Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for juli, 2007

Om att vara naiv

Posted by Pia på tisdag 31 juli 2007

Lasse föreslår att vi år 2055 kommer att se tillbaka på de senaste femtio åren och säga ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005, kunde man glömma att låsa sommarstugan”. Det skulle innebära att klimatet blir hårdare och att man litar mindre på varandra i framtiden, något som inte är svårt att tänka sig. Robert är lite mera allmänt inne på samma linje med ”Tänk att år 2005 så var vi så naiva”.

Jag skulle vilja veta om det där är något slags naturlag. Kommer det alltid att vara så att människorna var naivare förr? Blir vi mera cyniska med tiden? Det skulle i så fall vara till skillnad från allt möjligt annat i världen som går i cykler. Eller hänger det ihop med framsteg, så att ju mera man lär sig desto mindre godtrogen och mera misstänksam blir man? Är det överhuvudtaget möjligt att det kommer en tid när människor slutar låsa sina hem?

Förresten: Var inte folk naivare på hippie-tiden än tjugo år tidigare? Det blev invecklat det här.

Annonser

Posted in filosofi, livsstil, samhälle, värderingar | 3 Comments »

Postköpsångest

Posted by Pia på söndag 29 juli 2007

Jag köpte igår ett set regnkläder, jacka och byxor, nya, inte från någon rabattlåda ens, helt okej kvalitet, fungerande. Ett klassiskt impulsköp. Priset? Sju euro.

Tina från USA tror att vi år 2055 kommer att tala om början av 2000-talet som en tid då priserna var så låga. Jag börjar tycka att hon hade en bra poäng. Förr i tiden skulle man kanske inte ha stannat och köpt regnkläder bara för att det började regna. Man skulle ha planerat köpet en längre tid, om det nu var nödvändigt alls. Man kunde låna, byta och ärva saker. Men nu när hela setet kostade motsvarande 20 minuters arbetstid ungefär, behöver man inte planera. Det är lite som att alla som flyttar ska göra en sväng till Ikea. Då får man plocka saker på sig för det är så himla billigt. Och vill man vara etisk så kan man bara konsumera sådant som är rättvist gjort (George Monbiot skriver mera om detta kontroversiella tema), bara man köper.

Vem får mina 7 € för kläderna? Efter butikens vinst, mellanhänder, transport, förpackning, råvaror, hyror och marknadsföring, finns det något kvar för löner för tillverkaren? Hur många snuskigt ensidiga frihandelsavtal har lett till att Tina, jag och alla andra västisar får göra shopping till en hobby?

Posted in ekonomi, frihandel, imperialism, konsumtion, livsstil, orättvisor, samhälle | Leave a Comment »

Papper och penna

Posted by Pia på fredag 27 juli 2007

Kim, som är lärare, tror att vi år 2055 kommer att se tillbaka och säga: ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det folk som använde papperskalendrar”. Han menar att han kan se att eleverna allt mera tar fram sina mobiltelefoner när han meddelar om datum för prov. Förr tog de alla fram kalendrarna. Anna är lite inne på samma linje, hon tror att vi kommer att säga ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det böcker i pappersform”. Intressant tanke. Kommer vi inte att ha bokhyllor, bokaffärer eller bibliotek? Samtidigt undrar jag om det verkligen blir sådär. Jag minns en matematiklärare som för femton år sedan sa till sina tonåriga elever att när de är vuxna, kommer de aldrig att använda papper och penna. Allt kommer att göras per dator sa hon. Till och med butikslistorna. Månne det.

Posted in livsstil, samhälle, skola, teknik | Leave a Comment »

Buy my sexy watch

Posted by Pia på torsdag 26 juli 2007

According to Maya, a Basque girl I met once, in the year 2055 we are going to look back and say: ”I can’t believe that 50 years ago, in 2005, the role of women was to be attractive”. She certainly has a point; here’s a lesson on how to sell male and female watches, pictures taken from an in-flight magazine this summer.

img_4247.jpg

Watch for MAN.

img_4249.jpg

Watch for WOMAN 1.

img_4248.jpg

Watch for WOMAN 2.

Posted in bilder, feminism, jämställdhet, konsumtion, media, objektifiering, reklam, samhälle, värderingar, _english | 1 Comment »

Jävla feg statsminister

Posted by Pia på tisdag 24 juli 2007

Ibland, när jag är riktigt optimistisk, tror jag att vi år 2055 kommer att prata om början av 2000-talet som en tid då det politiska klimatet i Finland var hårt, elitistiskt och exkluderande. Men det skulle innebära att det blir bättre i framtiden, något som inte ser så sannolikt ut idag. Den gode statsministern Matti Vanhanen har igen önskat att hans ministrar inte ska uttala sig i gallupar. Detta är tredje gången, menar MTV 3:s nyheter (på finska, här), och påpekar att han under det senaste året också uppmanat ministrarna att inte tala om sitt privatliv eller om ofärdiga beslut. (När ska de diskuteras då?) Jag skulle gärna tillägga att när debatten om ministrarnas tv-licenser gick het i Sverige i höstas, uppmanade han sina kolleger i regeringen att inte svara på frågor om dem heller. Suck.

Vad är Vanhanen så rädd för? Lite konflikt? Att bli störd under sommarlovet? Hans (höger- och gröna!) ministrar stöder honom för övrigt. Vilket jag inte förstår eftersom han snarast omyndigförklarar dem. Månne inte de kan tacka nej till att svara på frågor om deras privatliv alldeles själva.

Jag skulle på sin höjd kunna fatta detta om Finland var i krig eller stor kris. Då är det bra med en enhetlig regering. Men då ett av de allra allvarligaste hoten i det finländska samhället är det politiska ointresset, särskilt bland unga, rimmar det lite illa. I nordisk jämförelse är valdeltagandet i Finland katastrofalt lågt och dessutom sjunkande. En stor internationell undersökning visar att unga är mindre samhälleligt engagerade än något av de 27 andra länderna. I en annan utredning beskriver finländska ungdomar politiker som ”clowner”, ”lögnare” och ”gamla, dumma, över 50-åringar”. Vanhanen har reagerat på detta genom vissa riktade insatser. Men det funkar liksom inte. Jag misstänker att det kommer att gå lite som för föräldrar som säger till sitt barn att sluta röka men röker själva.

Och till sist: Bloggen har alltså återgått till sitt huvuduppdrag, att spekulera i hur vi kommer att tala om tiden vi lever i nu när det är år 2055. Jag har fått några intressanta svar som ska belysas härnäst. Däremot kommer jag också att återkomma till temat Palestina några gånger till. För det första för att politiken där är något jag tror att eftervärlden verkligen kommer att grubbla över, och för det andra för att jag hörde följande kommentar av en till synes vettig människa i lördags: ”Jag gillar människor från olika kulturer, men inte araber”.

Posted in demokrati, elitism, media, nyheter, politik, samhälle, värderingar | Leave a Comment »

Suicide bombers getting married

Posted by Pia på torsdag 19 juli 2007

The diminishing part of me that still believed in Good and Evil people vanished during my recent visit to Palestine. Just as well. Let me tell you how.

I was having tea in the center of Ramallah, at a café with a white and green logo called ”Stars & Bucks”* when we heard a wedding party drive by. My friend’s friend rushed to the window and asked me to come along. The busy street quickly turned into a carneval of loud music and cheering. We smiled and waved to them from the open window, just like everybody else was doing. My friend’s friend knew the groom, and told me that he was a member of al-Aqsa Martyr’s Brigades, an organisation I recognized as a militant wing of al-Fatah, known for its suicide bombings.

So, my friends, the nicest people ever, ”had links” to ”terrorists”! And that just happened to come up during our tea break. But as they spoke I slowly understood that nothing is as black and white as media wants me to think. There are no people who are born bad. There are people whose lifelong misery, usually but not always combined with religious fanatism, drive them to horrible attacks.

It was tempting to know how Palestinians viewed extremism, so I asked a lot of questions during my stay. Luckily I made some patient friends who took time to talk to me. One of them was a doctor who used his own field of expertise to explain ”terrorism” to me. This is what he said:

When I see a patient with an illness, I consider all different methods before the last option; surgery. Maybe medicine can cure the patient, or perhaps physical therapy will do the trick. Don’t you think we have tried everything? There is no one here to report about our endless demonstrations, no one answers to our peaceful calls for justice. We have done everything we can and there are now two options: to resist or totally give in to the occupiers. And let me tell you, we have no army!

…about the media coverage of the conflict, my friend went on with his metaphors:

When a patient comes to me with a cough, I don’t just prescribe medicine. It’s my job to listen to his lungs and examine him, I want to find out the reason before I act. Why don’t your media do the same? If a young person chooses to end his own life killing others, don’t you want to know why?

I hope that there will be no more bombings, from any side. But seriously I don’t believe that suicide attacks can be prevented by apartheid policy, tightened security, walls, checkpoints, imprisonment or killings. And by the way, the attention of our discussion in Stars & Bucks slowly turned to a Palestinian boy band that came in. Boy bands really look the same everywhere.

*) Apparently, the somewhat bigger company Starbucks is a huge supporter of Israel.

Posted in ideologier, imperialism, media, militarism, orättvisor, Palestina, polisstat, politik, religion, samhälle, våld, _english | 2 Comments »

Terroristjakt… eller något helt annat

Posted by Pia på onsdag 18 juli 2007

Hemma igen efter Palestina, med så många intryck att de inte ryms i en enda cybersfär. Jag ska fortsätta beta av dem här så småningom. Kanske inte helt oväntat så tyckte jag att tiden var alltför kort och började redan under tiden där planera in nästa resa. Skulle gärna jobba med något mera politiskt, och lära mej arabiska på riktigt. Men så blev jag lite avskräckt (lite).

Det var så att jag flög via Tel Aviv. Man skulle vara på plats tre timmar innan flyget. Jag var på plats tre och en halv timme före utsatt tid, och ändå hade jag inte ens tid att checka in själv, utan ”personalen” på Ben Gurion flygfält fick göra det i mitt ställe. Jag var så upptagen nämligen, and here’s how:

1. Förhör. Var har du varit, vem har du talat med, varför har du en stämpel från Tunisien i passet, vad har du gjort, och igen: var har du varit?

2. Genomlysning av allt bagage.

3. Redogörelse för allt bagage. Och nu görs det noggrant. Jag får öppna ALLT. Jag har en hel del med mej, så det blir lite att förklara. Den har jag köpt på marknaden i Jerusalem, och nej, inget är gåvor. Inne i en strumpa fanns två nyckelringar, som väckte många misstankar. Nästa gång tar jag med mej allt i plastpåsar och packar här i stället, tänkte jag när jag stod där och radade upp mitt privatliv.

4. Sprängämnesletning. Man petar på allt någon har med en pinne med ett papper på ändan, så placerar man pappret i en maskin som kan avläsa spår efter sprängämnen. Det fanns kanske sprängämnen i mina kryddpåsar också, så de skulle pickas sönder. Och med trasiga påsar blir kryddorna klimpiga, kan jag säga nu.

5. Genomlysning av allt bagage. Allt ihop, en gång till. Fråga inte varför.

6. Kroppsvisitering. Rätt så skumt att de alltid tjatar om att man inte ska lämna sitt bagage obevakat, och i nästa stund ska jag bara ta min plånbok (sic!) och komma med bakom ett draperi. Kvinnan drar på sig handskarna och jag befarar det värsta. Jag klarar mej undan det. Men innanför alla kläder ska det kännas, på all hudyta. Också under fötterna.

7. Passkontroll, som blev förvånansvärt kort, men kanske för att någon hade påpekat att mitt flyg var på väg alldeles strax.

Jag hade ändå ganska snälla soldater, har jag på känn. -Du har nog inget roligt jobb du, sa jag åt flickan som grävde igenom allt jag hade. Hon höll faktiskt med. Det är inte hennes fel. Jag är övertygad om att detta görs medvetet och systematiskt åt människor som har besökt Västbanken, för att skrämma bort dem. Men jag lovar, ska åka tillbaka.

Posted in integritet, listor, militarism, polisstat, politik, resa, samhälle | 15 Comments »

Ramallah or Hollywood?

Posted by Pia på torsdag 12 juli 2007

RamallywoodThey have at least one thing in common.

Posted in bilder, Palestina, resa, samhälle | Leave a Comment »

Dancing Ramallah

Posted by Pia på onsdag 11 juli 2007

The Palestine International Festival of Dance and Music started yesterday. This was widely celebrated and all the VIP’s of Ramallah showed up for the opening show in the local Cultural Centre. My local friends spotted actors, politicians and news reporters, and everybody was dressed up and the smell of perfume was overwhelming. Before the program of the night (Irish dancing), the national anthem was sung and the main sponsor, the EU, had a representant talking.

The man started by talking about how important it is to keep up cultural activities during tough times. Fine. He then went on to telling the audience how much money the EU gives to Palestine, supporting not only culture but SO much more. I could actually feel how the people in the Cultural Centre became a bit awkward. People sighed, shook their heads and looked at each other. Of course, this cultural representant of the EU is not responsible for EU politics. But could it maybe be that what the Palestinians really need, rather than these millions of dollars, is recognition? If the EU took a serious stand against the ongoing Israeli apartheid policy, I’m sure the Palestinians would be more greatful.

Everywhere I go I see trucks, food sacks, buildings and more donated things with ”USAid”, ”A gift from the people of Japan”, ”Sponsored by the EU” printed on them. What if all these generous nations spoke up for the Palestinians instead of sending over their left over food and money?

The Irish dance went well, even though no one in the audience respected the first two rules written on the back of the ticket: Be quiet. Shut your mobiles. The last rule was No guns, and as far as I know, people followed it.

Posted in bistånd, ekonomi, EU, imperialism, kultur, Palestina, politik, resa, samhälle, _english | Leave a Comment »

Splittra (familjer) och härska

Posted by Pia på tisdag 10 juli 2007

Det finns otaliga satt att fortrycka ett folk. Jag larde mej om ett nytt satt igar. Vi tog sexton barn pa utfard till byn Turmus Ayya, en bit ifran Sinjel, ca 45 minuter fran Ramallah. Barnen skulle upptrada med nagra sketcher de hade hittat pa sjalva. Minibussen skakade nar de glada barnen sjong latar for den smastressade chaufforen. Val framme i Turmus Ayya vantade en annan grupp barn pa oss. Men det blev inte som nagon av oss hade tankt sig.

Sa fort vi kom ut ur minibussen kom de nyfikna Turmus Ayya-barnen fram for att kolla pa deras grannar. Stamningen forvandlades plotsligt till nagot som liknade ett fotbollsderby, och de minsta av “vara” annars sa vilda 7-11-aringar blev alldeles bleka i ansiktet. Vi gick alla in i ett klassrum, som snart forvandlades till ett enda kaos. Vi fick halla for dorrar och rent fysiskt skilja barnen fran varandra. Till slut fick vi ta barnen till ett annat stalle. Det blev ingen uppvisning.

Inte sa lite generade sa ledarna pa sommarlagret i Turmus Ayya att detta ar vardag for oss, valdet finns overallt i Palestina. De kunde inte kontrollera barnen. Jag var inte riktigt nojd med den forklaringen och gick och talade med en doktor som har satt in sig i den socioekonomiska situationen for barnen i byn. Det visade sig snart att Turmus Ayya ar en stad dar de flesta familjer ar splittrade, med en foralder som tjanar pengar i USA (pappan) och en annan som stannar hemma och uppfostrar barnen (mamma). Dessa barn har alla Playstation hemma, men sadar psykiskt ar det inte sarskilt latt for dem. De dras mellan tva kulturer som inte ar helt enkla att fa ihop. Till saken hor att den amerikanska ambassaden har satt upp “hotlines”, dit barnen kan ringa och anmala brott mot deras rattigheter, som t.ex. en uppfostran som de inte ar helt nojda med. Pa det sattet kan amerikanerna locka over dem pa deras sida. “En terrorist mindre”, liksom.

Nu seglar vi saklart pa farliga vatten. Att kritisera detta forfarande ar val att saga att barn inte ska ha dehar rattigheterna? Ju flera barn som raddas fran daliga forhallanden, desto battre, eller hur? Samtidigt uppmuntras anmalandet pa ett satt som gor att de unga atminstone vet att de kan hota med att anmala sin kvarvarande foralder. Och darfor tappar mammorna kontrollen over sina barn. Till saken hor att manga av barnen uppmuntras att sjalva emigrera senare i tonaren, for att jobba lite pa nagon bensinstation eller snabbmatsrestaurang och komma tillbaka och kopa sig ett stort hus. Sa de har ingen vidare respekt for sin utbildning eller sina larare heller (nagot som ar valdigt opalestinskt, skolan ar helig har).

-Vi ar hogljudda och skriker ibland till vara barn, precis som vi skriker till varandra, sa doktorn jag talade med. Men vi ar tillsammans och vi tar hand om varandra. Han papekade ocksa att t.ex. missbruk ar ytterst ovanligt har, vilket borde saga nagonting om forhallandet i familjerna. Jag vet inte vad jag ska tycka. Men barnen jag sag i Turmus Ayya mar inte bra i dagens lage.

Posted in barn, imperialism, migration, orättvisor, Palestina, politik, samhälle, skola, uppfostran, våld | 2 Comments »