Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘reklam’ Category

Början av 2000-talet goes sexkolumn

Posted by Pia på fredag 5 mars 2010

Det finns för mycket sex i reklamerna, säger Reklametiska rådet. Den vanligaste orsaken till att en annons fälldes ifjol var att innehållet var olämpligt för barn, menar YLE. De har säkert en poäng i det. Den som inte vill ha anspelningar på sex slängda i ansiktet vart denne än går borde väl i frihetens namn få slippa. Så hade man tänkt i den bokhandel i Beirut som jag besökte förra veckan (bilden). Samtidigt tycker jag att det avgörande kanske borde ligga mindre i hur ofta sex syns i offentligheten och mera i hur det porträtteras. Det finns ju t.ex. de som menar att sexualundervisning i skolorna är att tvinga oskyldiga ungdomar att tänka på sex (som om de inte gjorde det annars).

Jag gillade Desperate Housewives ganska länge. Den serien lämpade sig ganska bra för slötittande och byggdes upp så att det alltid var spännande inför nästa episod. Något tyckte jag nu och då var nytänkande och självironiskt på ett uppiggande sätt. Nu har serien blivit outhärdlig hävdar jag. Orsaken är att ett av paren, Tom och Lynette, som varit gifta i nära nog 20 år och framställs som jämställda, (hon är beslutsam och den som hämtar hem brödet) har ett så otroligt orealistiskt och billigt (underhållningsmässigt) sätt att diskutera sex (och temat dyker upp relativt ofta). När hon blev gravid för kanske femte gången stod han och gapade åt hennes svullna bröst. Han är ständigt sugen och ”får” om han har födelsedag eller om hon inte är sur på honom. Har han gjort henne extra glad så ”bjuder” hon på något ”utöver missionären”. Nu kan det hända att det här är så som det ser ut i alla TV-serier med relationstema, jag följer knappast några andra, så beklagar om samplet inte är särskilt väl valt.

Då kan jag i stället stöda min tes på lite reklamdiskurs. Det är inte direkt ovanligt med scenariot: mannen/pojken vill, kvinnan/flickan ger (om han har tur). Säg en reklam där kvinnan är aktör när sex används i syfte att göra reklam för en produkt. Det duger alltså inte att kvinnan tar initiativ därför att mannen har smetat in sig i någon BOOMSHAKAWOW-Axe-deodorant och därav blivit oemotståndlig, för då är hon förtrollad och under hans spell och ingen riktig aktör. Ifrågavarande produkt hade en ny reklam i metron idag. Där dansade kanske tio brudar bikini på en brygga. En kille i mitten hade svettfläckar. ”Guess who won’t get lucky tonight?” var texten under bilden. Allt i enlighet med jargongen att sex är något som brudar pantar på, de vill inte släppa in vem som helst, men den som har köpt rätt produkter och doftar gott kan ”lyckas” charma/lura/förtrolla henne och komma in under kjolarna. Sex syns i offentligheten som ett fullfjädrat maktspel, där den (man) som spelar sina kort rätt får sin belöning. Samtidigt som det realistiska, det vardagliga göms undan, ses som främmande, äckligt och förbjuds som i fallet med förbudet mot små bröst i Australien.

Det kanske inte är så enkelt att unga personer borde skyddas från allt som har med sex att göra. Det kanske är såhär: ju mera sex som tränger på i det offentliga rummet, desto mera, inte mindre, sexualundervisning borde man ha, t.ex. i skolorna. För varje gång TV och reklam säger: mannen FÅR om han lyckas fälla kvinnan så borde någon säga tre gånger att sex handlar om vad två personer väljer att göra det för att det är vad de vet att de vill göra, tillsammans. Jag vet inte. Säljer man färre deodoranter om man framställer sex på det sättet?

Annonser

Posted in Australien, bilder, integritet, jämställdhet, konsumtion, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex | 2 Comments »

Precis som en riktig bebis

Posted by Pia på söndag 6 december 2009

Jag satt och bläddrade i leksakskatalogen med en tvåårig kompis nyligen. Sånt har alltid varit lämpligt underhållande och provokativt. Naturligtvis uppmuntrades pojkarna att leka med helikoptrar och flickorna att leka med nån sorts varelser med stora huvuden och enorma målade ögon på pinnar till kroppar – som skall föreställa homegirls. Naturligtvis också under parollen ”du kan bli vad du vill, låt ingen stoppa dina drömmar, du är bra som du är”, yada yada yada. Men sånt kan man liksom förutsäga. Det här var något nytt faktiskt.

Babyborn är dockan som är precis som en riktig baby. Den kan badas och matas och ser ut såhär:

När jag som barn lekte med dockor som föreställde bebisar var det goda att man kunde lägga dem att sova, glömma sitt föräldraansvar och leka andra lekar under tiden. Babydockorna var passiva och hade inga andra funktioner i leken än att vilja bli tröstade och påklädda av sina femåriga föräldrar. Men se, där har någonting hänt. Babyborn går nuförtiden på träningar i sin bekväma träningsdräkt.

Babyborn har (precis som en riktigt bebis) också körkort för vespa.

Precis som riktiga bebisar, planerar Babyborn sitt bröllop. Snacka om barnbrudar alltså. Eller finns det någon som menar att det unga tu på bilden ser könsmogna ut?

Men äktenskap som ingås i så unga år har kanske oddsen emot sig. Tur då att Babyborn kommer med en utdragbar bäddsoffa, dit hon eller han kan dra om det krisar till sig i sängkammaren.

Posted in barn, bilder, flum, kultur, reklam | 2 Comments »

Utbildning lönar sig alltid. Eller.

Posted by Pia på onsdag 29 juli 2009

DSCF5004Prövningarnas tid är inte förbi. Jag talar finska i radion imorgon, YLE radio 1. Det är fråga om programmet ”Ennakkoluuloja” (fördomar) där olika tyckare tar ställning till färdiga påståenden, mitt var utbildning lönar sig alltid. Här är en programpresentation på finska.

Jag har inte hört det färdigt klippta 15-minuters programmet, men minns att det blev en hel del prat om universitetsutbildning (som jag egentligen inte har SÅ mycket att säga till om) och mindre om grundläggande utbildning (som jag typ skulle kunna prata sönder en byggnad om). Får se.

Posted in åsiktsyttrande, bilder, lärare, media, reklam, skola, undervisning | Leave a Comment »

Läsare och kunder

Posted by Pia på lördag 3 januari 2009

Tänk att för 50 år sedan, i början av 2000-talet, bytte de små lokaltidningarna synvinkel. De var inte bara till för sina läsare längre. dsc_0408

Posted in media, reklam | 2 Comments »

Redbullens och skolskjutarnas decennium

Posted by Pia på fredag 19 december 2008

Fjorton fjortonåringar och jag funderade i veckan på vilka saker 2000-talet (decenniet) kommer att kännetecknas av när de är 70.  Många menade att de kommer att berätta för sina blivande barnbarn om vad ungdomar underhöll sig med på deras tid, om PS3, HDTV och om sociala medier. Som vanligt vid den typen av diskussioner delades meningarna angående miljöfrågor – några tyckte att början av 2000-talet var tiden då folk inte ännu fattade att ta vara på naturen (vilket man gjorde senare i tid nog), medan de flesta trodde att de kommer att få berätta för sina barnbarn om hur snön såg ut och om alla djur som fanns då. Två fenomen som alla kunde hålla med om att hörde till att vara ungdom på 2000-talet var energidryck och skolskjutningar. Ganska bra summerat tänkte jag. Ganska konstig värld vi lever i.

Och! Den andra svenska utgåvan av Le Monde Diplomatique kom med posten idag. Jag kan inte nog pusha denna pocketserie! Kalle Ankas pocket för medvetna vuxna kallar de sig. Den andra utgåvan innehåller rykande färska och fingret-på-pulsen-analyser om finanskris, piraterna vid Afrikas horn, om Kina, pressfrihet och ny världsordning. Skaffa dej en prenumeration eller ge en i julklapp! Den svenska utgåvan kan beställas i Sverige via Ordfront och i Finland via Into kustannus.

Posted in aktivism, barn, böcker, filosofi, nyheter, politik, reklam, skola, skolskjutningar, världssystemet | 2 Comments »

Political Helsinki

Posted by Pia på torsdag 23 oktober 2008

I can’t believe that 50 years ago, in the early 21st century, there were people who said that young people don’t care about politics. They said this because some people chose not to vote in elections. They didn’t consider other methods of political activity as anything of value. People dressed up as Smurfs dancing for free public transport, for instance, was seen as vandalism. Making an installation of doors in order to raise awareness about homeless people got the same kind of attention. The picture up on the left is what used to represent politics in these days, the Parliament building and a statue of the first president Ståhlberg. On the right are the official party lists with candidates to choose from, taken back in October 2008. Below are some examples of activity that was considered unnecessary and a little suspicious. This is portrayed by the presence of police cars never far from these manifestations.

Finally, here’s a question for you: out of these two pictures below, pick out the one that shows action seen as an annoyance in the city and that, according to several city officials should be banned?

Posted in demokrati, fattigdom, Finland, människor, mänskliga rättigheter, medborgarjournalistik, media, mysterier, offentliga rum, politik, reklam, samhälle, val, yttrandefrihet, _english | 2 Comments »

Not everything is business, no matter what you say

Posted by Pia på söndag 10 augusti 2008

Airport ads. Few things are funnier. If I had had a spray can in my hand I would have written ”No, you idiot, life is not a curve. If you compare your life to the stock exchange you’re seriously in need of help.”

But maybe there are some twisted individuals out there who see this sign and start thinking about placing money.

Posted in bilder, desperation, flum, kapitalism, livsstil, manipulering, reklam, utveckling, värderingar, _english | 2 Comments »

Förr använde man glasögon

Posted by Pia på lördag 7 juni 2008

Om dethär företaget fick välja skulle 2050-talets barn få läsa i sina historieböcker om början av 2000-talet, tiden då folk var omoderna och använde något som kallades glasögon. Reklamen här berättar hur enkelt det är att bli av med glasögonen säkert, effektivt, smärtfritt och snabbt. Sådär, bara att stiga in i framtiden. För vem vill se ut som den misslyckade glasögonfamiljen på bilden.

Nu hade jag inte tänkt använda detta offentliga internetutrymme till att diskutera huruvida det är bra att närsynta opererar sina ögon eller inte (fast egentligen skulle jag gärna vilja veta mera om det). Däremot är jag fascinerad över hur företag alltmera arbetar med världsbild och attityder. Ni vet, lite som i Kleins No Logo, man säljer en livsstil. Det är fascinerande hur folk som kallar sig liberaler förespråkar den världsordning som håller på att ta form. Jag upptäckte hur fri jag är senast igår när jag gick in i en ganska stor mataffär och skulle köpa en godispåse. Det fanns kanske 300 olika godispåsar. Men alla var antingen Fazers eller Malacos eller kedjans eget billighetsmärke.

Så ser valfrihet ut år 2008. Kolla reklamen för funlight, där står ”Är du cool grape eller saftig svartvinbär?” …bara att välja! Prova hitta en tandkräm som inte är Colgates eller Pepsodents någon gång. Din identitet skapar du genom att stöda en viss Idols-stjärna, den coola, rebelliska långhåriga eller flickan-från-landet med babyröst, välj själv! Men hur du än väljer så är du linkad till Idols-sponsorn Coca-cola.

Såg filmen Juno nyligen. Den skulle säkert kunna kallas indie, men producerades av Fox. Nu kan du alltså vara antingen mainstream eller indie-lutande, alla ryms in hos Fox.

Posted in bilder, ekonomi, kapitalism, konsumtion, liberalism, Naomi Klein, offentliga rum, reklam, shopping, storföretag, Uncategorized, världssystemet | 2 Comments »

Reklam från Schweiz

Posted by Pia på torsdag 8 maj 2008

Jag bjuder på lite schweiziska reklambilder. Reklam slutar aldrig fascinera. Får det vara lite cigarretter?

Så lite eskortservice. Gällande sexindustrin ser det ut att vara lite ambivalent. Är proffsighet alltså ett plus eller ett minus?

Posted in bilder, etik, feminism, frihandel, hälsa, jämställdhet, konsumtion, kultur, människor, mysterier, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex, tobak, värderingar | Leave a Comment »

Då man läste TV-tablåer

Posted by Pia på fredag 1 februari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, gick man hem för att se på ett visst TV-program. Så föreslår Baba att vi kommer att säga år 2055. Jag kan tro att det blir konstigt att tänka sig en tid då TV-program var utsatta på vissa tider som man måste passa. Säkert kommer man att skynda hem i framtiden också för att följa med något – kanske finalen i fotbolls-VM, om vi har ett sådant evenemang då? Men knappast kommer någon att läsa tv-tablåer år 2055.

Säkert kommer mycket gällande TV att ändras, och det ganska snart. Jag tänkte på det idag när jag fick ett lite tjockare brev på posten. Det var en present från Kommunikationsverket, en svart mössa, som tack för att jag betalar TV-avgift! Hur ska man ställa sig till sådant här? Lite desperat kanske? Ska verkligen de som betalar sin TV-avgift ha en mössa som tack?

dsc_0051.jpg

Posted in bilder, desperation, kultur, media, mysterier, reklam | 2 Comments »