Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘bilder’ Category

Början av 2000-talet goes sexkolumn

Posted by Pia på fredag 5 mars 2010

Det finns för mycket sex i reklamerna, säger Reklametiska rådet. Den vanligaste orsaken till att en annons fälldes ifjol var att innehållet var olämpligt för barn, menar YLE. De har säkert en poäng i det. Den som inte vill ha anspelningar på sex slängda i ansiktet vart denne än går borde väl i frihetens namn få slippa. Så hade man tänkt i den bokhandel i Beirut som jag besökte förra veckan (bilden). Samtidigt tycker jag att det avgörande kanske borde ligga mindre i hur ofta sex syns i offentligheten och mera i hur det porträtteras. Det finns ju t.ex. de som menar att sexualundervisning i skolorna är att tvinga oskyldiga ungdomar att tänka på sex (som om de inte gjorde det annars).

Jag gillade Desperate Housewives ganska länge. Den serien lämpade sig ganska bra för slötittande och byggdes upp så att det alltid var spännande inför nästa episod. Något tyckte jag nu och då var nytänkande och självironiskt på ett uppiggande sätt. Nu har serien blivit outhärdlig hävdar jag. Orsaken är att ett av paren, Tom och Lynette, som varit gifta i nära nog 20 år och framställs som jämställda, (hon är beslutsam och den som hämtar hem brödet) har ett så otroligt orealistiskt och billigt (underhållningsmässigt) sätt att diskutera sex (och temat dyker upp relativt ofta). När hon blev gravid för kanske femte gången stod han och gapade åt hennes svullna bröst. Han är ständigt sugen och ”får” om han har födelsedag eller om hon inte är sur på honom. Har han gjort henne extra glad så ”bjuder” hon på något ”utöver missionären”. Nu kan det hända att det här är så som det ser ut i alla TV-serier med relationstema, jag följer knappast några andra, så beklagar om samplet inte är särskilt väl valt.

Då kan jag i stället stöda min tes på lite reklamdiskurs. Det är inte direkt ovanligt med scenariot: mannen/pojken vill, kvinnan/flickan ger (om han har tur). Säg en reklam där kvinnan är aktör när sex används i syfte att göra reklam för en produkt. Det duger alltså inte att kvinnan tar initiativ därför att mannen har smetat in sig i någon BOOMSHAKAWOW-Axe-deodorant och därav blivit oemotståndlig, för då är hon förtrollad och under hans spell och ingen riktig aktör. Ifrågavarande produkt hade en ny reklam i metron idag. Där dansade kanske tio brudar bikini på en brygga. En kille i mitten hade svettfläckar. ”Guess who won’t get lucky tonight?” var texten under bilden. Allt i enlighet med jargongen att sex är något som brudar pantar på, de vill inte släppa in vem som helst, men den som har köpt rätt produkter och doftar gott kan ”lyckas” charma/lura/förtrolla henne och komma in under kjolarna. Sex syns i offentligheten som ett fullfjädrat maktspel, där den (man) som spelar sina kort rätt får sin belöning. Samtidigt som det realistiska, det vardagliga göms undan, ses som främmande, äckligt och förbjuds som i fallet med förbudet mot små bröst i Australien.

Det kanske inte är så enkelt att unga personer borde skyddas från allt som har med sex att göra. Det kanske är såhär: ju mera sex som tränger på i det offentliga rummet, desto mera, inte mindre, sexualundervisning borde man ha, t.ex. i skolorna. För varje gång TV och reklam säger: mannen FÅR om han lyckas fälla kvinnan så borde någon säga tre gånger att sex handlar om vad två personer väljer att göra det för att det är vad de vet att de vill göra, tillsammans. Jag vet inte. Säljer man färre deodoranter om man framställer sex på det sättet?

Posted in Australien, bilder, integritet, jämställdhet, konsumtion, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex | 2 Comments »

Precis som en riktig bebis

Posted by Pia på söndag 6 december 2009

Jag satt och bläddrade i leksakskatalogen med en tvåårig kompis nyligen. Sånt har alltid varit lämpligt underhållande och provokativt. Naturligtvis uppmuntrades pojkarna att leka med helikoptrar och flickorna att leka med nån sorts varelser med stora huvuden och enorma målade ögon på pinnar till kroppar – som skall föreställa homegirls. Naturligtvis också under parollen ”du kan bli vad du vill, låt ingen stoppa dina drömmar, du är bra som du är”, yada yada yada. Men sånt kan man liksom förutsäga. Det här var något nytt faktiskt.

Babyborn är dockan som är precis som en riktig baby. Den kan badas och matas och ser ut såhär:

När jag som barn lekte med dockor som föreställde bebisar var det goda att man kunde lägga dem att sova, glömma sitt föräldraansvar och leka andra lekar under tiden. Babydockorna var passiva och hade inga andra funktioner i leken än att vilja bli tröstade och påklädda av sina femåriga föräldrar. Men se, där har någonting hänt. Babyborn går nuförtiden på träningar i sin bekväma träningsdräkt.

Babyborn har (precis som en riktigt bebis) också körkort för vespa.

Precis som riktiga bebisar, planerar Babyborn sitt bröllop. Snacka om barnbrudar alltså. Eller finns det någon som menar att det unga tu på bilden ser könsmogna ut?

Men äktenskap som ingås i så unga år har kanske oddsen emot sig. Tur då att Babyborn kommer med en utdragbar bäddsoffa, dit hon eller han kan dra om det krisar till sig i sängkammaren.

Posted in barn, bilder, flum, kultur, reklam | 2 Comments »

Två missförstånd om mänsklighet

Posted by Pia på söndag 13 september 2009

Tänk att under början av 2000-talet trodde man…

Hans Magnus Enzensberger skriver (Suuri muutto – 33 merkintää, i Vastapainos fina bok Erilaisuus) om världskartor. DSC_0313När man tittar på en väderkarta ser man blå och röda pilar som ligger placerade enligt ett ordnat och statiskt mönster, men det går inte att beskriva väder och vind på det sättet. Det normala tillståndet för väder är turbulens, menar Enzensberger. Och det gäller befolkning också säger han. Det går liksom inte att skaffa fram exakta siffror på hur många människor som bor var, för det normala tillståndet för mänsklighet är rörelse. Jag tycker att man ganska lätt glömmer dethär. Det ligger alltså något djupt mänskligt i att flytta runt, och att bromsa mänsklig migration är lika omotiverat som att försöka bromsa vindarna.

Den andra missuppfattningen som har fascinerat mej på senaste tid knäcker Frantz Fanon i sin klassiker Jordens fördömda. Vi har en återkommande vilja av att beskriva konflikter i termer av etnicitet och religion. Lyssna på ordet ”stamkrig”. Det får det att verka som om människor av olika kulturer helt enkelt inte skulle kunna mötas utan att strida. Som om det fanns något i själva religions- eller kulturskillnaderna som triggade bråk. Fanon, som naturligtvis främst är kolonialistkritiker, påpekar att kolonisatörerna lämnade efter sig vissa områden rikare än andra. Vid frigörandet ville

palestinska rivningshotade hus

då inte de som bodde på de rikare områdena dela med sig makt och resurser till sina fattigare ”landsmän”, ofta av en annan ”stam” eller språkgrupp. Små skillnader accentueras eller konstrueras då vissa gynnas ekonomiskt framom andra. Att kolonialismen har bidragit till miljontals döda också på senare tid är ingen nyhet, Rwanda kan bara tas som ett exempel, men kanske Fanons idé kan dras längre än såhär. Kanske vi inte alls kan tala om etniska konflikter, kanske vi bara borde tala om konflikter skapade av ekonomiska orättvisor. Det är nämligen inte muslimheten hos en palestinier och judendomen hos en israel som gör att det pågår krig i Mellanöstern. Det handlar om levnadsvillkor och makt.

Att förklara konflikter i termer av etnicitet är dessutom passiverande. En åskådare kan inte göra mycket om denna går omkring med uppfattningen att två folkgrupper bara inte kan komma överens, vare sig de kallas hutu och tutsi/shia och sunni/tamiler och lankeser… När konflikterna analyseras och visar sig handla om ekonomi, levnadsvillkor och förtryck får du och jag en uppgift: att kräva rättvisa, för utan rättvisa får ingen fred.

Posted in böcker, bilder, krig, kultur, människor, mänskliga rättigheter, migration | Leave a Comment »

Utbildning lönar sig alltid. Eller.

Posted by Pia på onsdag 29 juli 2009

DSCF5004Prövningarnas tid är inte förbi. Jag talar finska i radion imorgon, YLE radio 1. Det är fråga om programmet ”Ennakkoluuloja” (fördomar) där olika tyckare tar ställning till färdiga påståenden, mitt var utbildning lönar sig alltid. Här är en programpresentation på finska.

Jag har inte hört det färdigt klippta 15-minuters programmet, men minns att det blev en hel del prat om universitetsutbildning (som jag egentligen inte har SÅ mycket att säga till om) och mindre om grundläggande utbildning (som jag typ skulle kunna prata sönder en byggnad om). Får se.

Posted in åsiktsyttrande, bilder, lärare, media, reklam, skola, undervisning | Leave a Comment »

Wall talk: Berlin speaks to the Middle East

Posted by Pia på onsdag 1 juli 2009

DSC_0232Just stop it.

Posted in bilder, Israel, ockupation, Palestina, _english | Leave a Comment »

Ska vi dela fil?

Posted by Pia på tisdag 12 maj 2009

Användningen av piratmjukvara ökade år 2008 i Finland, skriver YLE (som citerar ”Business Software Alliance’s” rapport). Folk tycks alltså gilla gratis produkter i stället för dyra likadana. Siffrorna kommenteras med orden: ”En minskning av piratismen kunde globalt sett skapa hundratusentals nya arbetsplatser och tjäna in flera miljarder dollar.

Bild144Vilket struntprat. Det skulle inte alls skapas hundratusentals arbetsplatser om vi slutade ladda ner. Vid industrialismens början, när arga arbetare slog sönder vävstolarna, hade de åtminstone rätt i sak. De kunde faktiskt ha fått tillbaka sina jobb om inte effektiviseringen hade lyckats. Men eftersom allt som kan förvandlas till ettor och nollor går att sprida rent tekniskt sett så kan inte dedär hundratusentals arbetsplatserna födas om inte ni förstör hela systemet, sorry. Jag skulle t.ex. aldrig betala hundratals euro för ett office-paket, och det kommer jag inte att behöva göra så länge det finns snälla människor som delar med sig sina. Och skulle det inte vara möjligt att ladda ner dem så finns det ännu snällare människor som skapar lika bra verktyg med öppen källkod.

Sedan finns det andra problem i detdär påståendet också. Jag skulle vilja hävda att piratism faktiskt kan skapa arbetsplatser, när människor snubblar över program och verktyg som de aldrig skulle ha köpt och för ihop sina skallar och skapar helt nya grejor på basen av dem.

För det tredje är det intressant att fundera på skillnader mellan att ladda ner musik/film och mjukvara. Jag lyssnade på några högstadieelevers diskussion om ämnet nyligen. Några propirater (tja, egentligen var väl alla i gruppen mer eller mindre piratiskt sinnade) hävdade nämligen att de ser ett större moraliskt dilemma i att ladda ner mjukvara än i att ladda ner musik och film. När jag frågade varför de resonerade just så menade de att artisterna har andra sätt att tjäna pengar på, som konserter, medan programmerarna inte har det. Inte helt tokigt resonerande kanske. En programmerarnörd säljer kanske inte så många t-shirts med sitt face på?

Kolla in det bästa om EU hos Organisk Intellektuell och så önskar jag att Hanna Löfqvist ställde upp i Finland också.

Posted in bilder, ekonomi, EU, fildelning | 2 Comments »

Uganda år 2049

Posted by Pia på torsdag 5 mars 2009

dsc_06321Tänk att för 50 år sedan, under början av 2000-talet, var levnadsstandarden så låg i Uganda. Ekonomin kommer att gå bättre i framtiden och vi kommer att leva bättre. Så tänker sig ett gäng sista-årets-studerande i gymnasieskolan Lake Bunyoni secondary school i södra Uganda att de kommer att säga år 2049. ”De av oss som lever alltså, för alla kommer vi inte att göra det”, var gruppen överens om. HIV/Aids ses som ett reellt hot i landet med en drygt halv miljon smittade personer.

Inom ramen för en lärarfortbildning fokuserad på globalt ansvarstagande fick jag och fjorton andra lärare möjlighet att besöka Uganda i två veckor. Det blev en blandad dos flyktingläger och skolor och bussåkande och babianer. Det bästa var att vi fick möjlighet att följa med undervisning och undervisa själva. Med gruppen ”senior six” i Bunyonyiskolan, elever i 19-årsåldern, drog en kollega och jag en övning som går till så här:

1. Eleverna/deltagarna skriver rubriker som de tror att kan komma att stå i tidningen år 2049. Bara en rubrik per lapp.

2. Ledaren gör ett fyrfält på tavlan med två axlar: sannolikt – inte sannolikt, önskvärt – inte önskvärt

3. Deltagarna går upp, presenterar sina lappar och placerar dem i den ruta där gruppen anser att den hör hemma. Om gruppen är oenig diskuterar man och röstar till sist om var rubriken hör hemma.dsc_0642

Det roligaste med övningen var att se vilket framtidshopp som fanns. Ingen i klassen tänkte sig att Uganda skulle få det sämre ekonomiskt i framtiden. Visserligen fanns det inte så mycket hopp om välfärd som kommer inifrån, man tänkte sig däremot att teknik som utvecklas på andra håll i världen blir billig och kommer Afrika till gagn. När jag gör motsvarande övningar med finländska unga tänker de sig att de själva kommer att komma med de nya uppfinningarna som räddar världen. Jag är övertygad om att det kollektiva självförtroendet, inte bara specialiserade utbildningar, spelar roll när det gäller att komma med idéerna som räddar världen. När man tror på sin förmåga att lyckas är man redan halvvägs.

Den kanske ivrigaste diskussionen handlade om lappen ”World population 20 billion” som på tavlan har hamnat i rutan inte önskvärt – inte sannolikt. Befolkningstillväxt visade sig vara ett hett tema i Uganda, där familjer med 10-12 barn är ganska vanliga. En deltagare i framtidsseminariet tyckte att befolkningsökningen var Ugandas största problem, medan en annan framhöll att mera människor betyder mera idéer och möjligheter. Det visade sig inte vara ovanligt att ditresta européer påpekade att ugandaborna borde satsa på att skaffa mindre familjer för att ha en ekonomiskt hållbar situation. Attityden andas kolonialism (vi tror inte att flera sådana som ni är en lösning på er situation utan bara problem) men är dessutom ovetenskaplig eftersom utvecklingsekonomisk teori visar att det enda som får ner familjestorlekarna (på gott och ont) är ökad välfärd. Bashälsovård, skola för alla. Så fort man börjar kunna lita på att barn ska överleva sin femårsdag börjar man planera att ha färre barn. Så har det sett ut i land efter land.dsc_0789

En av de intressantaste bekantskaperna i Uganda var förresten Ambrose Kibuuka Mukiibi, en samhällsvetare med en vision om ny pedagogik i Ugandas skolor. Ambrose bjuds in av regeringen som expert och sitter i TV-soffor när det handlar om att förnya skolorna i landet. Och där cynikerna svartmålar regeringens ambition om grundskola för alla – för att klasserna blir så stora – säger Ambrose att det inte handlar om klasstorlekar utan om ett nytt sätt att se på pedagogik. ”Det man kan göra med 40 elever kan man också göra med 60” säger han och då känner man sig lite petig som klagar när den största gruppen man har är 23.  Och även om det låter lite väl optimistiskt – självklart behövs det resurser och nyanställningar också – pekar Ambroses syn på det som jag tror att behövs, en vision om utbildning som nyckeln till en bättre framtid. Jag frågade Ambrose vad han säger åt dem som menar att befolkningsökningen borde förhindras med olika sanktioner. ”Det är inte vår uppgift att gå in i folks sovrum” sa han.

Själv är denna akademiker förresten född på 1970-talet i en hydda som det tionde barnet av elva.

Posted in bilder, etik, fattigdom, lärare, lektionstips, människor, optimism, resa, skola, undervisning, utveckling | Leave a Comment »

En tyst minut som blev av och en som inte blev det

Posted by Pia på söndag 8 februari 2009

n547942762_1430012_4450Gruppen Mothers Across the World for Gaza ordnade idag minnesstunder omkring i världen för de barn som dog i attackerna mot Gaza. Förutom i Helsingfors samlades man i bl.a. Amman, Kapstaden, Manchester och Palo Alto för att hedra offren och visa solidaritet med deras familjer. I slasket och regnet vid Gamla kyrkans park lästes namnet och åldern upp på alla de nästan trehundra barn som mist livet. Vi fick varsin lapp med namnet på ett offer. På min lapp, som snabbt blev helt blöt, stod det Ahmed Riad Mohammed Al-Sinwar, tre år.

Vi var inte många, kanske 30-40 personer. Rätt många pensionärer och så några barnfamiljer.

Jag stod förresten en stund och talade med en 12-årig Ali på minnesstunden. Han är ordförande för elevkåren i sin lågstadieskola och berättade att han okuva-208ch hans vänner hade föreslagit att eleverna under en morgonsamling skulle hålla en tyst minut för de barn som har dött i Gaza. Först tyckte lärarna att det var en bra idé, men när vicerektorn fick reda på planen satte hon stopp för den.

Det är något som känns så ledsamt med Alis historia. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Ett samhälleligt engagemang och aktivitet ska uppmuntras i skolan sägs det i varenda redogörelse, men det verkar som om man med de orden hade tänkt sig att eleverna skulle göra något neutralt samhälleligt. Som att rösta i elevkårsval och ordna städtalko eller jag vet inte vad. Kanske skriva brev till kommunens politiker om att få en cykelväg. Om en gymnasieklass ordnar gatufest eller kedjar sig fast vid ett rivningshotat bibliotek, då har det samhälleliga engagemanget gått för långt. Helt som om det fanns neutralt samhälleligt engagemang. Helt som om aktivt deltagande var något annat än aktivism. Scoutsjal är okej, palestinasjal är fel.

Eller är det 12-åriga Ali som är fel person? Hade reaktionen hos vicerektorn varit en annan om hans familj inte hade haft rötter i Palestina? Om någon genomfinsk Liisa bara hade sett bilder av attackerna och föreslagit den tysta minuten? Inte?

Idag läser jag Organisk Intellektuell om strukturell diskriminering, Roya om israeliska Likuds syn på Palestinas rätt att existera och Anna Wester om Sydafrikanska hamnarbetare som protesterar. Och dessutom Paavo Arhinmäki om Lex Nokia och de Grönas ambivalens.

Posted in aktivism, barn, bilder, demokrati, Finland, Israel, krig, lärare, människor, mänskliga rättigheter, militarism, ockupation, Palestina, politik, skola | 3 Comments »

Mobilbild tagen i mörkt Helsingfors

Posted by Pia på söndag 7 december 2008

bild1561Mormor och barnbarn på bilden står upp till midjan i vatten. Barnbarnet frågar: ”Mormor, vad gjorde du när man ännu hade kunnat göra något åt detta klimatkaos?” Mormor svarar:

Kära barn, det var under början av 2000-talet då man trodde på ekonomisk tillväxt! Jag shoppade, åt kött och litade på politikerna. Det var mycket senare jag förstod att det var dags att göra något.

Kampanjsidan som syns längst nere på bilden, www.hyokyaalto.org, samlar namnteckningar för en vettigare klimatpolitik och ett slut på sanslös konsumtion.

För övrigt har Alliansfritt Sverige och finska Lehti julkalendrar i år. Och så gillar jag dethär.

Posted in aktivism, bilder, ekonomi, Finland, katastrofer, köttätande, klimatuppvärmningen, konsumtion, utveckling | 3 Comments »

Om civilisation

Posted by Pia på torsdag 4 december 2008

Det känns som att rekordmånga nyheter, åsiktsyttringar på allmän plats, diskussionsforum och snabbgallupar har framkallat obehagliga vibrationer på senaste tiden, kanske alldeles särskilt denhär hösten. Förra veckan hade Finlands största dagstidning HS.fi t.ex. ”Har Jussi Halla-aho rätt i sin kritik mot invandringen?” som dagens fråga. Nu tror jag att det knappast tjänar något till att tejpa igen munnen på populister som sannfinländarna, men att kalla Halla-ahos utspel för kritik mot invandring (fi. maahanmuuttokritiikki) låter lite väl rumsrent för det som den mannen håller på med. Senast uppmärksammades ett blogginlägg där han önskar att multikultigrönavänsterfeminister skulle bli utsatta för våldtäkter utförda av utlänningar – eftersom sannolikheten för detta är så hög – och därigenom inse invandrarnas rätta natur.

Detta, och mycket annat i samma stil, som triumferandet över att ha fått flera röster än den enda somaliska stadsfullmäktigeledamoten, är alltså, enligt landets ledande press, kritik mot invandringen. Och lite kritik ska väl alla tåla? Eller? Lars Hertzberg slår som vanligt huvudet på spiken när han ifrågasätter behovet av att göra debatt av allting. Inte ordnar vi debatter mellan dem som förespråkar och dem som motsätter sig skolmobbning menar han, varför ska de som motsätter sig sexuella trakasserier behöva ställa upp och försvara sig mot sexister?

aimg_1792Sara, som här ger en träffande känga åt Helsingfors stadsdirektör (ja, han som drömmer mardrömmar om en framtid där hela 25% av helsingforsarna har något utländskt i blodet) konstaterade i en diskussion på detta tema nyligen att det som hon saknar är civilisation. För tillfället är ordet civilisation nära nog kapat av de s.k. invandrarkritikerna. Den europeiska civilisationen hotas enligt dem av muslimerna med deras brist på demokrati och deras förvillade kvinnosyn (senast upprepat av en lärare på en fortbildning i globalt ansvarstagande!! seriöst!).

Vad vi behöver är helt enkelt att reclaima ordet civilisation, som enligt Wikipedia betyder en ”kultur som inte är barbarisk”. I en kultur som inte är barbarisk sitter inte folk som väljer att pryda julbordet med nazisymboler och bestämmer i kommunerna. I en kultur som inte är barbarisk har alla människor rätt att gå på gatan, prata i mobiltelefon, söka hjälp, gå i skola, åka spårvagn, jobba, skratta och äta utan att bli kränkta. Hur svårt ska det vara liksom.

Posted in åsiktsyttrande, bilder, brott & straff, fördomar, Finland, integritet, mänskliga rättigheter, media, offentliga rum, rasism | 2 Comments »