Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘jämställdhet’ Category

Början av 2000-talet goes sexkolumn

Posted by Pia på fredag 5 mars 2010

Det finns för mycket sex i reklamerna, säger Reklametiska rådet. Den vanligaste orsaken till att en annons fälldes ifjol var att innehållet var olämpligt för barn, menar YLE. De har säkert en poäng i det. Den som inte vill ha anspelningar på sex slängda i ansiktet vart denne än går borde väl i frihetens namn få slippa. Så hade man tänkt i den bokhandel i Beirut som jag besökte förra veckan (bilden). Samtidigt tycker jag att det avgörande kanske borde ligga mindre i hur ofta sex syns i offentligheten och mera i hur det porträtteras. Det finns ju t.ex. de som menar att sexualundervisning i skolorna är att tvinga oskyldiga ungdomar att tänka på sex (som om de inte gjorde det annars).

Jag gillade Desperate Housewives ganska länge. Den serien lämpade sig ganska bra för slötittande och byggdes upp så att det alltid var spännande inför nästa episod. Något tyckte jag nu och då var nytänkande och självironiskt på ett uppiggande sätt. Nu har serien blivit outhärdlig hävdar jag. Orsaken är att ett av paren, Tom och Lynette, som varit gifta i nära nog 20 år och framställs som jämställda, (hon är beslutsam och den som hämtar hem brödet) har ett så otroligt orealistiskt och billigt (underhållningsmässigt) sätt att diskutera sex (och temat dyker upp relativt ofta). När hon blev gravid för kanske femte gången stod han och gapade åt hennes svullna bröst. Han är ständigt sugen och ”får” om han har födelsedag eller om hon inte är sur på honom. Har han gjort henne extra glad så ”bjuder” hon på något ”utöver missionären”. Nu kan det hända att det här är så som det ser ut i alla TV-serier med relationstema, jag följer knappast några andra, så beklagar om samplet inte är särskilt väl valt.

Då kan jag i stället stöda min tes på lite reklamdiskurs. Det är inte direkt ovanligt med scenariot: mannen/pojken vill, kvinnan/flickan ger (om han har tur). Säg en reklam där kvinnan är aktör när sex används i syfte att göra reklam för en produkt. Det duger alltså inte att kvinnan tar initiativ därför att mannen har smetat in sig i någon BOOMSHAKAWOW-Axe-deodorant och därav blivit oemotståndlig, för då är hon förtrollad och under hans spell och ingen riktig aktör. Ifrågavarande produkt hade en ny reklam i metron idag. Där dansade kanske tio brudar bikini på en brygga. En kille i mitten hade svettfläckar. ”Guess who won’t get lucky tonight?” var texten under bilden. Allt i enlighet med jargongen att sex är något som brudar pantar på, de vill inte släppa in vem som helst, men den som har köpt rätt produkter och doftar gott kan ”lyckas” charma/lura/förtrolla henne och komma in under kjolarna. Sex syns i offentligheten som ett fullfjädrat maktspel, där den (man) som spelar sina kort rätt får sin belöning. Samtidigt som det realistiska, det vardagliga göms undan, ses som främmande, äckligt och förbjuds som i fallet med förbudet mot små bröst i Australien.

Det kanske inte är så enkelt att unga personer borde skyddas från allt som har med sex att göra. Det kanske är såhär: ju mera sex som tränger på i det offentliga rummet, desto mera, inte mindre, sexualundervisning borde man ha, t.ex. i skolorna. För varje gång TV och reklam säger: mannen FÅR om han lyckas fälla kvinnan så borde någon säga tre gånger att sex handlar om vad två personer väljer att göra det för att det är vad de vet att de vill göra, tillsammans. Jag vet inte. Säljer man färre deodoranter om man framställer sex på det sättet?

Annonser

Posted in Australien, bilder, integritet, jämställdhet, konsumtion, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex | 2 Comments »

Shame on Europe

Posted by Pia på onsdag 6 augusti 2008

In the year 2055, I think we will look back at Europe in the beginning of the 21st century with shame. I was ashamed last week when I took a bus from Riga to Warsaw and met a young woman from Moscow. We started talking because she was reading the lyrics of a well-known Swedish song. I asked her about it, and she said she is learning Swedish, she has visited Sweden a couple of times, her boyfriend lives there. She works for a company that sells Russian property mainly to Europeans. Her job includes a lot of travelling in Europe, but last year she couldn’t go meet her European partners for six months, because the French embassy had denied her visa application. ”Why?” I asked. ”Oh, you know, it’s like that. I’m a single Russian woman travelling, they just assume I’m a prostitute”.

I can’t even begin to imagine what it would feel like to have an authority deny me something because they thought I was selling sex. She has just had to get used to it.

Some people would be lucky to ever get a chance. My friend is trying to invite her Ghanan friend to come visit her, and she sent me a link to the rules that apply. She has to go through the Danish embassy and it’s just an absurd mess. If you are from Nigeria, you can’t even theoretically be granted a visa for private visits unless you have a spouse or under-aged children i Denmark. If you are from Congo or Benin, you don’t need any familiar ties to apply. If you’re from Mali you can apply for a tourist visa. If you’re Somalian, you might get a visa to come if a family member just died. Have a look at the one of the web pages yourself.

Posted in EU, fördomar, globalisering, integritet, jämställdhet, människor, migration, orättvisor, resa, Ryssland, turism, _english | 2 Comments »

Schlager och politik

Posted by Pia på söndag 25 maj 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, bestod Europa av flera länder. Så tänker sig Laura att vi kommer att säga år 2055. Få se om hon får rätt. Jag tror att det beror lite på vad man menar med land. Men visst är det intressant att tänka på. Släng in ett vad, hur många självständiga stater kommer det att finnas på jorden år 2055?

Europa är aldrig så förenat och lyckligt som under Eurovisionens schlagerfestival. ”Hello Belgrad, hello Europe!” säger den ena blonderade landsrepresentanten efter den andra när resultaten presenteras. Man är glad och glammig och journalisterna blir tillsagda att inte ställa frågor om politik under tillställningen, berättar Sveriges TV4. Men tji fick ni. Politiken försvinner inte. Ett niosiffrigt tal till publik är helt enkelt för lockande för att inte ta ställning i frågor. Och nu är det fullt möjligt att jag tar i lite, men jag läste in en massa politik i gårdagens final. Malta var kanske synligast, hon som läste upp poängen, med pinsen ”FUR” och ett streck över. Pälshandel vill inte Malta ha. Spaniens fjantbidrag ville påminna oss om ordkriget mellan Juan Carlos och Hugo Chavez, ”porque no te callas?”, även om de finska kommentatorerna menade att den frasen inte hade varit med i en tidigare version av låten. När Israels poäng ringdes in meddelade representanten att hon stod i det heliga Jerusalem, Israels huvudstad. Det låter helt obestritt även om det inte alls är det. Och vad var dealen med Lettlands bidrag? Är en sång om pirater ett ställningstagande för fri fildelning eller inte? Subtilt så det förslår, men underligt många poäng fick låten i alla fall, för bra var den väl inte? Subtilt var däremot inte ställningstagandet för äktenskap för homosexuella i öppningsversionen av ”Molitva”.

Jag tycker att detta bevisar att man inte kan ordna några som helst stora jippon och låtsas att de inte innehåller politik. Så sluta tro det! Så funderar jag var dessa beslut fattas. Vem i Malta bestämmer att landet ska uppmana Europa att sluta syssla med pälsindustri? Kommentatorn själv? Knappast skulle hon få några vidare liknande jobb efter det, om hon inte är respekterad och stor från början. Vem är modig och fattar beslut om ett dubbelkvinnligt bröllop porträtterat som första låt?

Pälsindustri, Venezuela, Mellanöstern, fildelning och gay rights. Saknas någonting? En massa viktiga frågor, helt klart. Ingen sa ett ord om Kosovo t.ex. Men den största gemensamma europeiska skammen är den som Charlotte pratar om. Vem tror du sopar upp resterna efter schlageryran i Belgrad? De är dedär samma typerna som plockar spanska tomater så billigt att du inte behöver betala många euro för dem. De som städar i skolorna men inte kan skicka sina barn till skolan av rädsla att åka fast. De som av samma rädsla inte söker vård när de är sjuka, förrän det ofta är för sent. De som dör i containers, igår, idag och imorgon. Skriv en sång om dem, någon.

Posted in åsiktsyttrande, EU, fildelning, jämställdhet, kultur, migration, politik, samhälle, yttrandefrihet | 3 Comments »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »

Reklam från Schweiz

Posted by Pia på torsdag 8 maj 2008

Jag bjuder på lite schweiziska reklambilder. Reklam slutar aldrig fascinera. Får det vara lite cigarretter?

Så lite eskortservice. Gällande sexindustrin ser det ut att vara lite ambivalent. Är proffsighet alltså ett plus eller ett minus?

Posted in bilder, etik, feminism, frihandel, hälsa, jämställdhet, konsumtion, kultur, människor, mysterier, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex, tobak, värderingar | Leave a Comment »

Hur ska skolan se ut?

Posted by Pia på onsdag 13 februari 2008

Jag fick skäl att fundera på Tinas svar på min fråga när jag såg på SVT igår. Tina är lärare i kemi i en skola i Detroit. Hon tror att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man samma undervisningsmetoder som idag. Hon tror att vi kommer att experimentera en del med skolan men sådär strax före 2050 komma tillbaka till att detdär traditionella sättet var det bästa.  Vem vet? Och programmet jag såg på var Klass 9A, där ett gäng pedagogproffs sätts in för att vända en svag klass till en av Sveriges bästa på en termin.

Först ska jag säga att det säkert finns befogad kritik till att göra ett gäng 15-åringar som faktiskt inte gör annat än sin skolplikt (som vi för övrigt inte har i Finland, utan läroplikt) till såpakändisar. Jag är glad att ingen lät mej bli intervjuad i riks-TV när jag var 15, det skulle ha varit jobbigt att se senare. Nu tänker jag ändå fokusera på det positiva med att lyfta fram problemet i stället. För det är ju ett problem! Jag visste att det fanns svårigheter i skolorna i Sverige, men inte att var fjärde elev går ut med icke godkänt i ett ämne, var det inte så? Jag var på skolbesök i en skola i Stockholm nyligen och där var föreläsarna nästan nervösa. ”Ni är ju från Finland, det är ju ni som borde stå här och tala för oss” sa de, med hänvisning till Finlands toppresultat i PISA-undersökningen som mäter elevers kunskap i naturvetenskap. Nu är jag inte så säker på att vår skola något att ta efter på alla plan. Goda saker enligt mej är att lärarna har en bra ställning och att skolorna får bestämma själva om sånt som mössor och mobiler. Men de goda kunskaperna i naturvetenskap kommer inte gratis, utan på bekostnad av sociala och samhälleliga färdigheter. Ungdomarna trivs sämst i våra skolor och är minst intresserade av politik eller att påverka. Detta är inget bra alls!! Så kanske inte det finska skolsystemet borde kopieras om man vill ha framgång och inte bara deppiga handlingsförlamade elever.

Jag blir riktigt inspirerad av att läsa intervjuerna med lärarna som medverkar i programmet. De visar att det inte finns ett enda sätt att vara en bra lärare. Vissa tål lite oljud, andra inte. Endel konfiskerar mobiler direkt, andra anser att en sms-ande elev är ett tecken på att hans lektion inte håller måttet. Det som de har gemensamt som jag ser det är kunskap, erfarenhet, tid, verklig omtanke för eleverna och en positiv syn på sitt jobb.

Jag skulle himla gärna vilja veta hur mina läsare, också de som inte är lärare själva, skulle svara på frågorna i intervjuerna. Eller ens någon av dem! Jag behöver själv lite tid att tänka på dem, men återkommer.

1. Vad gör du/borde läraren göra om elever stör på lektionen?

2.Vad gör du/borde läraren göra för att få igång de tysta eleverna?

3.Hur gör du /borde läraren göra för att få en elev att göra läxorna?

4. Ska lärarna få beslagta mobiltelefoner?

5.Har flickor och pojkar samma möjligheter i skolan?

Posted in Finland, jämställdhet, kultur, lärare, media, optimism, skola, studier, Sverige, undervisning, utveckling | 9 Comments »

Om slöjförbud (vilket ord egentligen!)

Posted by Pia på lördag 9 februari 2008

Garanterat kommer vi år 2055 att ha ett och annat att säga om den debatt om slöjan som pågick i Europa under början av 2000-talet. Jag har tidigare skrivit om hur lärare får gå klädda, och då diskuterade vi slöjor också. Idag ska man i Turkiet bestämma om att tillåta slöjor på universiteten. Detta var något vi diskuterade nyligen på en kurs om filosofi kring mänskliga rättigheter. I min grupp fanns en kvinna som menade att detta är ett bakslag för kvinnornas rättigheter. Hon menade att europeiska länder måste stå upp för de förtryckta muslimska kvinnorna och hjälpa dem att bli fria genom att förbjuda slöjan.

Jag fattar inte hur man kan säga så utan att det oser imperialism om det. Att dessutom mena att ett förbud skulle vara i enlighet med mänskliga rättigheter ser jag som lite konstigt. Om någon kom och sade till mej jag nu inte längre får ha byxor på mej på stan, och att det är för min egen befrielses skull så skulle jag knappast känna mej särskilt självbestämmande.

Vårt diskussionsunderlag var en lista på vilka lagar olika europeiska länder har rörande slöja. Läs! Mycket av det var nytt för mej, t.ex. att flera tyska delstater har förbjudit lärare att bära slöja och framför allt vilka argument man har använt för att köra igenom vissa lagar – att de stör ordningen, medborgarna och säkerheten.

Jag vet inte vad som är rätt, och nu sägs det att många demonstrerar för att hålla kvar förbudet, men jag undrar lite varför man överhuvudtaget ska ha regler om hur folk ska klä sig. Kan inte komma ifrån känslan att det handlar om föräldrarna Europa som vill läxa upp barnen Muslimerna igen. Det sista argumentet av slöjmotståndaren var såklart: ”Men tänk på barnen då! Vi måste väl ändå skydda dem! Vem ska bestämma om de ska ha slöja eller inte?” Mja, svarade flera andra, månne inte föräldrarna ska få bestämma om hur deras barn klär sig? Och månne inte t.o.m. muslimska föräldrar vill det bästa för sina barn? En radikal tanke, verkar det som.

Posted in aktivism, brott & straff, demokrati, desperation, feminism, imperialism, integritet, jämställdhet, mänskliga rättigheter, migration, religion, skola | 3 Comments »

Inte kultur

Posted by Pia på onsdag 30 januari 2008

Dagens citat får Johanna Suurpää bjuda på. Hon är (rätt så) nytillträdd på sin post som minoritetsombudsman och talade på ett seminarium om ”mångkulturell handledning”:

”Kalla inte våld mot kvinnor för kultur. Det hör inte till någons kultur.”

Posted in brott & straff, citat, fördomar, feminism, jämställdhet, kultur, våld | Leave a Comment »

Ta-det-lugnt-veckan

Posted by Pia på torsdag 17 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, gjorde de flesta ännu åtta timmars arbetsdagar. Så tänker sig Kaisa att vi kommer att säga år 2055. Nu har hon inte specifierat vad hon menar i sitt svar – kommer vi år 2055 att jobba flera eller färre timmar?

Detta med arbetstider är något jag en och annan gång har debatterat tillsammans med nordamerikaner. Min ståndpunkt är att en sex timmars arbetsdag kunde vara en ganska genialisk lösning på många samhälleliga problem, eller lösa detdär som i Sverige kallas för vardagspusslet, och som här i Finland inte har något namn (men likaväl existerar). Människor skulle ha mera tid för varandra, vara friskare, jobba effektivare, för att inte tala om de oväntade synergieffekterna. Jag tycker faktiskt att det är lite konstigt att det bara är från vänsterhåll som man talar om förkortad arbetstid, men sånt får jag väl bara sluta tycka är konstigt.

En av mina vänner på andra sidan Atlanten (USA), som själv alltid jobbar runt 60 timmar/vecka, tycker däremot att det är väldigt oansvarigt av européerna att jobba så lite, eftersom detdär jobbet ändå måste göras, och att varje gång en europé jobbar mindre så finns det någon indier som jobbar ännu mera för att hålla uppe dendär levnadsstandarden som europén självklart vill ha. Och även om det går att knocka detdär via hur ekonomi och arbetsliv fungerar så att det inte riktigt håller som argument, så finns det en svidande kritisk tanke där, tycker jag. Om jag gör av med saker och tjänster som det tar mer än sex timmar i dygnet att skapa, varför ska jag då inte dra mitt eget strå till stacken?

Adbusters.org har utlyst denna vecka till slow down week. De har en passande liten animation på sin sida, det skulle säkert gå att klippa ut den och limma in den här, men tills jag lär mej hur i friden man gör sånt, kolla gärna här.

Posted in arbete, ekonomi, etik, hälsa, jämställdhet, livsstil, prekariatet, samhälle, vardagsdilemman | 6 Comments »

Lite samtidsplock

Posted by Pia på måndag 17 december 2007

Tre grejor idag. För det första har jag igen masokistat mej och besökt sidan cwfa.org, denna gång har jag lärt mej om ett omtalat lagförslag i Californien, SB 777, som skulle förbjuda diskriminering av sexuella minoriteter i skolundervisningen. Detta anses korrumperande för barn & unga som bör ha rätt att hata bögar. Man ser med skräck på framtidens skolmaterial, som boken Jesse’s Dream Skirt. Läs och skaka:

Because of this “lesson plan” for schools, children in many Elementary grades are already being told of a story of a cross-dressing boy, Jesse, who sees himself in a dream wearing a skirt while dancing among the clouds. He tries on his mothers clothes and is determined to wear a skirt of his own. In this actual story it shows the boy in his skirt and exposing his underwear.

Den andra nyheten är att den gode finansminister Katainen har gjort några kalkyleringar och kommit till att Finlands statsskuld kommer att vara 80% av BNP år 2050, om inte hans regering gör något. Att göra något är att öka effektiviteten och revidera socialskyddet så att det ska löna sig att jobba. Oppositionen påpekar att regeringen låter kommunernas ekonomi förfalla samtidigt som det går rekordbra för hela landet. Hjälp. Tänk om någon får för sig att Katainen kan sånt här?

Och slutligen hände det mej idag att jag märkte att en elev hade tagit ett mobilfoto av skolans läxtavla så att han skulle minnas vilka uppgifter han skulle göra. Det var ju en bra idé, sa jag utan att tänka efter. Han skämdes och sa ”som tur märkte inte läraren något”. Mobiltelefoner är nämligen förbjudna i klassen. Vissa regler kunde ifrågasättas, säger jag.

Posted in barn, demokrati, ekonomi, fördomar, Finland, jämställdhet, katastrofkapitalism, lärare, skola, teknik, undervisning | Leave a Comment »