Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘undervisning’ Category

Utbildning lönar sig alltid. Eller.

Posted by Pia på onsdag 29 juli 2009

DSCF5004Prövningarnas tid är inte förbi. Jag talar finska i radion imorgon, YLE radio 1. Det är fråga om programmet ”Ennakkoluuloja” (fördomar) där olika tyckare tar ställning till färdiga påståenden, mitt var utbildning lönar sig alltid. Här är en programpresentation på finska.

Jag har inte hört det färdigt klippta 15-minuters programmet, men minns att det blev en hel del prat om universitetsutbildning (som jag egentligen inte har SÅ mycket att säga till om) och mindre om grundläggande utbildning (som jag typ skulle kunna prata sönder en byggnad om). Får se.

Annonser

Posted in åsiktsyttrande, bilder, lärare, media, reklam, skola, undervisning | Leave a Comment »

Om ordet kritik

Posted by Pia på lördag 20 juni 2009

Det finländska xenofobiska partiet Sannfinländarna, som drog hem 10 % av rösterna i EP-valet, kallar sig inte rasistiskt. Trots att en av röstmagneterna önskar att gröna multikulti-hypade tanter skulle bli våldtagna av afrikanska invandrare för att dessas sanna natur skulle uppenbara sig för damerna, och trots en massa annat sällsynt idiotiskt dravel som yttras i partiets namn, hävdar man att det de sysslar med inte är rasism. Det är invandrarkritik, på finska maahanmuuttokritiikki.DSC_0119

Jag fnös först åt deras patetiska försök att leka nyspråk, tills jag häromveckan märkte vilken genomslagskraft de har fått. Nu har jag bevisligen hört ordet ”invandrarkritik” nämnas i både på TV och radio. Ja; filmkritik, litteraturkritik och kulturkritik (som alltså handlar om att se kritiskt på samtiden i den egna kulturella kontexten) är användbara begrepp. Invandrarkritik är INTE ett. Ändå hörde jag nu senast en och annan lärare på ett seminarium om kritisk pedagogik benämna sannfinländarna och deras anhängare som invandrarkritiker. Det har gått hem.

Seminariet var fascinerande, förresten. Det ska bli ett nöje att sätta sig in i kritisk och radikal pedagogik på djupet. Vissa åhörande lärare tvekade inför pedagogik med alltför kritiska element. Endel för att de helt klart blandade ihop två saker: att uppmuntra en elev till att vara kritisk och att uppmuntra till anarki och ”dåliga fasoner”. Man tänkte sig att kritiska elever kanske ger sig på lärarna som personer. Andra ifrågasatte vart skolan är på väg om eleverna verkligen börjar se kritiskt på sin skola och sitt samhälle. Det är i och för sig en berättigaDSC_0014d fråga. Men den verkligt intressanta frågan är kanske vad som händer om eleverna inte gör det.

Vi fick se en del statistik om grundskoleelevers attityder till politik och samhälle på seminariet. Finländska unga är genomgående i botten internationellt sett vad gäller politisk aktivitet. Ordet politiker förknippas med ”gamla, dumma, gubbar”. Man har väldigt lite förtroende för partierna. När de däremot sitter vid makten kritiserar man dem inte. Bara var femte nia kan tänka sig att någon gång gå ut och demonstrera för någon sak. Sväng på det, sa föreläsaren. 80% skulle inte gå ut och demonstrera, vad som än hände i samhället. Man litar på auktoriteterna. Sen sa han såhär: under 1900-talet dödades flera människor av andra människor än någonsin under mänsklighetens samlade historia innan dess, sammanlagt. Vad vi behöver, för att undvika folkmord på 2000-talet, är inte människor som lyssnar på auktoriteter utan människor som klarar av tänka kritiskt, tolkar jag hans budskap. Kritik är alltså livsnödvändigt. Men inte den sortens ”kritik” som sannfinländarna låtsas stå för. Kanske det kan sammanfattas såhär:

Kritik kan aldrig riktas mot människor för deras härkomsts/etnicitets/könstillhörighets skull. Kritik måste, ständigt, riktas mot det institutionella.

Posted in etik, fördomar, filosofi, människor, mänskliga rättigheter, rasism, samhälle, språk, undervisning | 4 Comments »

Om modiga kolonisatörer och stamfolk

Posted by Pia på onsdag 11 mars 2009

Det är år 2009 och jag har, i enlighet med läroplanen för historia, i uppgift att undervisa om imperialismen för sjuor. Till min hjälp har jag en lärobok, tryckt år 2006, där man konsekvent talar om ”negerslavar” och introducerar temat såhär: ”Naturen och kulturen i det inre av Afrika var okända för européerna som heller inte kände till de gamla mäktiga negerstaterna”.

(Jag hade förstås kunnat välja den andra finlandssvenska läroboken i historia också, men den har jag ratat tidigare eftersom den bl.a. berättar att dagens ”muslimer i Norden” lever som ”vi” levde på 1800-talet och att fullständig jämställdhet mellan könen nåddes efter kvinnorörelserna för hundra år sedan, med mera. )

adi-och-thorsI många läroböcker väljer man i samband med imperialismen att berätta om hur européerna beskrev afrikanerna som lägre stående folk. Det kan vara fråga om utdrag ur gamla skolböcker med klassiska beskrivningar av deras utseende och personlighet som ”Indianen är trög” och dylikt. Jag tror tyvärr att analysen inte alltid blir den rätta när trettonåringar läser utdragen. Jag är inte säker på att budskapet, det vi nu lär oss är något om oss själva, inte något om hurdana de som blev kolonialiserade var, kommer fram.

Det som jag saknar i läroböckerna är förhållandet mellan kolonialistiskt tänkande och rasism. Innan jag hade läst in mej på området trodde jag att kolonialiseringens grymheter helt enkelt skedde eftersom rasistiskt tänkande var så rotat i (den europeiska) mänskligheten. Först senare stötte jag på argumentet att det kausala sambandet snarare kan anses vara det omvända – alltså att européer behövde skapa rasistiska stämningar för att rättfärdiga exploateringen av råvaror och människor i kolonierna. Denna diskusssion skulle behöva föras, inte minst för att rasismen lever och mår bra i våra trakter. Jag är också övertygad om att trettonåringar klarar av den slags analys. Hittills handlar de ändå mest om modiga europeiska forskningsresande vs stamhövdingar.

Dagens tips: om du kan finska, läs Voimas artikel om den kongolesiska feministen Adi som städar, läser och kämpar för att få bli återförenad med sin familj. Om hans intervju med migrationsminister Thors och om utlänningslagen i Finland. Ja, kan du inte finska så lär dej det, så läsvärd är denhär artikeln (bilden här är också Voimas). Och kolla in grafen hos Paolo Pissoffi, den om vad ”fredsprocess” har inneburit för palestinierna.

Posted in fördomar, Finland, imperialism, lärare, rasism, skola, Svenskfinland, undervisning, värderingar, världssystemet | 2 Comments »

Uganda år 2049

Posted by Pia på torsdag 5 mars 2009

dsc_06321Tänk att för 50 år sedan, under början av 2000-talet, var levnadsstandarden så låg i Uganda. Ekonomin kommer att gå bättre i framtiden och vi kommer att leva bättre. Så tänker sig ett gäng sista-årets-studerande i gymnasieskolan Lake Bunyoni secondary school i södra Uganda att de kommer att säga år 2049. ”De av oss som lever alltså, för alla kommer vi inte att göra det”, var gruppen överens om. HIV/Aids ses som ett reellt hot i landet med en drygt halv miljon smittade personer.

Inom ramen för en lärarfortbildning fokuserad på globalt ansvarstagande fick jag och fjorton andra lärare möjlighet att besöka Uganda i två veckor. Det blev en blandad dos flyktingläger och skolor och bussåkande och babianer. Det bästa var att vi fick möjlighet att följa med undervisning och undervisa själva. Med gruppen ”senior six” i Bunyonyiskolan, elever i 19-årsåldern, drog en kollega och jag en övning som går till så här:

1. Eleverna/deltagarna skriver rubriker som de tror att kan komma att stå i tidningen år 2049. Bara en rubrik per lapp.

2. Ledaren gör ett fyrfält på tavlan med två axlar: sannolikt – inte sannolikt, önskvärt – inte önskvärt

3. Deltagarna går upp, presenterar sina lappar och placerar dem i den ruta där gruppen anser att den hör hemma. Om gruppen är oenig diskuterar man och röstar till sist om var rubriken hör hemma.dsc_0642

Det roligaste med övningen var att se vilket framtidshopp som fanns. Ingen i klassen tänkte sig att Uganda skulle få det sämre ekonomiskt i framtiden. Visserligen fanns det inte så mycket hopp om välfärd som kommer inifrån, man tänkte sig däremot att teknik som utvecklas på andra håll i världen blir billig och kommer Afrika till gagn. När jag gör motsvarande övningar med finländska unga tänker de sig att de själva kommer att komma med de nya uppfinningarna som räddar världen. Jag är övertygad om att det kollektiva självförtroendet, inte bara specialiserade utbildningar, spelar roll när det gäller att komma med idéerna som räddar världen. När man tror på sin förmåga att lyckas är man redan halvvägs.

Den kanske ivrigaste diskussionen handlade om lappen ”World population 20 billion” som på tavlan har hamnat i rutan inte önskvärt – inte sannolikt. Befolkningstillväxt visade sig vara ett hett tema i Uganda, där familjer med 10-12 barn är ganska vanliga. En deltagare i framtidsseminariet tyckte att befolkningsökningen var Ugandas största problem, medan en annan framhöll att mera människor betyder mera idéer och möjligheter. Det visade sig inte vara ovanligt att ditresta européer påpekade att ugandaborna borde satsa på att skaffa mindre familjer för att ha en ekonomiskt hållbar situation. Attityden andas kolonialism (vi tror inte att flera sådana som ni är en lösning på er situation utan bara problem) men är dessutom ovetenskaplig eftersom utvecklingsekonomisk teori visar att det enda som får ner familjestorlekarna (på gott och ont) är ökad välfärd. Bashälsovård, skola för alla. Så fort man börjar kunna lita på att barn ska överleva sin femårsdag börjar man planera att ha färre barn. Så har det sett ut i land efter land.dsc_0789

En av de intressantaste bekantskaperna i Uganda var förresten Ambrose Kibuuka Mukiibi, en samhällsvetare med en vision om ny pedagogik i Ugandas skolor. Ambrose bjuds in av regeringen som expert och sitter i TV-soffor när det handlar om att förnya skolorna i landet. Och där cynikerna svartmålar regeringens ambition om grundskola för alla – för att klasserna blir så stora – säger Ambrose att det inte handlar om klasstorlekar utan om ett nytt sätt att se på pedagogik. ”Det man kan göra med 40 elever kan man också göra med 60” säger han och då känner man sig lite petig som klagar när den största gruppen man har är 23.  Och även om det låter lite väl optimistiskt – självklart behövs det resurser och nyanställningar också – pekar Ambroses syn på det som jag tror att behövs, en vision om utbildning som nyckeln till en bättre framtid. Jag frågade Ambrose vad han säger åt dem som menar att befolkningsökningen borde förhindras med olika sanktioner. ”Det är inte vår uppgift att gå in i folks sovrum” sa han.

Själv är denna akademiker förresten född på 1970-talet i en hydda som det tionde barnet av elva.

Posted in bilder, etik, fattigdom, lärare, lektionstips, människor, optimism, resa, skola, undervisning, utveckling | Leave a Comment »

Skryt

Posted by Pia på onsdag 22 oktober 2008

Jag har skrivit en artikel om mångkulturell skola ur ett helsingforsiskt perspektiv i förlaget Intokustannus’ nyutgivna politiska pamflett Koulu ja Valta (Skolan och Makten). Min text är på finska i pamfletten, som finns till salu, men den svenska originaltexten hittas här(pdf). På Helsingfors bokmässa samtalar jag och bokredaktören Martina Reuter nu på fredag kl. 10.30. Sånt.

Posted in åsiktsyttrande, böcker, Finland, lärare, skola, undervisning | Leave a Comment »

Fjorton punkter

Posted by Pia på tisdag 16 september 2008

Minns ni Woodrow Wilson som för nittio år sedan skrev ihop fjorton punkter som skulle garantera fred? Det var ganska enkla grejor han bad om: fria hav, folkens självbestämmanderätt, nedrustning, grundandet av NF, sådant. Men precis som annat som skrevs för hundra år sedan (jag läste nyligen ett utdrag ur Keynes’ redogörelse av ekonomiskt liv bland förmögna londonbor före första världskriget – snacka om en globaliserad värld), så kändes det nästan aktuellare än aktuellt för oss. Så jag bad en grupp elever som jag inte ens känner särskilt väl att författa fjorton nya punkter för fred i vår tid. Och jag kan säga att jag gärna skulle ha skickat dem till fredsförhandlingarna i Versailles, ifall det skulle råka bli en upprepning av 1914-1918 i våra dagar. Ett plock bland punkterna: Alla länder måste hjälpa andra vid ekonomiska svårigheter, som t.ex. svält. Alla människor borde uppträda vänligt mot varandra. Man får inte få sälja diamanter som har plockats av slavar. När länder idkar handel, borde båda parterna vara jämlika. Alla människor borde ha rätt att resa vart de vill. I fall av konflikter mellan flera länder ska inte bara ett land få skulden.

Men i stället för de insiktsfulla eleverna skulle det nog bli typ Sarkozy som fick förhandla. Urk. Hoppas det inte blir världskrig.

Posted in bistånd, citat, filosofi, globalisering, krig, listor, undervisning, världssystemet | Leave a Comment »

Nonchalans på 2000-talet

Posted by Pia på onsdag 3 september 2008

Kanske alla hade sett detta klipp tidigare, men jag var åtminstone imponerad och såg alla fem delar på raken. Visst är vi enormt korkade som inte klarar av att räkna upp ledarna i världens två största länder. Sen är jag inte så säker på vad det är som föreslås. Ska alla börja skattefuska? Finns det ingen lösning?

I en av delarna nämner Härén att man i Zimbabwe, som listas som världens sämsta land att leva i, kan skicka pengar från sitt konto till någon annans via mobiltelefon. I Finland, som helt utan att se efter utnämnt sig själv till teknologins högkvarter, har man inte kommit nära någon sådan service. På dagens finländska konferens om IT-användning inom undervisning för hållbar utveckling (ironiskt nog) brakade det tekniska två gånger under presentationer. En föreläsare saknade ljud på sin powerpoint, och den direkta videolänken till den gröna MEP:en Satu Hassi hakade upp sig och hennes del som såg lovande ut blev till ingenting. Krånglet förklarades med att man hade testat länken via Strasbourg, men att hon plötsligt hade blivit tvungen att resa till Bryssel. Ha ja. Så man kan skicka pengar på mobilen mellan två byar runt Harare, men att hålla upp en konferenslänk mellan Bryssel och Esbo (konferenscentret ligger fem kilometer från Nokias högkvarter), det är för mycket begärt.

Posted in desperation, ekonomi, elitism, EU, fördomar, globalisering, pessimism, teknik, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet, video | 2 Comments »

Musik, mänsklighet och auktoritet

Posted by Pia på måndag 2 juni 2008

Ett av mina favoritsvar på frågan hur vi kommer att tala om denhär tiden när det är år 2055 är det som Denis föreslog. Han undervisar i sociologi på ett sibiriskt universitet och är speciellt intresserad av unga alternativa resande, såna som åker runt världen utan att någonsin sova på hotell t.ex. Han föreslår att vi år 2055 kommer att säga: tänk att för 50 år sedan, år 2005, var det trendigt att åka omkring i bil med musiken på hög volym. Det är lustigt att tänka sig en tid när bara gamla människor tänker på att köra omkring och höra på musik när de är sentimentala.

Men musik kan inte försvinna i sig, bara hur och när och var man lyssnar. Jag gillar när Lasse Berg i boken Gryning över Kalahari menar att det verkligt universella mänskliga draget är behovet av att få röra på sig rytmiskt till musik i grupp. Vare sig det gäller regndans eller Robbie Williams konsert, vi tycks trivas med det. För det är något speciellt med musik som jag vågar hävda att andra kulturella uttrycksformer inte ger upp till. Det är som en filosofikollega konstaterade, att hur bra en tavla eller en staty än är, så kan den inte få dej att stiga upp och vifta med armarna.

Jag gick med en lärarkollega och lyssnade på Talib Kweli som hade konsert i Helsingfors och fick fenomenet bekräftat igen. Om man hade kommit in som döv och sett alla dedär människorna stå och gunga med händerna i vädret hade det kanske sett lite skrämmande ut. Stjärnan uppmanade sin publik att gunga med händerna på olika sätt. ”Get your fists out!” ”Get your ones out!” ””En hand!” ”Båda händerna!” och de coola tonåringarna ansträngde sig till max för att följa med och göra rätt rörelser, konstaterade vi. De i publiken såg förresten precis ut som såna elever som man brukar tala om och säga att de inte klarar av att lyssna på instruktioner, i skolan då alltså. Konserten visade att det knappast handlar om en oförmåga hos dem. Men ibland på timmarna skulle jag önska att jag hade lite mera Talib Kweli-auktoritet. Tänk om uppmaningen ”Ta fram boken på sidan 125!” fick samma respons som hans ”Get your fists out!”.

Det var en riktigt bra konsert förresten.

Posted in filosofi, kultur, lärare, musik, skola, undervisning | 2 Comments »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »

Bygg en bättre värld – genom ”knockout”?

Posted by Pia på tisdag 29 april 2008

Slumpsurfade in på programmet för en förintelsekonferens som ska äga rum i sommar. Man ska diskutera hur man kan undervisa om Förintelsen och tonvikten verkar ligga på att få ut ämnet i multikulturella klassrum. Det låter vettigt, det behövs säkert nya metoder och infallsvinklar för att alla ska få lära sig om de ofattbara brotten som begicks för 60-70 år sedan mitt i Europa. Det som jag reagerar på är programmet dag 4:

Thursday, July 10, 2008 Morning Topic: Building a Better World – The Legacy of the Survivors and Celebrating Israel in its 60th Year

Professor Hanna Yablonka – Historian, Ben Gurion University of the Negev, Israel
Avner Shalev, Chairman, Yad Vashem Directorate, Israel
General Ido Nechushtan – Head of the Plans and Policy Directorate, Israeli Defense Forces,
Samuel Bak – Artist ,USA

Vad gör policychefen för IDF på en konferens om Förintelsen? Hans, Ido Nechushtans, nationella försvarsprogram har i tidningen Haaretz beskrivits såhär:

Henceforth, it could be understood from Nechushtan, there is just one aim: ”to win the battle.” The IDF’s sole aim, like the aim of any army worthy of its name, will be victory. And not by points, as in former chief of staff Dan Halutz’s golden statement, but, and without question, by a knockout.

Jag har inget till övers för förintelseförnekare eller folk som skriver antisemitism med citattecken omkring. Jag tror inte att det finns en liten judisk krets som hemligt leder eller försöker ta över världen (därmed inte sagt att makten i världen är transparent). Jag tycker visst att man ska kunna prata om Förintelsens offer utan att blanda in den israeliska arméns regelbundet återkommande attacker på palestinier. Men därför frågar jag mej varför de som har fixat denna konferens själva inte kan låta bli att blanda? Hur kan man under seminariet ha som dagstema ”Building a Better World” och bjuda in någon från armén som påbjuder upptrappat militärt våld mot palestinierna? Det är sådant här, gott folk, som gör att jag har lite svårt att bara glädjas och fira när staten Israel fyller 60 år.

Posted in citat, etik, Israel, konspirationsteorier, mänskliga rättigheter, militarism, mysterier, ockupation, Palestina, skola, undervisning, våld | 3 Comments »