Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘fattigdom’ Category

Skräckalternativet

Posted by Pia på torsdag 10 februari 2011

Svenska YLE berättade igår om Centerns, Samlingspartiets och Sannfinländarnas gemensamma förslag att göra Finland mindre lockande för familjeåterförening genom att skärpa reglerna. Lite i stil med Danmark då. Min första fråga är: sedan när har de här tre börjat samarbeta politiskt? Det är nämligen inte alls någon osannolik regeringskombination i vår. Och det, hävdar jag, är det allra värsta alternativet för människovärde i dethär landet. För att inte tala om t.ex. miljöpolitiken.

Martina Reuter skrev för nyligen en tankeväckande kolumn i Ny Tid om hur Sannfinländarna i själva verket påminner om ett vänsterparti, som dessutom kunde tänkas platsa i en vänsterregering. Skattepolitiskt så verkar de nämligen ligga långt vänsterut. Jag blev först förvånad. Skulle SannF nöja sig med att få igenom sin skattepolitik? Skulle det göra dem så nöjda att de skulle glömma sin politiska xenofobi? Av någon orsak, och särskilt i det rådande klimatet, känns det som en naiv tanke.

Men för att återgå till det första alternativet, de tre som nu tycks ha någon sorts gememsam agenda – även om den än så länge bara handlar om att stoppa flyktingbarn från att växa upp med sina föräldrar och syskon – så vill jag påpeka att det ligger något riktigt ruggigt i det samarbetet. De värsta hoten mot människors värde och möjlighet kommer nämligen knappast från arga sannfinländare med lejonhuppare made in Thailand utan från män med slips och makt, de som sitter långt framme i riksdagssalen, ofta samlingspartister,  som med mat i magen talar om ”turvapaikkaturismi” och vill förbjuda tiggeri. De vet oftast hur och var man ska tala för att inte bli stämplad som rasist. De sitter i de rätta utskotten och ”känner folk”. I ett samarbete där de sitter och hör SannF säga ”vad folket vill” går ingen säker. Särskilt inte de som skulle behöva säkerhet mest. Det är ju det enda de i grund och botten är överens om.

Annonser

Posted in barn, fattigdom, Finland, politik, rasism, val | Leave a Comment »

Om kollektiv europeisk glömska och fascism

Posted by Pia på torsdag 10 juni 2010

När Geert Wilders parti nu blev tredje största i det holländska valet jublade han över: Mera säkerhet, mindre kriminalitet, mindre invandring, mindre islam. Då kan det vara på sin plats att påminna sig om att nazisterna också kom till makten i demokratiska val. Jag menar, förr försvarade de rasistiska politikerna ändå sig genom att säga att de var emot ”islamism”, inte själva islam. Nu funkar det att säga sådär. Och nu har partiet, som vill förbjuda Koranen och införa skatt på slöjor, en eventuell regeringsplats.

Hur blev det såhär i Europa? Hur är det möjligt att dethär händer i landet där det ständigt finns en hundrameterskö utanför fenomenala Anne Franks Hus, för att nya generationer ska lära sig att det värsta som kan hända i ett samhälle inte bara är en utopi, utan att den kan bli verklighet? Jag förstår det inte. Alla de miljontals européer som är 70 år eller äldre har levat här under de värsta folkmorden i kontinentens historia. Och ändå.

I måndagens Helsingin Sanomat ingick ett reportage där de tiggande romerna hade fotat sin vardag. Logiken var nog att visa ett mänskligt ansikte, även om jag undrar om man inte gjorde lite övertramp i valet av bilder – att visa upp foton på människor som precis ha fått veta att en familjemedlem har dött är kanske inte riktigt vad tidningen väljer att visa i vanliga fall. Bland kommentarerna återkom naturligtvis de hatiska rösterna. ”Varför skaffar de barn om de har det så dåligt!” Intressant nog var det några som kände sig lite hotade. ”De försöker få oss att känna sympati genom bilderna, ge er inte!” menade en. Det är lite märkvärdigt hur man kan få för sig att skriva så på ett forum. Skribenten kan alltså inte ha undgått att känna sympati, men efter en inre kamp bestämt sig för att inte låta veklingen i sig komma fram. Det är smått förbryllande. Den sortens känsloblockering behöver man bara om man är i krig, som jag ser det. Då funkar det inte att se den andra som en människa eftersom man har som uppdrag att döda. Men som finländaren på gatan år 2010, vilket behov har man då av att blockera sin urkänsla av medmänsklighet och uppmana andra att göra lika?

Posted in etik, EU, fattigdom, Finland, människor, media, migration, rasism, religion, samhälle, värderingar | 5 Comments »

Sitt inte där och var fattig

Posted by Pia på tisdag 11 maj 2010

För en vecka sedan blev det klart att Finlands inrikesminister Anne Holmlund vill förbjuda tiggeriet. Hon menar enligt HBL att tiggeriet har ”blivit aggressivt”, ”hänger ihop med brottslighet” samt ”ser ut att vara välorganiserat”. Nu finns det visserligen inga tecken på att tiggeriet i Helsingfors skulle vara organiserat, ens i polisens utredningar. Men så ser det ut i Holmlunds ögon (Jag brukar ibland se tiggarna köpa mat i S-market. Jag kan meddela att de äter bröd och ägg, men kanske de ska bli lyxomelett åt någon maffiaboss).

På YLE’s arkiv kan man hitta en av de populäraste finska dokumentärserierna genom tiderna – de om Johan Venninen, en gammal blind man som bor för sig själv på landet, uppfinner saker och spränger in en bastu i ett berg. En äkta hjälte som belönades med en utmärkelse från MENSA. I intervjun med Venninen berättar han att han minns hur han gick omkring och tiggde som barn. Jag tror inte att Holmlund tänkte på det när hon kom med sitt lagförslag. Inte heller på studenten som skrev någonstans typ ” hur ska jag nu kunna tigga till mej en hamburgare och en bussbiljett hem från baren?”. För egentligen handlar det inte om att förbjuda själva akten. Det är dom där hon vill få bort.

Det handlar om att förbjuda fattigdom. Eller, det handlar om att förbjuda finländare från att fatta att vi bor i en bubbla. När Amnesty Internationals Irene Khan besökte Helsingfors i höstas påpekade hon att ”we are living in a gated community”. Nordbor som besöker gated communities, grindsamhällen, i t.ex. Latinamerika brukar reagera med avsmak. ”Så kan man väl bara inte leva!” Men den globala versionen av samma fenomen går an.

Det går också an att 24 000 barn dog också igår och idag på grund av att världen är orättvis. T.ex. för att en förälder inte kunde köpa medicinen som låg där på disken. Folkhälsoexperten Solly Benatar sa i ett föredrag i Helsingfors i fredags att HIV-bromsmediciner har delats ut till en stor del av de som behöver dem. Nu är det bara ett problem kvar – att medicinerna inte verkar bita på patienter som tar dem på tom mage. Alltså att man förutom mediciner faktiskt behöver mat också för att vara frisk.

I stället för att förbjuda folk att se fattiga ut kunde Holmlund göra något åt fattigdomen. Don’t even get me started om hur långt vi skulle ha kommit i det uttalade målet att utrota fattigdomen i världen med de grekiska rädda-kapitalet-pengarna. Här är två bra initiativ, ett finländskt och ett globalt.

Posted in ekonomi, fattigdom, Finland, mänskliga rättigheter, orättvisor, Uncategorized | 2 Comments »

Livsfarligt

Posted by Pia på torsdag 29 april 2010

I en attack i Oaxaca, Mexiko, dödades igår två personer, varav den ena var den finländska aktivisten Jyri Jaakkola. De var med i en tjugopersonersdelegation på väg till San Juan Copala för att observera situationen där. På Kaos En La Red kan man läsa varför de hade valt att åka dit. San Juan Copala hade drabbats av den mexikanska statens strukturella våld:

”Vi har ingen el, de har stängt av vårt vatten, de kommunala skolorna har inte varit igång sedan januari, det finns inga läkare, kvinnor som beger sig ut för att söka vatten och mat blir trakasserade av paramilitären som befinner sig här. Vårt samhälle hålls i permanent gisslan och läget som det är upprätthåller inga liv”

Observatörerna kom aldrig fram. Tio kilometer innan målet blev de tvungna att stanna eftersom vägen var blockerad. Strax därpå började blodbadet. Ett femtontal paramilitärer från det regerande partiet PRI’s styrka Ubisort (vars förkortning Unión de Bienestar Social para la Región Triqui betyder unionen för social välfärd i Triqui-regionen) fortsatte skjuta på dem som sprang iväg för att gömma sig i skogen, också efter att de hade märkt att ingen i delegationen var beväpnad. När Röda Korset senare kom för att undsätta de sårade blev de också beskjutna. Flera av de sårade är ännu försvunna, menar fifi.voima.fi. Enligt ett vittne som talat med Kaos En La Red blev de två som dog skjutna i huvudet.

”Är det nu farligt att resa till Mexiko?” frågade nyhetsuppläsaren i MTV3:s kvällsnyheter igår professorn i världspolitik, Teivo Teivainen, som mycket riktigt svarade att det faktiskt är farligt i Mexiko, särskilt för ursprungsbefolkningen i Oaxaca. Det var antagligen inte riktigt så nyhetsuppläsaren menade, hon var väl mera ute efter om finländarna nu borde ställa in sina charters till Cancún. Men vad betyder det att ett ställe är farligt? Jag var i Oaxaca för fem år sedan, och då blev kringresande där ofta påminda om att det var farligt där. Bussar blev stoppade och genomsökta, polisen fanns överallt. Men man poängterade inte att det var regeringens egna trupper man borde ha varit rädda för, utan man mumlade mantrat om rebellerna. Ja, dedär som bodde i byarna var de som beskrevs som farliga. Men mera rätt var att regeringen hade gjort livet odrägligt för dem, och om det är någonting som bevisligen är livsfarligt, så är det att hållas i permanent gisslan utan el, vatten eller tillgång till läkare.

På något sätt lyckas man i Mexiko (men inte bara där) upprätthålla en politisk diskurs som går ut på att ”hårda tag” är det som hjälper mot problem som härrör sig av att människor är fattiga. Man lyckas föra fram budskapet att de fattiga och förtryckta är farliga, istället för att säga att det är livsfarligt för en människa att vara fattig och att det är livsfarligt för en människa att vara förtryckt.

I denhär världen är det också livsfarligt att påpeka just hur livsfarligt det är att vara förtryckt. Jag kände inte Jyri Jaakkola (eller den mexikanska kvinna som också dog) men blev ändå berörd av nyheten och särskilt av stämningen på minnesdemonstrationen som ordnades utanför den mexikanska ambassaden i Helsingfors idag. Jag hoppas att detta leder till en ordentlig utredning och att de mexikanska myndigheterna ställs till svars, samt att påtryckningar sätts igång för att garantera de mänskliga rättigheterna för alla oaxacabor. Eftersom världen för den som saknar mänskliga rättigheter är en livsfarlig plats.

Posted in aktivism, fattigdom, Latinamerika, mänskliga rättigheter, militarism, polisstat, polisvåld, politik, rädsla, turism, Uncategorized, våld | 5 Comments »

Två som flyter

Posted by Pia på lördag 24 april 2010

På temat Kalla Kriget dök en elev upp med en fråga: om Väst enligt läroboken kännetecknades för att vara demokratiskt, varför stod då DDR för Deutsche Demokratische Republik? Öst och Väst var ju varandras ideologiska motsatser. Nu tänkte jag inte här ge mej in på en analys av dylika beskrivningar i läroböcker, det som är mitt levebröd för tillfället, men svaret jag gav eleven var naturligtvis att demokratiskt är något som båda sidorna ville kalla sig själva och ta avstånd från den andra. Naturligtvis så att man i Öst menade att det inte kan finnas äkta demokrati där det finns klasskillnader medan man i Väst menade att det inte finns äkta demokrati om man bara har ett parti att rösta på eller där alla åsikter inte kan komma fram (varpå man för att knyta till idag kan fråga sig om två partier egentligen är så mycket bättre än ett (i länder med majoritetsval), eller om det räcker med att alla åsikter får komma fram om vissa kan betala sig fram till betydligt mera synlighet osv osv, lärarsvar har väl aldrig kännetecknats för att vara korta)

Demokrati alltså är ett typexempel på en flytande signifikant, ett begrepp som ingen diskurs har lyckats fånga och knyta fast. Ett annat exempel, ett som kanske känns mera aktuellt, är begreppet trygghet. Jag har reagerat lite på hur ordet trygghet har använts på sista tiden.

Föreställ dig t.ex. en person som jobbar inom trygghetsbranschen. Vad gör personen?

Inför fotbolls-VM har man talat en del om att öka tryggheten i Sydafrika. Vad betyder det?

Jag skulle vilja hävda att trygghet tidigare har haft mera att göra med att människor vet att de kommer att klara sig, att de inte råkar i knipa. Trygghet i Sydafrika kunde då alltså benämnas som att sydafrikanerna inte skulle behöva vara rädda för att bli tvungna att flytta från sina hus, att familjer i Sydafrika inte skulle behöva oroa sig för hur de ska klara sig i framtiden. Men att öka tryggheten i Sydafrika handlar på detaljplan inte om det utan om att de turister som kommer dit inte ska behöva bli rånade eller rädda för att bli rånade.

Det tänkte jag nu på, i ett litet försök att återuppliva denhär dödssuckande bloggen.

Posted in demokrati, fattigdom, filosofi, ideologier, rädsla, Uncategorized | 3 Comments »

Någonstans emellan Dover – Calais

Posted by Pia på fredag 17 juli 2009

För några veckor sedan fick jag en möjlighet att besöka den nordfranska staden Calais. Idag har HBL en artikel om situationen där. Den finns inte på nätet, men artikelförfattaren har också skrivit i princip samma grej till tidningen Sydsvenskan. Den finns att läsa här (och här och här). Tillsammans med två andra nyfikna gick jag till det ställe som kallas ”Djungeln” och ligger nära hamnen i Calais. Det är ett tätt skogsområde och därinne bodde just då ca 700 människor. De vi träffade höll på att fylla på sina vattenkanistrar. De hade alla kommit från Afghanistan och resan såhär långt hade räckt ett år. Förutom dem bor kurder, irakier och afrikaner i området. De har gemensamt att de vill till England. ”Tomorrow, maybe” sa en man som påminde om subcomandante Marcos där han satt på en liten kulle med en duk över ansiktet.

DSC_0130 I denhär skogen väntar hundratals migranter på att få åka över.

I artiklarna nämns att det finns ett ”tribalt” system i ”Djungeln”. Det officiella Frankrike bistår inte med någon hjälp men nog med nattliga räder där poliser river ner provisoriska regnskydd och  skrämmer iväg migranterna. Det är kanske då inte så konstigt att man organiserar sig för att skydda sig mot yttervärlden genom att göra någon till ”hövding”. Men det lustiga är att just det ordet verkar påminna oss om att det är något konstigt med dedär människorna, att de gillar att leva i stammar och lita på sin hövding. Inte att de är människor som drömmer om en bättre värld, som flyr undan krig och fattigdom och som du och jag bara har ett liv på sig för att förverkliga sina drömmar.

DSC_0140 Som t.ex. att bli läkare, som den papperslösa flickan på bilden.

Samtidigt sysslar EU med att utveckla en teknologi som ska göra det omöjligt. ”Sofistikerad” mekanik mäter koldioxid, rörelse och värme i lasten på långtradarna. Det leder till att migranterna tar allt större risker, t.ex. genom att hänga under lasterna under resan genom tunneln. Dödsfall vid Europas gränser åstadkommer inga större diskussioner om vad som är humant.

Före året är slut har Frankrike lovat att ”städa upp” i skogsområdena i Calais. Jag hoppas att subcomandante har lyckats ta sig till England före det.

Posted in EU, fattigdom, globalisering, migration, militarism | 2 Comments »

Uganda år 2049

Posted by Pia på torsdag 5 mars 2009

dsc_06321Tänk att för 50 år sedan, under början av 2000-talet, var levnadsstandarden så låg i Uganda. Ekonomin kommer att gå bättre i framtiden och vi kommer att leva bättre. Så tänker sig ett gäng sista-årets-studerande i gymnasieskolan Lake Bunyoni secondary school i södra Uganda att de kommer att säga år 2049. ”De av oss som lever alltså, för alla kommer vi inte att göra det”, var gruppen överens om. HIV/Aids ses som ett reellt hot i landet med en drygt halv miljon smittade personer.

Inom ramen för en lärarfortbildning fokuserad på globalt ansvarstagande fick jag och fjorton andra lärare möjlighet att besöka Uganda i två veckor. Det blev en blandad dos flyktingläger och skolor och bussåkande och babianer. Det bästa var att vi fick möjlighet att följa med undervisning och undervisa själva. Med gruppen ”senior six” i Bunyonyiskolan, elever i 19-årsåldern, drog en kollega och jag en övning som går till så här:

1. Eleverna/deltagarna skriver rubriker som de tror att kan komma att stå i tidningen år 2049. Bara en rubrik per lapp.

2. Ledaren gör ett fyrfält på tavlan med två axlar: sannolikt – inte sannolikt, önskvärt – inte önskvärt

3. Deltagarna går upp, presenterar sina lappar och placerar dem i den ruta där gruppen anser att den hör hemma. Om gruppen är oenig diskuterar man och röstar till sist om var rubriken hör hemma.dsc_0642

Det roligaste med övningen var att se vilket framtidshopp som fanns. Ingen i klassen tänkte sig att Uganda skulle få det sämre ekonomiskt i framtiden. Visserligen fanns det inte så mycket hopp om välfärd som kommer inifrån, man tänkte sig däremot att teknik som utvecklas på andra håll i världen blir billig och kommer Afrika till gagn. När jag gör motsvarande övningar med finländska unga tänker de sig att de själva kommer att komma med de nya uppfinningarna som räddar världen. Jag är övertygad om att det kollektiva självförtroendet, inte bara specialiserade utbildningar, spelar roll när det gäller att komma med idéerna som räddar världen. När man tror på sin förmåga att lyckas är man redan halvvägs.

Den kanske ivrigaste diskussionen handlade om lappen ”World population 20 billion” som på tavlan har hamnat i rutan inte önskvärt – inte sannolikt. Befolkningstillväxt visade sig vara ett hett tema i Uganda, där familjer med 10-12 barn är ganska vanliga. En deltagare i framtidsseminariet tyckte att befolkningsökningen var Ugandas största problem, medan en annan framhöll att mera människor betyder mera idéer och möjligheter. Det visade sig inte vara ovanligt att ditresta européer påpekade att ugandaborna borde satsa på att skaffa mindre familjer för att ha en ekonomiskt hållbar situation. Attityden andas kolonialism (vi tror inte att flera sådana som ni är en lösning på er situation utan bara problem) men är dessutom ovetenskaplig eftersom utvecklingsekonomisk teori visar att det enda som får ner familjestorlekarna (på gott och ont) är ökad välfärd. Bashälsovård, skola för alla. Så fort man börjar kunna lita på att barn ska överleva sin femårsdag börjar man planera att ha färre barn. Så har det sett ut i land efter land.dsc_0789

En av de intressantaste bekantskaperna i Uganda var förresten Ambrose Kibuuka Mukiibi, en samhällsvetare med en vision om ny pedagogik i Ugandas skolor. Ambrose bjuds in av regeringen som expert och sitter i TV-soffor när det handlar om att förnya skolorna i landet. Och där cynikerna svartmålar regeringens ambition om grundskola för alla – för att klasserna blir så stora – säger Ambrose att det inte handlar om klasstorlekar utan om ett nytt sätt att se på pedagogik. ”Det man kan göra med 40 elever kan man också göra med 60” säger han och då känner man sig lite petig som klagar när den största gruppen man har är 23.  Och även om det låter lite väl optimistiskt – självklart behövs det resurser och nyanställningar också – pekar Ambroses syn på det som jag tror att behövs, en vision om utbildning som nyckeln till en bättre framtid. Jag frågade Ambrose vad han säger åt dem som menar att befolkningsökningen borde förhindras med olika sanktioner. ”Det är inte vår uppgift att gå in i folks sovrum” sa han.

Själv är denna akademiker förresten född på 1970-talet i en hydda som det tionde barnet av elva.

Posted in bilder, etik, fattigdom, lärare, lektionstips, människor, optimism, resa, skola, undervisning, utveckling | Leave a Comment »

Political Helsinki

Posted by Pia på torsdag 23 oktober 2008

I can’t believe that 50 years ago, in the early 21st century, there were people who said that young people don’t care about politics. They said this because some people chose not to vote in elections. They didn’t consider other methods of political activity as anything of value. People dressed up as Smurfs dancing for free public transport, for instance, was seen as vandalism. Making an installation of doors in order to raise awareness about homeless people got the same kind of attention. The picture up on the left is what used to represent politics in these days, the Parliament building and a statue of the first president Ståhlberg. On the right are the official party lists with candidates to choose from, taken back in October 2008. Below are some examples of activity that was considered unnecessary and a little suspicious. This is portrayed by the presence of police cars never far from these manifestations.

Finally, here’s a question for you: out of these two pictures below, pick out the one that shows action seen as an annoyance in the city and that, according to several city officials should be banned?

Posted in demokrati, fattigdom, Finland, människor, mänskliga rättigheter, medborgarjournalistik, media, mysterier, offentliga rum, politik, reklam, samhälle, val, yttrandefrihet, _english | 2 Comments »

Pressmeddelande: Välkommen romer!

Posted by Pia på onsdag 25 juni 2008

När poliser och vissa politiker diskuterar problemet med de tiggande romerna i Helsingfors och Hbl senast idag demoniserat dem för att de söker asyl – de har inte rätt till asyl eftersom de kommer från ett annat EU-land, de gör det för något så lömskt som att få tak över huvudet under processen -finns det andra som tar aktion. (”Asylsökande behandlas ju helt annorlunda. Det här kanske är deras sätt att turista här en tid” säger Kaj Wahlman vid utlänningspolisen till tidningen.) Nätverket Vapaa liikkuvuus, Fri rörlighet, kommer idag med pressmeddelande om att de i samarbete med det ockuperade huset Rajatila har börjat erbjuda logi åt romerna. Jag gör ett undantag idag och publicerar pressmeddelandet på finska eftersom jag bara inte hinner översätta, sorry! Detta var för bra för att låta gå!

TIEDOTE

VAPAA JULKAISTAVAKSI

Itä-Euroopan romanit – tervetuloa Suomeen!

Vapaa liikkuvuus -verkosto on yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan kanssa
alkanut tarjota majoitusta Itä-Euroopan romanikerjäläisille. Töölön
Rajasaaressa sijaitseva vallattu talo on omaehtoinen toimintatila, jonka
käyttöä ei säätele kapitalistinen voitontavoittelun logiikka, vaan tilan
käyttäjien tarpeet.

”Projektimme tavoitteena on herättää keskustelua Helsingin kaupungin
tekopyhästä politiikasta: puhutaan näiden ihmisten auttamisesta, mutta
käytännössä romanikerjäläisiä vain ahdistellaan”, kommentoi Dan
Koivulaakso Vapaa liikkuvuus -verkostosta. Vapaa liikkuvuus -verkosto
painottaa, että romanit ovat EU-kansalaisia ja heille kuuluu oikeus
liikkua vapaasti EU-maasta toiseen. Samalla kyse on konkreettisen
suojapaikan tarjoamisesta kaupungissamme kerjääville.

Diakonissalaitoksen ja sosiaaliviraston virkailijat kiertävät kesällä
käynnistyneen katuprojektinsa myötä kaupungilla kyselemässä
romanikerjäläisiltä heidän taustoistaan, elinoloistaan Suomessa,
tulonlähteistään sekä mahdollisesta avuntarpeestaan. Projektiryhmän
johtaja Jarmo Räihä on kuitenkin ilmoittanut, etteivät he aio auttaa
kerjäläisiä ”asunnon tai ruuan osalta”. ”Ihmisten tarpeeseen nukkua
sisätiloissa on vastattu sillä perinteisellä keinolla eli laittamalla
poliisi asialle. Eräs romanikerjäläinen, joka tunkeutui Pukinmäen
vanhaan asemarakennukseen nukkumaan, otettiin kiinni ja sai sakot”,
kommentoi Katja Tuominen Vapaa liikkuvuus -verkostosta.

On ilmeistä, että työttömien, rasismia kaikkialla kohtaavien ja osin
myös luku- ja kirjoitustaidottomien romanien on pakko kerjätä Euroopan
metropoleissa taatakseen toimeentulon perheillensä. Omissa
lähtömaissaan romaniperhe voi saada erilaisina sosiaalitukina
keskimäärin noin 35 euroa kuukaudessa. Helsingissä arviot
kerjäämistulosta ovat jopa 80 euroa päivässä. Rajasaareen majoitetut
noin 20 romania ovat lähteneet kotiseudultaan, Romanian Bacausta,
koska heidän talonsa tuhoutuivat tulvissa.

Itä-Euroopan romanien pyrkimykseen parantaa elämäänsä ja käyttää
hyväksi EU-kansalaisten vapaan liikkumisen oikeutta on vastattu
uusilla kontrolleilla. Esimerkiksi Turun poliisin sittemin poisvedetyn
sisäisen ohjeistuksen mukaan kerjääjiä olisi ensin varoitettu
jatkamasta kerjäämistä ja otettu heiltä henkilötiedot ylös.
Kolmannella kerjäämiskerralla heitä olisi sakotettu. Lisäksi poliisi
oli suunnitellut takavarikoivansa kerjäämällä saadut rahat ja
käännyttävänsä kerjääjät maasta. Turun poliisin suunnitelmat olivat
lainvastaisia.

Koska projekti toteutetaan yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan
kanssa, toimittajien on syytä huomioida, etteivät he ole tervetulleita
alueelle ilman ennakkoilmoitusta. Haastatteluista sekä kuvien
ottamisesta sosiaalikeskuksella on sovittava alla mainittujen
yhteyshenkilöiden kanssa.

Lisätietoa ja haastattelupyynnöt
Katja Tuominen / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0505373103,
katja.o.tuominen@helsinki.

fi
Dan Koivulaakso / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0445066613 (också på
svenska), dan@q-olio.netKolla in deras hemsida: vapaaliikkuvuus.net
Läs förresten Roya & Matilda.

Posted in aktivism, fattigdom, fördomar, Finland, globalisering, människor, mänskliga rättigheter, medborgarjournalistik, media, migration, offentliga rum, orättvisor, polisstat | Leave a Comment »

Naomi Klein i Helsingfors – högern har lyckats, därför kan den inte vinna rättvisa val

Posted by Pia på torsdag 5 juni 2008

Det är länge sedan jag har känt en sådan optimism som den som Naomi Klein levererade idag. Det är svårt att inte känna att om alla bara läste hennes böcker skulle världen bli bättre. Själv tycker hon att det är synd att hon hittade det katastrofalkapitalistiska mönstret först efter kriser som invasionen av Irak och orkanen Katrina – annars hade man kunnat göra något åt saken. Men nu vet vi.

Det går inte att vinna val genom att föreslå nyliberal politik. Visst, säger Klein, gillar folk i allmänhet att få sänkta skatter (men man vill också ha skolor, bibliotek och sjukhus), men privatiseringen av vägar, skolor, vatten o.s.v. är helt enkelt inte populärt. (Ekonomikommentarer har passande statistik.) Därför väntar nyliberalerna på ett tillfälle då ingen är i stånd att debattera och inför ”reformerna” när befolkningen är i chock, som strax efter en naturkatastrof, en ekonomisk kris eller krig. Klein betonar att hon inte är någon konspirationsteoretiker, hon påstår inte att högern planerar attackerna själv (förutom i de självklara fallen som invasionen i Irak), men att de däremot samlar på idéer på lager, lite som vanliga människor samlar konserver och vatten i källaren ifall katastrofen skulle inträffa. Och då gäller det att slå till, att privatisera allt och söka vinster. Efter londonbombningarna i juli 2005 gick börsen faktiskt uppåt.

Vi upplever just nu den mest lyckade frigörelserörelsen i vår tid, säger Naomi Klein, men tyvärr handlar det inte om feminism eller rättigheter för homosexuella, utan om elitens frigörelse att samla på sig så mycket kapital som bara är möjligt, utan att behöva ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller miljön. De har verkligen lyckats, och det ironiska är att det är just för att de har lyckats som de avslöjas och inte i en upplyst värld kommer att kunna vinna eller hålla på så här länge till. Problemet är att man inte blir immun mot chock. Tortyr beskriver Klein som en form av masskommunikation. Det är meningen att vi ska veta om Guantánamo och Abu Ghraib och om hemliga fängelser här och där i Europa. På det sättet hålls folk på mattan.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hennes 90 minuters föreläsning. Om den koloniala kvarlevan, drömmen om ett blankt papper, Terra Nullius, som tycks visa sitt fula tryne igen när man vill chockera/tortera en hel befolkning så till den grad att den blir klar att ta emot vilka värderingar man än vill ge den. Och om hur det ändå bara inte lyckas. Men lyssna på den här intervjun istället, där talar Klein om hur särskilt Skandinavien borde förstå bättre än att ta emot nyliberal politik.

Det smartaste jag har läst på bloggar idag var förresten Lars Hertzbergs jämförelse mellan homosexuellas och finlandssvenskars rättigheter.

Posted in aktivism, bilder, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, kapitalism, katastrofer, katastrofkapitalism, klimatuppvärmningen, konsumtion, krig, manipulering, Naomi Klein, ockupation, optimism, politik, privatisering, rädsla, storföretag, världssystemet | 3 Comments »