Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘etik’ Category

Om kollektiv europeisk glömska och fascism

Posted by Pia på torsdag 10 juni 2010

När Geert Wilders parti nu blev tredje största i det holländska valet jublade han över: Mera säkerhet, mindre kriminalitet, mindre invandring, mindre islam. Då kan det vara på sin plats att påminna sig om att nazisterna också kom till makten i demokratiska val. Jag menar, förr försvarade de rasistiska politikerna ändå sig genom att säga att de var emot ”islamism”, inte själva islam. Nu funkar det att säga sådär. Och nu har partiet, som vill förbjuda Koranen och införa skatt på slöjor, en eventuell regeringsplats.

Hur blev det såhär i Europa? Hur är det möjligt att dethär händer i landet där det ständigt finns en hundrameterskö utanför fenomenala Anne Franks Hus, för att nya generationer ska lära sig att det värsta som kan hända i ett samhälle inte bara är en utopi, utan att den kan bli verklighet? Jag förstår det inte. Alla de miljontals européer som är 70 år eller äldre har levat här under de värsta folkmorden i kontinentens historia. Och ändå.

I måndagens Helsingin Sanomat ingick ett reportage där de tiggande romerna hade fotat sin vardag. Logiken var nog att visa ett mänskligt ansikte, även om jag undrar om man inte gjorde lite övertramp i valet av bilder – att visa upp foton på människor som precis ha fått veta att en familjemedlem har dött är kanske inte riktigt vad tidningen väljer att visa i vanliga fall. Bland kommentarerna återkom naturligtvis de hatiska rösterna. ”Varför skaffar de barn om de har det så dåligt!” Intressant nog var det några som kände sig lite hotade. ”De försöker få oss att känna sympati genom bilderna, ge er inte!” menade en. Det är lite märkvärdigt hur man kan få för sig att skriva så på ett forum. Skribenten kan alltså inte ha undgått att känna sympati, men efter en inre kamp bestämt sig för att inte låta veklingen i sig komma fram. Det är smått förbryllande. Den sortens känsloblockering behöver man bara om man är i krig, som jag ser det. Då funkar det inte att se den andra som en människa eftersom man har som uppdrag att döda. Men som finländaren på gatan år 2010, vilket behov har man då av att blockera sin urkänsla av medmänsklighet och uppmana andra att göra lika?

Posted in etik, EU, fattigdom, Finland, människor, media, migration, rasism, religion, samhälle, värderingar | 5 Comments »

Om ordet kritik

Posted by Pia på lördag 20 juni 2009

Det finländska xenofobiska partiet Sannfinländarna, som drog hem 10 % av rösterna i EP-valet, kallar sig inte rasistiskt. Trots att en av röstmagneterna önskar att gröna multikulti-hypade tanter skulle bli våldtagna av afrikanska invandrare för att dessas sanna natur skulle uppenbara sig för damerna, och trots en massa annat sällsynt idiotiskt dravel som yttras i partiets namn, hävdar man att det de sysslar med inte är rasism. Det är invandrarkritik, på finska maahanmuuttokritiikki.DSC_0119

Jag fnös först åt deras patetiska försök att leka nyspråk, tills jag häromveckan märkte vilken genomslagskraft de har fått. Nu har jag bevisligen hört ordet ”invandrarkritik” nämnas i både på TV och radio. Ja; filmkritik, litteraturkritik och kulturkritik (som alltså handlar om att se kritiskt på samtiden i den egna kulturella kontexten) är användbara begrepp. Invandrarkritik är INTE ett. Ändå hörde jag nu senast en och annan lärare på ett seminarium om kritisk pedagogik benämna sannfinländarna och deras anhängare som invandrarkritiker. Det har gått hem.

Seminariet var fascinerande, förresten. Det ska bli ett nöje att sätta sig in i kritisk och radikal pedagogik på djupet. Vissa åhörande lärare tvekade inför pedagogik med alltför kritiska element. Endel för att de helt klart blandade ihop två saker: att uppmuntra en elev till att vara kritisk och att uppmuntra till anarki och ”dåliga fasoner”. Man tänkte sig att kritiska elever kanske ger sig på lärarna som personer. Andra ifrågasatte vart skolan är på väg om eleverna verkligen börjar se kritiskt på sin skola och sitt samhälle. Det är i och för sig en berättigaDSC_0014d fråga. Men den verkligt intressanta frågan är kanske vad som händer om eleverna inte gör det.

Vi fick se en del statistik om grundskoleelevers attityder till politik och samhälle på seminariet. Finländska unga är genomgående i botten internationellt sett vad gäller politisk aktivitet. Ordet politiker förknippas med ”gamla, dumma, gubbar”. Man har väldigt lite förtroende för partierna. När de däremot sitter vid makten kritiserar man dem inte. Bara var femte nia kan tänka sig att någon gång gå ut och demonstrera för någon sak. Sväng på det, sa föreläsaren. 80% skulle inte gå ut och demonstrera, vad som än hände i samhället. Man litar på auktoriteterna. Sen sa han såhär: under 1900-talet dödades flera människor av andra människor än någonsin under mänsklighetens samlade historia innan dess, sammanlagt. Vad vi behöver, för att undvika folkmord på 2000-talet, är inte människor som lyssnar på auktoriteter utan människor som klarar av tänka kritiskt, tolkar jag hans budskap. Kritik är alltså livsnödvändigt. Men inte den sortens ”kritik” som sannfinländarna låtsas stå för. Kanske det kan sammanfattas såhär:

Kritik kan aldrig riktas mot människor för deras härkomsts/etnicitets/könstillhörighets skull. Kritik måste, ständigt, riktas mot det institutionella.

Posted in etik, fördomar, filosofi, människor, mänskliga rättigheter, rasism, samhälle, språk, undervisning | 4 Comments »

Uganda år 2049

Posted by Pia på torsdag 5 mars 2009

dsc_06321Tänk att för 50 år sedan, under början av 2000-talet, var levnadsstandarden så låg i Uganda. Ekonomin kommer att gå bättre i framtiden och vi kommer att leva bättre. Så tänker sig ett gäng sista-årets-studerande i gymnasieskolan Lake Bunyoni secondary school i södra Uganda att de kommer att säga år 2049. ”De av oss som lever alltså, för alla kommer vi inte att göra det”, var gruppen överens om. HIV/Aids ses som ett reellt hot i landet med en drygt halv miljon smittade personer.

Inom ramen för en lärarfortbildning fokuserad på globalt ansvarstagande fick jag och fjorton andra lärare möjlighet att besöka Uganda i två veckor. Det blev en blandad dos flyktingläger och skolor och bussåkande och babianer. Det bästa var att vi fick möjlighet att följa med undervisning och undervisa själva. Med gruppen ”senior six” i Bunyonyiskolan, elever i 19-årsåldern, drog en kollega och jag en övning som går till så här:

1. Eleverna/deltagarna skriver rubriker som de tror att kan komma att stå i tidningen år 2049. Bara en rubrik per lapp.

2. Ledaren gör ett fyrfält på tavlan med två axlar: sannolikt – inte sannolikt, önskvärt – inte önskvärt

3. Deltagarna går upp, presenterar sina lappar och placerar dem i den ruta där gruppen anser att den hör hemma. Om gruppen är oenig diskuterar man och röstar till sist om var rubriken hör hemma.dsc_0642

Det roligaste med övningen var att se vilket framtidshopp som fanns. Ingen i klassen tänkte sig att Uganda skulle få det sämre ekonomiskt i framtiden. Visserligen fanns det inte så mycket hopp om välfärd som kommer inifrån, man tänkte sig däremot att teknik som utvecklas på andra håll i världen blir billig och kommer Afrika till gagn. När jag gör motsvarande övningar med finländska unga tänker de sig att de själva kommer att komma med de nya uppfinningarna som räddar världen. Jag är övertygad om att det kollektiva självförtroendet, inte bara specialiserade utbildningar, spelar roll när det gäller att komma med idéerna som räddar världen. När man tror på sin förmåga att lyckas är man redan halvvägs.

Den kanske ivrigaste diskussionen handlade om lappen ”World population 20 billion” som på tavlan har hamnat i rutan inte önskvärt – inte sannolikt. Befolkningstillväxt visade sig vara ett hett tema i Uganda, där familjer med 10-12 barn är ganska vanliga. En deltagare i framtidsseminariet tyckte att befolkningsökningen var Ugandas största problem, medan en annan framhöll att mera människor betyder mera idéer och möjligheter. Det visade sig inte vara ovanligt att ditresta européer påpekade att ugandaborna borde satsa på att skaffa mindre familjer för att ha en ekonomiskt hållbar situation. Attityden andas kolonialism (vi tror inte att flera sådana som ni är en lösning på er situation utan bara problem) men är dessutom ovetenskaplig eftersom utvecklingsekonomisk teori visar att det enda som får ner familjestorlekarna (på gott och ont) är ökad välfärd. Bashälsovård, skola för alla. Så fort man börjar kunna lita på att barn ska överleva sin femårsdag börjar man planera att ha färre barn. Så har det sett ut i land efter land.dsc_0789

En av de intressantaste bekantskaperna i Uganda var förresten Ambrose Kibuuka Mukiibi, en samhällsvetare med en vision om ny pedagogik i Ugandas skolor. Ambrose bjuds in av regeringen som expert och sitter i TV-soffor när det handlar om att förnya skolorna i landet. Och där cynikerna svartmålar regeringens ambition om grundskola för alla – för att klasserna blir så stora – säger Ambrose att det inte handlar om klasstorlekar utan om ett nytt sätt att se på pedagogik. ”Det man kan göra med 40 elever kan man också göra med 60” säger han och då känner man sig lite petig som klagar när den största gruppen man har är 23.  Och även om det låter lite väl optimistiskt – självklart behövs det resurser och nyanställningar också – pekar Ambroses syn på det som jag tror att behövs, en vision om utbildning som nyckeln till en bättre framtid. Jag frågade Ambrose vad han säger åt dem som menar att befolkningsökningen borde förhindras med olika sanktioner. ”Det är inte vår uppgift att gå in i folks sovrum” sa han.

Själv är denna akademiker förresten född på 1970-talet i en hydda som det tionde barnet av elva.

Posted in bilder, etik, fattigdom, lärare, lektionstips, människor, optimism, resa, skola, undervisning, utveckling | Leave a Comment »

Mera om bosättningarna

Posted by Pia på söndag 3 augusti 2008

Det kom fram år 1999 att israeliska bosättare på väg till sina nybyggda kolosser till hus på Västbanken tappade kontakt med sina mobilnät när de åkte nära en kulle, för cirka 20 sekunder. Kullen skymde den israeliska operatören oranges nät, detta rapporterades och uppgavs av bosättarna vara en säkerhetsfara. Orange bestämde sig för att åtgärda problemet genom att sätta upp en mast högst uppe på den kullen, mitt på palestinsk privatägd olivmark. Men det räckte inte med en mast. Nya elledningar behövde dras, vatten och cement togs till området, samt en vakt, som snart tog dit sin familj och drog upp stängsel och taggtråd runt omkring sig. Och vips hade man startat en ny bosättning, dit andra familjer lockades att flytta. Idag är hela kullen en stor bosättning. Arkitekten Eyal Wiezman berättar att en bosättning kan starta just så. En helikopter dumpar ner ett cementblock en natt, och palestinierna som har bott där och odlat jorden så länge någon kan komma ihåg får bara finna sig i att se sina byar och näringskällor försvinna. När man kör omkring på Västbanken ser man nerhuggna olivträd överallt, som på bilden som jag tog i juli nära Betlehem.

Hur blir man en bosättare? Vad har hänt med en förälder när denna ger sin 10-åriga son en pistol – ifall han skulle stöta på en palestinier? Hur kommer barnen att växa upp när pappa har gått omkring med ett maskingevär på söndagspromenaden med dem i vagnen, som i Hebron? Hur förklarar man för sig själv sin rätt att förtrycka palestinierna? I sin frustration över sådana frågor försökte Joan, en 55-årig judisk författare från USA närma sig sina trosfränder i Hebron. Hon arbetar på en bok om judisk identitet. ”Det enda jag vill göra är att tala med er!” bad hon bosättarkvinnorna som ropade glåpord åt hennes delegation. ”Älskar du Israel?” ville en av bosättarkvinnorna veta. Och även om Joan svarade ja – hon älskar verkligen landet och har en stark judisk identitet berättar hon – gick de därifrån efter arga blickar. Joan är förtvivlad över vad hon ser hända i landet som symboliserar hennes identitet. Och hon är inte ensam.

På tal om annat, idag har jag läst Ekonomikommentarer såga myten om den åldrande befokningen, Pastey om ful jordbrukspolitik och Kontaktmannen om en folkmördares tröja.

Posted in etik, imperialism, Israel, katastrofer, miljö, ockupation, orättvisor, Palestina, våld | 4 Comments »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »

Reklam från Schweiz

Posted by Pia på torsdag 8 maj 2008

Jag bjuder på lite schweiziska reklambilder. Reklam slutar aldrig fascinera. Får det vara lite cigarretter?

Så lite eskortservice. Gällande sexindustrin ser det ut att vara lite ambivalent. Är proffsighet alltså ett plus eller ett minus?

Posted in bilder, etik, feminism, frihandel, hälsa, jämställdhet, konsumtion, kultur, människor, mysterier, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex, tobak, värderingar | Leave a Comment »

Bygg en bättre värld – genom ”knockout”?

Posted by Pia på tisdag 29 april 2008

Slumpsurfade in på programmet för en förintelsekonferens som ska äga rum i sommar. Man ska diskutera hur man kan undervisa om Förintelsen och tonvikten verkar ligga på att få ut ämnet i multikulturella klassrum. Det låter vettigt, det behövs säkert nya metoder och infallsvinklar för att alla ska få lära sig om de ofattbara brotten som begicks för 60-70 år sedan mitt i Europa. Det som jag reagerar på är programmet dag 4:

Thursday, July 10, 2008 Morning Topic: Building a Better World – The Legacy of the Survivors and Celebrating Israel in its 60th Year

Professor Hanna Yablonka – Historian, Ben Gurion University of the Negev, Israel
Avner Shalev, Chairman, Yad Vashem Directorate, Israel
General Ido Nechushtan – Head of the Plans and Policy Directorate, Israeli Defense Forces,
Samuel Bak – Artist ,USA

Vad gör policychefen för IDF på en konferens om Förintelsen? Hans, Ido Nechushtans, nationella försvarsprogram har i tidningen Haaretz beskrivits såhär:

Henceforth, it could be understood from Nechushtan, there is just one aim: ”to win the battle.” The IDF’s sole aim, like the aim of any army worthy of its name, will be victory. And not by points, as in former chief of staff Dan Halutz’s golden statement, but, and without question, by a knockout.

Jag har inget till övers för förintelseförnekare eller folk som skriver antisemitism med citattecken omkring. Jag tror inte att det finns en liten judisk krets som hemligt leder eller försöker ta över världen (därmed inte sagt att makten i världen är transparent). Jag tycker visst att man ska kunna prata om Förintelsens offer utan att blanda in den israeliska arméns regelbundet återkommande attacker på palestinier. Men därför frågar jag mej varför de som har fixat denna konferens själva inte kan låta bli att blanda? Hur kan man under seminariet ha som dagstema ”Building a Better World” och bjuda in någon från armén som påbjuder upptrappat militärt våld mot palestinierna? Det är sådant här, gott folk, som gör att jag har lite svårt att bara glädjas och fira när staten Israel fyller 60 år.

Posted in citat, etik, Israel, konspirationsteorier, mänskliga rättigheter, militarism, mysterier, ockupation, Palestina, skola, undervisning, våld | 3 Comments »

Bara här inte finns några misstänkta

Posted by Pia på söndag 27 april 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, satt det oskyldiga människor i fängelserna. Så tänker sig Jolanda att vi kommer att säga år 2055, när den vetenskapliga metoden att kunna se vem som är skyldig till brott har blivit vattentät. Visst vore det bra med en sådan uppfinning. Men jag tror att det kan bli svårt att få fram en.

Läser om ett danskt politiskt förslag om att utvisa terrormisstänkta från landet. Man funderar på hur man ska kunna kringgå förbudet mot att utvisa till länder där det pågår tortyr – allt under devisen att det centrala är att vi bara inte har terrormisstänkta springande omkring här.

Och nä, vem vill nu ha det. Men är det inte något konstigt med detta? Att vara misstänkt för ett brott är väl inte detsamma som att vara dömd? Att utvisa till folk länder som torterar är fel i vilket fall som helst, tänk då på vad man gör då man utvisar någon som är misstänkt för ett brott. Nu ska jag inte börja spekulera men jag antar att det inte är så svårt att med några anonyma samtal göra någon man inte gillar misstänkt för ett brott. När försvann rättssäkerheten?

Jag vill gärna påpeka att jag inte är ute efter att svartmåla Danmark i denhär bloggen, om någon skulle tycka det. Det verkar hända en hel del skrämmande i dansk politik bara. I Finland har vi inte mycket att skryta om i migrationspolitik. B-tillstånden har t.ex. ännu inte försvunnit och folk tvångsutvisas till skumma omständigheter. Migrationsminister Thors är stolt i alla fall, hon delade ut priser i Ourvision-finalen i Finlandiahuset igår kväll. Hon vände sig till sist till finalisterna i sångtävlingen, berömde dem på engelska och sa ”there has never been so much colour and culture here in the Finlandia house!”. Håh hå.

Posted in brott & straff, citat, etik, integritet, mänskliga rättigheter, migration | Leave a Comment »

Människa, notis, borta

Posted by Pia på onsdag 2 april 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fick man vara ifred utan att någon kollade bakom ryggen på en. Så menar Mikko att vi kommer att kunna säga år 2055. Då kanske vi också kommer att förvånas över hur den finländska polisen kunde gå omkring och begära ID av helsingforsare som såg ”utländska” ut. Det har de gjort helt sådär öppet. Min kompis som har rötter närmare Medelhavet än Östersjön har t.ex. blivit ombedd att styrka sin identitet sådär bara på gatan, två gånger på ett år faktiskt.

Det ska minsann inte få vara enkelt att se ”utländsk” ut i Finland. En grupp asylsökande började hungerstrejka där de satte inlåsta i väntan på besked, så vitt jag förstår för att protestera mot att de, som inte är kriminella, ska behöva vara inlåsta. Men jag vet inte, för inga journalister har fått tillåtelse att intervjua hungerstrejkarna. Mottagningscentralens chef, han får uttala sig, och han säger att det är ganska vanligt med hungerstrejker, men att de inte beror på att de asylsökande skulle bli dåligt behandlade. Han säger att hungerstrejkerna brukar upphöra med tiden. Lyssna på de orden.

En vecka efter den nyheten kommer en ny: en av de hungerstrejkande, en 30-årig iranier, ska utvisas dagen därpå.

I tider då man i månader varje dag ska läsa den senaste utvecklingen i fallet med den omdömeslösa sms-ministern, för att inte tala om följetongerna kring alla världens dans- och sångtävlingar för amatörer, slår det mej att vissa historier aldrig får ett slut i media. Jag vill veta vad som hände! Jag vill ha en seriös diskussion kring vad helsingforspolisen sysslar med! Jag vill veta var dendär iraniern är nu! Hur mår han, vad har han varit med om? Jag vägrar tro att hungerstrejk bara är något som man ska vänja sig vid. Vad hände med Adel i Sverige? Varför får vissa människor bara bli notiser när andra blir följetonger, även om det handlar om allvarliga tramp på mänskliga rättigheter som fortgår? Ett slut på historien om hungerstrejkarna kunde vara att beslutsfattare tog radikala beslut för att sätta stopp på hungerstrejkerna, eller åtminstone bestämde sig för att utreda vad som pågår där. Nä. Inget.

Maria-Pia Boëthius skriver ofta ledare i ETC som får mej att rysa. Likaså denna. Det som skrivs i våra tidningar och berättas i TV är allt mera underhållning och allt mindre granskning på djupet. Journalistiken ska löna sig varje gång, och jag tolkar det som orsaken till att danstävlingar blir följetonger som vi inte ska få släppa innan någon har vunnit och gråtit sina segertårar, medan människor vars liv förstörs i ett slag, ett stenkast från där jag bor, blir en engångsgrej.

Posted in demokrati, desperation, etik, Finland, integritet, människor, mänskliga rättigheter, media, migration, nyheter, orättvisor, politik, rasism | 4 Comments »

Mitt pass och en skäggig predikant

Posted by Pia på tisdag 26 februari 2008

dsc_0182.jpg Tänk att för 50 år sedan, år 2005, bestod Europa av flera länder. Så spår Laura att vi kommer att säga år 2055.

Jag städade en gammal låda igår och hittade JA och NEJ till EU-klistermärken som jag hade samlat på mej någongång under hösten 1994, då debatten gick het inför medlemsomröstningen. Jag minns hur sur jag var för att jag var för ung för att rösta. Plötsligt känns det som att det var väldigt länge sedan, jag tror nog att vi hade lite väl mycket bråttom, det var bara ett fåtal år sedan Sovjetunionen hade fallit sönder och man hade kanske kunnat vänta och se lite till. (För att inte tala om beslutet att gå med i EMU som klubbades igenom sådär hastigt och lustigt utan debatt)

Finland sa ja i alla fall och därför ser första sidan i mitt nya pass ut som på bilden. En hel sida har använts för att skriva orden ”Europeiska unionen”, ”Finland” och ”pass”. Inte för att jag har något emot språkmångfald, är faktiskt något av en språknörd, men lite frågar jag mej hur allt som är skrivet kommer att se ut i dendär framtida EU-staten. Och framförallt, hur demokratin kommer att fungera. Egentligen tror jag inte att stora enheter per definition behöver vara sämre för att folkets röst ska bli hörd, men då måste man låta folk bestämma saker på riktigt. Och där är vi inte ännu.

P.S. Detta är också början av 2000-talet, denna gång i England: En 50-årig man med rötter i Tanzania som kallar sig Osama bin London och som tidigare var crackberoende döms för att vara ”top terror recruiter”. Jag läser att hans träningsmetoder bestod av ”camping trips” och”late night talks in the living room of his home”. Och detta tycker jag är intressant: han har redan i tolv år gått omkring på gator och torg, utanför sin bokaffär och t.o.m. i Speaker’s Corner i Hyde Park och predikat. Vad ska vi göra med detta yttrandefrihetsdilemma? Ska det vara lagligt eller olagligt att påtala missförhållanden och därmed ”rekrytera terrorister” i parken? Vad skulle J.S. Mill ha sagt?

Posted in åsiktsyttrande, bilder, brott & straff, etik, EU, filosofi, Finland, globalisering, manipulering, nyheter, offentliga rum, rädsla | 4 Comments »