Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘turism’ Category

Livsfarligt

Posted by Pia på torsdag 29 april 2010

I en attack i Oaxaca, Mexiko, dödades igår två personer, varav den ena var den finländska aktivisten Jyri Jaakkola. De var med i en tjugopersonersdelegation på väg till San Juan Copala för att observera situationen där. På Kaos En La Red kan man läsa varför de hade valt att åka dit. San Juan Copala hade drabbats av den mexikanska statens strukturella våld:

”Vi har ingen el, de har stängt av vårt vatten, de kommunala skolorna har inte varit igång sedan januari, det finns inga läkare, kvinnor som beger sig ut för att söka vatten och mat blir trakasserade av paramilitären som befinner sig här. Vårt samhälle hålls i permanent gisslan och läget som det är upprätthåller inga liv”

Observatörerna kom aldrig fram. Tio kilometer innan målet blev de tvungna att stanna eftersom vägen var blockerad. Strax därpå började blodbadet. Ett femtontal paramilitärer från det regerande partiet PRI’s styrka Ubisort (vars förkortning Unión de Bienestar Social para la Región Triqui betyder unionen för social välfärd i Triqui-regionen) fortsatte skjuta på dem som sprang iväg för att gömma sig i skogen, också efter att de hade märkt att ingen i delegationen var beväpnad. När Röda Korset senare kom för att undsätta de sårade blev de också beskjutna. Flera av de sårade är ännu försvunna, menar fifi.voima.fi. Enligt ett vittne som talat med Kaos En La Red blev de två som dog skjutna i huvudet.

”Är det nu farligt att resa till Mexiko?” frågade nyhetsuppläsaren i MTV3:s kvällsnyheter igår professorn i världspolitik, Teivo Teivainen, som mycket riktigt svarade att det faktiskt är farligt i Mexiko, särskilt för ursprungsbefolkningen i Oaxaca. Det var antagligen inte riktigt så nyhetsuppläsaren menade, hon var väl mera ute efter om finländarna nu borde ställa in sina charters till Cancún. Men vad betyder det att ett ställe är farligt? Jag var i Oaxaca för fem år sedan, och då blev kringresande där ofta påminda om att det var farligt där. Bussar blev stoppade och genomsökta, polisen fanns överallt. Men man poängterade inte att det var regeringens egna trupper man borde ha varit rädda för, utan man mumlade mantrat om rebellerna. Ja, dedär som bodde i byarna var de som beskrevs som farliga. Men mera rätt var att regeringen hade gjort livet odrägligt för dem, och om det är någonting som bevisligen är livsfarligt, så är det att hållas i permanent gisslan utan el, vatten eller tillgång till läkare.

På något sätt lyckas man i Mexiko (men inte bara där) upprätthålla en politisk diskurs som går ut på att ”hårda tag” är det som hjälper mot problem som härrör sig av att människor är fattiga. Man lyckas föra fram budskapet att de fattiga och förtryckta är farliga, istället för att säga att det är livsfarligt för en människa att vara fattig och att det är livsfarligt för en människa att vara förtryckt.

I denhär världen är det också livsfarligt att påpeka just hur livsfarligt det är att vara förtryckt. Jag kände inte Jyri Jaakkola (eller den mexikanska kvinna som också dog) men blev ändå berörd av nyheten och särskilt av stämningen på minnesdemonstrationen som ordnades utanför den mexikanska ambassaden i Helsingfors idag. Jag hoppas att detta leder till en ordentlig utredning och att de mexikanska myndigheterna ställs till svars, samt att påtryckningar sätts igång för att garantera de mänskliga rättigheterna för alla oaxacabor. Eftersom världen för den som saknar mänskliga rättigheter är en livsfarlig plats.

Annonser

Posted in aktivism, fattigdom, Latinamerika, mänskliga rättigheter, militarism, polisstat, polisvåld, politik, rädsla, turism, Uncategorized, våld | 5 Comments »

Turist-TV-recensioner

Posted by Pia på måndag 6 april 2009

”Varför bor en del av er i fina hus när det finns andra som bor så dåligt?”

”Grisarna står här som bilar i ett garage, i varsitt bås. De får mat och vatten automatiskt – undrar om också sömnen kommer automatiskt?”

20070123Jag har fastnat för serien om papuanska Mudeya Kepaga och Poboli Palia och deras turistresa i Frankrike (finns med finsk text på YLE arenan). Den bjuder nämligen på något så ovanligt som en första inblick i europeiskt leverne utifrån. Att hitta någon som kan kommentera europeisk/occidental kultur spontant, utan förhandsföreställningar, kan inte ha varit en enkel match. De allra flesta människorna på jorden har inte lyckats undgå en dos kulturimperialism. Men Mudeya och Poboli känns äkta när de analyserar. Bilderna från resan varvas nämligen med klipp från hembyn där de två männen berättar för sina närmaste om vad de har sett och upplevt. De är stundvis imponerade över likheterna (här tycks de också ha respekt för sina döda), däremellan roade, avundsjuka, äcklade (oftast över mat), ofta förbryllade (vad är poängen med att klättra upp för ett berg, det finns ju ingenting där uppe, dessutom är det farligt!) och ibland beklagande, som i slutdiskussionen där de funderar över vad som har gjort staden Paris så vacker och konstaterar att mycket av den guld de ser ursprungligen kommer från deras egna länder.

I finländska Madventures, som nu hårdlanseras på engelska, åker två män dit no man has gone before och dricker magiska drycker, tatuerar sig, träffar de tuffaste av de tuffa och pratar om vad dom har gjort över en öl. Av någon orsak tyckte jag det första programmet, där de intervjuar gängledare i en brasiliensk favela och irriterar sig på långsamma myndigheter när de ansöker om tillstånd att åka in i Amazonas, (de gjorde nog annat också men här somnade jag), var urtråkigt. Men jag anar nog varför. Det känns liksom uttjatat att titta på dedär infödingarna. Jag tycker faktiskt att betraktandet av occidentalisterna är intressantare. Därför gillar jag Boratfilmen, om man totalt bortser från allt fjanteri och underbältethumorn. Det Baron Cohen gör där nu och då, när filmen är som bäst, är att han kastar ljus på egenheter hos USA-amerikanerna. Rädslan för det främmande, elitismen, artigheten och humorn t.ex. Och samma tema syns förresten på bloggen Stuff White People Like som har besökts 58 miljoner gånger och blivit bok.

Glada nyheter folks: Motkulturfonden är back in business.

Posted in film, kultur, media, turism | 2 Comments »

”Off the beaten track” sa man

Posted by Pia på söndag 21 september 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det platser på jorden som var orörda av människan. Så tänker sig Janina att vi säger år 2055. Det tänkte jag på när jag läste Anders Mathleins recension ”Turisthyckleriet” om Jennie Dielemans och Shahab Salehis bok Välkommen till paradiset – reportage om turismen.

Den som vill hitta kolonialism behöver inte leta i historieböckerna. Vi upplever det som vår jävla rättighet att hänga i poolen i Gran Canaria och spela golf i Tunisien. Men senegaleser i fiskebåt ska portas från Kanarieöarna (som geografiskt och moraliskt kanske inte har något med Europa att göra alls), också med finländsk experthjälp, och tunisierna ska inte uppmuntras att använda sitt färskvatten till annat än gröna golfbanor. Och tyvärr blir det inte bättre av att välja äventyrsresande framom golfen. Skribenten menar nämligen att det ekologiska fotavtrycket hos en paketturist som snällt håller sig inom all-inclusive-området sannolikt blir mindre än det som den självständiga, utforskande lonelyplanetbackpackern lämnar. Detta är svidande men samtidigt intressant läsning för en som har en och annan stämpel i passet från just exotiska och annorlunda ställen.

När turisterna träffas vid poolkanten handlar diskussionerna ofta om hur dåligt städningen fungerar, hur underfundiga och lustiga ”the locals” är, var på stranden man kan ligga för att inte plågas av tiggare och försäljare och hur man ska pruta eller undgå att de lurar en (och här håller också formuleringen att backpackers inte är ett dyft bättre än massturister. Jag minns två mycket självständiga resenärer som skröt om tvådollarshororna de hade fått tag på o Pnom Penh).

Och även om Thailand och Kanarieöarna lever på turism ser turismen också till att hålla näringsstrukturen på sin plats.Det ska finnas sex, drinkar och parfymer att köpa, någon som bär resväskor, som tvättar toaletter och städar hotellrum (och alla dom ska helst le – annars förstörs semestern), men hur stimulerande är turismen som näring egentligen? Vem äger hotellen och dykningsfirmorna? Cheb Balowski sjunger förresten i låten Koulouli: ”Tourists, you’re the terrorists! And you kill with your bill”.

Så var det detdär med flygandet också. När John Webster som nyligen gjort en finlandssvensk ”obekvämsanningfilm” – en där hans familj testar på att leva utan olja – satt i talkshowen Bettina S och försökte prata om allvaret i vårt miljöförstörande ville intervjuaren bara styra in samtalet på annat: Men din fru då, blev hon inte sur på dej? När Webster sedan nämnde vilka enorma mängder koldioxid en resa till Thailand innebär i utsläpp bröt hon bara hastigt av tråden och vinkade in nästa gäst. Ingen ska få känna sig skyldig här inte.

Bloggar att rekommendera är Pastey om förorten i TV, Anna Wester om mediekritik, Förbannad Pacifist som påminner oss om att det är den internationella fredsdagen idag och Cattis som vill att vi inte ska glömma Burma.

Posted in aktivism, böcker, ekonomi, elitism, fördomar, film, imperialism, katastrofer, klimatuppvärmningen, konsumtion, livsstil, miljö, natur, resa, turism, utveckling, världssystemet | 2 Comments »

Shame on Europe

Posted by Pia på onsdag 6 augusti 2008

In the year 2055, I think we will look back at Europe in the beginning of the 21st century with shame. I was ashamed last week when I took a bus from Riga to Warsaw and met a young woman from Moscow. We started talking because she was reading the lyrics of a well-known Swedish song. I asked her about it, and she said she is learning Swedish, she has visited Sweden a couple of times, her boyfriend lives there. She works for a company that sells Russian property mainly to Europeans. Her job includes a lot of travelling in Europe, but last year she couldn’t go meet her European partners for six months, because the French embassy had denied her visa application. ”Why?” I asked. ”Oh, you know, it’s like that. I’m a single Russian woman travelling, they just assume I’m a prostitute”.

I can’t even begin to imagine what it would feel like to have an authority deny me something because they thought I was selling sex. She has just had to get used to it.

Some people would be lucky to ever get a chance. My friend is trying to invite her Ghanan friend to come visit her, and she sent me a link to the rules that apply. She has to go through the Danish embassy and it’s just an absurd mess. If you are from Nigeria, you can’t even theoretically be granted a visa for private visits unless you have a spouse or under-aged children i Denmark. If you are from Congo or Benin, you don’t need any familiar ties to apply. If you’re from Mali you can apply for a tourist visa. If you’re Somalian, you might get a visa to come if a family member just died. Have a look at the one of the web pages yourself.

Posted in EU, fördomar, globalisering, integritet, jämställdhet, människor, migration, orättvisor, resa, Ryssland, turism, _english | 2 Comments »

Om volontärarbete

Posted by Pia på tisdag 29 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åkte unga från Europa och Nordamerika till resten av världen på jakt efter upplevelser. Detta kallades backpacking, eftersom ungdomarna ville göra skillnad på sig själva och på turister som åkte på charter. Kanske någon säger sådär år 2055. Om jag är där då så kan jag ta mej själv som exempel. Jag är alltså inte ute efter att döma här, om det låter så.

Jag har gjort en liten volontärsida med info om ställen jag känner till där man kan jobba frivilligt på runt omkring i världen. Naturligtvis kan man volontärjobba lokalt, att flyga till andra sidan jorden är minsann inget krav för den som vill bidra med något. Men vad jag försöker säga är att om man ändå har tänkt resa så finns det saker man kan göra.

För volontärjobb är något av det roligaste jag vet. Vare sig det är att vaka med 18 spyende ungar mitt i natten utan el i djungeln, ordna miniteater med barn på Västbanken, pyssla armband med småflickor i slummen i Brasilien, åka lokalbuss med en ung skoputsare, lära 12-åriga guatemalanska barn att läsa eller bara att gå på en promenad med dedär ungdomarna och lyssna på deras historier, det är helt obeskrivligt mycket värt. Senast för en månad sedan gick jag med en 16-årig rastlös kompis som tidigare har bott på gatan på promenad i staden Fronteras i Guatemala, vi drack milkshake och pratade om livet, skola, vänner och religion. Jag lärde mej enormt mycket, såklart.

Så är det ganska roligt att träffa andra volontärer också. De flesta är väl sådär som man förväntar sig: världsvana trevliga optimister kring 20, men jag har jobbat med andra också. Allt från det pensionerade engelska paret, den 18-åriga äkta rebellen som hade rymt hemifrån och tänkt överleva och ta sig tillbaka till Canada på bara 20 dollar, mannen som gav sig ut för att vara (döv) läkare och gick omkring i gröna kirurgkläder men som hastigt försvann när det blev tal om att visa sitt läkar-ID, till officern från Israels armé (som hade lärt otaliga rekryter att använda komplicerade vapen), toppjuristen från Madrid och den argentinska feministen och fotbollshuliganen som hade bott ett halvt år i Lacandonadjungeln (och som chockerade mej med att hävda att Subcomandante Marcos eventuellt inte finns på riktigt! Hjälp!).

Posted in aktivism, arbete, barn, Guatemala, livsstil, människor, optimism, resa, turism, volontärjobb | 4 Comments »

När jag var ung åkte man flygplan.

Posted by Pia på onsdag 14 november 2007

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, var himlen full av flygplan. Så tror Martti att vi kommer att säga år 2055. Idag läser jag att vi år 2055 kanske kan börja flyga igen efter ett stopp på 50 år. Vad kommer vi att syssla med här emellan? Det är svårt att tänka sig hur den världen kan se ut. Blir resorna så dyra att bara de allra rikaste kan göra dem? Börjar vi åka båt till Kanarieöarna? Inte utan strid i alla fall. På frågan ”Kan du tänka dig att avstå från semesterresan med flyg för miljöns skull?” ligger svaren efter att 17000 har röstat ganska nära 50-50.

Förresten! Jag har helt missat att presentera det nya tillägget till bloggen, dikten Jag är 2000-talet, som jag har fått tillstånd att publicera här. Den är helt underbar tycker jag. Varsågoda! På poetens hemsida kan du höra den (och andra) uppläst.

Förresten 2: Tänk att för 50 år sedan, år 2055, hände det att man blev ”förkyld” och hemma från jobbet ibland. Det goda med det var att man kunde ligga med sin dator i famnen och chatta med människor hela dagen, t.ex. S som var på jobbet i Palestina och tyckte att ”Maybe you just need some falafel”.

Posted in klimatuppvärmningen, konsumtion, kultur, miljö, resa, teknik, turism | Leave a Comment »

Människor, kallas de

Posted by Pia på onsdag 3 oktober 2007

År 2055 kommer Janina att säga: ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005, så fanns det platser på jorden som var orörda av människan”. Jag skulle nästan lägga mina pengar på att hon får rätt i det. Vi kommer nog att snoka i alla hörn och fortsätta att trampa på utdöende fåglars sista bon, bara för att den och den ön är exotisk.

Frågan är om vi alls kommer att lära oss något av det trampandet. Hittills har det inte varit riktigt så. Och nu syftar jag på ett fenomenalt blogginlägg av Vladde, Tredje världen i nyheterna. För räck upp handen om detta sätt att beskriva situationen i Irak/Afghanistan/Palestina låter bekant: kaos, grymhet, inhumanitet, outveckling, människor som är misstänksamma, opålitliga eller timida och överkänsliga, eller konflikter bottnade i stamfiendeskap och etnocentrism, motiverade av hämnd, personlig prestige och religion.Just så beskrevs Afrika i medierna år 1986 i en studie som påbjöd journalister att rannsaka sig.

Det skulle åtminstone inte jag säga att medierna har gjort sedan dess. Men blir det inte så mycket lättare att stöda USAs ockupation av Irak eller Israels av Palestina o.s.v. om man antyder att de ockuperade är instabila, överkänsliga människor trogna sina ”stammar”, som ändå inte kan komma överens tillsammans? Så kanske det är bäst att de ”demokratiska” makterna håller kvar sina grepp? Blir det inte bra så?

Posted in elitism, fördomar, imperialism, media, rasism, rädsla, turism | 6 Comments »

Spoiling your holiday, here’s Rigoberta

Posted by Pia på torsdag 16 augusti 2007

Rigoberta Menchú

This is Rigoberta Menchú, a Nobel peace prize winner and a presidential candidate in Guatemala’s next election. I read her book titled I, Rigoberta before going to Guatemala in 2004. She is, like a majority of all Guatemalans, part of the indigenous population that is being oppressed by a corrupt government. Not like that many Guatemalans, she is very conscious and proud of being indigenous. She is a remarkable woman who has been through a lot, I’m not going to list it all here.

In 2055, Guatemalans and others alike might hopefully say: Can’t believe that 50 years ago, our president-to-be was mistaken for a street vendor and denied access to a fancy Cancún hotel, where she was going to be interviewed. Imagine that! She is pretty famous in Central America. But a woman wearing traditional indigenous clothes is not welcome in fancy hotels, and she was steered away from her own interview because of her appearance. Source: El Pais

The hotel workers probably had the tourists’ best in mind, those walking vendors can really spoil a holiday, right?

Posted in bilder, fördomar, Latinamerika, politik, rasism, turism, val, _english | Leave a Comment »

Fängelset Palestina

Posted by Pia på söndag 8 juli 2007

Med risk for att bli tjatigt ska det annu en gang handla om s.k. checkpoints.

Omradet som kallas Vastbanken, med 2,5 miljoner invanare, ar inte sarskilt stort. Anda finns det ca 650 st checkpoints inom omradet. Det innebar att de allra flesta palestinier som bor i en by och jobbar i en annan blir stannad pa vagen av israeliska soldater. Ibland nojer sig soldaterna med att vinka forbi bilarna, ibland bildas langa koer eftersom allas dokument ska kollas. Igar kom en ambulans med sirenerna pa fram till kon, blev forbislappt av de vantande palestinska fordonen, men stannad av israelerna. Papper skulle tydligen kollas innan patienten skulle till sjukhus. Slumpvis far manniskor ga ut och tomma sina vaskor eller forhoras. En av sjukskotarna pa kliniken vi jobbade pa kom dok aldrig upp igar, hon fick helt enkelt order om att svanga om. Vet att det ar en haltande jamforelse, men tank att finska armén skulle stoppa alla som reser mellan Mariehamn och Jomala och ibland bara tvinga dom att vanda om om de inte gillade deras attityd eller av nagon annan orsak, som de inte skulle behova ge nagon forklaring till.

Sa har vi dethar med den heliga staden. Barnen i Sinjel fragade mej igar vad jag hade gjort pa fredagen. Nar jag berattade att jag hade besokt Jerusalem sa en av de minsta ”Wow, tank att du fick tillstand att aka?!” varefter en av de aldre tillrattavisade henne med ”Utlanningar kan”. Manga av mina kollegors hogsta drom har ar att besoka och be i moskén Al-Aqsa, som ar sa nara (kanske 15 km) men anda sa langt borta (praktiskt taget omojligt for en palestinier att besoka). Hela gamla stan i Jerusalem ar forresten full med svettiga turister med kamera, vattenflaska och matchande kepsar. De och jag far trampa omkring pa urgamla palestinska heliga stallen, men inte palestinierna. Turisterna ser forresten ingenting av elandet som pagar sa himla nara dem. Pa en strandrestaurang i Haifa samma dag ropade den blonderade servitrisen efter mej: ”Have fun in Israel!” vilket fick mej att knyta navarna i fickorna.

Posted in imperialism, orättvisor, Palestina, politik, resa, samhälle, turism | Leave a Comment »

Det var dags då

Posted by Pia på tisdag 1 maj 2007

Här är ett projekt som har funnits i mina baktankar länge. Nu har det flyttat ut från baktankarna och in i cyberspace. Idén kan du läsa där på sidan till höger. Får se hur det ska sluta. Man får gärna höra av sig om man har idéer kring hur jag borde utveckla denhär bloggen. Eller om man vill välkomna mej med i något slags blogg-gäng som man har. Jag vet inte så mycket om sånt. Jag är the new kid.

Det är första maj och det regnar. Jag har precis läst igenom alla slut på meningen ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005 så” och det slår mej att relativt få människor har tänkt sådär klimatuppvärmningsmässigt när de har svarat på frågan. Det är ändå 1-2 år sedan jag samlade in svar. Under det senaste året har klimatet tagit några kliv på dendär prioriteringsstegen. Jag tänker nu fira den medvetenheten med ett löfte inför hela internetvärlden. Läste någonstans att en långdistansflygresa bidrar lika mycket till klimatuppvärmningen som flera års bilåkande. I alla tester där man ska kolla hur ekologisk man är skulle jag klara mig ganska bra om det inte vore för en och annan resa till andra världsdelar jag har gjort på senare tid. Så löftet är (tattadadaa): Jag lovar att hädanefter inte åka flyg till andra kontinenter om det inte finns någon ytterligare mening med resan än nöje eller avkoppling. Sådär. Över och ut.

Posted in bloggande, klimatuppvärmningen, turism | 1 Comment »