Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Att hjälpa fattiga på 10-talet

Posted by Pia på torsdag 12 maj 2011

Slavoj Zizek talar om hur konsumerism och en antikonsumeristisk, ekologisk hållning körs ihop inom kapitalismen som den ser ut idag. Han talar om kampanjer som ”köp ett par skor, vi skickar ett par skor till Afrika”, eller om alla produkter som marknadsförs som etiska, rättvisemärkta och som främst handlar om att skapa en image: du kan alltså både fortsätta konsumera OCH rädda världen. Här förklarar han det i en strålande animation.

Nu stötte jag på något som jag tror skulle få Zizek att tappa hakan. Detta! Storkoncernen Kesko har dragit igång en kampanj, annaateria.fi, där du möts av en bild av en ångande gryta. Donera en måltid! Det handlar om ett samarbete mellan koncernen och Kyrkans utlandshjälp, jag citerar (egen översättning:) K-plussa och Kyrkans Utlandshjälp samarbetar för att förbättra matsäkerheten i utvecklingsländer. Du donerar en måltid åt en familj i ett u-land, när du ger K-Plussa elektroniskt marknadsföringstillstånd.

Du behöver alltså nu inte köpa den där ena skon för att ge en sko åt en fattig, det räcker nu med att du ger upp din integritet för att låta K-affärerna använda dina uppgifter för marknadsföring. Huh.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Tack, Hakkarainen

Posted by Pia på lördag 30 april 2011

Teuvo Hakkarainen har valts till riksdagen och kravlat ut ur sin Hommaforumgrotta. Nu tvingas han se dagsljus, kameror och bandspelare. HS fångar hans rasism på band (men kallar det inte rasism) och han uppmanas att förklara sig. Han får en ”tillrättavisning” av Soini. Så då utger han sig för att vara förvånad. Jasså, sårar dethär någon? Jamen förlåt då. Och ingenstans nämns ordet rasism. När Biaudet anmäler honom vågar HBL rubricera ärendet under ”rasismmisstankar”. Men fortfarande talar de flesta medierna om ”skandal” och fokuserar på att hans uttalanden ”förargar”, de placerar alltså problemet hos dem som blir upprörda. Såhär talar riksdagsmannen i Iltalehtis intervju:

 Puhuit Helsingin Sanomien nettivideolla neekereistä. Onko se mielestäsi soveliasta kansanedustajalle?

– Minun koulukirjassani luki vielä neekeri. Jos se on solvaamista, pyydän anteeksi.

Sitä sanaa pidetään yleisesti halventavana.

– Jos niin on, pyydän anteeksi.

Mitä ajattelet muslimeista?

– Sen näkee, mitä maailmalla tehdään. Pommit räjähtelevät ja murhia tehdään. Me olemme täällä suvaitsemassa kaikkea, mutta he tuovat oman suvaitsemattomuutensa tänne. Eivät hyväksy mitään. En ymmärrä sellaista.

Det goda med det rysliga fallet är vad Hakkarainen synliggör, dvs. en kolonialistisk, rasistisk världsordning som finländare har badats i under generationer. De stora massorna i landet har faktiskt lärt sig i skolan att vita människor är bättre på det mesta än människor av andra färger. Det dåliga är att han tror att världen såsom den förklarades för honom i folkskolan representerar någon sorts sanning. Det är okunskap, men det är inte det värsta. Det värsta är att vi i dagens värld vet alltför väl vad som händer när då rasistiska uttalanden lyfter sitt ansikte. Det leder konsekvent till våld. Jag tänker t.ex. på fruarna till busschaufförerna på Helsingfors nattlinjer, de som nu har all orsak att ligga vakna på småtimmarna. Blir det min man den här gången, och hur långt går de?

Men det duger inte att låtsas vara okunnig. Hakkarainen hävdar att han är från landet och inte visste bättre – men man är inte rasist bara för att man kommer från landet. För även om man kanske kan undgå att veta vilka begrepp som är kränkande så förstår även ett barn vad det är att vara elak, trots att man påstår sig ”tala ett annat språk än etablissemanget”.

För att illustrera: Jag hörde nyligen en story om en bekant man från landsbygden som inte visste vad som var korrekt begrepp för att tala om en person som kom långt bort ifrån. Med sitt sätt att prata bidrar han alltså till samma rasistiska diskurs som han har vuxit upp i. Men när han hörde om Helsingfors’ planer på att stänga av elen för de romer som utan tak över huvudet var inhysta nära stadens socialcentrum, blev han arg. Stänga av elen, nu när nätterna är så kalla? Det är ju för jävligt, så behandlar man väl inte folk.

Jag tar när som helst människor som han som beslutsfattare framom etablerade politiker i slips som vet vilka ord som passar sig i salongerna, men som med sina politiska beslut klämmer till greppet runt halsen på de som har det allra sämst, genom att stänga av elen, dra in livsnödvändiga understöd, försvårar familjeåterföreningar så att barn måste växa upp utan sina föräldrar, osv. Sannfinländarna, eller åtminstone en stor del av dem, bjuder på det sämsta av båda världarna. De är politiker som använder skällsord när de talar om de allra utsattaste samtidigt som de stänger av deras el.

PS. Ännu om mediers ansvar och rasism-ordet: Den citerade intervjun är bara en i raden av sorglig journalistik: man försöker tala om vad som är ”lämpligt” för en riksdagsman att säga, i stället för att prata om det med sitt verkliga ord, rasism. Om man inte vågar kalla det rasism när en riksdagsledamot talar om ”negergubbar” som bara kommer hit för att leva på våra pengar, och löjlar sig över muslimers bönerop, vänta, vad ska man då behöva säga för att kallas rasist? Utan den analysen kan man inte heller komma vidare och tala om rasismens risker och möjligheter att rätta till problemen.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Världen är en Mellanösternkonflikt

Posted by Pia på torsdag 10 mars 2011

Med anledning av 25-årsdagen sedan mordet på Olof Palme diskuterades det en del om hans roll för socialdemokratin och vad som har hänt sen dess. Hans tal citerades. ”Dessa satans mördare” talade han om när han syftade på rovkapitalisterna som gjorde världen orättvis på den tiden. Jag hajar till. Så kan man väl ändå inte få säga som statsminister?

Den israeliska youtubaren Noy Alooshe laddade efter Gaddafis förvirrade tal upp dansvideon Zenga Zenga! Min reaktion påminde nog om många andras – så rörande! Att människor världen över möts på ickehierarkiska forum på nätet och samarbetar i kamp mot diktaturer. De nordafrikanska ungdomarna kontaktade Alooshe. Kunde han göra en ny version, utan de dansande nakna brudarna? Så att de kunde visa videon för sina föräldrar? Och Noy Alooshe gjorde det, och snart dök det upp kommentarer om att alla kan leva tillsammans, det verkade så bra.

Så kom de övriga kommentarerna – för de kommer. Alooshe stod i alla fall för en fiendemakt. Det är regeringen han röstar fram som dödade hundratals barn i Gaza för två år sedan, och som tvångsförflyttar folk i västra Jerusalem idag. Hur kändes det för Noy Alooshe att gå igenom dethär? Hur var det att märka att hans låt blev en hit, hur kändes det att sedan bli utsatt för kommentarer? Jag har ingen aning, men gissar att han kan ha reagerat som många av de israeler jag har träffat. ”Va? Varför hatar de oss så mycket?” Flera av mina vänners vänner bor i Tel Aviv (bilden är därifrån) och ser ingenting av de förtryck som pågår ett tiotal kilometer österut. De ser inte gamlingarna som körs ut ur sina hus. De har ingen aning om barnen som blir skjutna när de flyger drake på taket. De ser inte föräldrarna som inte har makt över sina egna eller sina barns liv.

Sen slår det mej – världen är en Mellanösternkonflikt. När mina tonåriga elever frågar varför de ska göra dagsverke för barn i Kenya – vad får vi av dem? så handlar det om samma sak. Vi lever i samma dunkel. När elektronikfabriker i Kina, där din och min telefon görs, måste sätta upp nät under sina fönster för att arbetarna inte ska hoppa ner och göra självmord – och vi reagerar med ”Va? Hur är det möjligt?” så handlar det om samma sak. Kanske det då behövs en Palme för att tala klarspråk.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

En stad där ingen ber om mina pengar, tack? eller Riktiga Karlar gillar lika

Posted by Pia på torsdag 7 oktober 2010

Inrikesministeriets arbetsgrupp föreslår ett förbud mot tiggande. Det ska inte ses som riktat mot en viss etnisk grupp. Men man vill ändå se till att den enskilde nattugglan som tigger för pengar till nattbussen hem inte ska kunna sättas dit. Alltså knyter man tiggandet, akten, till person, genom att säga att man inte får göra det som huvudsaklig syssla. Kort sagt: du får tigga, men du får inte vara en tiggare.
  
Det smartaste som har sagts i frågan just nu kommer enligt mej av Teemu Mäki i nyaste voima, rättare sagt när han kopplar ihop tiggande med reklam. Det handlar ju faktiskt om precis samma sak men med helt olika dimensioner. När en fattig rumän vill ha mina pengar har jag alltså rätt att bli arg och kräva förbud, men när staden bereder rum för storföretag som vill precis samma sak ska jag inte klaga. Det finns faktiskt ingen annan poäng med reklam än att be om någons pengar. Och till skillnad från romerna som sitter i olika hörn kan företagens reklam i ordets sanna mening vara störande: t.ex. när man reser i en buss som är målad med reklam så att man inte kan se ut. För att inte tala om kroppsfixeringen och de unkna könsrollerna och stereotypierna som reklamen prackar på. Alltså: ska det vara förbjudet att be om folks pengar så borde vi rimligen också införa reklamförbud. 

(Förresten: det finns inga bevis på att tiggandet skulle vara organiserad verksamhet som bara styr pengarna i vissa personers fickor, medan vi vet att reklamen är organiserad verksamhet. Personerna med de fetaste fickorna sitter på t.ex. JCDecaux. )
 
Bara en sak till på temat: samlingspartisten Harry Bogomoloff störde sig imorse (lyssna, länk nere på sidan) på dem som motsätter sig tiggeriförbudet. De är samma slappliberaler som ”tycker att alla blommor ska blomma”, menade han, och tillade att riktiga karlar minsann stöder förbudet. Hah. Se där en dimension i diskussionen om hur manlighet ska konstrueras. Ja, en riktig karl sparkar på tiggarna och förbjuder blommor som inte följder standarden. Riktiga karlar gillar inte mångfald.

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Finlandssvensk slöjdebatt

Posted by Pia på lördag 15 maj 2010

På Finlands Socialforum i Helsingfors för några veckor sedan diskuterades nättrollen i en intressant workshop. Vem är de, varifrån dyker de upp, vad kan göras för att komma åt den. Den allmänna åsikten var att de är en marginell grupp som samlar ihop varann och gör aktioner för att sprida sitt budskap (kvinnor ska lyda män, bara etnofinländare ska bo här, alla som är ovanliga på något sätt ska sluta vara det eller förtjänar stryk, naturen är här för att användas osv). Partiet SFP – och andra finlandssvenska aktörer har ibland uttryckt det som att finlandssvenskar har en naturlig benägenhet att respektera minoriteter eftersom vi vet hur det känns att vara minoritet. Efter att ha läst nyheten om ”problemet” med en elev som inte får komma till skolan i slöja, och kommentarerna på nyheten, är det skäl att revidera det påståendet. Eller vad sägs om:

Ingent ”dumt svin”!!

Det här har ingenting med religion att göra, endast med förtyck!

De muslimska männen måste läras förstå att här i västvärlden är vi alla fria och jämnlika oberoende av kön.

Börjar vi tillåta dukar och burkor slutar de med hedersmord, eller skall det också tillåtas i religionens namn? Vill man inte anpassa sig till det västerländska samhället så skall man stanna där man hör hemma. Underligt att de kan godkänna vår social- och grundtrygghet,

den duger att ta emot!!

SFP:are

Absolut inte, det skall vara möjligt att se vem som gör vad. detta har ingenting med firande av olika högtider att göra, det kan man göra var man än bor, men det gör man hemma eller inom sitt eget samfund. I det offentliga t.ex skolan tar man seden dit man kommer!

Varför måste vi alltid böja oss för andra kulture om dom kommer hit? Reser vi tille ett muslimskt land, är det bara att ta seden dit man kommer, annars går det dåligt,

Månen

Om kvinnor som inte bär huvudduk räknas som mindervärdiga, prostituerade eller dylikt, så berättar det ju hur man ser på vår ”förfallna” västvärld från muslimskt håll. Jämlikhet mellan könen är dagens ord här i Finland och Europa. Här lever vi inte mera i forntiden, och det här borde berättas åt asylsökanden, om de int vet om det från tidigare, före de söker sej hit, så att dom hinner ändra sej i tid. Att börja förtrycka kvinnor nu, efter en så förtjänstfull historia som Finland har när det gäller jämnlikheten, förstår jag inte, och ännu till på befallning av invandrare. Hurudana chanser sku vi ha att börja möblera om reglerna i dessa asylsökandes länders skolor ? Inga, bra om man sku komma ut ur landet med livet i behåll. Nej, här är det ju ännu vi som bestämmer reglerna.

J-E.S

Hjälp invandrarbarnen.

Samhället måste stå på den svagare partens (barnets) sida.

När föräldrar håller barn hemma från skolan är det utpressning från föräldern mot barnet.

Invandrarbarn är mobbing offer på grund av sina föräldrars dumhet.

Finns det alltså en finlandssvensk underavdelning i dendär finländska trollarmén? Vem representerar dehär åsikterna? Denhär samlingen är förstås bara ett utdrag. Men ändå. Gå in och läs. ”lärare, helsingfors” är jag.

På en diskussionsafton i Stockholm på temat Postkolonial feminism: Global hegemoni, ojämlikhet och exploatering berördes slöjdebatten. Katarina Mattson, kulturgeograf vid Uppsala universitet jämförde slöjan med andra nade symboler, t.ex. BH och klackskor. Slöjan, BH:n och klackskorna är inga plagg som någon behöver, t.ex. för att inte frysa ihjäl, utan hänger ihop med en patriarkal ordning om hur kvinnokroppen ska pyntas för att duga. Så länge vi inte förbjuder BH och klackskor behöver vi inte börja förbjuda slöja heller. Eller: ett samhälle som respekterar människor ska inte lagstifta om kvinnors kroppar.

I debatten på YLE blandas dessutom huvudduk ihop med burka. Nå. Dedär tvåtusen franska kvinnorna som bär burka önskar kanske att de hade haft ett så stort inflytande på andra lagar än just kläder. Förutom att slöja inte är burka borde det kanske påpekas att den som är drabbad av en underordning alltid borde få vara den som formulerar problemet. Annars går det inte att rädda någon. Seminariet i Stockholm var också enigt: Feminister och vänstern borde dra ner byxorna på rasister som talar om jämställdhet och minoritetskvinnors rättigheter. De som kommenterat på nyheten ovan är inte oroade över kvinnors rättigheter. Då skulle t.ex. inte signaturerna ”Ingent dumt svin” och ”Månen” hänvisa till jämställdhet som ett avslutat projekt.

Puuuust!

Posted in fördomar, feminism, Finland, integritet, kultur, lärare, mänskliga rättigheter, objektifiering, religion, skola, Svenskfinland, Uncategorized | 5 Comments »

Sitt inte där och var fattig

Posted by Pia på tisdag 11 maj 2010

För en vecka sedan blev det klart att Finlands inrikesminister Anne Holmlund vill förbjuda tiggeriet. Hon menar enligt HBL att tiggeriet har ”blivit aggressivt”, ”hänger ihop med brottslighet” samt ”ser ut att vara välorganiserat”. Nu finns det visserligen inga tecken på att tiggeriet i Helsingfors skulle vara organiserat, ens i polisens utredningar. Men så ser det ut i Holmlunds ögon (Jag brukar ibland se tiggarna köpa mat i S-market. Jag kan meddela att de äter bröd och ägg, men kanske de ska bli lyxomelett åt någon maffiaboss).

På YLE’s arkiv kan man hitta en av de populäraste finska dokumentärserierna genom tiderna – de om Johan Venninen, en gammal blind man som bor för sig själv på landet, uppfinner saker och spränger in en bastu i ett berg. En äkta hjälte som belönades med en utmärkelse från MENSA. I intervjun med Venninen berättar han att han minns hur han gick omkring och tiggde som barn. Jag tror inte att Holmlund tänkte på det när hon kom med sitt lagförslag. Inte heller på studenten som skrev någonstans typ ” hur ska jag nu kunna tigga till mej en hamburgare och en bussbiljett hem från baren?”. För egentligen handlar det inte om att förbjuda själva akten. Det är dom där hon vill få bort.

Det handlar om att förbjuda fattigdom. Eller, det handlar om att förbjuda finländare från att fatta att vi bor i en bubbla. När Amnesty Internationals Irene Khan besökte Helsingfors i höstas påpekade hon att ”we are living in a gated community”. Nordbor som besöker gated communities, grindsamhällen, i t.ex. Latinamerika brukar reagera med avsmak. ”Så kan man väl bara inte leva!” Men den globala versionen av samma fenomen går an.

Det går också an att 24 000 barn dog också igår och idag på grund av att världen är orättvis. T.ex. för att en förälder inte kunde köpa medicinen som låg där på disken. Folkhälsoexperten Solly Benatar sa i ett föredrag i Helsingfors i fredags att HIV-bromsmediciner har delats ut till en stor del av de som behöver dem. Nu är det bara ett problem kvar – att medicinerna inte verkar bita på patienter som tar dem på tom mage. Alltså att man förutom mediciner faktiskt behöver mat också för att vara frisk.

I stället för att förbjuda folk att se fattiga ut kunde Holmlund göra något åt fattigdomen. Don’t even get me started om hur långt vi skulle ha kommit i det uttalade målet att utrota fattigdomen i världen med de grekiska rädda-kapitalet-pengarna. Här är två bra initiativ, ett finländskt och ett globalt.

Posted in ekonomi, fattigdom, Finland, mänskliga rättigheter, orättvisor, Uncategorized | 2 Comments »

Livsfarligt

Posted by Pia på torsdag 29 april 2010

I en attack i Oaxaca, Mexiko, dödades igår två personer, varav den ena var den finländska aktivisten Jyri Jaakkola. De var med i en tjugopersonersdelegation på väg till San Juan Copala för att observera situationen där. På Kaos En La Red kan man läsa varför de hade valt att åka dit. San Juan Copala hade drabbats av den mexikanska statens strukturella våld:

”Vi har ingen el, de har stängt av vårt vatten, de kommunala skolorna har inte varit igång sedan januari, det finns inga läkare, kvinnor som beger sig ut för att söka vatten och mat blir trakasserade av paramilitären som befinner sig här. Vårt samhälle hålls i permanent gisslan och läget som det är upprätthåller inga liv”

Observatörerna kom aldrig fram. Tio kilometer innan målet blev de tvungna att stanna eftersom vägen var blockerad. Strax därpå började blodbadet. Ett femtontal paramilitärer från det regerande partiet PRI’s styrka Ubisort (vars förkortning Unión de Bienestar Social para la Región Triqui betyder unionen för social välfärd i Triqui-regionen) fortsatte skjuta på dem som sprang iväg för att gömma sig i skogen, också efter att de hade märkt att ingen i delegationen var beväpnad. När Röda Korset senare kom för att undsätta de sårade blev de också beskjutna. Flera av de sårade är ännu försvunna, menar fifi.voima.fi. Enligt ett vittne som talat med Kaos En La Red blev de två som dog skjutna i huvudet.

”Är det nu farligt att resa till Mexiko?” frågade nyhetsuppläsaren i MTV3:s kvällsnyheter igår professorn i världspolitik, Teivo Teivainen, som mycket riktigt svarade att det faktiskt är farligt i Mexiko, särskilt för ursprungsbefolkningen i Oaxaca. Det var antagligen inte riktigt så nyhetsuppläsaren menade, hon var väl mera ute efter om finländarna nu borde ställa in sina charters till Cancún. Men vad betyder det att ett ställe är farligt? Jag var i Oaxaca för fem år sedan, och då blev kringresande där ofta påminda om att det var farligt där. Bussar blev stoppade och genomsökta, polisen fanns överallt. Men man poängterade inte att det var regeringens egna trupper man borde ha varit rädda för, utan man mumlade mantrat om rebellerna. Ja, dedär som bodde i byarna var de som beskrevs som farliga. Men mera rätt var att regeringen hade gjort livet odrägligt för dem, och om det är någonting som bevisligen är livsfarligt, så är det att hållas i permanent gisslan utan el, vatten eller tillgång till läkare.

På något sätt lyckas man i Mexiko (men inte bara där) upprätthålla en politisk diskurs som går ut på att ”hårda tag” är det som hjälper mot problem som härrör sig av att människor är fattiga. Man lyckas föra fram budskapet att de fattiga och förtryckta är farliga, istället för att säga att det är livsfarligt för en människa att vara fattig och att det är livsfarligt för en människa att vara förtryckt.

I denhär världen är det också livsfarligt att påpeka just hur livsfarligt det är att vara förtryckt. Jag kände inte Jyri Jaakkola (eller den mexikanska kvinna som också dog) men blev ändå berörd av nyheten och särskilt av stämningen på minnesdemonstrationen som ordnades utanför den mexikanska ambassaden i Helsingfors idag. Jag hoppas att detta leder till en ordentlig utredning och att de mexikanska myndigheterna ställs till svars, samt att påtryckningar sätts igång för att garantera de mänskliga rättigheterna för alla oaxacabor. Eftersom världen för den som saknar mänskliga rättigheter är en livsfarlig plats.

Posted in aktivism, fattigdom, Latinamerika, mänskliga rättigheter, militarism, polisstat, polisvåld, politik, rädsla, turism, Uncategorized, våld | 5 Comments »

Två som flyter

Posted by Pia på lördag 24 april 2010

På temat Kalla Kriget dök en elev upp med en fråga: om Väst enligt läroboken kännetecknades för att vara demokratiskt, varför stod då DDR för Deutsche Demokratische Republik? Öst och Väst var ju varandras ideologiska motsatser. Nu tänkte jag inte här ge mej in på en analys av dylika beskrivningar i läroböcker, det som är mitt levebröd för tillfället, men svaret jag gav eleven var naturligtvis att demokratiskt är något som båda sidorna ville kalla sig själva och ta avstånd från den andra. Naturligtvis så att man i Öst menade att det inte kan finnas äkta demokrati där det finns klasskillnader medan man i Väst menade att det inte finns äkta demokrati om man bara har ett parti att rösta på eller där alla åsikter inte kan komma fram (varpå man för att knyta till idag kan fråga sig om två partier egentligen är så mycket bättre än ett (i länder med majoritetsval), eller om det räcker med att alla åsikter får komma fram om vissa kan betala sig fram till betydligt mera synlighet osv osv, lärarsvar har väl aldrig kännetecknats för att vara korta)

Demokrati alltså är ett typexempel på en flytande signifikant, ett begrepp som ingen diskurs har lyckats fånga och knyta fast. Ett annat exempel, ett som kanske känns mera aktuellt, är begreppet trygghet. Jag har reagerat lite på hur ordet trygghet har använts på sista tiden.

Föreställ dig t.ex. en person som jobbar inom trygghetsbranschen. Vad gör personen?

Inför fotbolls-VM har man talat en del om att öka tryggheten i Sydafrika. Vad betyder det?

Jag skulle vilja hävda att trygghet tidigare har haft mera att göra med att människor vet att de kommer att klara sig, att de inte råkar i knipa. Trygghet i Sydafrika kunde då alltså benämnas som att sydafrikanerna inte skulle behöva vara rädda för att bli tvungna att flytta från sina hus, att familjer i Sydafrika inte skulle behöva oroa sig för hur de ska klara sig i framtiden. Men att öka tryggheten i Sydafrika handlar på detaljplan inte om det utan om att de turister som kommer dit inte ska behöva bli rånade eller rädda för att bli rånade.

Det tänkte jag nu på, i ett litet försök att återuppliva denhär dödssuckande bloggen.

Posted in demokrati, fattigdom, filosofi, ideologier, rädsla, Uncategorized | 3 Comments »

Libanon

Posted by Pia på lördag 20 februari 2010

Glesa uppdateringar. Är i Libanon på ett uppdrag för organisationen PSV, och min flitiga kollega bloggar desto mera (på finska). Kolla! 

Posted in Uncategorized | Leave a Comment »

Ett bombat sjukhus. En stulen mobiltelefon.

Posted by Pia på onsdag 12 augusti 2009

Finland har en höger-liberal utrikesminister som heter Alexander Stubb. En av de pinsammaste stunderna i sommar var att lyssna på honom när han var sommarpratare i Sveriges radio. Jag hoppas att den intervjun inte längre ligger kvar på nätet. Någonstans.

Idag är han aktuell igen. Kyrkans utlandshjälp bad Stubb resa till Gaza för att ta reda på vad som egentligen hände då deras sjukhus bombades i januari trots att IDF visste var det låg. Detta reagerar Stubb på såhär:

” To be honest, varför ska man promovera Kyrkans liksom utlandshjälp – det är så där att ”en Nokia blev stulen, ska ni göra något?”. De försöker liksom lyfta sitt eget brand, that’s the point.”

Ett sjukhus bombas, människor dör och lider brist på vård. Att Stubb förlöjligar det blottar en syn på människoliv och på organisationers arbete som direkt skrämmer mej.

Posted in Uncategorized | 2 Comments »