Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘katastrofkapitalism’ Category

Naomi Klein i Helsingfors – högern har lyckats, därför kan den inte vinna rättvisa val

Posted by Pia på torsdag 5 juni 2008

Det är länge sedan jag har känt en sådan optimism som den som Naomi Klein levererade idag. Det är svårt att inte känna att om alla bara läste hennes böcker skulle världen bli bättre. Själv tycker hon att det är synd att hon hittade det katastrofalkapitalistiska mönstret först efter kriser som invasionen av Irak och orkanen Katrina – annars hade man kunnat göra något åt saken. Men nu vet vi.

Det går inte att vinna val genom att föreslå nyliberal politik. Visst, säger Klein, gillar folk i allmänhet att få sänkta skatter (men man vill också ha skolor, bibliotek och sjukhus), men privatiseringen av vägar, skolor, vatten o.s.v. är helt enkelt inte populärt. (Ekonomikommentarer har passande statistik.) Därför väntar nyliberalerna på ett tillfälle då ingen är i stånd att debattera och inför ”reformerna” när befolkningen är i chock, som strax efter en naturkatastrof, en ekonomisk kris eller krig. Klein betonar att hon inte är någon konspirationsteoretiker, hon påstår inte att högern planerar attackerna själv (förutom i de självklara fallen som invasionen i Irak), men att de däremot samlar på idéer på lager, lite som vanliga människor samlar konserver och vatten i källaren ifall katastrofen skulle inträffa. Och då gäller det att slå till, att privatisera allt och söka vinster. Efter londonbombningarna i juli 2005 gick börsen faktiskt uppåt.

Vi upplever just nu den mest lyckade frigörelserörelsen i vår tid, säger Naomi Klein, men tyvärr handlar det inte om feminism eller rättigheter för homosexuella, utan om elitens frigörelse att samla på sig så mycket kapital som bara är möjligt, utan att behöva ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller miljön. De har verkligen lyckats, och det ironiska är att det är just för att de har lyckats som de avslöjas och inte i en upplyst värld kommer att kunna vinna eller hålla på så här länge till. Problemet är att man inte blir immun mot chock. Tortyr beskriver Klein som en form av masskommunikation. Det är meningen att vi ska veta om Guantánamo och Abu Ghraib och om hemliga fängelser här och där i Europa. På det sättet hålls folk på mattan.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hennes 90 minuters föreläsning. Om den koloniala kvarlevan, drömmen om ett blankt papper, Terra Nullius, som tycks visa sitt fula tryne igen när man vill chockera/tortera en hel befolkning så till den grad att den blir klar att ta emot vilka värderingar man än vill ge den. Och om hur det ändå bara inte lyckas. Men lyssna på den här intervjun istället, där talar Klein om hur särskilt Skandinavien borde förstå bättre än att ta emot nyliberal politik.

Det smartaste jag har läst på bloggar idag var förresten Lars Hertzbergs jämförelse mellan homosexuellas och finlandssvenskars rättigheter.

Annonser

Posted in aktivism, bilder, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, kapitalism, katastrofer, katastrofkapitalism, klimatuppvärmningen, konsumtion, krig, manipulering, Naomi Klein, ockupation, optimism, politik, privatisering, rädsla, storföretag, världssystemet | 3 Comments »

Nyliberalism kräver att man tiger om politik

Posted by Pia på tisdag 20 maj 2008

Jag undrar med vilka ögon historiker kommer att titta på femtio år gammal politiska reklamkampanjer när det är år 2055. På finska socialforum i Tammerfors förra veckoslutet skrev jag slarvigt upp följande citat utan att minnas vem som yttrade det: ”inga val har någonsin vunnits på nyliberal politik. Det började med Reagan som vann genom att inte prata politik utan säga ”I put ketchup on everything””. Ja, inte är nyliberalerna dummare än att de förstår att människor inte vill ha indragna bibliotek och hälsovårdscentraler, privatiseringar, avgiftsbelagd högre utbildning eller otryggare anställningar. Då är det bättre att spela på andra strängar, som mediasexiga varumärken, ursäkta, kandidater, med rätt attityd.

Det kanske är att göra det lite väl enkelt att säga att det alltid är vänstern som vill prata politik i sina valkampanjer medan högern bygger upp image och satsar på stora personporträtt, men tendenserna är inte svåra att hitta. I Finland vann samlingspartiet, det mest nyliberala i dethär landet, förra årets riksdagsval genom sin kampanj Partiet som har öron, med därtillhörade flashiga designade affischer och jippon. Inför höstens kommunalval lär de planera att ordna talko och dela ut arbetshandskar åt väljarna. Ja, vad gör man inte för att slippa prata om det viktigaste som finns, politik. (får förresten för mej att ordet talko inte används i Sverige. Kolla upp det, det är ett användbart ord!)

Så undrar jag också hur framtidens historikerna kommer att tolka de främlingsfientliga budskapen som frodades i politiska kampanjer runt omkring i Europa under början av detta sekel. Schweiziska partiet SVP skapade rubriker för ett år sedan med sin minst sagt pseudorasistiska kampanj med temat sparka ut de svarta fåren. För några veckor sedan i Zürich såg jag denna, deras senaste kampanj. Nu har jag inte ens försökt sätta mej in i vad detta egentligen handlar om, annat än att man försöker få igenom en lag som gör det svårare för migranter att få schweiziska pass. Kolla på den tecknade bilden, som helt klart ska skrämma. Fingrar av alla slags färger som försöker fiffla till sig jungfruliga schweiziska pass som ligger där alldeles försvarslösa i lådan! Vilken fruktansvärd framtidsvision! Eller? De finländska myndigheterna skulle säkert röstat för förslaget om de bara hade fått. Om någon får för sig att det är lätt att få finskt medborgarskap kan jag bara säga: det är det inte. Ett exempel är skoleleven vars pappa jag talade med nyligen. Föräldrarna hade varit permanent bosatta i Finland länge redan då dottern föddes, men de väntar ännu på att hon, som aldrig varit utanför Finland, ska få ett eget finskt pass.

Posted in aktivism, bilder, demokrati, Finland, ideologier, katastrofkapitalism, manipulering, migration, nyliberalism, politik, val | 4 Comments »

Ur framtidens lärobok i historia

Posted by Pia på tisdag 22 april 2008

Utdrag ur Historia för åttan, tryckt år 2055

Början av 2000-talet var minsann en förunderlig tid. Såhär år 2055 kan det te sig konstigt att vi för 50 år sedan hade en situation då matpriserna steg så till den grad att majoriteten av planetens alla människor fick problem med att skaffa tillräckligt med mat åt sig själva och sina familjer. Detta samtidigt som rekordstora summor pengar flyttades fram och tillbaka mellan olika konton varje dag, summor som hade kunnat få slut på hungern världen över flera gånger om.

Under början av 2000-talet fanns det länder som var väldigt fattiga. För att bekämpa skillnaderna satte en organisation som då fanns som hette FN tillsammans igång ett projekt som kallades Millenniemålen. Men det såg inte ljust ut. Statistiken visade att världens tre rikaste personer hade lika mycket pengar som de 49 fattigaste länderna! Det var inte bara i de fattiga länderna som saker gick snett. I landet som på den tiden var det rikaste och mäktigaste i världen, USA, sjönk faktiskt medellivslängden för kvinnor kring denhär tiden. Många människor förundrade sig över det som höll på att hända. Om inte ens världens rikaste land kunde rädda sina medborgare, hur skulle det gå i världen då?

Det som kanske förvånar dagens läsare är att man faktiskt hade demokrati under början av 2000-talet. Människorna runt omkring i världens länder hade alltså i praktiken möjlighet att välja ledare som lovade att ta itu med problemen med världens orättvisor. Dessvärre kom de politiska valen otroligt nog nästan alltid att handla om andra saker än dessa, t.ex. ”nationell säkerhet”, skatter, ”terrorism”, kandidaternas religiösa övertygelse för att inte tala om ”olja”, något man använde i sina bilar vid den tiden.

För att illustrera tankegångarna under denna ofattbara tid, klicka här i din interaktiva historiebok och läs om G8-mötet sommaren 2008. Ledarna för de rikaste länderna skulle träffas och bestämma vad som skulle göras med världen (se tidigare stycket om den tidens demokrati) med tanke på den stundande matkrisen. Märk väl att deras frågeställning inte var hur världens människor skulle kunna försäkras ett dugligt liv med mat åt alla, utan vad man skulle göra åt de upplopp och uttryck av missnöje som de hungriga människorna sysslade med, och därmed hotade vad man kallade ”stabiliteten”.

Uppgift 1. Ta reda på vad de absurda ekonomiska klyftorna i världen under början av 2000-talet ledde till. Skriv ett kort svar i ditt interaktiva häfte.

Posted in demokrati, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, katastrofkapitalism, livsstil, människor, nyliberalism, skola, storföretag, utveckling, värderingar, världssystemet | 2 Comments »

Zeus, apan, datorn eller människorna själva?

Posted by Pia på torsdag 17 april 2008

Under Antiken var det vanligt med en annan jag-uppfattning än vi har nu, har jag lärt mej idag. Människorna såg sig själva som gudarnas marionetter och upplevde ofta att det som de utsattes för var utom deras egna kontroll. Man flöt på och kunde bara konstatera världens gång, inte tänka sig att man kunde påverka den själv. Innan man skrattar allt för högt åt hur dumma grekerna var kan man jämföra deras sätt att tänka med 2000-talets.

Jag tänker då på hur utbrett det är att tycka att man ändå inte kan göra någonting åt saker. I senaste Ordfront skriver Daniel Berg om orsakerna bakom den ekonomiska krisen. Artikeln finns tyvärr bara i pappersform, tyvärr eftersom den verkligen är läsvärd. I kapitlet ”Apan, Datorn och Cheney” visas en skrämmande bild av den ekonomiska världen upp. Experiment visar nämligen att när proffsinvesterare och ögonbundna testpersoner (som väljer placeringarna genom att kasta pil) får lika mängder kapital att placera samlar de på sig ungefär lika mycket pengar år efter år. Att krama vinster ur det globala kapitalet kan vara enkelt på kort sikt, men i det långa loppet tycks ingen kunna veta hur det lönar sig att placera för att få pengarna att fortsätta växa.

Ursäkta. Ingen människa ska det vara. Berg berättar om petabytes datorer (1 peta= 1000 tera) som Wall Streets största banker använder sig av. Dessa program är nu så avancerade att de rättar till sig själv, läser nyhetssidor och bloggar, allt i jakten på hur pengar borde placeras. Bankernas ekonomer kan vara nöjda. Äntligen ett ekonomiskt förnuft! Vad är det då dessa datorer säger oss? Det undrar Naomi Klein och levererar därefter det hårresande svaret: de investerar hungra gånger mera i vapen- och oljeindustrin än i förnyelsebar energi. Vi lyssnar och köper, för det är det som är lönsamt. Och hur många gånger har inte du hört en beslutsfattare säga att han/hon gärna skulle fatta ett annat beslut, men det går bara inte eftersom vi måste tänka på ekonomin? Och så finns det ingenting mera att säga liksom. Jag förstår det växande missnöjet mot politiker eftersom de flesta inte gör annat än spelar med. Men än så länge är det faktiskt bara människor som kan bedriva politik. Och jag skulle gärna påpeka att vi gillar att skylla allt på dedär eländiga nordamerikanerna, men vilken finländare eller svensk eller whatever som har placerat sina pensionspengar i en fond spelar faktiskt med i dethär systemet.

Under Antiken var det Zeus och gänget som bestämde. Nu är det Wall Streets superdatorer som räknar ut hur länge Irakkriget ska hålla på och var man ska slå till nästa gång. Allt för att inte siffrorna ska peka neråt.

För en tankeväckare om alternativ pengahushållning, läs om en räntefri värld på Forum för Frihet. Dagens finlandssvenska insider-höjdare finns hos Sara. Vidrigheterna i Palestina fortsätter förresten dagligen, trots att gammelmedia inte rapporterar. Läs t.ex. Anna Wester och Pastey.

Posted in ekonomi, fattigdom, frihandel, globalisering, kapitalism, katastrofkapitalism, konsumtion, krig, kultur, militarism, Naomi Klein, nyliberalism, Palestina, världssystemet | Leave a Comment »

Ekonomi är ingen neutral vetenskap

Posted by Pia på onsdag 20 februari 2008

Tänk er att för 50 år sedan, på 1950-talet när Internationella valutafonden (IMF) var relativt ny, tänkte man sig att ekonomin kunde vara något avpolitiserat, ”lika neutralt som väderleken”. Detta fick jag höra på en föreläsningsserie om globalisering jag går på, ett samarbete mellan filosofiska och statsvetenskapliga fakulteten. Några årtionden tidigare hade USA lånat ut pengar till latinamerikanska länder med vissa villkor för lånen efter problem med skuldcykler på 1800-talet. Man skickade ner s.k. ”money doctors” som skulle rätta till felen i penningpolitiken. Efter att flera länder, med Bolivia i spetsen, på 1930-talet började mumla om att man inte kunde betala tillbaka de stora lånen, och t.o.m. ifrågasatte om man alls borde göra det, blev man (USA) tvungen att hitta nya sätt att institutionalisera det ekonomiska. IMF och Världsbanken blev de perfekta verktygen. Och snart var det inte bara penningpolitiken (styrräntor, devalvering, osv) utan också finanspolitiken (t.ex. hur mycket pengar som satsas på offentlig sektor) som blev vetenskap.

Detdär var länge sedan. Det konstiga är kanske att många ännu på 2000-talet tror att ekonomi är att bara läsa kurvor och lära sig beteckningar, att tacka och ta emot. Att överhuvudtaget skilja ekonomi från resten av det samhälleliga och politiska är en konstruktion. Jag kommer faktiskt ihåg en tid då det inte fanns särskilda ekonominyheter på TV eller ekonomisidor i tidningarna, och vi klarade oss ändå. Hur kunde vi? I grundskolans sista klass i Finland har eleverna för några år sedan fått en extra timme samhällskunskap i veckan, men den ska användas för ekonomikunskap. Bra så. Men jag hoppas innerligen att inte andra lärare följer läroböckernas upplägg, med en skild del ”vanlig samhällslära” där man läser om kommuner, stat, lag, makt, medier osv och den andra delen, som är ”ekonomi”. Borde inte ekonomi finnas med i allt detdär?

Nej, det som vi ska lära oss är att det finns vissa saker vi får och ska påverka, dit hör t.ex. som vem som har dansat finast eller sjungit fulast i något TV-program eller vilket slags omslagspapper favoritchokladen ska ha i framtiden. Men allt som är ekonomi, det ska vi sakta men säkert lämna över åt dem som vet och kan.

Posted in demokrati, ekonomi, EU, fördomar, filosofi, globalisering, imperialism, katastrofkapitalism, Latinamerika, liberalism, manipulering, nyliberalism, politik, privatisering, storföretag, värderingar | 3 Comments »

Saker att fundera på

Posted by Pia på måndag 11 februari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man självständiga stater, inte bara multinationella företag. Så tänker sig Martti att vi kommer att säga år 2055. Undrar om vi ens måste vänta så länge? Eller om det kanske ändå finns en verklig möjlighet att få stopp på den rådande utvecklingen?

Idag har jag läst flera tankeväckande samtidsanalytiska blogginlägg. Så intressanta faktiskt att de får tala för sig själva. Läs Vladi som dissekerar marknaden utgående från fallet Telia Sonera, Evagrios om att man kanske inte kan lura människor länge mera, Vänstra Stranden som funderar på alternativ till demokrati och Paolo Pissoffi om den ofattbara rädslan för en muslimsk invasion av Europa.

Posted in demokrati, desperation, ekonomi, katastrofkapitalism, manipulering, migration, politik, rasism, rädsla, religion, samhälle, storföretag, utveckling | Leave a Comment »

Skolsnack

Posted by Pia på tisdag 15 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, var man tvungen att gå till en skolbyggnad. Så tänker sig Kajsa att vi kommer att säga år 2055, när utbildningen sedan länge sker på distans via datorer. Jag antar att vissa saker inom utbildningen kommer att bli mera nätbaserade, och jag gillar internet, men tror ändå inte att skolbyggnaderna kan försvinna. Egentligen tror jag att vi får andra, viktigare saker att diskutera vad gäller framtidens skola. Som synen på kunskap, verkliga demokratifrågor, detdär med ”effektivitet” som ovälkommet har smugit sig in från näringslivet i det offentliga, och kanske framför allt detdär med privatskolor, som Finland ännu nästan helt har klarat sig utan.

PG är från Brasilien och sysslar i livet med lite samma saker som jag, samhällsvetenskaper, filosofi och att vara lärare. Vi träffades för några år sedan på jakt efter zapatistvibrationer i Chiapas nära sydöstra Mexicos berg. Nu skriver han om situationen i skolorna i sitt land:

”I år börjar jag undervisa filosofi, jag ser fram emot det, eftersom jag kan komma i kontakt med verkligheten och hjälpa eleverna med det lilla jag kan. Det mest sannolika är att jag börjar undervisa i en offentlig skola, där eleverna inte behöver betala. De offentliga skolorna i Brasilien mår inte bra alls, de är fulla av auktoritära lärare och rektorer utan tålamod inför eleverna, elever som är i gymnasiet men ännu inte kan läsa, och med andra problem. Här har man privatiserat utbildningen och de som kan betala går i fina privatskolor till skillnad från majoriteten av folket, detta är enligt mej ett problem för hela Latinamerika… …Men själv är jag just nu nöjd för det är dessa barn som jag vill jobba med, undervisa och lära mig av mycket av det som de vet, lära känna dem och deras åsikter, det är det viktigaste för mej.”

Posted in Brasilien, filosofi, ideologier, katastrofkapitalism, kultur, Latinamerika, lärare, nyliberalism, privatisering, privatskolor, skola, studier, undervisning | Leave a Comment »

På tal om dyra julklappar

Posted by Pia på lördag 22 december 2007

Många som har svarat på frågan om år 2005 har varit inne på lite samma sak, d.v.s. att vi år 2055 kommer att tänka tillbaka på början av 2000-talet som en tid när man ännu vågade tro på jämlikhet och att alla människor var lika värda. Det är lite intressant, för det finns ju ingen facit för åt vilket håll samhällsutvecklingen kommer att gå. Än så länge finns det åtminstone nominella demokratiska styrningsorgan i många länder, vilket borde säga att världen blir så som vi vill att den ska bli. Men få är optimistiska. Naomi Klein menar i Chockdoktrinen att de ekonomiska reformer som har genomförts omkring i världen är något som ingen egentligen vill ha, och därför kan de inte införas med demokratiska metoder utan alltid genom chock.

Vad vill då människor? Vilka värden är de viktigaste? Får man ens säga att man tror att de allra flesta människor egentligen vill ha ganska samma saker? Jag har haft en idé om detta och fick syn på en graf som gör den idén lite tydligare. Via No Impact Man (som förklarar den tydligare här), här är ett ovetenskapligt men enligt mej förnuftigt bevis för att skatter gärna får vara radikalt progressiva:

qol_vs_consumption_2.jpg

Poängen är alltså denna: hur mycket välstånd ger den bästa livskvaliteten? Vissheten om att inte behöva oroa sig för mat, värme och trygghet för sig själv och sin familj, det ökar livskvaliteten. Så är det förstås roligt med bredband, tvättmedel, små födelsedagspresenter, biobesök, gitarrlektioner, semesterresor, slingor i håret och några restaurangkvällar då och då.

Men sen kommer en viss gräns, tror jag. Den infinner sig när man skaffar larmsystem på båten, anlitar bevakningsfirma när man åker lyxkryssare och intervjuar olika pigor för att vaska fram den lojalaste. Man börjar oroa sig! När man börjar köra sina barn till skolan för att det finns en risk att de blir kidnappade på vägen, vilket liv har man då? Jag tror faktiskt att denna fas börjar redan innan, t.ex. när man köper en multicutter (bilden) i julklapp åt någon som inte har metallarbete som yrke.skil-multicutter2900preview.jpg

Posted in ägande, bilder, demokrati, ekonomi, elitism, filosofi, katastrofkapitalism, konsumtion, liberalism, Naomi Klein, nyliberalism, politik, rädsla, shopping, skatter, vardagsdilemman | Leave a Comment »

Lite samtidsplock

Posted by Pia på måndag 17 december 2007

Tre grejor idag. För det första har jag igen masokistat mej och besökt sidan cwfa.org, denna gång har jag lärt mej om ett omtalat lagförslag i Californien, SB 777, som skulle förbjuda diskriminering av sexuella minoriteter i skolundervisningen. Detta anses korrumperande för barn & unga som bör ha rätt att hata bögar. Man ser med skräck på framtidens skolmaterial, som boken Jesse’s Dream Skirt. Läs och skaka:

Because of this “lesson plan” for schools, children in many Elementary grades are already being told of a story of a cross-dressing boy, Jesse, who sees himself in a dream wearing a skirt while dancing among the clouds. He tries on his mothers clothes and is determined to wear a skirt of his own. In this actual story it shows the boy in his skirt and exposing his underwear.

Den andra nyheten är att den gode finansminister Katainen har gjort några kalkyleringar och kommit till att Finlands statsskuld kommer att vara 80% av BNP år 2050, om inte hans regering gör något. Att göra något är att öka effektiviteten och revidera socialskyddet så att det ska löna sig att jobba. Oppositionen påpekar att regeringen låter kommunernas ekonomi förfalla samtidigt som det går rekordbra för hela landet. Hjälp. Tänk om någon får för sig att Katainen kan sånt här?

Och slutligen hände det mej idag att jag märkte att en elev hade tagit ett mobilfoto av skolans läxtavla så att han skulle minnas vilka uppgifter han skulle göra. Det var ju en bra idé, sa jag utan att tänka efter. Han skämdes och sa ”som tur märkte inte läraren något”. Mobiltelefoner är nämligen förbjudna i klassen. Vissa regler kunde ifrågasättas, säger jag.

Posted in barn, demokrati, ekonomi, fördomar, Finland, jämställdhet, katastrofkapitalism, lärare, skola, teknik, undervisning | Leave a Comment »

Katastrofkapitalismens guldålder

Posted by Pia på torsdag 29 november 2007

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, levde vi i kapitalismens guldålder. Så spår Mika att vi kommer att säga år 2055. Jag tror att Naomi Klein kanske skulle hålla med Mika. Jag läste klart hennes bok Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott idag.

Många andra bloggare har skrivit om Chockdoktrinen, och jag har hört den kallas decenniets viktigaste bok. Man kan säkert vara av olika åsikt om Klein, men hon granskar källor, vänder på stenar och framför allt drar paralleller och visar på mönster på ett sätt som gör att jag tycker att hon är värd all heder. Hon pekar på en medveten politik av tortyr och ekonomisk chockterapi som går igenom hela närhistorien, från Chile via Polen, Kina, Sydafrika och Ryssland, till USA, New Orleans, de tsunamidrabbade områdena och Irak. Överallt är strategin densamma: se till att befolkningen sätts i chock (eller utnyttja en naturkatastrof), ta bort offentlig service, privatisera, sälj ut institutioner och naturresurser till företag. Tysta ner oppositionen, ofta via tortyr, men den bästa tortyren är att ställa alla i ett chockläge där man inte vågar ifrågasätta eller protestera. Det är en dyster, dyster bild som målas upp, men i slutet av boken pekar Klein på tecken på att katastrofkapitalismen inte kommer att lyckas i all evighet, och hon håller upp Latinamerika som exempel.

På baksidan av boken läser jag att den ”kan underminera hela det nyliberala ekonomiska tänkandet av idag och förändra samhällsdebatten för lång tid framåt”. Får hoppas det, men det kräver att andra än de som redan är frälsta läser den, för katastrofkapitalisterna lyssnar inte på andra, det vet vi redan.

Något som jag inte direkt hade väntat mej av boken var kapitlet om Israel. Visste ni att terroristattacker, som förr orsakade börsras idag stärker börsen? Efter att Sovjetunionen fallit sönder flyttade så många ryska judar till landet att det skulle motsvaras av att alla greker flyttade till Frankrike. Detta bjöd Israel på en chans att köra ut palestinier som jobbade i landet (lika viktiga som mexikaner för södra USA) och ge jobben åt de nyanlända ryssarna i stället. År 1993, då man var optimistisk inför fred, stängde de därmed gränsen (samtidigt som man började bygga många nya bosättningar, de nya skulle ju bo någonstans…) och Palestinas BNP rasade, vilket lämnade en massa nya människor i fattigdom och arbetslöshet. Staten Israel blev dessutom leverantör av något som alla nu ville ha, d.v.s. ”kontraterrorismteknologi”. Nä, nu ska jag låta er läsa boken själva. Den är verkligen värd det.

Posted in ägande, böcker, demokrati, ekonomi, frihandel, ideologier, Israel, katastrofer, katastrofkapitalism, Naomi Klein, nyliberalism, ockupation, Palestina, politik, samhälle, storföretag | Leave a Comment »