Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘mänskliga rättigheter’ Category

”De verkliga problemen”

Posted by Pia på torsdag 24 februari 2011

För den som har minsta insikt i socialkonstruktionistisk världssyn är det klart: sanning och verklighet skapas i samhället, via diskussioner, media och politik. Världen är alltså inte en plats som behöver avtäckas för att visas så som den är, utan världen blir sådan som den är genom vårt sätt att tala om den.

HBL på nätet har som största nyhet idag en artikel om mångkulturell undervisning. Kommentarerna har inte låtit vänta på sig. Såhär låter det bl.a.:

”Allt fler lärare för fram de VERKLIGA problemen, medan de i sina kanslier förringar problemen… Rubriken i sig själv visar igen på HBL’s inställning 😉 Ps. Hur skall de kvinnliga lärarna göra i praktiken då muslimska pojkar (med stöd av sina pappor) ej respekterar dem? Det är gratanterat en orsak till stökigheten.”

En kompis sökte nyligen råd för hur hon och hennes pojkvän från ett afrikanskt land kunde göra för att vara tillsammans. Fanns det någon som visste om han överhuvudtaget kan få visum för att komma på besök? Alla försök hittills hade slutat i ogrundade nej från myndigheterna. Hade någon erfarenhet, behövde hon åka dit varje gång? Kommentarerna fokuserade inte precis på frågan hon ställde. Blondinhora, är du fet, dum eller gammal som vill ha honom? Flytta dit bara. Han är ändå bara ute efter dina pengar. Hahaha. Så gillade de varandras inlägg. Tummen upp! Och nu har jag censurerat, något som denna Finlands mest besökta portal inte hade gjort, trots att de uttryckligen säger att de tar bort rasistiska inlägg. Ännu ett dygn efter att ha skrivits fanns de riktigt, riktigt rasistiska och hetsande kommentarerna kvar (t.ex. om vad man borde göra åt dessa n***, sätta dem på en pråm ute i havet och sänka dem. Tummen upp!). Ett dygn! Fattar man inte att om sådant får stå kvar ett dygn så spelar det inte så stor roll om de tas bort efter det, för då är inläggena inte längre aktuella.

De verkliga problemen, är orden. Det har vi liksom sett. När Ghadaffi i förrgår sa att de flottiga råttorna ska få vad de förtjänar, att han ska gå in i hus efter hus och söka upp dem, då gäller det att reagera. För våld föregås i regel av språk. Rwanda om någonting visade på det – när människor jämförs med kackerlackor är steget inte långt att hugga halsen av dem. De vitt spridda nidbilderna av judar i 1930-talets Europa visade sig också vara mer än bara bilder, ett tecken.

Det spelar kanske inte så stor roll vem det är som sitter i sina fåtöljer och skriver om hur afrikaner borde drunkna i pråmar, även om jag har lite svårt att släppa just den frågan. Den större frågan är naturligtvis vad språket gör för vår värld. Vi ser kanske redan svaret, för afrikaner drunknar faktiskt redan idag i pråmar, utan att det framkallar särskilt stora rubriker. Men poängen är kanske att frågan om yttrandefrihetens gränser tas upp på ett problematiskt sätt – man talar om att gränserna finns där för att man inte ska såra andra. Det ska man förvisso inte, men det är inte därför vi behöver värna om dem  – utan för att ett rasistiskt språkbruk skapar en värld som är farlig att leva i. ”Verkligt” farlig.

Posted in censur, fördomar, Finland, integritet, människor, mänskliga rättigheter, media, rasism, våld, yttrandefrihet | 4 Comments »

Finlandssvensk slöjdebatt

Posted by Pia på lördag 15 maj 2010

På Finlands Socialforum i Helsingfors för några veckor sedan diskuterades nättrollen i en intressant workshop. Vem är de, varifrån dyker de upp, vad kan göras för att komma åt den. Den allmänna åsikten var att de är en marginell grupp som samlar ihop varann och gör aktioner för att sprida sitt budskap (kvinnor ska lyda män, bara etnofinländare ska bo här, alla som är ovanliga på något sätt ska sluta vara det eller förtjänar stryk, naturen är här för att användas osv). Partiet SFP – och andra finlandssvenska aktörer har ibland uttryckt det som att finlandssvenskar har en naturlig benägenhet att respektera minoriteter eftersom vi vet hur det känns att vara minoritet. Efter att ha läst nyheten om ”problemet” med en elev som inte får komma till skolan i slöja, och kommentarerna på nyheten, är det skäl att revidera det påståendet. Eller vad sägs om:

Ingent ”dumt svin”!!

Det här har ingenting med religion att göra, endast med förtyck!

De muslimska männen måste läras förstå att här i västvärlden är vi alla fria och jämnlika oberoende av kön.

Börjar vi tillåta dukar och burkor slutar de med hedersmord, eller skall det också tillåtas i religionens namn? Vill man inte anpassa sig till det västerländska samhället så skall man stanna där man hör hemma. Underligt att de kan godkänna vår social- och grundtrygghet,

den duger att ta emot!!

SFP:are

Absolut inte, det skall vara möjligt att se vem som gör vad. detta har ingenting med firande av olika högtider att göra, det kan man göra var man än bor, men det gör man hemma eller inom sitt eget samfund. I det offentliga t.ex skolan tar man seden dit man kommer!

Varför måste vi alltid böja oss för andra kulture om dom kommer hit? Reser vi tille ett muslimskt land, är det bara att ta seden dit man kommer, annars går det dåligt,

Månen

Om kvinnor som inte bär huvudduk räknas som mindervärdiga, prostituerade eller dylikt, så berättar det ju hur man ser på vår ”förfallna” västvärld från muslimskt håll. Jämlikhet mellan könen är dagens ord här i Finland och Europa. Här lever vi inte mera i forntiden, och det här borde berättas åt asylsökanden, om de int vet om det från tidigare, före de söker sej hit, så att dom hinner ändra sej i tid. Att börja förtrycka kvinnor nu, efter en så förtjänstfull historia som Finland har när det gäller jämnlikheten, förstår jag inte, och ännu till på befallning av invandrare. Hurudana chanser sku vi ha att börja möblera om reglerna i dessa asylsökandes länders skolor ? Inga, bra om man sku komma ut ur landet med livet i behåll. Nej, här är det ju ännu vi som bestämmer reglerna.

J-E.S

Hjälp invandrarbarnen.

Samhället måste stå på den svagare partens (barnets) sida.

När föräldrar håller barn hemma från skolan är det utpressning från föräldern mot barnet.

Invandrarbarn är mobbing offer på grund av sina föräldrars dumhet.

Finns det alltså en finlandssvensk underavdelning i dendär finländska trollarmén? Vem representerar dehär åsikterna? Denhär samlingen är förstås bara ett utdrag. Men ändå. Gå in och läs. ”lärare, helsingfors” är jag.

På en diskussionsafton i Stockholm på temat Postkolonial feminism: Global hegemoni, ojämlikhet och exploatering berördes slöjdebatten. Katarina Mattson, kulturgeograf vid Uppsala universitet jämförde slöjan med andra nade symboler, t.ex. BH och klackskor. Slöjan, BH:n och klackskorna är inga plagg som någon behöver, t.ex. för att inte frysa ihjäl, utan hänger ihop med en patriarkal ordning om hur kvinnokroppen ska pyntas för att duga. Så länge vi inte förbjuder BH och klackskor behöver vi inte börja förbjuda slöja heller. Eller: ett samhälle som respekterar människor ska inte lagstifta om kvinnors kroppar.

I debatten på YLE blandas dessutom huvudduk ihop med burka. Nå. Dedär tvåtusen franska kvinnorna som bär burka önskar kanske att de hade haft ett så stort inflytande på andra lagar än just kläder. Förutom att slöja inte är burka borde det kanske påpekas att den som är drabbad av en underordning alltid borde få vara den som formulerar problemet. Annars går det inte att rädda någon. Seminariet i Stockholm var också enigt: Feminister och vänstern borde dra ner byxorna på rasister som talar om jämställdhet och minoritetskvinnors rättigheter. De som kommenterat på nyheten ovan är inte oroade över kvinnors rättigheter. Då skulle t.ex. inte signaturerna ”Ingent dumt svin” och ”Månen” hänvisa till jämställdhet som ett avslutat projekt.

Puuuust!

Posted in fördomar, feminism, Finland, integritet, kultur, lärare, mänskliga rättigheter, objektifiering, religion, skola, Svenskfinland, Uncategorized | 5 Comments »

Sitt inte där och var fattig

Posted by Pia på tisdag 11 maj 2010

För en vecka sedan blev det klart att Finlands inrikesminister Anne Holmlund vill förbjuda tiggeriet. Hon menar enligt HBL att tiggeriet har ”blivit aggressivt”, ”hänger ihop med brottslighet” samt ”ser ut att vara välorganiserat”. Nu finns det visserligen inga tecken på att tiggeriet i Helsingfors skulle vara organiserat, ens i polisens utredningar. Men så ser det ut i Holmlunds ögon (Jag brukar ibland se tiggarna köpa mat i S-market. Jag kan meddela att de äter bröd och ägg, men kanske de ska bli lyxomelett åt någon maffiaboss).

På YLE’s arkiv kan man hitta en av de populäraste finska dokumentärserierna genom tiderna – de om Johan Venninen, en gammal blind man som bor för sig själv på landet, uppfinner saker och spränger in en bastu i ett berg. En äkta hjälte som belönades med en utmärkelse från MENSA. I intervjun med Venninen berättar han att han minns hur han gick omkring och tiggde som barn. Jag tror inte att Holmlund tänkte på det när hon kom med sitt lagförslag. Inte heller på studenten som skrev någonstans typ ” hur ska jag nu kunna tigga till mej en hamburgare och en bussbiljett hem från baren?”. För egentligen handlar det inte om att förbjuda själva akten. Det är dom där hon vill få bort.

Det handlar om att förbjuda fattigdom. Eller, det handlar om att förbjuda finländare från att fatta att vi bor i en bubbla. När Amnesty Internationals Irene Khan besökte Helsingfors i höstas påpekade hon att ”we are living in a gated community”. Nordbor som besöker gated communities, grindsamhällen, i t.ex. Latinamerika brukar reagera med avsmak. ”Så kan man väl bara inte leva!” Men den globala versionen av samma fenomen går an.

Det går också an att 24 000 barn dog också igår och idag på grund av att världen är orättvis. T.ex. för att en förälder inte kunde köpa medicinen som låg där på disken. Folkhälsoexperten Solly Benatar sa i ett föredrag i Helsingfors i fredags att HIV-bromsmediciner har delats ut till en stor del av de som behöver dem. Nu är det bara ett problem kvar – att medicinerna inte verkar bita på patienter som tar dem på tom mage. Alltså att man förutom mediciner faktiskt behöver mat också för att vara frisk.

I stället för att förbjuda folk att se fattiga ut kunde Holmlund göra något åt fattigdomen. Don’t even get me started om hur långt vi skulle ha kommit i det uttalade målet att utrota fattigdomen i världen med de grekiska rädda-kapitalet-pengarna. Här är två bra initiativ, ett finländskt och ett globalt.

Posted in ekonomi, fattigdom, Finland, mänskliga rättigheter, orättvisor, Uncategorized | 2 Comments »

Livsfarligt

Posted by Pia på torsdag 29 april 2010

I en attack i Oaxaca, Mexiko, dödades igår två personer, varav den ena var den finländska aktivisten Jyri Jaakkola. De var med i en tjugopersonersdelegation på väg till San Juan Copala för att observera situationen där. På Kaos En La Red kan man läsa varför de hade valt att åka dit. San Juan Copala hade drabbats av den mexikanska statens strukturella våld:

”Vi har ingen el, de har stängt av vårt vatten, de kommunala skolorna har inte varit igång sedan januari, det finns inga läkare, kvinnor som beger sig ut för att söka vatten och mat blir trakasserade av paramilitären som befinner sig här. Vårt samhälle hålls i permanent gisslan och läget som det är upprätthåller inga liv”

Observatörerna kom aldrig fram. Tio kilometer innan målet blev de tvungna att stanna eftersom vägen var blockerad. Strax därpå började blodbadet. Ett femtontal paramilitärer från det regerande partiet PRI’s styrka Ubisort (vars förkortning Unión de Bienestar Social para la Región Triqui betyder unionen för social välfärd i Triqui-regionen) fortsatte skjuta på dem som sprang iväg för att gömma sig i skogen, också efter att de hade märkt att ingen i delegationen var beväpnad. När Röda Korset senare kom för att undsätta de sårade blev de också beskjutna. Flera av de sårade är ännu försvunna, menar fifi.voima.fi. Enligt ett vittne som talat med Kaos En La Red blev de två som dog skjutna i huvudet.

”Är det nu farligt att resa till Mexiko?” frågade nyhetsuppläsaren i MTV3:s kvällsnyheter igår professorn i världspolitik, Teivo Teivainen, som mycket riktigt svarade att det faktiskt är farligt i Mexiko, särskilt för ursprungsbefolkningen i Oaxaca. Det var antagligen inte riktigt så nyhetsuppläsaren menade, hon var väl mera ute efter om finländarna nu borde ställa in sina charters till Cancún. Men vad betyder det att ett ställe är farligt? Jag var i Oaxaca för fem år sedan, och då blev kringresande där ofta påminda om att det var farligt där. Bussar blev stoppade och genomsökta, polisen fanns överallt. Men man poängterade inte att det var regeringens egna trupper man borde ha varit rädda för, utan man mumlade mantrat om rebellerna. Ja, dedär som bodde i byarna var de som beskrevs som farliga. Men mera rätt var att regeringen hade gjort livet odrägligt för dem, och om det är någonting som bevisligen är livsfarligt, så är det att hållas i permanent gisslan utan el, vatten eller tillgång till läkare.

På något sätt lyckas man i Mexiko (men inte bara där) upprätthålla en politisk diskurs som går ut på att ”hårda tag” är det som hjälper mot problem som härrör sig av att människor är fattiga. Man lyckas föra fram budskapet att de fattiga och förtryckta är farliga, istället för att säga att det är livsfarligt för en människa att vara fattig och att det är livsfarligt för en människa att vara förtryckt.

I denhär världen är det också livsfarligt att påpeka just hur livsfarligt det är att vara förtryckt. Jag kände inte Jyri Jaakkola (eller den mexikanska kvinna som också dog) men blev ändå berörd av nyheten och särskilt av stämningen på minnesdemonstrationen som ordnades utanför den mexikanska ambassaden i Helsingfors idag. Jag hoppas att detta leder till en ordentlig utredning och att de mexikanska myndigheterna ställs till svars, samt att påtryckningar sätts igång för att garantera de mänskliga rättigheterna för alla oaxacabor. Eftersom världen för den som saknar mänskliga rättigheter är en livsfarlig plats.

Posted in aktivism, fattigdom, Latinamerika, mänskliga rättigheter, militarism, polisstat, polisvåld, politik, rädsla, turism, Uncategorized, våld | 5 Comments »

Två missförstånd om mänsklighet

Posted by Pia på söndag 13 september 2009

Tänk att under början av 2000-talet trodde man…

Hans Magnus Enzensberger skriver (Suuri muutto – 33 merkintää, i Vastapainos fina bok Erilaisuus) om världskartor. DSC_0313När man tittar på en väderkarta ser man blå och röda pilar som ligger placerade enligt ett ordnat och statiskt mönster, men det går inte att beskriva väder och vind på det sättet. Det normala tillståndet för väder är turbulens, menar Enzensberger. Och det gäller befolkning också säger han. Det går liksom inte att skaffa fram exakta siffror på hur många människor som bor var, för det normala tillståndet för mänsklighet är rörelse. Jag tycker att man ganska lätt glömmer dethär. Det ligger alltså något djupt mänskligt i att flytta runt, och att bromsa mänsklig migration är lika omotiverat som att försöka bromsa vindarna.

Den andra missuppfattningen som har fascinerat mej på senaste tid knäcker Frantz Fanon i sin klassiker Jordens fördömda. Vi har en återkommande vilja av att beskriva konflikter i termer av etnicitet och religion. Lyssna på ordet ”stamkrig”. Det får det att verka som om människor av olika kulturer helt enkelt inte skulle kunna mötas utan att strida. Som om det fanns något i själva religions- eller kulturskillnaderna som triggade bråk. Fanon, som naturligtvis främst är kolonialistkritiker, påpekar att kolonisatörerna lämnade efter sig vissa områden rikare än andra. Vid frigörandet ville

palestinska rivningshotade hus

då inte de som bodde på de rikare områdena dela med sig makt och resurser till sina fattigare ”landsmän”, ofta av en annan ”stam” eller språkgrupp. Små skillnader accentueras eller konstrueras då vissa gynnas ekonomiskt framom andra. Att kolonialismen har bidragit till miljontals döda också på senare tid är ingen nyhet, Rwanda kan bara tas som ett exempel, men kanske Fanons idé kan dras längre än såhär. Kanske vi inte alls kan tala om etniska konflikter, kanske vi bara borde tala om konflikter skapade av ekonomiska orättvisor. Det är nämligen inte muslimheten hos en palestinier och judendomen hos en israel som gör att det pågår krig i Mellanöstern. Det handlar om levnadsvillkor och makt.

Att förklara konflikter i termer av etnicitet är dessutom passiverande. En åskådare kan inte göra mycket om denna går omkring med uppfattningen att två folkgrupper bara inte kan komma överens, vare sig de kallas hutu och tutsi/shia och sunni/tamiler och lankeser… När konflikterna analyseras och visar sig handla om ekonomi, levnadsvillkor och förtryck får du och jag en uppgift: att kräva rättvisa, för utan rättvisa får ingen fred.

Posted in böcker, bilder, krig, kultur, människor, mänskliga rättigheter, migration | Leave a Comment »

Mera skonsamt att göra det om natten

Posted by Pia på fredag 14 augusti 2009

DSC_0039Minns sommaren 2009. Det var då som det officiella Europa visade ett fett långfinger åt begreppet människovärde.

2009 var först sommaren då kristna runt omkring Europa reagerade som deras religion påbjöd. I Köpenhamn och Bryssel blev de församlingar som upplät sina kyrkor som fristad för de män, kvinnor och barn snabbt omtalade i pressen. Historiskt hade polisen inte stormat kyrkor så människorna, de med olika öden, mannen på flykt från Irak, den marockanska änkan, teknikstudenten som trots sin pappas belgiska medborgarskap hade fått nej, kunde för några veckor andas ut.

Jag besökte kyrkan Béguinage i centrala Bryssel i juni. Bilderna här är alla därifrån. Det var inga stackare vi mötte utan folk som jobbade på byggen, föräldrar som uppfostrade sina barn, män och kvinnor som stred mot krångliga myndigheter för att få rätt att stanna och arbeta i landet där de inte sällan hade bott i tiotals år. Barn som inte kände till något annat hemland. Den katolska prästen kom in cyklande och började genast tala med människorna. ”Hur går det med din beslutsprocess?” ”Vad hände under demonstrationen igår?” ”Hur står DSC_0037det till med kökskassan?”.

Det har varit lugnande att se att församlingar ställer upp när människor lider nöd. Det borde ju inte vara något förvånande alls över att de gör det, kyrkor har ju tagit hand om samhällets avskum (Sarkozyretorik) sedan medeltiden. Då var de som resten av samhället inte ville höra talas om – pestsmittade, fattiga och handikappade – ju tvungna att förlita sig på kyrkan för sin överlevnad, eftersom vi inte hade några sociala skyddsnät. Idag låtsas vi att vi har sociala skyddsnät, men eftersom dessa inte är tillgängliga för dem som är papperslösa, de som plockar frukt så att den inte blir så dyr, de som städar upp efter våDSC_0047ra festivaler, så blir det kyrkan som får hoppa in. Och att ta hand om människor i riktig nöd har väl alltid varit civilkurage.

Kyrkor har alltså ansetts som heliga platser där man kan söka skydd. Är man fascistiskt lagd, som politikerna i Dansk folkeparti, blir man naturligtvis provocerad av sådant. I Köpenhamn gick polisen in i kyrkan Brorsons kirke natten mellan onsdag och torsdag. Där hade irakiska män, kvinnor och barn bott i några månader. Prästen fanns på plats men klarade inte av att se på när de kravallutrustade poliserna omringade irakierna, som hade samlats kring den korsfäste Jesus, säger han. En irakier flydde upp i kyrkotornet och hotade med att hoppa.

I Hbl intervjuas talesmannen i utrikes- och invandrarfrågor för Dans folkeparti. Han stöder polisen och menar att de var ”skonsamma” som gjorde detta om natten. Om det hade varit ljusan dag hade ju alla sett detta och det hade blivit bråk, säger han. Hmmm. Månne inte det uttalandet får stå för sig själv.

Jag måste uppdatera min länklista, den är hopplöst outdated. Men läs gärna Roya på samma temaEgon om Genèvekonventionen samt Förbannad pacifist som provocerar.

Posted in brott & straff, människor, mänskliga rättigheter, migration, militarism, våld | 4 Comments »

Om ordet kritik

Posted by Pia på lördag 20 juni 2009

Det finländska xenofobiska partiet Sannfinländarna, som drog hem 10 % av rösterna i EP-valet, kallar sig inte rasistiskt. Trots att en av röstmagneterna önskar att gröna multikulti-hypade tanter skulle bli våldtagna av afrikanska invandrare för att dessas sanna natur skulle uppenbara sig för damerna, och trots en massa annat sällsynt idiotiskt dravel som yttras i partiets namn, hävdar man att det de sysslar med inte är rasism. Det är invandrarkritik, på finska maahanmuuttokritiikki.DSC_0119

Jag fnös först åt deras patetiska försök att leka nyspråk, tills jag häromveckan märkte vilken genomslagskraft de har fått. Nu har jag bevisligen hört ordet ”invandrarkritik” nämnas i både på TV och radio. Ja; filmkritik, litteraturkritik och kulturkritik (som alltså handlar om att se kritiskt på samtiden i den egna kulturella kontexten) är användbara begrepp. Invandrarkritik är INTE ett. Ändå hörde jag nu senast en och annan lärare på ett seminarium om kritisk pedagogik benämna sannfinländarna och deras anhängare som invandrarkritiker. Det har gått hem.

Seminariet var fascinerande, förresten. Det ska bli ett nöje att sätta sig in i kritisk och radikal pedagogik på djupet. Vissa åhörande lärare tvekade inför pedagogik med alltför kritiska element. Endel för att de helt klart blandade ihop två saker: att uppmuntra en elev till att vara kritisk och att uppmuntra till anarki och ”dåliga fasoner”. Man tänkte sig att kritiska elever kanske ger sig på lärarna som personer. Andra ifrågasatte vart skolan är på väg om eleverna verkligen börjar se kritiskt på sin skola och sitt samhälle. Det är i och för sig en berättigaDSC_0014d fråga. Men den verkligt intressanta frågan är kanske vad som händer om eleverna inte gör det.

Vi fick se en del statistik om grundskoleelevers attityder till politik och samhälle på seminariet. Finländska unga är genomgående i botten internationellt sett vad gäller politisk aktivitet. Ordet politiker förknippas med ”gamla, dumma, gubbar”. Man har väldigt lite förtroende för partierna. När de däremot sitter vid makten kritiserar man dem inte. Bara var femte nia kan tänka sig att någon gång gå ut och demonstrera för någon sak. Sväng på det, sa föreläsaren. 80% skulle inte gå ut och demonstrera, vad som än hände i samhället. Man litar på auktoriteterna. Sen sa han såhär: under 1900-talet dödades flera människor av andra människor än någonsin under mänsklighetens samlade historia innan dess, sammanlagt. Vad vi behöver, för att undvika folkmord på 2000-talet, är inte människor som lyssnar på auktoriteter utan människor som klarar av tänka kritiskt, tolkar jag hans budskap. Kritik är alltså livsnödvändigt. Men inte den sortens ”kritik” som sannfinländarna låtsas stå för. Kanske det kan sammanfattas såhär:

Kritik kan aldrig riktas mot människor för deras härkomsts/etnicitets/könstillhörighets skull. Kritik måste, ständigt, riktas mot det institutionella.

Posted in etik, fördomar, filosofi, människor, mänskliga rättigheter, rasism, samhälle, språk, undervisning | 4 Comments »

Polis och media gör ordet ”muslim” till ”brottsling”

Posted by Pia på lördag 23 maj 2009

Under början av 2000-talet var det ingen tvekan om vem som var ”de andra” i det europeiska samhället. Svenska YLE:

muslimer och polis

Nyheten och bilden är alltså från Grekland, landet som för tillfället rankar sig rätt så lågt på mänskliga rättighets-skalan.  Den lättövertygade mediekonsumenten skulle kanske kunna förstå en sådanhär nyhet som att det är något hos muslimerna som är straffbart i sig. Medierna berättar om kravallerna och förklarar vem vi ska skylla på. Demonstranter från länder som Syrien och Somalia ska ha stått utanför den grekiska riksdagen och i något skede ropat ”Allah!”. Big mistake. För det vet vi ju att det arabiska ordet för Gud är ett problem, media/samhället reagerar som om någon hade ropat bomb.

Det är otroligt smaklöst och idiotiskt att i medier få det att se ut som att demonstranterna inte var ute efter t.ex. mänskliga rättigheter och trygghet, utan efter att på något provocerande sätt hävda det muslimska. Det är inte demonstranterna som gör det här till en fråga om muslimer vs grekisk polis. De demonstrerar för att få bli behandlade som människor. Det är däremot statsmakten, i form av polisen,  som bestämmer att det är just muslimheten i dehär människorna som är det straffbara. Hur ska man annars förklara varför de rev sönder en koran?

Posted in aktivism, EU, integritet, mänskliga rättigheter, media, migration, polisvåld | Leave a Comment »

Europas krig mot migranter

Posted by Pia på onsdag 25 mars 2009

I en sjua diskuterade vi migration för en tid sedan, och eleverna funderade på likheter och skillnader mellan europeer som flyttade till Amerika år 1909 och afrikaner som flyttar till Europa år 2009. Hopp om ett drägligare liv och äventyrslusta var en likhet. Byråkratin var en skillnad. Före första världskriget var det tämligen enkelt att bosätta sig lite var man ville utan diverse dokument. Idag är papper så viktiga att tusentals människor dör på vägen till det drägligare livet varje år.

venesiirtol_kansi_pakolaisapu_pieni_copyI Finlands flyktinghjälps debattbok Välimeren venesiirtolainen (Medelhavets båtmigranter, red. Marcus Floman & Jenni Hamara) lyfts migration upp ur olika synvinklar men med Medelhavet som utgångspunkt. Karina Horstis inlägg granskar medias beskrivning av båtmigranterna. Gång på gång avhumaniseras migranterna och tidningarna väljer att skriva om båtar – båtar som stoppas, som syns vid Kanarieöarna och som tar sig till Europa. Det är kanske lättare att tala om båtar. Men båtmigranterna är människor. Och de behöver varken ses som offer eller som hot utan helt enkelt som folk som organiserar sig och rör på sig istället för att underordna sig.

Näringsstrukturen i Europa skriker efter låglönearbetskraft, samtidigt som de som kan tänka sig att slita för slavlön förföljs. I Markus Himanens och Jukka Könönens inlägg jämförs den upptrappade sameuropeiska kampen mot ”illegal” invandring med USA’s krig mot terrorismen. Båda skapar ständigt nya dödsoffer utan storskaligt krig. Båda legitimeras med krav på säkerhet (Frontex, som jag har skrivit om tidigare, har libertas securitas justicia som slagord). Metoderna påminner om varandra – avvisningar/hemliga flyg till diktaturer i Syd, häktande av folk utan rättsprocess – Guantanamo, låsta flyktingförläggningar – men typiskt är framför allt det eviga undantagstillståndet, där vem som helst kan få sina mänskliga rättigheter åsidosatta för att det är säkrast så. För allmänhetens bästa, liksom.

Ursäkta, skrev jag vem som helst? Jag menade inte vem som helst. Jag menade inte dom ljushyade och blåögda. Jag menade människor som afghanske Ashraf, som bevisligen är ett barn, han som just nu gömmer sig undan polisen i Finland i rädsla för tvångsutvisning.

Läs idag Hanna Löfqvist om EU och Organisk Intellektuell om invandrare i media. Och ha det bra i den fria världen.

Posted in arbete, båtar, böcker, EU, fördomar, Finland, mänskliga rättigheter, media, migration, militarism | 3 Comments »

En tyst minut som blev av och en som inte blev det

Posted by Pia på söndag 8 februari 2009

n547942762_1430012_4450Gruppen Mothers Across the World for Gaza ordnade idag minnesstunder omkring i världen för de barn som dog i attackerna mot Gaza. Förutom i Helsingfors samlades man i bl.a. Amman, Kapstaden, Manchester och Palo Alto för att hedra offren och visa solidaritet med deras familjer. I slasket och regnet vid Gamla kyrkans park lästes namnet och åldern upp på alla de nästan trehundra barn som mist livet. Vi fick varsin lapp med namnet på ett offer. På min lapp, som snabbt blev helt blöt, stod det Ahmed Riad Mohammed Al-Sinwar, tre år.

Vi var inte många, kanske 30-40 personer. Rätt många pensionärer och så några barnfamiljer.

Jag stod förresten en stund och talade med en 12-årig Ali på minnesstunden. Han är ordförande för elevkåren i sin lågstadieskola och berättade att han okuva-208ch hans vänner hade föreslagit att eleverna under en morgonsamling skulle hålla en tyst minut för de barn som har dött i Gaza. Först tyckte lärarna att det var en bra idé, men när vicerektorn fick reda på planen satte hon stopp för den.

Det är något som känns så ledsamt med Alis historia. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Ett samhälleligt engagemang och aktivitet ska uppmuntras i skolan sägs det i varenda redogörelse, men det verkar som om man med de orden hade tänkt sig att eleverna skulle göra något neutralt samhälleligt. Som att rösta i elevkårsval och ordna städtalko eller jag vet inte vad. Kanske skriva brev till kommunens politiker om att få en cykelväg. Om en gymnasieklass ordnar gatufest eller kedjar sig fast vid ett rivningshotat bibliotek, då har det samhälleliga engagemanget gått för långt. Helt som om det fanns neutralt samhälleligt engagemang. Helt som om aktivt deltagande var något annat än aktivism. Scoutsjal är okej, palestinasjal är fel.

Eller är det 12-åriga Ali som är fel person? Hade reaktionen hos vicerektorn varit en annan om hans familj inte hade haft rötter i Palestina? Om någon genomfinsk Liisa bara hade sett bilder av attackerna och föreslagit den tysta minuten? Inte?

Idag läser jag Organisk Intellektuell om strukturell diskriminering, Roya om israeliska Likuds syn på Palestinas rätt att existera och Anna Wester om Sydafrikanska hamnarbetare som protesterar. Och dessutom Paavo Arhinmäki om Lex Nokia och de Grönas ambivalens.

Posted in aktivism, barn, bilder, demokrati, Finland, Israel, krig, lärare, människor, mänskliga rättigheter, militarism, ockupation, Palestina, politik, skola | 3 Comments »