Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Sitt inte där och var fattig

Posted by Pia på tisdag 11 maj 2010

För en vecka sedan blev det klart att Finlands inrikesminister Anne Holmlund vill förbjuda tiggeriet. Hon menar enligt HBL att tiggeriet har ”blivit aggressivt”, ”hänger ihop med brottslighet” samt ”ser ut att vara välorganiserat”. Nu finns det visserligen inga tecken på att tiggeriet i Helsingfors skulle vara organiserat, ens i polisens utredningar. Men så ser det ut i Holmlunds ögon (Jag brukar ibland se tiggarna köpa mat i S-market. Jag kan meddela att de äter bröd och ägg, men kanske de ska bli lyxomelett åt någon maffiaboss).

På YLE’s arkiv kan man hitta en av de populäraste finska dokumentärserierna genom tiderna – de om Johan Venninen, en gammal blind man som bor för sig själv på landet, uppfinner saker och spränger in en bastu i ett berg. En äkta hjälte som belönades med en utmärkelse från MENSA. I intervjun med Venninen berättar han att han minns hur han gick omkring och tiggde som barn. Jag tror inte att Holmlund tänkte på det när hon kom med sitt lagförslag. Inte heller på studenten som skrev någonstans typ ” hur ska jag nu kunna tigga till mej en hamburgare och en bussbiljett hem från baren?”. För egentligen handlar det inte om att förbjuda själva akten. Det är dom där hon vill få bort.

Det handlar om att förbjuda fattigdom. Eller, det handlar om att förbjuda finländare från att fatta att vi bor i en bubbla. När Amnesty Internationals Irene Khan besökte Helsingfors i höstas påpekade hon att ”we are living in a gated community”. Nordbor som besöker gated communities, grindsamhällen, i t.ex. Latinamerika brukar reagera med avsmak. ”Så kan man väl bara inte leva!” Men den globala versionen av samma fenomen går an.

Det går också an att 24 000 barn dog också igår och idag på grund av att världen är orättvis. T.ex. för att en förälder inte kunde köpa medicinen som låg där på disken. Folkhälsoexperten Solly Benatar sa i ett föredrag i Helsingfors i fredags att HIV-bromsmediciner har delats ut till en stor del av de som behöver dem. Nu är det bara ett problem kvar – att medicinerna inte verkar bita på patienter som tar dem på tom mage. Alltså att man förutom mediciner faktiskt behöver mat också för att vara frisk.

I stället för att förbjuda folk att se fattiga ut kunde Holmlund göra något åt fattigdomen. Don’t even get me started om hur långt vi skulle ha kommit i det uttalade målet att utrota fattigdomen i världen med de grekiska rädda-kapitalet-pengarna. Här är två bra initiativ, ett finländskt och ett globalt.

Annonser

Posted in ekonomi, fattigdom, Finland, mänskliga rättigheter, orättvisor, Uncategorized | 2 Comments »

Livsfarligt

Posted by Pia på torsdag 29 april 2010

I en attack i Oaxaca, Mexiko, dödades igår två personer, varav den ena var den finländska aktivisten Jyri Jaakkola. De var med i en tjugopersonersdelegation på väg till San Juan Copala för att observera situationen där. På Kaos En La Red kan man läsa varför de hade valt att åka dit. San Juan Copala hade drabbats av den mexikanska statens strukturella våld:

”Vi har ingen el, de har stängt av vårt vatten, de kommunala skolorna har inte varit igång sedan januari, det finns inga läkare, kvinnor som beger sig ut för att söka vatten och mat blir trakasserade av paramilitären som befinner sig här. Vårt samhälle hålls i permanent gisslan och läget som det är upprätthåller inga liv”

Observatörerna kom aldrig fram. Tio kilometer innan målet blev de tvungna att stanna eftersom vägen var blockerad. Strax därpå började blodbadet. Ett femtontal paramilitärer från det regerande partiet PRI’s styrka Ubisort (vars förkortning Unión de Bienestar Social para la Región Triqui betyder unionen för social välfärd i Triqui-regionen) fortsatte skjuta på dem som sprang iväg för att gömma sig i skogen, också efter att de hade märkt att ingen i delegationen var beväpnad. När Röda Korset senare kom för att undsätta de sårade blev de också beskjutna. Flera av de sårade är ännu försvunna, menar fifi.voima.fi. Enligt ett vittne som talat med Kaos En La Red blev de två som dog skjutna i huvudet.

”Är det nu farligt att resa till Mexiko?” frågade nyhetsuppläsaren i MTV3:s kvällsnyheter igår professorn i världspolitik, Teivo Teivainen, som mycket riktigt svarade att det faktiskt är farligt i Mexiko, särskilt för ursprungsbefolkningen i Oaxaca. Det var antagligen inte riktigt så nyhetsuppläsaren menade, hon var väl mera ute efter om finländarna nu borde ställa in sina charters till Cancún. Men vad betyder det att ett ställe är farligt? Jag var i Oaxaca för fem år sedan, och då blev kringresande där ofta påminda om att det var farligt där. Bussar blev stoppade och genomsökta, polisen fanns överallt. Men man poängterade inte att det var regeringens egna trupper man borde ha varit rädda för, utan man mumlade mantrat om rebellerna. Ja, dedär som bodde i byarna var de som beskrevs som farliga. Men mera rätt var att regeringen hade gjort livet odrägligt för dem, och om det är någonting som bevisligen är livsfarligt, så är det att hållas i permanent gisslan utan el, vatten eller tillgång till läkare.

På något sätt lyckas man i Mexiko (men inte bara där) upprätthålla en politisk diskurs som går ut på att ”hårda tag” är det som hjälper mot problem som härrör sig av att människor är fattiga. Man lyckas föra fram budskapet att de fattiga och förtryckta är farliga, istället för att säga att det är livsfarligt för en människa att vara fattig och att det är livsfarligt för en människa att vara förtryckt.

I denhär världen är det också livsfarligt att påpeka just hur livsfarligt det är att vara förtryckt. Jag kände inte Jyri Jaakkola (eller den mexikanska kvinna som också dog) men blev ändå berörd av nyheten och särskilt av stämningen på minnesdemonstrationen som ordnades utanför den mexikanska ambassaden i Helsingfors idag. Jag hoppas att detta leder till en ordentlig utredning och att de mexikanska myndigheterna ställs till svars, samt att påtryckningar sätts igång för att garantera de mänskliga rättigheterna för alla oaxacabor. Eftersom världen för den som saknar mänskliga rättigheter är en livsfarlig plats.

Posted in aktivism, fattigdom, Latinamerika, mänskliga rättigheter, militarism, polisstat, polisvåld, politik, rädsla, turism, Uncategorized, våld | 5 Comments »

Två som flyter

Posted by Pia på lördag 24 april 2010

På temat Kalla Kriget dök en elev upp med en fråga: om Väst enligt läroboken kännetecknades för att vara demokratiskt, varför stod då DDR för Deutsche Demokratische Republik? Öst och Väst var ju varandras ideologiska motsatser. Nu tänkte jag inte här ge mej in på en analys av dylika beskrivningar i läroböcker, det som är mitt levebröd för tillfället, men svaret jag gav eleven var naturligtvis att demokratiskt är något som båda sidorna ville kalla sig själva och ta avstånd från den andra. Naturligtvis så att man i Öst menade att det inte kan finnas äkta demokrati där det finns klasskillnader medan man i Väst menade att det inte finns äkta demokrati om man bara har ett parti att rösta på eller där alla åsikter inte kan komma fram (varpå man för att knyta till idag kan fråga sig om två partier egentligen är så mycket bättre än ett (i länder med majoritetsval), eller om det räcker med att alla åsikter får komma fram om vissa kan betala sig fram till betydligt mera synlighet osv osv, lärarsvar har väl aldrig kännetecknats för att vara korta)

Demokrati alltså är ett typexempel på en flytande signifikant, ett begrepp som ingen diskurs har lyckats fånga och knyta fast. Ett annat exempel, ett som kanske känns mera aktuellt, är begreppet trygghet. Jag har reagerat lite på hur ordet trygghet har använts på sista tiden.

Föreställ dig t.ex. en person som jobbar inom trygghetsbranschen. Vad gör personen?

Inför fotbolls-VM har man talat en del om att öka tryggheten i Sydafrika. Vad betyder det?

Jag skulle vilja hävda att trygghet tidigare har haft mera att göra med att människor vet att de kommer att klara sig, att de inte råkar i knipa. Trygghet i Sydafrika kunde då alltså benämnas som att sydafrikanerna inte skulle behöva vara rädda för att bli tvungna att flytta från sina hus, att familjer i Sydafrika inte skulle behöva oroa sig för hur de ska klara sig i framtiden. Men att öka tryggheten i Sydafrika handlar på detaljplan inte om det utan om att de turister som kommer dit inte ska behöva bli rånade eller rädda för att bli rånade.

Det tänkte jag nu på, i ett litet försök att återuppliva denhär dödssuckande bloggen.

Posted in demokrati, fattigdom, filosofi, ideologier, rädsla, Uncategorized | 3 Comments »

Början av 2000-talet goes sexkolumn

Posted by Pia på fredag 5 mars 2010

Det finns för mycket sex i reklamerna, säger Reklametiska rådet. Den vanligaste orsaken till att en annons fälldes ifjol var att innehållet var olämpligt för barn, menar YLE. De har säkert en poäng i det. Den som inte vill ha anspelningar på sex slängda i ansiktet vart denne än går borde väl i frihetens namn få slippa. Så hade man tänkt i den bokhandel i Beirut som jag besökte förra veckan (bilden). Samtidigt tycker jag att det avgörande kanske borde ligga mindre i hur ofta sex syns i offentligheten och mera i hur det porträtteras. Det finns ju t.ex. de som menar att sexualundervisning i skolorna är att tvinga oskyldiga ungdomar att tänka på sex (som om de inte gjorde det annars).

Jag gillade Desperate Housewives ganska länge. Den serien lämpade sig ganska bra för slötittande och byggdes upp så att det alltid var spännande inför nästa episod. Något tyckte jag nu och då var nytänkande och självironiskt på ett uppiggande sätt. Nu har serien blivit outhärdlig hävdar jag. Orsaken är att ett av paren, Tom och Lynette, som varit gifta i nära nog 20 år och framställs som jämställda, (hon är beslutsam och den som hämtar hem brödet) har ett så otroligt orealistiskt och billigt (underhållningsmässigt) sätt att diskutera sex (och temat dyker upp relativt ofta). När hon blev gravid för kanske femte gången stod han och gapade åt hennes svullna bröst. Han är ständigt sugen och ”får” om han har födelsedag eller om hon inte är sur på honom. Har han gjort henne extra glad så ”bjuder” hon på något ”utöver missionären”. Nu kan det hända att det här är så som det ser ut i alla TV-serier med relationstema, jag följer knappast några andra, så beklagar om samplet inte är särskilt väl valt.

Då kan jag i stället stöda min tes på lite reklamdiskurs. Det är inte direkt ovanligt med scenariot: mannen/pojken vill, kvinnan/flickan ger (om han har tur). Säg en reklam där kvinnan är aktör när sex används i syfte att göra reklam för en produkt. Det duger alltså inte att kvinnan tar initiativ därför att mannen har smetat in sig i någon BOOMSHAKAWOW-Axe-deodorant och därav blivit oemotståndlig, för då är hon förtrollad och under hans spell och ingen riktig aktör. Ifrågavarande produkt hade en ny reklam i metron idag. Där dansade kanske tio brudar bikini på en brygga. En kille i mitten hade svettfläckar. ”Guess who won’t get lucky tonight?” var texten under bilden. Allt i enlighet med jargongen att sex är något som brudar pantar på, de vill inte släppa in vem som helst, men den som har köpt rätt produkter och doftar gott kan ”lyckas” charma/lura/förtrolla henne och komma in under kjolarna. Sex syns i offentligheten som ett fullfjädrat maktspel, där den (man) som spelar sina kort rätt får sin belöning. Samtidigt som det realistiska, det vardagliga göms undan, ses som främmande, äckligt och förbjuds som i fallet med förbudet mot små bröst i Australien.

Det kanske inte är så enkelt att unga personer borde skyddas från allt som har med sex att göra. Det kanske är såhär: ju mera sex som tränger på i det offentliga rummet, desto mera, inte mindre, sexualundervisning borde man ha, t.ex. i skolorna. För varje gång TV och reklam säger: mannen FÅR om han lyckas fälla kvinnan så borde någon säga tre gånger att sex handlar om vad två personer väljer att göra det för att det är vad de vet att de vill göra, tillsammans. Jag vet inte. Säljer man färre deodoranter om man framställer sex på det sättet?

Posted in Australien, bilder, integritet, jämställdhet, konsumtion, objektifiering, offentliga rum, reklam, sex | 2 Comments »

Libanon

Posted by Pia på lördag 20 februari 2010

Glesa uppdateringar. Är i Libanon på ett uppdrag för organisationen PSV, och min flitiga kollega bloggar desto mera (på finska). Kolla! 

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Detta var 00-talet

Posted by Pia på tisdag 15 december 2009

Jag hade tänkt vara först, men så har ”detta var 00-talet”-listor börjat dyka upp här och där, t.ex. i Aftonbladet. Detta är nu en subjektiv lista som jag har gjort med viss hjälp (tack ska ni ha, ni vet vem ni är). God jul och gott nytt årtionde!

  • tankesmedja
  • att ha hund
  • cyclocross
  • George W Bush
  • low carb diet
  • terrorskräck
  • övervakning
  • self help books
  • konsensushögerpolitik
  • longchamp-väskor
  • digikamera (adjö tunnin kuva & album)
  • sociala medier t.ex. facebook
  • aktivism
  • nerladdning
  • konspirationsteorier
  • reality tv
  • manga/anime, japanskt
  • Matti Vanhanen
  • fair trade produkter
  • talibaner och annat patriarkaliskt bakåtsträvande
  • avveckling
  • rumsrent att gilla nonsensmusik (pokerface & umbrella)
  • barnuppfostran som offentlig fråga och tv-underhållning
  • Brangelina
  • Wikipedia
  • vampyrer
  • ”turha julkkisar”  – kändisar som är kända för att de är kända – och folk som följer dem (+ordet ”salarakas”)
  • sms-språk
  • you are with us or against us
  • ordet ledarskap
  • gratistidningar i kollektivtrafiken
  • uteblivna förväntningar på världen (make poverty history, millenniedeklarationen)
  • individualism (skola, arbete) men samtidig kollektivism (internet)
  • abstrakt våld” (Zizeks term) där t.ex. valutahandel gör slut på folks levnadsvillkor, dödar människor utan att skjuta dem sådär konkret
  • MILF
  • PowerPoint
  • hårda straff för graffiti i Helsingfors – ännu gråare stad
  • medborgarjournalistik

Glömt på 00-talet:

  • HIV
  • regnskogarna
  • akvariefiskar, marsvin, andra husdjur än hund

Posted in flum, kultur, listor, samhälle | 2 Comments »

Precis som en riktig bebis

Posted by Pia på söndag 6 december 2009

Jag satt och bläddrade i leksakskatalogen med en tvåårig kompis nyligen. Sånt har alltid varit lämpligt underhållande och provokativt. Naturligtvis uppmuntrades pojkarna att leka med helikoptrar och flickorna att leka med nån sorts varelser med stora huvuden och enorma målade ögon på pinnar till kroppar – som skall föreställa homegirls. Naturligtvis också under parollen ”du kan bli vad du vill, låt ingen stoppa dina drömmar, du är bra som du är”, yada yada yada. Men sånt kan man liksom förutsäga. Det här var något nytt faktiskt.

Babyborn är dockan som är precis som en riktig baby. Den kan badas och matas och ser ut såhär:

När jag som barn lekte med dockor som föreställde bebisar var det goda att man kunde lägga dem att sova, glömma sitt föräldraansvar och leka andra lekar under tiden. Babydockorna var passiva och hade inga andra funktioner i leken än att vilja bli tröstade och påklädda av sina femåriga föräldrar. Men se, där har någonting hänt. Babyborn går nuförtiden på träningar i sin bekväma träningsdräkt.

Babyborn har (precis som en riktigt bebis) också körkort för vespa.

Precis som riktiga bebisar, planerar Babyborn sitt bröllop. Snacka om barnbrudar alltså. Eller finns det någon som menar att det unga tu på bilden ser könsmogna ut?

Men äktenskap som ingås i så unga år har kanske oddsen emot sig. Tur då att Babyborn kommer med en utdragbar bäddsoffa, dit hon eller han kan dra om det krisar till sig i sängkammaren.

Posted in barn, bilder, flum, kultur, reklam | 2 Comments »

EU och demokratin

Posted by Pia på måndag 2 november 2009

Bästa EU-medborgare, du ska snart få en president. Detta kanske inte känns särskilt angeläget. Själv orkar jag inte ens googla fram om nyheten om att presidenten ska väljas denna vecka stämmer, men jag vill minnas att dom sa så på radio häromdagen. Annat som kanske vore värt att googla fram är vilka befogenheter vår president kommer att få, samt vem som väljer honom/henne ocDSC_0249h hur han/hon kan störtas ifall det visar sig nödvändigt enligt oss, det europeiska folket.

Det är detdär med folket och så detdär med EU som jag har funderat på lite, sedan jag stötte på denhär artikeln. Jag hade liksom missat att man överhuvudtaget övervägde att göra Tony Blair till president över EU. Fatta. Man gör en grundlag som man säljer som en vinst för demokratin – bara för att placera mannen som ignorerade de miljontals protesterande människornas vilja och hittade på en lögn för att hänga med och invadera Irak. Fast nu handlar ju artikeln just om att Blair kanske är lite för magstark. Så man har en liten lista på alternativ till honom längst nere (siffrorna anger oddsen):

The alternative front-runners

Jan Peter Balkenende 4/1: Current Dutch PM, a Christian Democrat once described as a ‘petit bourgeois Harry Potter’

Jean-Claude Juncker 5/1: Prime Minister of Luxembourg, author of the Maastricht Treaty and therefore creator of the euro

Paavo Lipponen 6/1: Former PM of Finland, a social democrat who supported the Iraq war but is not a toxic figure in Europe

Mary Robinson 8/1: Former president of Ireland and UN human rights chief whose odds at Ladbrokes shortened yesterday

…kanske inte alltför muntert. Jag vet inte om jag förstår hur en småborgerlig Harry Potter skulle vara som president, men inte känns det särskilt trösterikt.

Posted in demokrati, EU | Leave a Comment »

Vi bilister

Posted by Pia på lördag 3 oktober 2009

Finlandssvensk media har på senaste tiden nästan lyckats övertyga mej om hur synd det är om bilisterna i dagens värld. Det som har sparkat igång diskussionen har varit polisens nya linje att straffa fortkörning hårdare. HBL hade på fredagens förstasida en uppblåst parad om nyheten. Den som kör över 11 km/h över det tillåtna, och åker fast, straffas nu med 85 euro böter. Nyheten börjar såhär:

Strömmen av bilar som vinkas in vid Övitsbölevägen i Vanda är konstant. Goda försök till trots är det knepigt att hålla 40-gränsen.

”Knepigt”? Jag ska inte ens ge mej in på hur resonemanget skulle gå kring andra brott, om någon menade att det var DSC_0655”knepigt” att hålla sig inom lagens gränser där. Om någon t.ex. menade att det är ”knepigt” att inte snatta eller slå någon. Naturligtvis ska det gå att resonera kring om en lag är vettig eller inte, men i dethär fallet finns det faktiskt rapporterat senare i samma nyhetsbeskrivning: den som kör 40 hinner bromsa in för ett barn som dyker upp på gatan, den som kör 50 hinner inte, utan kör på barnet. Så vitt jag förstår är då 85 € en ganska futtig summa för att se till att bilister i stadskärnan inte förvandlas till potentiella dödsförvållare.

Men det är alltså inte bara HBL som har ojat sig över nyheten. I veckan presenterade Vegas morgonredaktör nyheten som ett gissel för ”oss som är lite tunga på foten”. Jag har faktiskt retat upp mej många gånger över att man på radio Vega utgår från att alla lyssnare KÖR till sina jobb. Det rapporteras om trafikstockningar här och där, och om vilka vägar man borde välja eller undvika, som om det vore en vettig och sund grej att åka bil i huvudstadsregionen.

Förresten. Den som åker fast för att inte ha giltig biljett i metron får betala 80 euro + priset av en enkelbiljett i straff. Jag har inte sett någon göra förstasidesnyhet av det. Detta trots att en svartåkare inte ökar olycks- eller dödsrisken för någon.

Posted in brott & straff, miljö, offentliga rum, privatbilism | 2 Comments »

Två missförstånd om mänsklighet

Posted by Pia på söndag 13 september 2009

Tänk att under början av 2000-talet trodde man…

Hans Magnus Enzensberger skriver (Suuri muutto – 33 merkintää, i Vastapainos fina bok Erilaisuus) om världskartor. DSC_0313När man tittar på en väderkarta ser man blå och röda pilar som ligger placerade enligt ett ordnat och statiskt mönster, men det går inte att beskriva väder och vind på det sättet. Det normala tillståndet för väder är turbulens, menar Enzensberger. Och det gäller befolkning också säger han. Det går liksom inte att skaffa fram exakta siffror på hur många människor som bor var, för det normala tillståndet för mänsklighet är rörelse. Jag tycker att man ganska lätt glömmer dethär. Det ligger alltså något djupt mänskligt i att flytta runt, och att bromsa mänsklig migration är lika omotiverat som att försöka bromsa vindarna.

Den andra missuppfattningen som har fascinerat mej på senaste tid knäcker Frantz Fanon i sin klassiker Jordens fördömda. Vi har en återkommande vilja av att beskriva konflikter i termer av etnicitet och religion. Lyssna på ordet ”stamkrig”. Det får det att verka som om människor av olika kulturer helt enkelt inte skulle kunna mötas utan att strida. Som om det fanns något i själva religions- eller kulturskillnaderna som triggade bråk. Fanon, som naturligtvis främst är kolonialistkritiker, påpekar att kolonisatörerna lämnade efter sig vissa områden rikare än andra. Vid frigörandet ville

palestinska rivningshotade hus

då inte de som bodde på de rikare områdena dela med sig makt och resurser till sina fattigare ”landsmän”, ofta av en annan ”stam” eller språkgrupp. Små skillnader accentueras eller konstrueras då vissa gynnas ekonomiskt framom andra. Att kolonialismen har bidragit till miljontals döda också på senare tid är ingen nyhet, Rwanda kan bara tas som ett exempel, men kanske Fanons idé kan dras längre än såhär. Kanske vi inte alls kan tala om etniska konflikter, kanske vi bara borde tala om konflikter skapade av ekonomiska orättvisor. Det är nämligen inte muslimheten hos en palestinier och judendomen hos en israel som gör att det pågår krig i Mellanöstern. Det handlar om levnadsvillkor och makt.

Att förklara konflikter i termer av etnicitet är dessutom passiverande. En åskådare kan inte göra mycket om denna går omkring med uppfattningen att två folkgrupper bara inte kan komma överens, vare sig de kallas hutu och tutsi/shia och sunni/tamiler och lankeser… När konflikterna analyseras och visar sig handla om ekonomi, levnadsvillkor och förtryck får du och jag en uppgift: att kräva rättvisa, för utan rättvisa får ingen fred.

Posted in böcker, bilder, krig, kultur, människor, mänskliga rättigheter, migration | Leave a Comment »