Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for januari, 2008

Inte kultur

Posted by Pia på onsdag 30 januari 2008

Dagens citat får Johanna Suurpää bjuda på. Hon är (rätt så) nytillträdd på sin post som minoritetsombudsman och talade på ett seminarium om ”mångkulturell handledning”:

”Kalla inte våld mot kvinnor för kultur. Det hör inte till någons kultur.”

Posted in brott & straff, citat, fördomar, feminism, jämställdhet, kultur, våld | Leave a Comment »

Om volontärarbete

Posted by Pia på tisdag 29 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åkte unga från Europa och Nordamerika till resten av världen på jakt efter upplevelser. Detta kallades backpacking, eftersom ungdomarna ville göra skillnad på sig själva och på turister som åkte på charter. Kanske någon säger sådär år 2055. Om jag är där då så kan jag ta mej själv som exempel. Jag är alltså inte ute efter att döma här, om det låter så.

Jag har gjort en liten volontärsida med info om ställen jag känner till där man kan jobba frivilligt på runt omkring i världen. Naturligtvis kan man volontärjobba lokalt, att flyga till andra sidan jorden är minsann inget krav för den som vill bidra med något. Men vad jag försöker säga är att om man ändå har tänkt resa så finns det saker man kan göra.

För volontärjobb är något av det roligaste jag vet. Vare sig det är att vaka med 18 spyende ungar mitt i natten utan el i djungeln, ordna miniteater med barn på Västbanken, pyssla armband med småflickor i slummen i Brasilien, åka lokalbuss med en ung skoputsare, lära 12-åriga guatemalanska barn att läsa eller bara att gå på en promenad med dedär ungdomarna och lyssna på deras historier, det är helt obeskrivligt mycket värt. Senast för en månad sedan gick jag med en 16-årig rastlös kompis som tidigare har bott på gatan på promenad i staden Fronteras i Guatemala, vi drack milkshake och pratade om livet, skola, vänner och religion. Jag lärde mej enormt mycket, såklart.

Så är det ganska roligt att träffa andra volontärer också. De flesta är väl sådär som man förväntar sig: världsvana trevliga optimister kring 20, men jag har jobbat med andra också. Allt från det pensionerade engelska paret, den 18-åriga äkta rebellen som hade rymt hemifrån och tänkt överleva och ta sig tillbaka till Canada på bara 20 dollar, mannen som gav sig ut för att vara (döv) läkare och gick omkring i gröna kirurgkläder men som hastigt försvann när det blev tal om att visa sitt läkar-ID, till officern från Israels armé (som hade lärt otaliga rekryter att använda komplicerade vapen), toppjuristen från Madrid och den argentinska feministen och fotbollshuliganen som hade bott ett halvt år i Lacandonadjungeln (och som chockerade mej med att hävda att Subcomandante Marcos eventuellt inte finns på riktigt! Hjälp!).

Posted in aktivism, arbete, barn, Guatemala, livsstil, människor, optimism, resa, turism, volontärjobb | 4 Comments »

Internet är anarki

Posted by Pia på söndag 27 januari 2008

Får se om det blir Kim eller Rafael som får rätt år 2055. Kim tror att han kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, måste man köpa musik. Rafael tror att det lutar åt: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man frihet att ladda ner filmer och musik. Jag har ingen aning om vems förutsägelse jag ska lägga mina pengar på. Pirate Bay ska åtalas, men kan inte tro att det sista ordet i debatten är sagt även om nu någon skulle få böter eller fängelse för att ha hållit uppe sajten. Och om någon verkligen får fängelse så har jag svårt att se hur man kan försvara en sådan dom moraliskt.

Internet är anarki, det har vi konstaterat med debatthungriga ungdomar på ett demokratiseminarium detta veckoslut. Temat för min workshop var yttrandefrihetens gränser och vi diskuterade t.ex. följande saker: vad innebär det faktum att inga finländska tidningar publicerade bilder på Jokela-offer, om -och i så fall varför- en karikatyrbild av en mobbad klasskompis är värre än en karikatyr av läraren, regler och etik kring foton på communitysidor, det kommersialiserade offentliga rummet samt om internet borde övervakas, och i så fall enligt vilka regler.

Detdär sista låter säkert skrämmande, det gör det för mej med, men idén var denna: vi funderade på vilka skador det finns med nätet som det ser ut idag – bombrecept, s.k. pro-ana-sidor som uppmuntrar anorexi, skolskjutningarna och hetsarna. Och jag kan verkligen inte säga att jag vet vad lösningen är, men märker att det bland de mest lästa politiska bloggarna på t.ex. svenska wordpress finns sådana sidor som man blir mörkrädd av, där temat är den stackars den vita mannen som blir så diskriminerad i vårt samhälle. Och tycker att det hela är lite problematiskt.

Posted in aktivism, bloggande, fördomar, ideologier, media, nerladdning, offentliga rum, privatisering | Leave a Comment »

Om ordet utveckling

Posted by Pia på onsdag 23 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, dog så många barn i Afrika av hunger. Så tänker sig spanska Ton att vi kommer att säga år 2055. När vi säger det kommer vi att skämmas, menar han. Och det är svårt att inte hålla med, med tanke på att det finns resurser här på jorden så att alla skulle kunna bli mätta (och ha ett bra boende, och gå i skola, och ha en fungerande hälsovård, mm).

Jag går på en intressant kurs om politiska och filosofiska perspektiv på globalisering. Efter varje föreläsning skulle jag kunna skriva fem inlägg. Nu ska jag bara nämna en sak, diskussionen om ”vad-man-ska-kalla-dedär-länderna-som-har-problem”- Afrika, södra Asien, Latinamerika. Alla begrepp känns fel på något sätt: Fattiga länder? Borde man inte betona att det handlar om materiell fattigdom? Tredje världen? Mja, kan vi verkligen tala om den första och den andra ens? Syd och Nord? Australien då? Det som man länge har använt är väl ändå u-länder, där u:et ska stå för utveckling. Men vad ska man kalla länder som går bakåt på alla sätt att mäta välfärd? Och ordet utveckling var också det som ansågs kontroversiellt på kursen, tanken var att någon som utvecklas alltid är underordnad, lite som barnen i en familj, medan Europa och Nordamerika är föräldrarna i familjen som har nått målet och nu betraktar sina barn. Tesen var att varje gång man kallar vissa länder för u-länder så rekonstruerar man en världsordning som diskriminerar de länder som har det sämst ekonomiskt.

Detta är tankeväckande tycker jag. För så tänker man igen att det är synd om alla som bor söder om ekvatorn, att de bara gråter och skriker och lider och är oberäkneliga och livrädda hela dagarna. Jag kan inte förstå att jag ännu, efter att ha lärt känna många människor i fattiga länder som dag ut och dag in jobbar, skojar, träffar kompisar, demonstrerar, blir förälskade, chattar, dricker sig fulla, jävlas, skvallrar och gillar god mat, ännu blir förvånad när jag söker bloggar från Irak och hittar en som kämpar för sexuella minoriteter i landet. Va? Hur hinner de fundera på sin sexualitet när de är ockuperade? tänker jag. Jag börjar tycka att dendär tesen har en poäng – vem är jag att säga hur något land är i utveckling? Är inte mitt eget land i utveckling, en utveckling som jag inte gillar?

Utveckling är sannerligen inte heller vad som pågår i Gaza just nu. Läs om hur situationen på Västbanken påverkas av den omänskliga behandlingen från Israels sida på Anna Westers blogg!

Posted in bistånd, elitism, etik, fattigdom, fördomar, filosofi, globalisering, imperialism, Israel, katastrofer, krig, media, Palestina, rasism, rädsla, utveckling, värderingar, våld | 4 Comments »

Jag vill också se fattig ut, kosta vad det kosta vill!

Posted by Pia på söndag 20 januari 2008

Något som vi med säkerhet vet att vi kommer att förundra oss över i framtiden är hur folk gick klädda under början av 2000-talet. Det tycks inte spela någon roll hur man klär sig, tjugo år efteråt är det något man kan skratta gott åt. Alicia tänker sig att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade vissa så många tatueringar och piercingar. Det är lite svårt för mej att föreställa mej att piercingar skulle kunna representera något gammalt och unket, något som farfar hade, men månne inte vi ser den tiden också.

Detta tänkte jag på när jag läste en artikel i Helsingin Sanomat (tyvärr bara på finska) om hur modeskaparna i USA härmar hemlösa och fattiga. Naomi Klein menade att modet med lösa collegebyxor kom från slummen, där barn hade ärvt sina äldre syskons utslitna och lösa brallor. Samma gäller halvtrasiga stövlar och tröjor som är antingen för stora eller för små, något som modesystrarna Mary-Kate och Ashley Olsen introducerade i sin ”homeless-look”, vilket ledde till att de beskrevs som ”fashion icons” i New York Times. (”She makes skinny girls in baggy clothes look cool” var en kommentar.) Idén var att kläderna skulle se ut som om de var hittade i en sopcontainer. Priset är däremot inte direkt jämförbart med loppisfynd – eller som en annan artikel i HS berättar: en blek t-shirt kostar 75 dollar och en rosa med lite text går på 198 dollar. Det tragikomiska är väl att det finns människor som köper.

Posted in elitism, konsumtion, kultur, livsstil, mode, Naomi Klein, reklam, samhälle | 5 Comments »

Ta-det-lugnt-veckan

Posted by Pia på torsdag 17 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, gjorde de flesta ännu åtta timmars arbetsdagar. Så tänker sig Kaisa att vi kommer att säga år 2055. Nu har hon inte specifierat vad hon menar i sitt svar – kommer vi år 2055 att jobba flera eller färre timmar?

Detta med arbetstider är något jag en och annan gång har debatterat tillsammans med nordamerikaner. Min ståndpunkt är att en sex timmars arbetsdag kunde vara en ganska genialisk lösning på många samhälleliga problem, eller lösa detdär som i Sverige kallas för vardagspusslet, och som här i Finland inte har något namn (men likaväl existerar). Människor skulle ha mera tid för varandra, vara friskare, jobba effektivare, för att inte tala om de oväntade synergieffekterna. Jag tycker faktiskt att det är lite konstigt att det bara är från vänsterhåll som man talar om förkortad arbetstid, men sånt får jag väl bara sluta tycka är konstigt.

En av mina vänner på andra sidan Atlanten (USA), som själv alltid jobbar runt 60 timmar/vecka, tycker däremot att det är väldigt oansvarigt av européerna att jobba så lite, eftersom detdär jobbet ändå måste göras, och att varje gång en europé jobbar mindre så finns det någon indier som jobbar ännu mera för att hålla uppe dendär levnadsstandarden som europén självklart vill ha. Och även om det går att knocka detdär via hur ekonomi och arbetsliv fungerar så att det inte riktigt håller som argument, så finns det en svidande kritisk tanke där, tycker jag. Om jag gör av med saker och tjänster som det tar mer än sex timmar i dygnet att skapa, varför ska jag då inte dra mitt eget strå till stacken?

Adbusters.org har utlyst denna vecka till slow down week. De har en passande liten animation på sin sida, det skulle säkert gå att klippa ut den och limma in den här, men tills jag lär mej hur i friden man gör sånt, kolla gärna här.

Posted in arbete, ekonomi, etik, hälsa, jämställdhet, livsstil, prekariatet, samhälle, vardagsdilemman | 6 Comments »

Skolsnack

Posted by Pia på tisdag 15 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, var man tvungen att gå till en skolbyggnad. Så tänker sig Kajsa att vi kommer att säga år 2055, när utbildningen sedan länge sker på distans via datorer. Jag antar att vissa saker inom utbildningen kommer att bli mera nätbaserade, och jag gillar internet, men tror ändå inte att skolbyggnaderna kan försvinna. Egentligen tror jag att vi får andra, viktigare saker att diskutera vad gäller framtidens skola. Som synen på kunskap, verkliga demokratifrågor, detdär med ”effektivitet” som ovälkommet har smugit sig in från näringslivet i det offentliga, och kanske framför allt detdär med privatskolor, som Finland ännu nästan helt har klarat sig utan.

PG är från Brasilien och sysslar i livet med lite samma saker som jag, samhällsvetenskaper, filosofi och att vara lärare. Vi träffades för några år sedan på jakt efter zapatistvibrationer i Chiapas nära sydöstra Mexicos berg. Nu skriver han om situationen i skolorna i sitt land:

”I år börjar jag undervisa filosofi, jag ser fram emot det, eftersom jag kan komma i kontakt med verkligheten och hjälpa eleverna med det lilla jag kan. Det mest sannolika är att jag börjar undervisa i en offentlig skola, där eleverna inte behöver betala. De offentliga skolorna i Brasilien mår inte bra alls, de är fulla av auktoritära lärare och rektorer utan tålamod inför eleverna, elever som är i gymnasiet men ännu inte kan läsa, och med andra problem. Här har man privatiserat utbildningen och de som kan betala går i fina privatskolor till skillnad från majoriteten av folket, detta är enligt mej ett problem för hela Latinamerika… …Men själv är jag just nu nöjd för det är dessa barn som jag vill jobba med, undervisa och lära mig av mycket av det som de vet, lära känna dem och deras åsikter, det är det viktigaste för mej.”

Posted in Brasilien, filosofi, ideologier, katastrofkapitalism, kultur, Latinamerika, lärare, nyliberalism, privatisering, privatskolor, skola, studier, undervisning | Leave a Comment »

Guatemala pictures: people and politics (click to enlarge!)

Posted by Pia på måndag 14 januari 2008

1 Río Dulce, girl watching her big brother playing

img_5209.jpg

2 Casa Guatemala kids during their school holidays usually swim…

img_5230.jpg

3 …and eat oranges…

img_5243.jpg

4 …until they fall asleep

img_5245.jpg

5 New Year’s party in the orphanage

img_5377.jpg

6 Older kids helping out in the hotel kitchen

dsc_0299.jpg

7 Why make presidential election campaigning complicated when you can just say: ”Vote like this for a better future”

img_2182.jpg

8 Livingston, a poster for Partido Patriota, with candidate Otto Perez Molina, a School of Americas-trained retired general responsible for deaths in the Guatemalan civil war. His policy of Mano Dura, fighting criminality with hard hands, almost made him president some months ago.

img_5224.jpg

9 The winner in that election was Alvaro Colom, here shown on a poster thrown on the ground and littered. I met people who had the same poster on the walls of their houses, hoping that he would be the leader the country needs.

img_5173.jpg

10 But most people have an idea of who the real leader of Guatemala is, the big companies. I can’t get over how everything can be bought for money. There doesn’t seem to be a single building in any town that is not sponsored. On the steps it says: ”How great it is to pay per second” ”The best chip is Tigo’s”.

img_2184.jpg

Posted in bilder, demokrati, frihandel, Guatemala, Latinamerika, manipulering, nyliberalism, offentliga rum, reklam, resa, val, volontärjobb, _english | 7 Comments »

En dag som apotekartolk i Guatemala

Posted by Pia på torsdag 10 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åt folk så mycket mediciner. Så sa Jon att vi kommer att säga år 2055, i ett av de allra första svaren på min fråga. Jag har ingen aning om hur mycket mediciner folk äter, eller hur mycket av den medicinen de egentligen behöver.

Däremot träffade jag lite människor nyligen som inte har något överskott på mediciner direkt. Jag hade turen att få göra en hel del olika saker när jag hälsade på mina vänner på barnhemmet Casa Guatemala. Stället fungerar rätt långt på volontärkrafter och det visade sig finnas en och annan sak för mej att göra. En sak jag gjorde var att hoppa in som översättare för en apotekare som hade bosatt sig i trakten och höll barnhemmets klinik öppen på fredagar. Där finns nämligen mediciner men ingen som har kunskap om dem. (En läkare vore verkligen bra att få ner dit, så om någon känner någon villig att jobba ett tag i guatemalansk djungel en tid kan väl sprida ordet)

Hursomhelst, så hade ryktet gått om att någon ”doktor” fanns i trakten så vi fick faktiskt in en hel del patienter. Förutom barnhemsbarnen kom människor från ”närliggande” byar gående. Vi hade t.ex. en fjortonårig pojke som hade kommit gående i tre timmar med en enorm uppsvullen hand. Han hade skurit sig när han plockade majs och dessutom blivit stungen av en skorpion. Pojken sa inte ett ord men mamma som hade kommit med på den tre timmar långa vägen berättade desto mera. Hon fick lite medicin mot sin huvudvärk också.

Och när jag klagar på något nästa gång ska jag tänka lite på vår nästa patient, en 21-årig kvinna som hade kommit för att söka hjälp för febern som hennes tre barn hade lidit av en tid nu. Hon hade faktiskt feber själv också. Alla barn var under fem år och de fyra hade tillsammans gått i fyra timmar, mellan klockan 6 och 10, för att komma till kliniken. Mamman hade burit på de två yngsta och fyraåringen hade fått gå själv. De fick äta på barnhemmet och den mat som barnen inte åt upp tog den unga mamman med sig i sin väska. Då ska jag dessutom påpeka att vid samma flod bor guatemalaner som är så rika att de inte vet vad de ska göra för sina pengar när de tröttnat på att åka jetski runt sin lyxjakt.

Lite rörande var det också när den unge cowboyen med leriga stövlar kom in med ett sår i fingret som inte verkade särskilt farligt alls. Han fick det omskött och plåstrat och satt sedan kvar där på britsen. ”Är det något annat jag kan hjälpa till med?” tolkade jag för apotekaren. Jo, visst fanns det en grej – cowboyen hade hört att det fanns injektioner man kunde få för att frun inte skulle bli gravid. Kanske man skulle få skicka hit henne? Också det fixade sig.

Är förresten hemma i Helsingfors igen – riktigt, riktigt arg på USAs flygpersonal…

Posted in Guatemala, hälsa, Latinamerika, orättvisor, resa, volontärjobb | Leave a Comment »

Winning good life

Posted by Pia på torsdag 3 januari 2008

Fifteen years ago, when I was in school, I often remember teachers telling the class that we should all be thankful for being born in Finland, that it was like winning the lottery. Now, I occasionally hear people say the same, clearly not as often though. Will there be anyone saying that in 2055?

I can’t seem to drop the theme of adoptions. I’ve earlier linked to some news concerning the new adoption laws in Guatemala, the essence being that this country is finally going to follow the Hague Convention on Protection of Children and Cooperation in Respect of Intercountry Adoption, which has had some people rushing to get their adoptions through during 2007.

The adoption theme is a really sensitive and difficult one. It seems quite ideal – a child in need of parents meeting parents in search for a child. And I do think it can be a really good thing, especially when the adopting parents pay a little extra attention to the child’s background. Like my Guatemalan friend F said, sometimes there are really small things that can be done to help up the situation. F worked for years with abandoned kids, many of whom ended up being adopted. Once she got a call from some new concerned adopting parents. The girl seemed so happy during the days, why did she cry at night? ”Does she have her own room?” F asked, and the answer was yes. F then explained to the worrying new mother and father that this little girl never in her whole life had fallen asleep in a room with less than five, often 25, other people. Sleeping alone was simply too scary for her.

I hang around Guatemalan kids now that are about to be adopted, they don’t know when or really what’s going to happen. They know that they will get lots of new toys and that flying in a plane is a really cool thing. But can anybody be sure that life over there is going to be happier than one over here? What is a good life? I talked to a medical professional the other day, and all of a sudden he told me how happy he was that so many kids were being adopted from this place. ”It’s like winning the lottery for them!” he said, and was very surprised when I didn’t immediately nod in agreement. I just don’t know.

Posted in adoption, barn, bistånd, etik, filosofi, Guatemala, värderingar, _english | Leave a Comment »