtransporter och Badlands Hyena som har förutspått bloggregistrerande inom EU.

Posted in bloggande, integritet, köttätande, livsstil, teknik | Leave a Comment »

Ett samhälleligt problem

Posted by Pia på tisdag 17 juni 2008

Igår såg jag en dokumentär om Seung-Hui Cho, han som för ett år sedan dödade 32 personer i Virginia Tech. Jag reagerade på att man enbart sökte förklaringar till dådet hos Cho själv. Han ska ha lidit av sociala fobier och depression, men man spekulerade också i vilken roll pappan som ofta jobbade sent kan ha haft. Är det inte lite konstigt att prata om skolskjutningar och bara söka efter förklaringar hos den som utför dem? Hallå, samhället? Jag menar, har det inte alltid funnits elever med sociala fobier och pappor som jobbar sent? Det är nu sju månader sedan tragedin i Jokela och det slog mej just att jag fortfarande inte har sett några slags initiativ eller utredningar kring vad man ska göra för att förbättra skolelevers psykiska hälsa och trivsel i skolan. Vi lärare fick krisinformation precis när det hände men sedan har det varit tyst.

On a completely different note så följer jag med ena ögat, men entusiastiskt, med debatten om FRA-lagen i Sverige. Vilken fantastisk kämparglöd, bloggare! Det finns något djupt demokratiskt-historieskapande i det ni gör, och om regeringspartierna inte tar sitt förnuft till fånga imorgon kommer de att få ångra sig senare. Och förresten tycker jag att alla ska läsa dagens Rawia!

Posted in bloggande, desperation, Finland, integritet, medborgarjournalistik, media, offentliga rum, rädsla, skola, skolskjutningar, Sverige | Leave a Comment »

Människor som resurs

Posted by Pia på söndag 15 juni 2008

I början av dokumentären Zizek! säger Zizek själv på en föreläsning i Buenos Aires något om början av 2000-talet som lite hänger ihop med mina senaste bloggposter. När jag var ung, säger han, diskuterade man vilt kring vilken ideologi som var bäst i längden, kapitalismen eller kommunismen eller något annat system. Idag finns det inget att diskutera, det är global kapitalism som är det enda rätta. Folk föreslår inte på allvar några andra system. Ett annat drag för denhär tiden är det återkommande pratet om vår undergång: dödliga virus, naturkatastrofer, miljöhot. Vi har lättare att tänka oss jordens undergång än den globala kapitalismens undergång, alltså. Så sa Zizek.

Men den som vill hitta det typiska för detta decennium behöver såklart inte lyssna på filosofer, det räcker med att gå ut. I ett stort köpcentrum i Helsingfors spelade lite 2000-tal upp sig framför mina ögon när ett berusat medelålders par stod och höttade med sina nävar och skrek de fulaste rasistiska ord jag har hört på finska åt ett gäng 12-åriga pojkar. När mannen sedan började springa efter pojkarna och hota med stryk larmades polisen på plats av väktarna, men också av åtminstone en av pojkarna. Och vad gjorde de fyra poliserna som var där på någon minut? Tre av dem ställde sig vid paret, lugnade ner mannen och tog upp hela hans historia. Den fjärde cyklade runt invandrargänget som om de vore boskap som måste hållas i styr. Några av pojkarna försökte berätta sin version av historien men så vitt jag såg tog polisen inte ens fram ett anteckningsblock.

Kanske jag bara såg vissa delar av vad som hände. Kanske det hade varit ett bråk innan, kanske pojkarna fick sin möjlighet att berätta sina versioner efteråt. Ändå kändes det (ännu en gång) som att någonting är fundamentalt fel i ”debatten om invandrarna”. I Åbo har man efter en utredning kommit till slutsatsen att vi måste se invandrarna som en resurs, berättar Motkulturfonden. Jag undrar hur jag skulle känna mej om någon sa att någon annan måste börja se mej som en resurs. Inte skulle jag känna mej särskilt delaktig. Och det är vad jag tror att är det största problemet, denna eviga jargong om hur VI kan förhålla oss till DEM. Från det till synes snälla -hur VI kan hjälpa DEM (ett absurt danskt exempel här), – till hur VI kan analysera, mäta och utreda DEM, -till det osmakliga hur VI kan undgå att ha att göra med DEM (debatten på Helsingin Sanomat efter uppgifter om att var femte grundskoleelev i huvudstaden snart kommer att ha utländsk bakgrund bemöttes med inlägg om hur långt ifrån Helsingfors familjerna nu måste flytta för att kunna säkerställa etniskt homogena finska klasser).

Jag kan riktigt höra de cyniska kommentarerna. Vad är det VI borde göra då? och har naturligtvis inga färdiga nycklar till lyckad integreringspolitik. Själv skulle jag bli lite ledsen om jag hade litat på att polisen skulle komma och lyssna på min historia bara för att märka att man inte var intresserad av den utan av att hålla mej och mitt gäng i styr. Jag skulle inte känna mej särskilt hemma om man över mitt huvud funderade på om jag ska ses som en resurs eller inte, om jag ska ses som ett problem eller som ett par nya händer i vården. Eller om jag upplevde att mina kompisar bara syns i medierna ifall någon begår ett brott eller om det är multikulturell temadag i förorten och någon vilsen reporter dyker upp. Ska det vara så svårt att lyssna på varandra egentligen? Kunde vi kanske öppna detdär VI-ordet lite och visa det, inte bara i ord utan också i handling? Jag kan hittills egentligen inte säga mera än ett ord: empower. Börja föra dialog horisontalt, lär alla barn precis vilka rättigheter de har om de blir kränkta och ta dem på allvar. Lyft fram invandrare i debatten också när det handlar om annat än multikulturalism, ge utsatta minoriteter poster i samhället som ger riktig makt och synlighet. Ja, det var ju faktiskt mera än ett ord. Men när man blir arg så blir man.

Cherin svarar förresten på fem frågor om muslimer på Betraktarens öga.

Posted in barn, brott & straff, demokrati, Finland, människor, mänskliga rättigheter, migration, offentliga rum, politik, rasism, samhälle, våld | 2 Comments »

Förr använde man glasögon

Posted by Pia på lördag 7 juni 2008

Om dethär företaget fick välja skulle 2050-talets barn få läsa i sina historieböcker om början av 2000-talet, tiden då folk var omoderna och använde något som kallades glasögon. Reklamen här berättar hur enkelt det är att bli av med glasögonen säkert, effektivt, smärtfritt och snabbt. Sådär, bara att stiga in i framtiden. För vem vill se ut som den misslyckade glasögonfamiljen på bilden.

Nu hade jag inte tänkt använda detta offentliga internetutrymme till att diskutera huruvida det är bra att närsynta opererar sina ögon eller inte (fast egentligen skulle jag gärna vilja veta mera om det). Däremot är jag fascinerad över hur företag alltmera arbetar med världsbild och attityder. Ni vet, lite som i Kleins No Logo, man säljer en livsstil. Det är fascinerande hur folk som kallar sig liberaler förespråkar den världsordning som håller på att ta form. Jag upptäckte hur fri jag är senast igår när jag gick in i en ganska stor mataffär och skulle köpa en godispåse. Det fanns kanske 300 olika godispåsar. Men alla var antingen Fazers eller Malacos eller kedjans eget billighetsmärke.

Så ser valfrihet ut år 2008. Kolla reklamen för funlight, där står ”Är du cool grape eller saftig svartvinbär?” …bara att välja! Prova hitta en tandkräm som inte är Colgates eller Pepsodents någon gång. Din identitet skapar du genom att stöda en viss Idols-stjärna, den coola, rebelliska långhåriga eller flickan-från-landet med babyröst, välj själv! Men hur du än väljer så är du linkad till Idols-sponsorn Coca-cola.

Såg filmen Juno nyligen. Den skulle säkert kunna kallas indie, men producerades av Fox. Nu kan du alltså vara antingen mainstream eller indie-lutande, alla ryms in hos Fox.

Posted in bilder, ekonomi, kapitalism, konsumtion, liberalism, Naomi Klein, offentliga rum, reklam, shopping, storföretag, Uncategorized, världssystemet | 2 Comments »

Naomi Klein i Helsingfors – högern har lyckats, därför kan den inte vinna rättvisa val

Posted by Pia på torsdag 5 juni 2008

Det är länge sedan jag har känt en sådan optimism som den som Naomi Klein levererade idag. Det är svårt att inte känna att om alla bara läste hennes böcker skulle världen bli bättre. Själv tycker hon att det är synd att hon hittade det katastrofalkapitalistiska mönstret först efter kriser som invasionen av Irak och orkanen Katrina – annars hade man kunnat göra något åt saken. Men nu vet vi.

Det går inte att vinna val genom att föreslå nyliberal politik. Visst, säger Klein, gillar folk i allmänhet att få sänkta skatter (men man vill också ha skolor, bibliotek och sjukhus), men privatiseringen av vägar, skolor, vatten o.s.v. är helt enkelt inte populärt. (Ekonomikommentarer har passande statistik.) Därför väntar nyliberalerna på ett tillfälle då ingen är i stånd att debattera och inför ”reformerna” när befolkningen är i chock, som strax efter en naturkatastrof, en ekonomisk kris eller krig. Klein betonar att hon inte är någon konspirationsteoretiker, hon påstår inte att högern planerar attackerna själv (förutom i de självklara fallen som invasionen i Irak), men att de däremot samlar på idéer på lager, lite som vanliga människor samlar konserver och vatten i källaren ifall katastrofen skulle inträffa. Och då gäller det att slå till, att privatisera allt och söka vinster. Efter londonbombningarna i juli 2005 gick börsen faktiskt uppåt.

Vi upplever just nu den mest lyckade frigörelserörelsen i vår tid, säger Naomi Klein, men tyvärr handlar det inte om feminism eller rättigheter för homosexuella, utan om elitens frigörelse att samla på sig så mycket kapital som bara är möjligt, utan att behöva ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller miljön. De har verkligen lyckats, och det ironiska är att det är just för att de har lyckats som de avslöjas och inte i en upplyst värld kommer att kunna vinna eller hålla på så här länge till. Problemet är att man inte blir immun mot chock. Tortyr beskriver Klein som en form av masskommunikation. Det är meningen att vi ska veta om Guantánamo och Abu Ghraib och om hemliga fängelser här och där i Europa. På det sättet hålls folk på mattan.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hennes 90 minuters föreläsning. Om den koloniala kvarlevan, drömmen om ett blankt papper, Terra Nullius, som tycks visa sitt fula tryne igen när man vill chockera/tortera en hel befolkning så till den grad att den blir klar att ta emot vilka värderingar man än vill ge den. Och om hur det ändå bara inte lyckas. Men lyssna på den här intervjun istället, där talar Klein om hur särskilt Skandinavien borde förstå bättre än att ta emot nyliberal politik.

Det smartaste jag har läst på bloggar idag var förresten Lars Hertzbergs jämförelse mellan homosexuellas och finlandssvenskars rättigheter.

Posted in aktivism, bilder, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, kapitalism, katastrofer, katastrofkapitalism, klimatuppvärmningen, konsumtion, krig, manipulering, Naomi Klein, ockupation, optimism, politik, privatisering, rädsla, storföretag, världssystemet | 3 Comments »

Musik, mänsklighet och auktoritet

Posted by Pia på måndag 2 juni 2008

Ett av mina favoritsvar på frågan hur vi kommer att tala om denhär tiden när det är år 2055 är det som Denis föreslog. Han undervisar i sociologi på ett sibiriskt universitet och är speciellt intresserad av unga alternativa resande, såna som åker runt världen utan att någonsin sova på hotell t.ex. Han föreslår att vi år 2055 kommer att säga: tänk att för 50 år sedan, år 2005, var det trendigt att åka omkring i bil med musiken på hög volym. Det är lustigt att tänka sig en tid när bara gamla människor tänker på att köra omkring och höra på musik när de är sentimentala.

Men musik kan inte försvinna i sig, bara hur och när och var man lyssnar. Jag gillar när Lasse Berg i boken Gryning över Kalahari menar att det verkligt universella mänskliga draget är behovet av att få röra på sig rytmiskt till musik i grupp. Vare sig det gäller regndans eller Robbie Williams konsert, vi tycks trivas med det. För det är något speciellt med musik som jag vågar hävda att andra kulturella uttrycksformer inte ger upp till. Det är som en filosofikollega konstaterade, att hur bra en tavla eller en staty än är, så kan den inte få dej att stiga upp och vifta med armarna.

Jag gick med en lärarkollega och lyssnade på Talib Kweli som hade konsert i Helsingfors och fick fenomenet bekräftat igen. Om man hade kommit in som döv och sett alla dedär människorna stå och gunga med händerna i vädret hade det kanske sett lite skrämmande ut. Stjärnan uppmanade sin publik att gunga med händerna på olika sätt. ”Get your fists out!” ”Get your ones out!” ””En hand!” ”Båda händerna!” och de coola tonåringarna ansträngde sig till max för att följa med och göra rätt rörelser, konstaterade vi. De i publiken såg förresten precis ut som såna elever som man brukar tala om och säga att de inte klarar av att lyssna på instruktioner, i skolan då alltså. Konserten visade att det knappast handlar om en oförmåga hos dem. Men ibland på timmarna skulle jag önska att jag hade lite mera Talib Kweli-auktoritet. Tänk om uppmaningen ”Ta fram boken på sidan 125!” fick samma respons som hans ”Get your fists out!”.

Det var en riktigt bra konsert förresten.

Posted in filosofi, kultur, lärare, musik, skola, undervisning | 2 Comments »