Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘universitet’ Category

Nonchalans på 2000-talet

Posted by Pia på onsdag 3 september 2008

Kanske alla hade sett detta klipp tidigare, men jag var åtminstone imponerad och såg alla fem delar på raken. Visst är vi enormt korkade som inte klarar av att räkna upp ledarna i världens två största länder. Sen är jag inte så säker på vad det är som föreslås. Ska alla börja skattefuska? Finns det ingen lösning?

I en av delarna nämner Härén att man i Zimbabwe, som listas som världens sämsta land att leva i, kan skicka pengar från sitt konto till någon annans via mobiltelefon. I Finland, som helt utan att se efter utnämnt sig själv till teknologins högkvarter, har man inte kommit nära någon sådan service. På dagens finländska konferens om IT-användning inom undervisning för hållbar utveckling (ironiskt nog) brakade det tekniska två gånger under presentationer. En föreläsare saknade ljud på sin powerpoint, och den direkta videolänken till den gröna MEP:en Satu Hassi hakade upp sig och hennes del som såg lovande ut blev till ingenting. Krånglet förklarades med att man hade testat länken via Strasbourg, men att hon plötsligt hade blivit tvungen att resa till Bryssel. Ha ja. Så man kan skicka pengar på mobilen mellan två byar runt Harare, men att hålla upp en konferenslänk mellan Bryssel och Esbo (konferenscentret ligger fem kilometer från Nokias högkvarter), det är för mycket begärt.

Annonser

Posted in desperation, ekonomi, elitism, EU, fördomar, globalisering, pessimism, teknik, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet, video | 2 Comments »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »

Tankar om skolan, del I

Posted by Pia på onsdag 26 mars 2008

Jag har fastnat lite på dethär med hur olika skolor är i olika länder. Det är kanske mera än bara en kliché att säga att skolan är samhället i miniatyr. Samtidigt finns det ju faktiskt något som heter pedagogik och forskning kring vad som fungerar och inte fungerar för att underlätta elevers lärande, så man skulle kunna förvänta sig att metoderna var lite mera lika. Hur kommer det sig t.ex. att universitet, sjukhus och arméer är betydligt mindre relaterade till kultur än vad skolan är?

picture-054.jpgMin erfarenhet av skolan är begränsad till det dagliga favoritjobbet i den finländska skolan, några månaders volontärjobb i en skola i Guatemala samt besök i klassrum i Sverige och i Palestina. Och det är minsann olika miljöer. I Sverige reagerade jag först på att eleverna gick omkring så mycket och inte satt stilla på sina platser. De elever jag känner som har gått i skola i Sverige har å andra sidan lärt sig att formulera egna åsikter och varit bättre än de finländska på att ifrågasätta och tolka budskap i bild och text. De palestinska eleverna var väldigt stolta över sin skola och lärare berättade för mej att man har en lägre procentantal elever som slutar gymnasiet i förtid än något europeiskt land. Materiellt sett var det brist på det mesta – och detta var på Västbanken, jag kan inte ens tänka mej vilka skolans villkor är i Gaza. Bilden är från ett klassrum i Turmus Ayya, lite norr om Ramallah.

När jag i Guatemala år 2004 vikarierade för en kollega i en liten grundskola i djungeln och hade matematik med årskurs två fick jag skäll för att jag hade lärt eleverna för mycket. De hade nämligen ganska snart tröttnat på att kopiera tresiffriga tal på tavlan och addera dem, så jag hittade på lite textuppgifter och gjorde utmaningar för de snabbaste. Det visade sig senare att den obehöriga läraren som jag vikarierade inte gillade det som hans snabbaste elever hade jobbat med – eftersom han själv inte kunde lösa problemen.

Den vanligaste formen av undervisning där var att läraren läste upp ett påstående, t.ex. ”Vi andas med våra LUNGOR” och barnen ropade ut samma utsaga med en röst. Sedan blev det prov och de som inte klarade årskursen fick ta om den. På det sättet hade vi elever som var 12 år och fortfarande inte kände igen alla bokstäver.

En annan intressant grej är att se hur kopplad till det ideologiska klimatet undervisningen är. I Finland minns jag hur vi redan under den ekonomiska depressionen i mitten av 1990-talet skulle läras att bli starta företag. Idag ska eleverna fortfarande lära sig att bli entreprenörer, men också att fondspara och öka sina aktieportföljer. Ämnet ekonomi har dels vuxit, dels frikopplats från det övriga samhälleliga både i grundskolan och i gymnasiet, under samlings- och högerregeringar. I Sverige läser jag om debatten kring Forum för Levande Historia i Sverige, och det nya uppdraget att informera eleverna om kommunismens brott. Bloggaren Jinge berättar idag om Historieupproret.se, där akademiker reagerar mot den statliga styrningen och jag tycker att det kanske är dags att omvärdera projektet om den undervisning som bedrivs i skolorna inte har stöd i den akademiska världen. Och det gäller både historia, andra vetenskaper och det pedagogiska.

Så kanske vi år 2055 lutar oss tillbaka i gräset och säger: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, baserades skolpolitik överallt i världen så lite på forskning och så mycket på aktuella regeringars ideologiska strävanden..?

Posted in bilder, ekonomi, Finland, Guatemala, ideologier, kultur, lärare, Palestina, skola, Sverige, undervisning, universitet, volontärjobb | 14 Comments »

Jag mötte Wallerstein – eller vilket ämne ska man studera om man vill studera världssystemet?

Posted by Pia på torsdag 6 mars 2008

Idag har jag lyssnat på en levande legend. Immanuel Wallerstein, sociolog från Yale universitet, har studerat fattiga och rika länder, 1968-rörelserna och det kapitalistiska systemet – som kommer att kollapsa snarast, om man lyssnar på honom. Och det gjorde jag, han svarade dessutom helt självmant på min bloggfråga, åtminstone nästan. Han tror nämligen att något kommer att hända med universiteten så att de år 2050 är helt som gymnasier där man bara för kunskap vidare, medan forskningen sker på annat håll. Se på vetenskapsakademier och alla möjliga tankesmedjor som dyker upp, säger han.

Han ser också att det att privata aktörer smyger sig in i universiteten är ett klart problem, eftersom deras önskemål handlar om tillämpad kunskap – nya manicker, mediciner och metoder – medan de inte är intresserade av nya forskningsfält eller sådana som ifrågasätter det gamla. (så vitt jag förstod menade han så)

Och sen något annat intressant! Åtminstone för mej vars intressen ständigt pendlar mellan en massa olika vetenskaper som vill förklara världen. Wallerstein menar att uppdelningen i statskunskap, sociologi, ekonomi, historia, antropologi, regionala studier, gender- och minoritetsstudier o.s.v. inte tjänar till någon nytta i dagens värld. Professorerna i åldern 40-60 år vill gärna ha kvar de olika departamenten, det handlar ju om deras jobb, men vi skulle kanske behövar göra något drastiskt på universiteten, menar han.

Och så har han ett förslag på hur det skulle gå till. Botaniken och zoologin var tidigare skilda vetenskaper. Så slängde man upp dem i luften, kallade allt biologi och lät nya forskningsdiscipliner komma av sig själv – mikrobiologi, cellbiologi, evolution, miljö… Gör likadant med alla ämnen som studerar samhället, tycker Wallerstein! Publiken nickar försiktigt gillande. Såklart stiger några professorer i åldrarna 40-60 upp och försvarar sina avdelningar. Men kanske de kan komma på andra tankar.

Posted in aktivism, globalisering, ideologier, kapitalism, kultur, undervisning, universitet, världssystemet | 9 Comments »