Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Så undrar de var invandrarföraktet kommer ifrån

Posted by Pia på fredag 17 april 2009

Tidigare i vintras blåste tidningen HBL upp en regeringsrapport från Sverige, där man pekade på våld och oroligheter i Rosengård i Malmö. I enlighet med tidningens anda drog man till med en stor bild, kanske 20*40 cm, av brinnande bilar på någon gata. Artikeln handlade om hur radikala särskilt muslimerna hade blivit och hur många problem det fanns i stadsdelen.

När rapporten släpptes i Sverige följde en hel del debatt på nätet men också i andra tidningar. Forskarna bakom den sågades för sina metoder (när andra forskare ville titta närmare på det var ursprungsmaterialet borta), men rapporten sades också underblåsa fördomar med sina teorier om hur man kunde känna igen en radikal muslim (skägg t.ex.). Markus West, som hade skrivit artikeln för HBL, valde att inte skriva en rad om ifrågasättandena i HBL. De som inte följer med den politiska debatten i vårt grannland annat än via sverigekorrespondenten på HBL får alltså ingen annan bild än den som den ifrågasatta rapporten bjuder på. När jag mailade och frågade (1.2.09) varför han valt att ha berätta stort om rapporten men inte alls om kritiken mot den svarade han (utdrag):

Jag är inte okritisk till rapportens resultat. Om en
forskare eller ett forskarlag i Sverige visar att
verkligheten ser annorlunda ut i Rosengård är jag mer än
villig att rapportera om den undersökningen. Att
Försvarshögskolan har förstört källmaterialet är sanslöst.

Grejen var att det fanns flera forskare som ifrågasatte resultaten, men det framkom alltså aldrig i HBL. Sist i sitt svar skrev West:

Jag har läst kritiken mot rapporten från forskarna i Lund
och jag vet inte varifrån de har tagit påståendena om skägg
och ostrukturerade resor till Mellanöstern. Jag hittar dem
inte.

varpå jag samma dag mailar ett svar, efter 10 minuters googlande:

Hej och tack för svaret,

Jag önskade bara att det vetenskapliga ifrågasättandet av den kunde ha fått synlighet. Jag vet nämligen att sådana här rapporter brukar börja citeras kraftigt (bevis på det senast i dagens ledare i er tidning). Det är synd om den nu blir vedertagen sanning som andra bygger vidare på.
Checklistan för vad som är kännetecknar en radikaliserad muslim finns under kapitel 4.1. i rapporten.dsc_0171

Nu var det nämligen så att rapporten hänvisades till i åtminstone en ledare samma vecka (och vem vet vid hur många köksbord), som om den vore sanning skriven i sten. Så skriver tidningarna senare att attityderna mot invandrare hårdnar, som om det vore en märklig sak…

Denna lilla historia kom jag att tänka på idag när HBL på första sidan hade som rubrik ”Invandrarflickor förtrycks”. Inne i tidningen finns en intervju där samma sverigekorrespondent, West, skrivit om hedersmord. Det finns t.o.m. en faktaruta. ”Får inte välja man” är rubriken. Fakta är t.ex. att ”Forskarna har skapat en trappa som visare på en stegvis upptrappning av den invandrade flickornas brist på självständighet”. (som om detta var en regel) I artikeln talar en ung anti-hedersmord-aktivist om varför hedersmord bland invandrare inte kan jämföras med våld i hemmet i Sverige (eller i Finland antar jag, där en kvinna dör ihjälslagen i sitt hem varenda vecka). Det handlar alltså inte om kön här, utan om ”kyskhetskultur”.

Jaha. Hur förklarar man det då? Det är nästan som om artikelskribenten tänker sig att man kan skriva vad som helst ”…Sverige litar för mycket på invandrarorganisationer… Hedersmord firas med en stor fest. Enligt den svenska metoden blir mördaren aldrig en hjälte…” bara för att den som intervjuas är en kvinna som heter Mohammed i efternamn. Samtidigt jublar rasisterna. Det var ju det vi sa! Invandrare ÄR våldsamma, till skillnad från de sansade männen här hemma.

Jag föreslår att Markus West (som inte tackade för länken till informationen han sökte) och alla andra intresserade av hedersmord läser t.ex. Gudrun Schyman.

Annonser

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

En parentes

Posted by Pia på onsdag 11 februari 2009

Idag har folk hittat hit genom att söka på orden tabbouleh och skinnbikini.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Gaza-SMS

Posted by Pia på måndag 5 januari 2009

Nu när det inte finns journalister inne i jordens största fängelse, som nu dessutom i rent konkret mening har blivit en dödsfälla, för dess en och en halv miljoner invånare, kan det vara på sin plats att vidarebefordra det textmeddelande som den norska läkaren Mads Gilbert, som jobbbar på ett sjukhus i Gaza, har skrivit (rapporterat av Esbati):

De bombet det sentrale grønnsakmarkedet i Gaza by for to timer siden. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit til Shifa. Hades! Vi vasser i død, blod og amputater. Masse barn. Gravid kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig. Nå hører vi tanks. Fortell videre. Alt. GJØR NOE! GJØR MER! Vi lever i historieboka nå, alle! Mads G. 4.1.09 13:50 Gaza.

Samtidigt, vad gör EU? Skickar pengar, berättar radionyheterna (YLE). Gazaborna ska få tre miljarder euro i stöd för sitt lidande. Det är SÅ typiskt EU dethär. Vi ger palestinierna PENGAR. Japp, det är ju precis vad man behöver när man blir utsatt för folkmord utan minsta chans att ta sig iväg. Ett fördömande, ett krav på politiskt ansvar av Israel? Nä. Det är så fruktansvärt fegt.

Posted in Uncategorized | 2 Comments »

Världens bästa skola

Posted by Pia på söndag 9 november 2008

Tänk att under början av 2000-talet trodde man i Finland att man hade ett bra skolsystem. Ärligt. Jag är rädd att många tror att det vi gör i våra skolor är just sådär bra och unikt som PISA-rapporteringen ger vid hand. Men vi har ungdomar som vill begå självmord, och som begår självmord, mera än i något annat land förutom vissa gamla sovjetrepubliker. Vi har mest mobbning i världen. Finländska barn har färre kompisar än barn i något annat land.

dscf5004Såklart är detta inte bara skolans problem. Men det är lättare att söka fel i den än i den andra delen av ungas värld, hemmen. Finländska barn lär ska prata med sina föräldrar mindre än tio minuter per dag. Men så går det kanske när föräldrar förväntas kunna jobba ”flexiblare arbetstider” så fort barnen fyllt åtta och lärt sig öppna dörren med nyckel och trycka på rätt knappar på mikrovågsugnen.

Även om t.ex. sextimmarsarbetsdagar kanske vore det lättare sättet att komma åt vårt _akuta_ problem finns det saker man kan göra i skolorna också. T.ex. skaffa mera soffor och pingisbord och myshörnor och sen hålla dörrarna öppna till 18-19. Datorsalar, bibliotek och gymnastikutrymmen finns ju redan. Låt sedan fritidsledare och kuratorer vandra runt och prata med ungdomarna. Samarbeta med organisationer och idrottsföreningar. Alla lärare och assistenter kan ombes arbeta en kväll i månaden, eller kanske någon vill arbeta flera kvällar. Uppmuntra föräldrar att sticka sig in. Låt dem och ungdomarna vara med i utvecklandet och utvärderandet.

Det finns garanterat andra bra lösningar, för min del behöver det inte bli just dendär. Men det otroliga, i ett land med två skolmassakrer inom ett år, är att man inte har ändrat på någonting. Man har sett över nödutgångarna och högtalarsystemen, men man har inte ändrat på någonting. Det blev klart i fredags då rektorn för Keravan yhteiskoulu intervjuades i Nelonens nyhetssändning på årsdagen av Jokela. I hennes skola hade eleverna varit så rädda för nya attentat att var tredje hade stannat hemma just den 7.11. Inte utan orsak heller. Polisen meddelade i veckan att de hade stoppat ett långt planerat nytt attentat någonstans i landet, och bara under de senaste sex veckorna har man tagit emot 250 skolhot. Rektorn beklagade att det finns personer som vill förstöra på dethär sättet:

”Någon gör såhär för sitt höga nöjes skull. Nu är skoldagen förstörd, och vi hade t.ex. många prov planerade för den här dagen”.

Rektorn beklagade alltså inte att en tredjedel av eleverna var rädda för sina liv. Jag hävdar att så länge rektorer och andra på höga poster i skolvärlden prioriterar prov när eleverna har ångest för att de ska dö, så kommer vi att fortsätta ha unga som begår självmord, antingen stilla för sig själva eller våldsamt i klassrummen efter att för evigt ha raderat ut de andra på klassfotot.

I världen utanför Finland väntar jag med spänning på vad Obama kommer att betyda för palestiniernas situation. Kanske inte så mycket.

Posted in arbete, barn, bilder, citat, desperation, Finland, katastrofer, lärare, offentliga rum, rädsla, skola, skolskjutningar, Uncategorized, våld | 4 Comments »

Mera senare

Posted by Pia på torsdag 10 juli 2008

For tio ar sedan, nar 50 ar hade gatt sedan 1948, visste knappast nagon vad ordet nakba betydde. Idag ar det annorlunda. Folk borjar bli medvetna och kraver att veta mera, och en massa nya organisationer, kanske speciellt pa den israeliska sidan, har kommit igang med att medvetandegora orattvisorna som startade for sextio ar sedan. Jag traffar israeler som ifragasatter versionen som de har blivit uppvuxna med i skolan och militaren. Det blir svarare och svarare att bara ty sig till det israeliska narrativet om ett land utan folk at ett folk utan land. Det hander saker.

Anda ar det svart att vara optimist nar hela stader gors till fangelser ocksa har pa Vastbanken. Unga manniskor vill ut, se varlden och studera, men stoppas redan nar de ska halsa pa sina slaktingar i grannbyn. Den starka utbildningstraditionen lider nar niometersmuren byggs upp mellan hemmet och skolan. Man kampar med tander och klor mot byggandet av kolossen som river odlingsmarker, byar, familjer och regional identitet i bitar. Detta har ingenting med sakerhet – utan allt med att bryta det palestinska medvetandet – att gora. I byarna overklagar man och demonstrerar fredligt varje dag eller varje vecka och blir mott av targas och gummikulor – utan resultat. Nar besokande europeer hamnar i elden blir det nyheter av det hela.

I Tel Aviv syns Gandhis ansikte och slogans pa affischer, det ar inte sa lite ironiskt. Jag har forresten tusen saker att beratta, men tror att jag betar av dem nar jag kommer hem, snart.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Krypterat

Posted by Pia på onsdag 2 juli 2008

Det kanske ar onodigt, men en av delegaterna pa denhar resan till Vastbanken och Israel som jag ar pa blev googlad innan han kom in i landet, och de borjade tjata pa nagon text han hade skrivit dar israeler inte kom i god dager. Sju timmar satt han fast i forhoren. Eftersom det nastan alltid verkar krangligare att ta sig ut an att ta sig in (logiken?) tankte jag vara pa den sakra sidan och inte skriva om vilka politiker, forhandlare och kanda aktivister som jag har traffat har. Men en av dem vi fick lyssna pa hade John Kerry som gast just fore oss och Gordon Browns representant strax efter. Har ocksa besokt ett stalle dar man varje fredag demonstrerar mot muren och lyssnat pa folk som fatt sina byar avskurna i tva for att den fula niometersbetongkolossen som kallas sakerhetsstangsel ska erbjudas plats. Hade den verkligen varit for sakerhet sa hade den byggts for att skilja at palestinska omraden fran israeliska, inte palestinska fran palestinska.

En politiker fran den instangda remsan som borjar pa G kunde inte komma till konferensen vi hade i Jerusalem idag, sa vi hade videokonferens. Dar finns inga stearinljus att kopa nu, ens pa svarta marknaden, sa det blir lite morkt nar elen stangs av. Och samtidigt som vi satt i konferensen korde en traktorforare in i nagra bilar och hade ihjal fyra. Det ar mycket skumt att vara har.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Helig och segregerad stad

Posted by Pia på söndag 29 juni 2008

Har nyss kommit till Jerusalem och hittills mest hangt med kompisen L som efter 5 ar pa hoga poster inom den israeliska armen och lite grubblande kom pa att det ar nagot ruttet i systemet, och joinade organisationen Breaking the Silence (googla dem, det ar svart att lanka har). Mycket att snacka om. Har annars tankt pa vissa saker, t.ex. att israeler och palestinier har helt olika ord for samma sak. En palestinier talar om ”the settlers”, en israel om ”people living in the territories”. L tycker om att be mej beratta for hans kompisar att jag ar pa vag till Vastbanken, bara for att se deras reaktion, de blir sadar bleka i ansiktet och tycker att det later farligt och onodigt. Jag kan faktiskt inte fatta att folk kan bo sa nara ett annat folk och inte verka veta nagonting om dem alls. Jag kanner flera araber har i stan an vad de som har bott hela sitt liv har gor. Och ingenting i luften tyder pa att det skulle bli nagon forandring pa det.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Hej då!

Posted by Pia på lördag 28 juni 2008

Jag drar till Mellanöstern för att under några veckor försöka sätta mej in i situationen där tillsammans med ett gäng akademiska höjdare från olika delar av världen. Det blir lite utflykter till strategiska ställen och träffar med intressanta människor, så ser planen ut i alla fall. Ska röka vattenpipa och höra på vänners historier också. Jag hör av mej!

Posted in Uncategorized | 1 Comment »

Förr använde man glasögon

Posted by Pia på lördag 7 juni 2008

Om dethär företaget fick välja skulle 2050-talets barn få läsa i sina historieböcker om början av 2000-talet, tiden då folk var omoderna och använde något som kallades glasögon. Reklamen här berättar hur enkelt det är att bli av med glasögonen säkert, effektivt, smärtfritt och snabbt. Sådär, bara att stiga in i framtiden. För vem vill se ut som den misslyckade glasögonfamiljen på bilden.

Nu hade jag inte tänkt använda detta offentliga internetutrymme till att diskutera huruvida det är bra att närsynta opererar sina ögon eller inte (fast egentligen skulle jag gärna vilja veta mera om det). Däremot är jag fascinerad över hur företag alltmera arbetar med världsbild och attityder. Ni vet, lite som i Kleins No Logo, man säljer en livsstil. Det är fascinerande hur folk som kallar sig liberaler förespråkar den världsordning som håller på att ta form. Jag upptäckte hur fri jag är senast igår när jag gick in i en ganska stor mataffär och skulle köpa en godispåse. Det fanns kanske 300 olika godispåsar. Men alla var antingen Fazers eller Malacos eller kedjans eget billighetsmärke.

Så ser valfrihet ut år 2008. Kolla reklamen för funlight, där står ”Är du cool grape eller saftig svartvinbär?” …bara att välja! Prova hitta en tandkräm som inte är Colgates eller Pepsodents någon gång. Din identitet skapar du genom att stöda en viss Idols-stjärna, den coola, rebelliska långhåriga eller flickan-från-landet med babyröst, välj själv! Men hur du än väljer så är du linkad till Idols-sponsorn Coca-cola.

Såg filmen Juno nyligen. Den skulle säkert kunna kallas indie, men producerades av Fox. Nu kan du alltså vara antingen mainstream eller indie-lutande, alla ryms in hos Fox.

Posted in bilder, ekonomi, kapitalism, konsumtion, liberalism, Naomi Klein, offentliga rum, reklam, shopping, storföretag, Uncategorized, världssystemet | 2 Comments »

Hemmafrun på 2000-talet

Posted by Pia på tisdag 13 maj 2008

Denna bild ska ha ingått i tidningen Popular Mechanics år 1950. Texten under bilden lyder: ”Because everything in her home is waterproof, the housewife of 2000 can do her daily cleaning with a hose.”

Jag hittade en liknande bild från år 1900 en gång. Den handlade om hur skolan skulle se ut om 100 år, år 2000. Kan tyvärr inte hitta den bilden, allra minst elektroniskt, men såhär skulle skolan se ut: läraren stod längst framme och tryckte in böcker i en stor vev, som hade kablar kopplade till elevernas hjärnor. Så skulle kunskap föras vidare tänkte man. Det intressanta var ändå att se på vad som inte hade förändrats. Eleverna hade fortfarande 1900-tals kortbyxor och frisyrer. Läraren såg väldigt 1900 ut, och klassrummet var kalt och asketiskt. Och alla elever var pojkar. Man kunde alltså vilt fantisera om en skola där böcker mals ner till information i små portioner som fördes in i hjärnan via kabel, men kom inte ens att tänka på att flickor kunde gå i samma skola. Och när jag nu ser framtidsvisionen här ovan tänker jag lite på samma sätt. Vattentät heminredning! Fantastiskt! Imponerande, nytänkande, fräscht! Men där står hon likaväl, Hemmafrun, med förkläde, lockigt 50-talshår och getingmidja.

Det är så lätt att göra sig lustig över hur dumma de var förr. Räck upp handen den som inte häpnat har skrattat åt hur man beskrev afrikaner i läroböckerna och i Tintin för 50 år sedan. Elever fick också lära sig att homosexualitet var en sjukdom, att ”indianer” var envisa, att den Vita Mannen hade en börda och att kvinnor passade bäst i hemmet. Epitet som ”neger”, ”dvärg” eller ”dåre” kunde fällas om människor utan att någon lyfte särskilt högt på ögonbrynen.

Men ibland undrar jag hur mycket bättre vi är i dag. Jag skrattar åt dendär hemmafrun, men har vi verkligen jämställdhet vad gäller hushållsarbete ens i det föredömliga Norden idag? I Finland är ”kvinnans euro” bara 80 cent (kvinnors löneinkomster ligger på 4/5 av männens). Att flickor får gå i skola är en självklarhet. Men hur mycket av lärarnas tid och t.ex. speciallärarresurser sätts på flickorna? Och hur kan det komma sig att kvinnorna är i majoritet bland de som börjar studera på universitet, men en försvinnande minoritet bland föreläsarna med fast tjänst?

Min poäng är liksom att tänk om det vi har sysslat med mest är att putsa fasaden. Jag var på en föreläsning om rasism i höstas där föreläsaren, en rasismforskare, berättade hur mycket hon jobbar med polis och vårdpersonal. ”Vilket ord ska vi då få använda om vi inte får använda n-ordet?” var en återkommande fråga på polisfortbildningarna, sa hon, som förresten brukar föreslå ordet ”kund”.

Ibland när jag är som mest pessimistisk undrar jag om jämställdhets- och antirasismarbetet bara har lett till ökad politisk korrekthet. Ingen civiliserad människa använder längre dedär orden, men tänk om folk bara har lärt sig välja sina ord bättre? Hur ska vi annars förklara att orättvisorna pågår? Jag kan förresten inte nu komma på några visioner kring hur skola, hem och hushållsarbete kommer att se ut år 2055. Men de brukar alltid fokusera på teknik och aldrig på nya slags relationer mellan människor.

Idag råkar många intressanta bloggtexter handla om våldtäkt. Jag har t.ex. läst kamferdroppar, Katrine Kielos & Roya och Matilda.

Posted in arbete, bilder, elitism, etik, fördomar, feminism, filosofi, imperialism, jämställdhet, kultur, lärare, människor, mänskliga rättigheter, mysterier, orättvisor, skola, studier, teknik, Uncategorized, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet | Leave a Comment »