Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘filosofi’ Category

Två som flyter

Posted by Pia på lördag 24 april 2010

På temat Kalla Kriget dök en elev upp med en fråga: om Väst enligt läroboken kännetecknades för att vara demokratiskt, varför stod då DDR för Deutsche Demokratische Republik? Öst och Väst var ju varandras ideologiska motsatser. Nu tänkte jag inte här ge mej in på en analys av dylika beskrivningar i läroböcker, det som är mitt levebröd för tillfället, men svaret jag gav eleven var naturligtvis att demokratiskt är något som båda sidorna ville kalla sig själva och ta avstånd från den andra. Naturligtvis så att man i Öst menade att det inte kan finnas äkta demokrati där det finns klasskillnader medan man i Väst menade att det inte finns äkta demokrati om man bara har ett parti att rösta på eller där alla åsikter inte kan komma fram (varpå man för att knyta till idag kan fråga sig om två partier egentligen är så mycket bättre än ett (i länder med majoritetsval), eller om det räcker med att alla åsikter får komma fram om vissa kan betala sig fram till betydligt mera synlighet osv osv, lärarsvar har väl aldrig kännetecknats för att vara korta)

Demokrati alltså är ett typexempel på en flytande signifikant, ett begrepp som ingen diskurs har lyckats fånga och knyta fast. Ett annat exempel, ett som kanske känns mera aktuellt, är begreppet trygghet. Jag har reagerat lite på hur ordet trygghet har använts på sista tiden.

Föreställ dig t.ex. en person som jobbar inom trygghetsbranschen. Vad gör personen?

Inför fotbolls-VM har man talat en del om att öka tryggheten i Sydafrika. Vad betyder det?

Jag skulle vilja hävda att trygghet tidigare har haft mera att göra med att människor vet att de kommer att klara sig, att de inte råkar i knipa. Trygghet i Sydafrika kunde då alltså benämnas som att sydafrikanerna inte skulle behöva vara rädda för att bli tvungna att flytta från sina hus, att familjer i Sydafrika inte skulle behöva oroa sig för hur de ska klara sig i framtiden. Men att öka tryggheten i Sydafrika handlar på detaljplan inte om det utan om att de turister som kommer dit inte ska behöva bli rånade eller rädda för att bli rånade.

Det tänkte jag nu på, i ett litet försök att återuppliva denhär dödssuckande bloggen.

Annonser

Posted in demokrati, fattigdom, filosofi, ideologier, rädsla, Uncategorized | 3 Comments »

Om ordet kritik

Posted by Pia på lördag 20 juni 2009

Det finländska xenofobiska partiet Sannfinländarna, som drog hem 10 % av rösterna i EP-valet, kallar sig inte rasistiskt. Trots att en av röstmagneterna önskar att gröna multikulti-hypade tanter skulle bli våldtagna av afrikanska invandrare för att dessas sanna natur skulle uppenbara sig för damerna, och trots en massa annat sällsynt idiotiskt dravel som yttras i partiets namn, hävdar man att det de sysslar med inte är rasism. Det är invandrarkritik, på finska maahanmuuttokritiikki.DSC_0119

Jag fnös först åt deras patetiska försök att leka nyspråk, tills jag häromveckan märkte vilken genomslagskraft de har fått. Nu har jag bevisligen hört ordet ”invandrarkritik” nämnas i både på TV och radio. Ja; filmkritik, litteraturkritik och kulturkritik (som alltså handlar om att se kritiskt på samtiden i den egna kulturella kontexten) är användbara begrepp. Invandrarkritik är INTE ett. Ändå hörde jag nu senast en och annan lärare på ett seminarium om kritisk pedagogik benämna sannfinländarna och deras anhängare som invandrarkritiker. Det har gått hem.

Seminariet var fascinerande, förresten. Det ska bli ett nöje att sätta sig in i kritisk och radikal pedagogik på djupet. Vissa åhörande lärare tvekade inför pedagogik med alltför kritiska element. Endel för att de helt klart blandade ihop två saker: att uppmuntra en elev till att vara kritisk och att uppmuntra till anarki och ”dåliga fasoner”. Man tänkte sig att kritiska elever kanske ger sig på lärarna som personer. Andra ifrågasatte vart skolan är på väg om eleverna verkligen börjar se kritiskt på sin skola och sitt samhälle. Det är i och för sig en berättigaDSC_0014d fråga. Men den verkligt intressanta frågan är kanske vad som händer om eleverna inte gör det.

Vi fick se en del statistik om grundskoleelevers attityder till politik och samhälle på seminariet. Finländska unga är genomgående i botten internationellt sett vad gäller politisk aktivitet. Ordet politiker förknippas med ”gamla, dumma, gubbar”. Man har väldigt lite förtroende för partierna. När de däremot sitter vid makten kritiserar man dem inte. Bara var femte nia kan tänka sig att någon gång gå ut och demonstrera för någon sak. Sväng på det, sa föreläsaren. 80% skulle inte gå ut och demonstrera, vad som än hände i samhället. Man litar på auktoriteterna. Sen sa han såhär: under 1900-talet dödades flera människor av andra människor än någonsin under mänsklighetens samlade historia innan dess, sammanlagt. Vad vi behöver, för att undvika folkmord på 2000-talet, är inte människor som lyssnar på auktoriteter utan människor som klarar av tänka kritiskt, tolkar jag hans budskap. Kritik är alltså livsnödvändigt. Men inte den sortens ”kritik” som sannfinländarna låtsas stå för. Kanske det kan sammanfattas såhär:

Kritik kan aldrig riktas mot människor för deras härkomsts/etnicitets/könstillhörighets skull. Kritik måste, ständigt, riktas mot det institutionella.

Posted in etik, fördomar, filosofi, människor, mänskliga rättigheter, rasism, samhälle, språk, undervisning | 4 Comments »

På tal om den finska regeringens fnys åt motsättningar och om mediarapporteringen från upplopp omkring i Europa

Posted by Pia på lördag 20 december 2008

Ur Paulo Freire: Pedagogik för förtryckta (1972):

Klasskonflikt är ett annat begrepp som upprör förtryckarna, eftersom de inte gärna vill se sig själva som en förtryckande klass. Visserligen kan de inte med bästa vilja förneka existensen av sociala klasser, men de predikar nödvändigheten av förståelse och harmoni mellan dem som köper och dem som är tvungna att sälja sin arbetskraft. Den uppenbara antagonismen som existerar mellan de två klasserna omöjliggör denna ”harmoni”. Eliterna uppmanar till harmoni mellan klasserna, som om klasser var tillfälliga samlingar av individer som nyfiket tittar på ett skyltfönster en söndagseftermiddag. Även om de ibland kan sträva åt olika håll och strida om gruppintressen, enas de omedelbart vid ett hot mot klassen. (s. 152)

samtidigt som:

Då det är nödvändigt att splittra folket för att bevara status quo och därigenom de härskandes makt, är det viktigt för förtryckarna att hindra de förtryckta att förstå deras strategi. Därför måste förtryckarna övertyga de förtryckta, att man försvarar dem mot ”marginella varelsers, busars och gudsfienders” demoniska handlingar. För att splittra och förvirra folket kallar förstörarna sig själva för uppbyggare och anklagar de verkliga uppbyggarna för att vara destruktiva. Historien tar emellertid alltid som sin uppgift att korrigera dessa påståenden. (s. 155)

Posted in aktivism, filosofi, mysterier, samhälle, världssystemet, våld | 2 Comments »

Redbullens och skolskjutarnas decennium

Posted by Pia på fredag 19 december 2008

Fjorton fjortonåringar och jag funderade i veckan på vilka saker 2000-talet (decenniet) kommer att kännetecknas av när de är 70.  Många menade att de kommer att berätta för sina blivande barnbarn om vad ungdomar underhöll sig med på deras tid, om PS3, HDTV och om sociala medier. Som vanligt vid den typen av diskussioner delades meningarna angående miljöfrågor – några tyckte att början av 2000-talet var tiden då folk inte ännu fattade att ta vara på naturen (vilket man gjorde senare i tid nog), medan de flesta trodde att de kommer att få berätta för sina barnbarn om hur snön såg ut och om alla djur som fanns då. Två fenomen som alla kunde hålla med om att hörde till att vara ungdom på 2000-talet var energidryck och skolskjutningar. Ganska bra summerat tänkte jag. Ganska konstig värld vi lever i.

Och! Den andra svenska utgåvan av Le Monde Diplomatique kom med posten idag. Jag kan inte nog pusha denna pocketserie! Kalle Ankas pocket för medvetna vuxna kallar de sig. Den andra utgåvan innehåller rykande färska och fingret-på-pulsen-analyser om finanskris, piraterna vid Afrikas horn, om Kina, pressfrihet och ny världsordning. Skaffa dej en prenumeration eller ge en i julklapp! Den svenska utgåvan kan beställas i Sverige via Ordfront och i Finland via Into kustannus.

Posted in aktivism, barn, böcker, filosofi, nyheter, politik, reklam, skola, skolskjutningar, världssystemet | 2 Comments »

Fjorton punkter

Posted by Pia på tisdag 16 september 2008

Minns ni Woodrow Wilson som för nittio år sedan skrev ihop fjorton punkter som skulle garantera fred? Det var ganska enkla grejor han bad om: fria hav, folkens självbestämmanderätt, nedrustning, grundandet av NF, sådant. Men precis som annat som skrevs för hundra år sedan (jag läste nyligen ett utdrag ur Keynes’ redogörelse av ekonomiskt liv bland förmögna londonbor före första världskriget – snacka om en globaliserad värld), så kändes det nästan aktuellare än aktuellt för oss. Så jag bad en grupp elever som jag inte ens känner särskilt väl att författa fjorton nya punkter för fred i vår tid. Och jag kan säga att jag gärna skulle ha skickat dem till fredsförhandlingarna i Versailles, ifall det skulle råka bli en upprepning av 1914-1918 i våra dagar. Ett plock bland punkterna: Alla länder måste hjälpa andra vid ekonomiska svårigheter, som t.ex. svält. Alla människor borde uppträda vänligt mot varandra. Man får inte få sälja diamanter som har plockats av slavar. När länder idkar handel, borde båda parterna vara jämlika. Alla människor borde ha rätt att resa vart de vill. I fall av konflikter mellan flera länder ska inte bara ett land få skulden.

Men i stället för de insiktsfulla eleverna skulle det nog bli typ Sarkozy som fick förhandla. Urk. Hoppas det inte blir världskrig.

Posted in bistånd, citat, filosofi, globalisering, krig, listor, undervisning, världssystemet | Leave a Comment »

Musik, mänsklighet och auktoritet

Posted by Pia på måndag 2 juni 2008

Ett av mina favoritsvar på frågan hur vi kommer att tala om denhär tiden när det är år 2055 är det som Denis föreslog. Han undervisar i sociologi på ett sibiriskt universitet och är speciellt intresserad av unga alternativa resande, såna som åker runt världen utan att någonsin sova på hotell t.ex. Han föreslår att vi år 2055 kommer att säga: tänk att för 50 år sedan, år 2005, var det trendigt att åka omkring i bil med musiken på hög volym. Det är lustigt att tänka sig en tid när bara gamla människor tänker på att köra omkring och höra på musik när de är sentimentala.

Men musik kan inte försvinna i sig, bara hur och när och var man lyssnar. Jag gillar när Lasse Berg i boken Gryning över Kalahari menar att det verkligt universella mänskliga draget är behovet av att få röra på sig rytmiskt till musik i grupp. Vare sig det gäller regndans eller Robbie Williams konsert, vi tycks trivas med det. För det är något speciellt med musik som jag vågar hävda att andra kulturella uttrycksformer inte ger upp till. Det är som en filosofikollega konstaterade, att hur bra en tavla eller en staty än är, så kan den inte få dej att stiga upp och vifta med armarna.

Jag gick med en lärarkollega och lyssnade på Talib Kweli som hade konsert i Helsingfors och fick fenomenet bekräftat igen. Om man hade kommit in som döv och sett alla dedär människorna stå och gunga med händerna i vädret hade det kanske sett lite skrämmande ut. Stjärnan uppmanade sin publik att gunga med händerna på olika sätt. ”Get your fists out!” ”Get your ones out!” ””En hand!” ”Båda händerna!” och de coola tonåringarna ansträngde sig till max för att följa med och göra rätt rörelser, konstaterade vi. De i publiken såg förresten precis ut som såna elever som man brukar tala om och säga att de inte klarar av att lyssna på instruktioner, i skolan då alltså. Konserten visade att det knappast handlar om en oförmåga hos dem. Men ibland på timmarna skulle jag önska att jag hade lite mera Talib Kweli-auktoritet. Tänk om uppmaningen ”Ta fram boken på sidan 125!” fick samma respons som hans ”Get your fists out!”.

Det var en riktigt bra konsert förresten.

Posted in filosofi, kultur, lärare, musik, skola, undervisning | 2 Comments »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »

Om att kunskap är allas

Posted by Pia på torsdag 13 mars 2008

Ibland tror jag att vi år 2055 kommer att förundra oss över början av 2000-talets syn på kunskap och vem som hade rätt till den. På en lärarfortbildning nyligen fick jag veta att ordet kunskap saknas i de australiensiska aboriginernas språk. Därför att kunskap finns överallt, i gamla, i barn, i växter och djur, i bergen och i marken. Jag förstod det lite som så att kunskapen om en viss växtart finns i växtarten själv, och kan alltså inte finnas i en faktabok om den växten, hur tjock den boken än är.

Igår delades det Stora Journalistpriset ut i Finland. Det är mediekoncernen Bonnier som står för priset, och det är kanske just därför som jag lite förvånas över vinnaren i kategorin ”årets artikel”. Det kneps av den 13-åriga Waltteri Seretin, som i augusti förra året upptäckte att de bilder som visades upp som bevis på att Ryssland hade nått Norra Ishavets botten, i själva verket var plockade från filmen Titanic. En ganska imponerande upptäckt som fick Reuters nyhetsbyrå att skämmas och som säkert orsakade lite diskussion i Kreml också.

Jag ser det lite som det här med läraryrket. Det finns fortfarande lärare som ser på sin yrkesroll som en enbart förmedlare av kunskap. Det fungerade säkert bra förr i tiden, men idag kan man klicka fram rätt svar på en fråga på en dator i klassrummet i stället. Läraren behövs fortfarande, men inte som lexikon utan som guidebok i infodjungeln. Det handlar om att påminna om det kritiska tänkandet och motivera eleverna till vidare kunskapssökning. Många har nog fastnat i den gamla rollen, vilket gör att de upplever brist på respekt när eleverna inte bara accepterar deras sanningar. Och såhär tror jag att det är med journalisterna också, det ställs nya krav på dem om de (många av dem) inte ännu har fattat. Medborgarjournalister och politiska bloggare kan inte ta över journalisternas jobb, vi behöver yrkesfolk som kan analysera händelser och förklara mönster. Men de ska verkligen våga göra det, annars gör de ingen nytta! Jag undrar t.ex. hur det är med de etablerade journalisternas kunskap om konflikten i Mellanöstern – de som varje dag förklarar vad som händer där och påverkar miljoner läsares åsikter.

Det är också något lite ironiskt i att EU nu vill införa en femte rörlighet (efter pengar, människor, varor och tjänster), och denna gång är det just kunskap som ska få ”röra sig”. Jag undrar vad man menar med dethär – kan faktiskt se det som ett argument för t.ex. fri fildelning, men antar att det inte är vad EU avser. Hursomhelst så kommer det betyda att det finns något system som gör att kunskapen rör sig inom EU och inte sipprar ut till andra delar av världen.

Poängen är att kunskap aldrig mår bra av att någon pantar på den. Kunskap är till för att delas mellan människor, det är så den frodas.

För övrigt står jag inte ut med att följa med finska medier idag. Vi har en utrikesminister som sysslar med diverse ”kvinnoaffärer” som alla viftar bort med för han är en ”riktig kvinnokarl”, jag bara orkar inte höra mera om det, och i TV debatterar man de rumänska tiggarna, som stadsborna inte ger pengar åt ”för då lär de sig inte att tiggande inte lönar sig” eller för att ”det är inget yrke att tigga”.

Posted in bloggande, demokrati, EU, fildelning, filosofi, globalisering, kultur, lärare, medborgarjournalistik, media, nerladdning, skola, undervisning | 3 Comments »

Mitt pass och en skäggig predikant

Posted by Pia på tisdag 26 februari 2008

dsc_0182.jpg Tänk att för 50 år sedan, år 2005, bestod Europa av flera länder. Så spår Laura att vi kommer att säga år 2055.

Jag städade en gammal låda igår och hittade JA och NEJ till EU-klistermärken som jag hade samlat på mej någongång under hösten 1994, då debatten gick het inför medlemsomröstningen. Jag minns hur sur jag var för att jag var för ung för att rösta. Plötsligt känns det som att det var väldigt länge sedan, jag tror nog att vi hade lite väl mycket bråttom, det var bara ett fåtal år sedan Sovjetunionen hade fallit sönder och man hade kanske kunnat vänta och se lite till. (För att inte tala om beslutet att gå med i EMU som klubbades igenom sådär hastigt och lustigt utan debatt)

Finland sa ja i alla fall och därför ser första sidan i mitt nya pass ut som på bilden. En hel sida har använts för att skriva orden ”Europeiska unionen”, ”Finland” och ”pass”. Inte för att jag har något emot språkmångfald, är faktiskt något av en språknörd, men lite frågar jag mej hur allt som är skrivet kommer att se ut i dendär framtida EU-staten. Och framförallt, hur demokratin kommer att fungera. Egentligen tror jag inte att stora enheter per definition behöver vara sämre för att folkets röst ska bli hörd, men då måste man låta folk bestämma saker på riktigt. Och där är vi inte ännu.

P.S. Detta är också början av 2000-talet, denna gång i England: En 50-årig man med rötter i Tanzania som kallar sig Osama bin London och som tidigare var crackberoende döms för att vara ”top terror recruiter”. Jag läser att hans träningsmetoder bestod av ”camping trips” och”late night talks in the living room of his home”. Och detta tycker jag är intressant: han har redan i tolv år gått omkring på gator och torg, utanför sin bokaffär och t.o.m. i Speaker’s Corner i Hyde Park och predikat. Vad ska vi göra med detta yttrandefrihetsdilemma? Ska det vara lagligt eller olagligt att påtala missförhållanden och därmed ”rekrytera terrorister” i parken? Vad skulle J.S. Mill ha sagt?

Posted in åsiktsyttrande, bilder, brott & straff, etik, EU, filosofi, Finland, globalisering, manipulering, nyheter, offentliga rum, rädsla | 4 Comments »

Ekonomi är ingen neutral vetenskap

Posted by Pia på onsdag 20 februari 2008

Tänk er att för 50 år sedan, på 1950-talet när Internationella valutafonden (IMF) var relativt ny, tänkte man sig att ekonomin kunde vara något avpolitiserat, ”lika neutralt som väderleken”. Detta fick jag höra på en föreläsningsserie om globalisering jag går på, ett samarbete mellan filosofiska och statsvetenskapliga fakulteten. Några årtionden tidigare hade USA lånat ut pengar till latinamerikanska länder med vissa villkor för lånen efter problem med skuldcykler på 1800-talet. Man skickade ner s.k. ”money doctors” som skulle rätta till felen i penningpolitiken. Efter att flera länder, med Bolivia i spetsen, på 1930-talet började mumla om att man inte kunde betala tillbaka de stora lånen, och t.o.m. ifrågasatte om man alls borde göra det, blev man (USA) tvungen att hitta nya sätt att institutionalisera det ekonomiska. IMF och Världsbanken blev de perfekta verktygen. Och snart var det inte bara penningpolitiken (styrräntor, devalvering, osv) utan också finanspolitiken (t.ex. hur mycket pengar som satsas på offentlig sektor) som blev vetenskap.

Detdär var länge sedan. Det konstiga är kanske att många ännu på 2000-talet tror att ekonomi är att bara läsa kurvor och lära sig beteckningar, att tacka och ta emot. Att överhuvudtaget skilja ekonomi från resten av det samhälleliga och politiska är en konstruktion. Jag kommer faktiskt ihåg en tid då det inte fanns särskilda ekonominyheter på TV eller ekonomisidor i tidningarna, och vi klarade oss ändå. Hur kunde vi? I grundskolans sista klass i Finland har eleverna för några år sedan fått en extra timme samhällskunskap i veckan, men den ska användas för ekonomikunskap. Bra så. Men jag hoppas innerligen att inte andra lärare följer läroböckernas upplägg, med en skild del ”vanlig samhällslära” där man läser om kommuner, stat, lag, makt, medier osv och den andra delen, som är ”ekonomi”. Borde inte ekonomi finnas med i allt detdär?

Nej, det som vi ska lära oss är att det finns vissa saker vi får och ska påverka, dit hör t.ex. som vem som har dansat finast eller sjungit fulast i något TV-program eller vilket slags omslagspapper favoritchokladen ska ha i framtiden. Men allt som är ekonomi, det ska vi sakta men säkert lämna över åt dem som vet och kan.

Posted in demokrati, ekonomi, EU, fördomar, filosofi, globalisering, imperialism, katastrofkapitalism, Latinamerika, liberalism, manipulering, nyliberalism, politik, privatisering, storföretag, värderingar | 3 Comments »