Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘orättvisor’ Category

Sitt inte där och var fattig

Posted by Pia på tisdag 11 maj 2010

För en vecka sedan blev det klart att Finlands inrikesminister Anne Holmlund vill förbjuda tiggeriet. Hon menar enligt HBL att tiggeriet har ”blivit aggressivt”, ”hänger ihop med brottslighet” samt ”ser ut att vara välorganiserat”. Nu finns det visserligen inga tecken på att tiggeriet i Helsingfors skulle vara organiserat, ens i polisens utredningar. Men så ser det ut i Holmlunds ögon (Jag brukar ibland se tiggarna köpa mat i S-market. Jag kan meddela att de äter bröd och ägg, men kanske de ska bli lyxomelett åt någon maffiaboss).

På YLE’s arkiv kan man hitta en av de populäraste finska dokumentärserierna genom tiderna – de om Johan Venninen, en gammal blind man som bor för sig själv på landet, uppfinner saker och spränger in en bastu i ett berg. En äkta hjälte som belönades med en utmärkelse från MENSA. I intervjun med Venninen berättar han att han minns hur han gick omkring och tiggde som barn. Jag tror inte att Holmlund tänkte på det när hon kom med sitt lagförslag. Inte heller på studenten som skrev någonstans typ ” hur ska jag nu kunna tigga till mej en hamburgare och en bussbiljett hem från baren?”. För egentligen handlar det inte om att förbjuda själva akten. Det är dom där hon vill få bort.

Det handlar om att förbjuda fattigdom. Eller, det handlar om att förbjuda finländare från att fatta att vi bor i en bubbla. När Amnesty Internationals Irene Khan besökte Helsingfors i höstas påpekade hon att ”we are living in a gated community”. Nordbor som besöker gated communities, grindsamhällen, i t.ex. Latinamerika brukar reagera med avsmak. ”Så kan man väl bara inte leva!” Men den globala versionen av samma fenomen går an.

Det går också an att 24 000 barn dog också igår och idag på grund av att världen är orättvis. T.ex. för att en förälder inte kunde köpa medicinen som låg där på disken. Folkhälsoexperten Solly Benatar sa i ett föredrag i Helsingfors i fredags att HIV-bromsmediciner har delats ut till en stor del av de som behöver dem. Nu är det bara ett problem kvar – att medicinerna inte verkar bita på patienter som tar dem på tom mage. Alltså att man förutom mediciner faktiskt behöver mat också för att vara frisk.

I stället för att förbjuda folk att se fattiga ut kunde Holmlund göra något åt fattigdomen. Don’t even get me started om hur långt vi skulle ha kommit i det uttalade målet att utrota fattigdomen i världen med de grekiska rädda-kapitalet-pengarna. Här är två bra initiativ, ett finländskt och ett globalt.

Annonser

Posted in ekonomi, fattigdom, Finland, mänskliga rättigheter, orättvisor, Uncategorized | 2 Comments »

Shame on Europe

Posted by Pia på onsdag 6 augusti 2008

In the year 2055, I think we will look back at Europe in the beginning of the 21st century with shame. I was ashamed last week when I took a bus from Riga to Warsaw and met a young woman from Moscow. We started talking because she was reading the lyrics of a well-known Swedish song. I asked her about it, and she said she is learning Swedish, she has visited Sweden a couple of times, her boyfriend lives there. She works for a company that sells Russian property mainly to Europeans. Her job includes a lot of travelling in Europe, but last year she couldn’t go meet her European partners for six months, because the French embassy had denied her visa application. ”Why?” I asked. ”Oh, you know, it’s like that. I’m a single Russian woman travelling, they just assume I’m a prostitute”.

I can’t even begin to imagine what it would feel like to have an authority deny me something because they thought I was selling sex. She has just had to get used to it.

Some people would be lucky to ever get a chance. My friend is trying to invite her Ghanan friend to come visit her, and she sent me a link to the rules that apply. She has to go through the Danish embassy and it’s just an absurd mess. If you are from Nigeria, you can’t even theoretically be granted a visa for private visits unless you have a spouse or under-aged children i Denmark. If you are from Congo or Benin, you don’t need any familiar ties to apply. If you’re from Mali you can apply for a tourist visa. If you’re Somalian, you might get a visa to come if a family member just died. Have a look at the one of the web pages yourself.

Posted in EU, fördomar, globalisering, integritet, jämställdhet, människor, migration, orättvisor, resa, Ryssland, turism, _english | 2 Comments »

Mera om bosättningarna

Posted by Pia på söndag 3 augusti 2008

Det kom fram år 1999 att israeliska bosättare på väg till sina nybyggda kolosser till hus på Västbanken tappade kontakt med sina mobilnät när de åkte nära en kulle, för cirka 20 sekunder. Kullen skymde den israeliska operatören oranges nät, detta rapporterades och uppgavs av bosättarna vara en säkerhetsfara. Orange bestämde sig för att åtgärda problemet genom att sätta upp en mast högst uppe på den kullen, mitt på palestinsk privatägd olivmark. Men det räckte inte med en mast. Nya elledningar behövde dras, vatten och cement togs till området, samt en vakt, som snart tog dit sin familj och drog upp stängsel och taggtråd runt omkring sig. Och vips hade man startat en ny bosättning, dit andra familjer lockades att flytta. Idag är hela kullen en stor bosättning. Arkitekten Eyal Wiezman berättar att en bosättning kan starta just så. En helikopter dumpar ner ett cementblock en natt, och palestinierna som har bott där och odlat jorden så länge någon kan komma ihåg får bara finna sig i att se sina byar och näringskällor försvinna. När man kör omkring på Västbanken ser man nerhuggna olivträd överallt, som på bilden som jag tog i juli nära Betlehem.

Hur blir man en bosättare? Vad har hänt med en förälder när denna ger sin 10-åriga son en pistol – ifall han skulle stöta på en palestinier? Hur kommer barnen att växa upp när pappa har gått omkring med ett maskingevär på söndagspromenaden med dem i vagnen, som i Hebron? Hur förklarar man för sig själv sin rätt att förtrycka palestinierna? I sin frustration över sådana frågor försökte Joan, en 55-årig judisk författare från USA närma sig sina trosfränder i Hebron. Hon arbetar på en bok om judisk identitet. ”Det enda jag vill göra är att tala med er!” bad hon bosättarkvinnorna som ropade glåpord åt hennes delegation. ”Älskar du Israel?” ville en av bosättarkvinnorna veta. Och även om Joan svarade ja – hon älskar verkligen landet och har en stark judisk identitet berättar hon – gick de därifrån efter arga blickar. Joan är förtvivlad över vad hon ser hända i landet som symboliserar hennes identitet. Och hon är inte ensam.

På tal om annat, idag har jag läst Ekonomikommentarer såga myten om den åldrande befokningen, Pastey om ful jordbrukspolitik och Kontaktmannen om en folkmördares tröja.

Posted in etik, imperialism, Israel, katastrofer, miljö, ockupation, orättvisor, Palestina, våld | 4 Comments »

Pressmeddelande: Välkommen romer!

Posted by Pia på onsdag 25 juni 2008

När poliser och vissa politiker diskuterar problemet med de tiggande romerna i Helsingfors och Hbl senast idag demoniserat dem för att de söker asyl – de har inte rätt till asyl eftersom de kommer från ett annat EU-land, de gör det för något så lömskt som att få tak över huvudet under processen -finns det andra som tar aktion. (”Asylsökande behandlas ju helt annorlunda. Det här kanske är deras sätt att turista här en tid” säger Kaj Wahlman vid utlänningspolisen till tidningen.) Nätverket Vapaa liikkuvuus, Fri rörlighet, kommer idag med pressmeddelande om att de i samarbete med det ockuperade huset Rajatila har börjat erbjuda logi åt romerna. Jag gör ett undantag idag och publicerar pressmeddelandet på finska eftersom jag bara inte hinner översätta, sorry! Detta var för bra för att låta gå!

TIEDOTE

VAPAA JULKAISTAVAKSI

Itä-Euroopan romanit – tervetuloa Suomeen!

Vapaa liikkuvuus -verkosto on yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan kanssa
alkanut tarjota majoitusta Itä-Euroopan romanikerjäläisille. Töölön
Rajasaaressa sijaitseva vallattu talo on omaehtoinen toimintatila, jonka
käyttöä ei säätele kapitalistinen voitontavoittelun logiikka, vaan tilan
käyttäjien tarpeet.

”Projektimme tavoitteena on herättää keskustelua Helsingin kaupungin
tekopyhästä politiikasta: puhutaan näiden ihmisten auttamisesta, mutta
käytännössä romanikerjäläisiä vain ahdistellaan”, kommentoi Dan
Koivulaakso Vapaa liikkuvuus -verkostosta. Vapaa liikkuvuus -verkosto
painottaa, että romanit ovat EU-kansalaisia ja heille kuuluu oikeus
liikkua vapaasti EU-maasta toiseen. Samalla kyse on konkreettisen
suojapaikan tarjoamisesta kaupungissamme kerjääville.

Diakonissalaitoksen ja sosiaaliviraston virkailijat kiertävät kesällä
käynnistyneen katuprojektinsa myötä kaupungilla kyselemässä
romanikerjäläisiltä heidän taustoistaan, elinoloistaan Suomessa,
tulonlähteistään sekä mahdollisesta avuntarpeestaan. Projektiryhmän
johtaja Jarmo Räihä on kuitenkin ilmoittanut, etteivät he aio auttaa
kerjäläisiä ”asunnon tai ruuan osalta”. ”Ihmisten tarpeeseen nukkua
sisätiloissa on vastattu sillä perinteisellä keinolla eli laittamalla
poliisi asialle. Eräs romanikerjäläinen, joka tunkeutui Pukinmäen
vanhaan asemarakennukseen nukkumaan, otettiin kiinni ja sai sakot”,
kommentoi Katja Tuominen Vapaa liikkuvuus -verkostosta.

On ilmeistä, että työttömien, rasismia kaikkialla kohtaavien ja osin
myös luku- ja kirjoitustaidottomien romanien on pakko kerjätä Euroopan
metropoleissa taatakseen toimeentulon perheillensä. Omissa
lähtömaissaan romaniperhe voi saada erilaisina sosiaalitukina
keskimäärin noin 35 euroa kuukaudessa. Helsingissä arviot
kerjäämistulosta ovat jopa 80 euroa päivässä. Rajasaareen majoitetut
noin 20 romania ovat lähteneet kotiseudultaan, Romanian Bacausta,
koska heidän talonsa tuhoutuivat tulvissa.

Itä-Euroopan romanien pyrkimykseen parantaa elämäänsä ja käyttää
hyväksi EU-kansalaisten vapaan liikkumisen oikeutta on vastattu
uusilla kontrolleilla. Esimerkiksi Turun poliisin sittemin poisvedetyn
sisäisen ohjeistuksen mukaan kerjääjiä olisi ensin varoitettu
jatkamasta kerjäämistä ja otettu heiltä henkilötiedot ylös.
Kolmannella kerjäämiskerralla heitä olisi sakotettu. Lisäksi poliisi
oli suunnitellut takavarikoivansa kerjäämällä saadut rahat ja
käännyttävänsä kerjääjät maasta. Turun poliisin suunnitelmat olivat
lainvastaisia.

Koska projekti toteutetaan yhteistyössä sosiaalikeskus Rajatilan
kanssa, toimittajien on syytä huomioida, etteivät he ole tervetulleita
alueelle ilman ennakkoilmoitusta. Haastatteluista sekä kuvien
ottamisesta sosiaalikeskuksella on sovittava alla mainittujen
yhteyshenkilöiden kanssa.

Lisätietoa ja haastattelupyynnöt
Katja Tuominen / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0505373103,
katja.o.tuominen@helsinki.

fi
Dan Koivulaakso / Vapaa liikkuvuus -verkosto, puh 0445066613 (också på
svenska), dan@q-olio.netKolla in deras hemsida: vapaaliikkuvuus.net
Läs förresten Roya & Matilda.

Posted in aktivism, fattigdom, fördomar, Finland, globalisering, människor, mänskliga rättigheter, medborgarjournalistik, media, migration, offentliga rum, orättvisor, polisstat | Leave a Comment »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »

Seminarium om al-Nakba

Posted by Pia på fredag 9 maj 2008

Även om de finländska medierna mest bara talar om Israels 60-årsdag nu i dagarna, finns det andra sätt att se på händelsen. Den palestinska organisationen Palestiinalaisten Siirtokuntayhdistys påtalar tillsammans med Vänsterförbundet 60-årsdagen av al-Nakba, ”katastrofen”, då palestinier fick fly hals över huvud och lämna sina hus och gårdar som, hus som många ännu har kvar nycklarna till, där de bor i flyktingläger i tredje generationen. Detta evenemang hittar jag tyvärr inte på nätet, men detta är vad som gäller:

Onsdagen 14.5.2008 kl 18.00, i Balders sal, Alexandersgatan 12, Helsingfors

Du som är i Helsingfors, ta tillfället i akt och kom med på minnesdagen av Nakban. Särskilt eftersom kvällens hedersgäst är Mustafa Barghouti, tidigare presidentkandidat, läkare, grundare av Palestinian Medical Relief Society, politiskt aktiv inom rörelsen Al-mubadara, ”initiativet”, en demokratisk rörelse för rättigheter och rättvis varaktig fred (dessutom har jag träffat och skakat hand med honom, så nu fick jag säga det). Om det låter lockande, anmäl dig helst per mail (på finska eller engelska) till Yehia, nanooluck (at) hotmail.com Känner du någon som skriver i en tidning, ta gärna med henne eller honom. Så kanske vi kan få lite nya vinklar i nyhetsrapporteringen..?

Posted in aktivism, Israel, orättvisor, Palestina | Leave a Comment »

Han vägrar åka dit levande

Posted by Pia på söndag 6 april 2008

Hufvudstadsbladet har lyckats intervjua iraniern som blev utvisad från Finland tidigare denna vecka, efter en hungerstrejk. Jag frågade för några dagar sedan var han var, och hur han mådde. Samtidigt som jag undrade det släpades han omkring på flygfältet en bit härifrån. Han vägrade gå självmant, så en från finländska utlänningspolisen satt sig på hans rygg och satt handbojor och benfängsel på honom. Polisen sa enligt iraniern att det ”inte lönar sig att spjärna emot – snart är du i Iran”. Som sista utväg lyckades han dra fram ett rakblad och skar sig i handlederna och försökte riva sina kläder och ropa på hjälp. Flygkaptener vägrade ta med honom ombord, så han transporterades tillbaka till mottagningsscentret i Krämertsskog där han sitter inlåst och isolerad från omvärlden. Utlänningspolisen måste ångra att man inte satsade på den tidigare beprövade metoden att droga ner sina utvisade (också mot deras vilja).

Jag hittar inget om fallet i några andra medier än HBL, så hittills är det bara en minimal bråkdel av finländarna som får veta att sådant här händer.

Posted in brott & straff, desperation, Finland, människor, mänskliga rättigheter, migration, militarism, orättvisor, polisstat, våld | Leave a Comment »

Människa, notis, borta

Posted by Pia på onsdag 2 april 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fick man vara ifred utan att någon kollade bakom ryggen på en. Så menar Mikko att vi kommer att kunna säga år 2055. Då kanske vi också kommer att förvånas över hur den finländska polisen kunde gå omkring och begära ID av helsingforsare som såg ”utländska” ut. Det har de gjort helt sådär öppet. Min kompis som har rötter närmare Medelhavet än Östersjön har t.ex. blivit ombedd att styrka sin identitet sådär bara på gatan, två gånger på ett år faktiskt.

Det ska minsann inte få vara enkelt att se ”utländsk” ut i Finland. En grupp asylsökande började hungerstrejka där de satte inlåsta i väntan på besked, så vitt jag förstår för att protestera mot att de, som inte är kriminella, ska behöva vara inlåsta. Men jag vet inte, för inga journalister har fått tillåtelse att intervjua hungerstrejkarna. Mottagningscentralens chef, han får uttala sig, och han säger att det är ganska vanligt med hungerstrejker, men att de inte beror på att de asylsökande skulle bli dåligt behandlade. Han säger att hungerstrejkerna brukar upphöra med tiden. Lyssna på de orden.

En vecka efter den nyheten kommer en ny: en av de hungerstrejkande, en 30-årig iranier, ska utvisas dagen därpå.

I tider då man i månader varje dag ska läsa den senaste utvecklingen i fallet med den omdömeslösa sms-ministern, för att inte tala om följetongerna kring alla världens dans- och sångtävlingar för amatörer, slår det mej att vissa historier aldrig får ett slut i media. Jag vill veta vad som hände! Jag vill ha en seriös diskussion kring vad helsingforspolisen sysslar med! Jag vill veta var dendär iraniern är nu! Hur mår han, vad har han varit med om? Jag vägrar tro att hungerstrejk bara är något som man ska vänja sig vid. Vad hände med Adel i Sverige? Varför får vissa människor bara bli notiser när andra blir följetonger, även om det handlar om allvarliga tramp på mänskliga rättigheter som fortgår? Ett slut på historien om hungerstrejkarna kunde vara att beslutsfattare tog radikala beslut för att sätta stopp på hungerstrejkerna, eller åtminstone bestämde sig för att utreda vad som pågår där. Nä. Inget.

Maria-Pia Boëthius skriver ofta ledare i ETC som får mej att rysa. Likaså denna. Det som skrivs i våra tidningar och berättas i TV är allt mera underhållning och allt mindre granskning på djupet. Journalistiken ska löna sig varje gång, och jag tolkar det som orsaken till att danstävlingar blir följetonger som vi inte ska få släppa innan någon har vunnit och gråtit sina segertårar, medan människor vars liv förstörs i ett slag, ett stenkast från där jag bor, blir en engångsgrej.

Posted in demokrati, desperation, etik, Finland, integritet, människor, mänskliga rättigheter, media, migration, nyheter, orättvisor, politik, rasism | 4 Comments »

Ingen människa är illegal

Posted by Pia på lördag 23 februari 2008

När det är år 2055 kommer Geneviève att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det folk som bodde på en plats hela livet. Vad ska vi tro om det? Kanske hon får rätt. Jag tror att det är något mänskligt att bryta upp och flytta ibland, att skaffa sig en andra chans. Idag är det något vissa människor får göra hur många gånger som helst och andra blir bestraffade för om de ens försöker.cartel23febindy.jpg

Snälla tidningar och TV, sluta tala om illegala immigranter. Det finns män, kvinnor och barn som kommer hit med pappren i skick, och andra som kommer utan. De som kommer hit utan rätt dokument gör en illegal handling enligt vår lag, men de är inte illegala människor.

Journalisten och författaren Abdou Latif Coulibaly, från Senegal, intervjuas i slutet av programmet Obs. som kan ses här. I Coulibalys land känner så gott som alla någon som har drunknat på väg till fästningen Europa. Såhär låter han:

Europa kan stifta alla världens lagar, och göra vad som helst. Afrikaner och asiater kommer ändå. Ni kan inte göra något. Det är livets lag. Ni var världens första immigranter. Ni bosatte er i Afrika. Ni skickade afrikaner till Amerika. Nu när ni är rika, vill ni stänga era gränser. Det är omöjligt.

Idag demonstrerar man på gatorna i Spanien (affischen) mot prekariatet, för ekonomiska och sociala rättigheter för alla. Det som man kräver är inte alltför mycket – garanti mot den xenofobiska diskriminationen och mot polisbrutalitet. Man vill också att alla migranter ska kunna ha ett tryggt boende och ett familjeliv.

Vad gör EU? Planerar obligatoriska fingeravtryck vid gränserna i äkta USA-stil, samt satellitövervakning och ögonscanning. Tycker att Frontex är en framgångssaga. Tänk vilka saker man skulle kunna sätta alla dedär pengarna på istället.

Posted in aktivism, bilder, EU, integritet, mänskliga rättigheter, migration, orättvisor, prekariatet, rasism, rädsla | 3 Comments »

En dag som apotekartolk i Guatemala

Posted by Pia på torsdag 10 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åt folk så mycket mediciner. Så sa Jon att vi kommer att säga år 2055, i ett av de allra första svaren på min fråga. Jag har ingen aning om hur mycket mediciner folk äter, eller hur mycket av den medicinen de egentligen behöver.

Däremot träffade jag lite människor nyligen som inte har något överskott på mediciner direkt. Jag hade turen att få göra en hel del olika saker när jag hälsade på mina vänner på barnhemmet Casa Guatemala. Stället fungerar rätt långt på volontärkrafter och det visade sig finnas en och annan sak för mej att göra. En sak jag gjorde var att hoppa in som översättare för en apotekare som hade bosatt sig i trakten och höll barnhemmets klinik öppen på fredagar. Där finns nämligen mediciner men ingen som har kunskap om dem. (En läkare vore verkligen bra att få ner dit, så om någon känner någon villig att jobba ett tag i guatemalansk djungel en tid kan väl sprida ordet)

Hursomhelst, så hade ryktet gått om att någon ”doktor” fanns i trakten så vi fick faktiskt in en hel del patienter. Förutom barnhemsbarnen kom människor från ”närliggande” byar gående. Vi hade t.ex. en fjortonårig pojke som hade kommit gående i tre timmar med en enorm uppsvullen hand. Han hade skurit sig när han plockade majs och dessutom blivit stungen av en skorpion. Pojken sa inte ett ord men mamma som hade kommit med på den tre timmar långa vägen berättade desto mera. Hon fick lite medicin mot sin huvudvärk också.

Och när jag klagar på något nästa gång ska jag tänka lite på vår nästa patient, en 21-årig kvinna som hade kommit för att söka hjälp för febern som hennes tre barn hade lidit av en tid nu. Hon hade faktiskt feber själv också. Alla barn var under fem år och de fyra hade tillsammans gått i fyra timmar, mellan klockan 6 och 10, för att komma till kliniken. Mamman hade burit på de två yngsta och fyraåringen hade fått gå själv. De fick äta på barnhemmet och den mat som barnen inte åt upp tog den unga mamman med sig i sin väska. Då ska jag dessutom påpeka att vid samma flod bor guatemalaner som är så rika att de inte vet vad de ska göra för sina pengar när de tröttnat på att åka jetski runt sin lyxjakt.

Lite rörande var det också när den unge cowboyen med leriga stövlar kom in med ett sår i fingret som inte verkade särskilt farligt alls. Han fick det omskött och plåstrat och satt sedan kvar där på britsen. ”Är det något annat jag kan hjälpa till med?” tolkade jag för apotekaren. Jo, visst fanns det en grej – cowboyen hade hört att det fanns injektioner man kunde få för att frun inte skulle bli gravid. Kanske man skulle få skicka hit henne? Också det fixade sig.

Är förresten hemma i Helsingfors igen – riktigt, riktigt arg på USAs flygpersonal…

Posted in Guatemala, hälsa, Latinamerika, orättvisor, resa, volontärjobb | Leave a Comment »