Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘livsstil’ Category

Dumhetens tid

Posted by Pia på söndag 29 mars 2009

Tänka sig, ett gäng brittiska filmmakare har gjort en hel film på temat nu-är-det-2055-och-vad-sysslade-vi-egentligen-med-för-50-år-sedan! Filmen heter the Age of Stupid och hårdlanseras för att nå möjligast stor publik inför jätteklimatmötet i Köpenhamn i december i år. Det är i själva verket Franny Armstrong, hon som gjorde dokumentären om McLibel-rättegången, som står bakom denhär filmen. Upplägget är detta: huvudpersonen är en gammal man som tittar på arkiv från 2008 och frågar sig varför man inte gjorde något åt klimatförändringen när det ännu var möjligt. Kolla själva!Idag dessutom: Anna Wester om hur Israel fortsätter bygga ut sina bosättningar på Västbanken, hela tiden.

Annonser

Posted in energi, katastrofer, klimatuppvärmningen, konsumtion, livsstil, miljö, samhälle, utveckling, video | Leave a Comment »

”Off the beaten track” sa man

Posted by Pia på söndag 21 september 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det platser på jorden som var orörda av människan. Så tänker sig Janina att vi säger år 2055. Det tänkte jag på när jag läste Anders Mathleins recension ”Turisthyckleriet” om Jennie Dielemans och Shahab Salehis bok Välkommen till paradiset – reportage om turismen.

Den som vill hitta kolonialism behöver inte leta i historieböckerna. Vi upplever det som vår jävla rättighet att hänga i poolen i Gran Canaria och spela golf i Tunisien. Men senegaleser i fiskebåt ska portas från Kanarieöarna (som geografiskt och moraliskt kanske inte har något med Europa att göra alls), också med finländsk experthjälp, och tunisierna ska inte uppmuntras att använda sitt färskvatten till annat än gröna golfbanor. Och tyvärr blir det inte bättre av att välja äventyrsresande framom golfen. Skribenten menar nämligen att det ekologiska fotavtrycket hos en paketturist som snällt håller sig inom all-inclusive-området sannolikt blir mindre än det som den självständiga, utforskande lonelyplanetbackpackern lämnar. Detta är svidande men samtidigt intressant läsning för en som har en och annan stämpel i passet från just exotiska och annorlunda ställen.

När turisterna träffas vid poolkanten handlar diskussionerna ofta om hur dåligt städningen fungerar, hur underfundiga och lustiga ”the locals” är, var på stranden man kan ligga för att inte plågas av tiggare och försäljare och hur man ska pruta eller undgå att de lurar en (och här håller också formuleringen att backpackers inte är ett dyft bättre än massturister. Jag minns två mycket självständiga resenärer som skröt om tvådollarshororna de hade fått tag på o Pnom Penh).

Och även om Thailand och Kanarieöarna lever på turism ser turismen också till att hålla näringsstrukturen på sin plats.Det ska finnas sex, drinkar och parfymer att köpa, någon som bär resväskor, som tvättar toaletter och städar hotellrum (och alla dom ska helst le – annars förstörs semestern), men hur stimulerande är turismen som näring egentligen? Vem äger hotellen och dykningsfirmorna? Cheb Balowski sjunger förresten i låten Koulouli: ”Tourists, you’re the terrorists! And you kill with your bill”.

Så var det detdär med flygandet också. När John Webster som nyligen gjort en finlandssvensk ”obekvämsanningfilm” – en där hans familj testar på att leva utan olja – satt i talkshowen Bettina S och försökte prata om allvaret i vårt miljöförstörande ville intervjuaren bara styra in samtalet på annat: Men din fru då, blev hon inte sur på dej? När Webster sedan nämnde vilka enorma mängder koldioxid en resa till Thailand innebär i utsläpp bröt hon bara hastigt av tråden och vinkade in nästa gäst. Ingen ska få känna sig skyldig här inte.

Bloggar att rekommendera är Pastey om förorten i TV, Anna Wester om mediekritik, Förbannad Pacifist som påminner oss om att det är den internationella fredsdagen idag och Cattis som vill att vi inte ska glömma Burma.

Posted in aktivism, böcker, ekonomi, elitism, fördomar, film, imperialism, katastrofer, klimatuppvärmningen, konsumtion, livsstil, miljö, natur, resa, turism, utveckling, världssystemet | 2 Comments »

Not everything is business, no matter what you say

Posted by Pia på söndag 10 augusti 2008

Airport ads. Few things are funnier. If I had had a spray can in my hand I would have written ”No, you idiot, life is not a curve. If you compare your life to the stock exchange you’re seriously in need of help.”

But maybe there are some twisted individuals out there who see this sign and start thinking about placing money.

Posted in bilder, desperation, flum, kapitalism, livsstil, manipulering, reklam, utveckling, värderingar, _english | 2 Comments »

Jag äger en enhet

Posted by Pia på tisdag 24 juni 2008

År 2055 tänker sig Laurel att hon kommer att se tillbaka och säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man så många olika prylar. Hon menar att hon som gammal kommer att ha en enda manick som är telefon, dator, kamera och musikspelare. Kanske prylen kan vara plånbok och nycklar också, och så har man bara en sak att hålla reda på. Och en sak som man bara inte får tappa bort. Jag tänkte på Laurels svar när jag köpte en ny telefon igår. Den har en ganska bra kamera och musikspelare med minneskort. Men min poäng var inte att skryta utan att berätta att instruktionsboken som kom med konsekvent kallar den för en ”enhet”, inte för telefon. Det kan alltså hända att Laurel mycket tidigare kan gå ut genom dörren med bara en pryl.

Inom kort ska jag ut på äventyr och förhoppningsvis bjuda på en massa spännande blogginlägg. Tills dess rekommenderar jag Anna Wester som vill få stopp på långa djurtransporter och Badlands Hyena som har förutspått bloggregistrerande inom EU.

Posted in bloggande, integritet, köttätande, livsstil, teknik | Leave a Comment »

Ur framtidens lärobok i historia

Posted by Pia på tisdag 22 april 2008

Utdrag ur Historia för åttan, tryckt år 2055

Början av 2000-talet var minsann en förunderlig tid. Såhär år 2055 kan det te sig konstigt att vi för 50 år sedan hade en situation då matpriserna steg så till den grad att majoriteten av planetens alla människor fick problem med att skaffa tillräckligt med mat åt sig själva och sina familjer. Detta samtidigt som rekordstora summor pengar flyttades fram och tillbaka mellan olika konton varje dag, summor som hade kunnat få slut på hungern världen över flera gånger om.

Under början av 2000-talet fanns det länder som var väldigt fattiga. För att bekämpa skillnaderna satte en organisation som då fanns som hette FN tillsammans igång ett projekt som kallades Millenniemålen. Men det såg inte ljust ut. Statistiken visade att världens tre rikaste personer hade lika mycket pengar som de 49 fattigaste länderna! Det var inte bara i de fattiga länderna som saker gick snett. I landet som på den tiden var det rikaste och mäktigaste i världen, USA, sjönk faktiskt medellivslängden för kvinnor kring denhär tiden. Många människor förundrade sig över det som höll på att hända. Om inte ens världens rikaste land kunde rädda sina medborgare, hur skulle det gå i världen då?

Det som kanske förvånar dagens läsare är att man faktiskt hade demokrati under början av 2000-talet. Människorna runt omkring i världens länder hade alltså i praktiken möjlighet att välja ledare som lovade att ta itu med problemen med världens orättvisor. Dessvärre kom de politiska valen otroligt nog nästan alltid att handla om andra saker än dessa, t.ex. ”nationell säkerhet”, skatter, ”terrorism”, kandidaternas religiösa övertygelse för att inte tala om ”olja”, något man använde i sina bilar vid den tiden.

För att illustrera tankegångarna under denna ofattbara tid, klicka här i din interaktiva historiebok och läs om G8-mötet sommaren 2008. Ledarna för de rikaste länderna skulle träffas och bestämma vad som skulle göras med världen (se tidigare stycket om den tidens demokrati) med tanke på den stundande matkrisen. Märk väl att deras frågeställning inte var hur världens människor skulle kunna försäkras ett dugligt liv med mat åt alla, utan vad man skulle göra åt de upplopp och uttryck av missnöje som de hungriga människorna sysslade med, och därmed hotade vad man kallade ”stabiliteten”.

Uppgift 1. Ta reda på vad de absurda ekonomiska klyftorna i världen under början av 2000-talet ledde till. Skriv ett kort svar i ditt interaktiva häfte.

Posted in demokrati, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, katastrofkapitalism, livsstil, människor, nyliberalism, skola, storföretag, utveckling, värderingar, världssystemet | 2 Comments »

Då man skrev ”e-post”

Posted by Pia på torsdag 10 april 2008

Kanske vi år 2055 säger: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, skrev folk e-postmeddelanden till varandra. Jag satt och tänkte efter en dag, och fick en tanke om att inte en enda nittiotalist med självrespekt primärt använder e-post för att kommunicera. Har till och med själv börjat tycka att det är lite högtidligt att skriva mail till folk. Ja, inte är det som att skriva på doftande brevpapper och stänga kuvertet med stjärntejp, men det börjar närma sig den känslan.

En bekant 12-åring med väldigt stor och aktiv internetumgängeskrets hade tummen på tidens puls när hon häromdagen sa: ”Jag vet att man kan skicka brev till min msn-inbox. Men jag brukar aldrig kolla den, det är tråkigt”

Posted in flum, kultur, livsstil, skola, teknik | 4 Comments »

Om volontärarbete

Posted by Pia på tisdag 29 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, åkte unga från Europa och Nordamerika till resten av världen på jakt efter upplevelser. Detta kallades backpacking, eftersom ungdomarna ville göra skillnad på sig själva och på turister som åkte på charter. Kanske någon säger sådär år 2055. Om jag är där då så kan jag ta mej själv som exempel. Jag är alltså inte ute efter att döma här, om det låter så.

Jag har gjort en liten volontärsida med info om ställen jag känner till där man kan jobba frivilligt på runt omkring i världen. Naturligtvis kan man volontärjobba lokalt, att flyga till andra sidan jorden är minsann inget krav för den som vill bidra med något. Men vad jag försöker säga är att om man ändå har tänkt resa så finns det saker man kan göra.

För volontärjobb är något av det roligaste jag vet. Vare sig det är att vaka med 18 spyende ungar mitt i natten utan el i djungeln, ordna miniteater med barn på Västbanken, pyssla armband med småflickor i slummen i Brasilien, åka lokalbuss med en ung skoputsare, lära 12-åriga guatemalanska barn att läsa eller bara att gå på en promenad med dedär ungdomarna och lyssna på deras historier, det är helt obeskrivligt mycket värt. Senast för en månad sedan gick jag med en 16-årig rastlös kompis som tidigare har bott på gatan på promenad i staden Fronteras i Guatemala, vi drack milkshake och pratade om livet, skola, vänner och religion. Jag lärde mej enormt mycket, såklart.

Så är det ganska roligt att träffa andra volontärer också. De flesta är väl sådär som man förväntar sig: världsvana trevliga optimister kring 20, men jag har jobbat med andra också. Allt från det pensionerade engelska paret, den 18-åriga äkta rebellen som hade rymt hemifrån och tänkt överleva och ta sig tillbaka till Canada på bara 20 dollar, mannen som gav sig ut för att vara (döv) läkare och gick omkring i gröna kirurgkläder men som hastigt försvann när det blev tal om att visa sitt läkar-ID, till officern från Israels armé (som hade lärt otaliga rekryter att använda komplicerade vapen), toppjuristen från Madrid och den argentinska feministen och fotbollshuliganen som hade bott ett halvt år i Lacandonadjungeln (och som chockerade mej med att hävda att Subcomandante Marcos eventuellt inte finns på riktigt! Hjälp!).

Posted in aktivism, arbete, barn, Guatemala, livsstil, människor, optimism, resa, turism, volontärjobb | 4 Comments »

Jag vill också se fattig ut, kosta vad det kosta vill!

Posted by Pia på söndag 20 januari 2008

Något som vi med säkerhet vet att vi kommer att förundra oss över i framtiden är hur folk gick klädda under början av 2000-talet. Det tycks inte spela någon roll hur man klär sig, tjugo år efteråt är det något man kan skratta gott åt. Alicia tänker sig att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade vissa så många tatueringar och piercingar. Det är lite svårt för mej att föreställa mej att piercingar skulle kunna representera något gammalt och unket, något som farfar hade, men månne inte vi ser den tiden också.

Detta tänkte jag på när jag läste en artikel i Helsingin Sanomat (tyvärr bara på finska) om hur modeskaparna i USA härmar hemlösa och fattiga. Naomi Klein menade att modet med lösa collegebyxor kom från slummen, där barn hade ärvt sina äldre syskons utslitna och lösa brallor. Samma gäller halvtrasiga stövlar och tröjor som är antingen för stora eller för små, något som modesystrarna Mary-Kate och Ashley Olsen introducerade i sin ”homeless-look”, vilket ledde till att de beskrevs som ”fashion icons” i New York Times. (”She makes skinny girls in baggy clothes look cool” var en kommentar.) Idén var att kläderna skulle se ut som om de var hittade i en sopcontainer. Priset är däremot inte direkt jämförbart med loppisfynd – eller som en annan artikel i HS berättar: en blek t-shirt kostar 75 dollar och en rosa med lite text går på 198 dollar. Det tragikomiska är väl att det finns människor som köper.

Posted in elitism, konsumtion, kultur, livsstil, mode, Naomi Klein, reklam, samhälle | 5 Comments »

Ta-det-lugnt-veckan

Posted by Pia på torsdag 17 januari 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, gjorde de flesta ännu åtta timmars arbetsdagar. Så tänker sig Kaisa att vi kommer att säga år 2055. Nu har hon inte specifierat vad hon menar i sitt svar – kommer vi år 2055 att jobba flera eller färre timmar?

Detta med arbetstider är något jag en och annan gång har debatterat tillsammans med nordamerikaner. Min ståndpunkt är att en sex timmars arbetsdag kunde vara en ganska genialisk lösning på många samhälleliga problem, eller lösa detdär som i Sverige kallas för vardagspusslet, och som här i Finland inte har något namn (men likaväl existerar). Människor skulle ha mera tid för varandra, vara friskare, jobba effektivare, för att inte tala om de oväntade synergieffekterna. Jag tycker faktiskt att det är lite konstigt att det bara är från vänsterhåll som man talar om förkortad arbetstid, men sånt får jag väl bara sluta tycka är konstigt.

En av mina vänner på andra sidan Atlanten (USA), som själv alltid jobbar runt 60 timmar/vecka, tycker däremot att det är väldigt oansvarigt av européerna att jobba så lite, eftersom detdär jobbet ändå måste göras, och att varje gång en europé jobbar mindre så finns det någon indier som jobbar ännu mera för att hålla uppe dendär levnadsstandarden som europén självklart vill ha. Och även om det går att knocka detdär via hur ekonomi och arbetsliv fungerar så att det inte riktigt håller som argument, så finns det en svidande kritisk tanke där, tycker jag. Om jag gör av med saker och tjänster som det tar mer än sex timmar i dygnet att skapa, varför ska jag då inte dra mitt eget strå till stacken?

Adbusters.org har utlyst denna vecka till slow down week. De har en passande liten animation på sin sida, det skulle säkert gå att klippa ut den och limma in den här, men tills jag lär mej hur i friden man gör sånt, kolla gärna här.

Posted in arbete, ekonomi, etik, hälsa, jämställdhet, livsstil, prekariatet, samhälle, vardagsdilemman | 6 Comments »

HEL-AMS-MEX-GUA

Posted by Pia på torsdag 27 december 2007

”You’ve gotten fatter!” ”You are so pale!”

I am in Guatemala again, at a project called Casa Guatemala where I worked for 6 months in 2004. It’s incredible how it can feel like everything is exactly the same as four years ago. Flying here I realised how far Finland is. Also, the bus broke down on the way from the capital, so we had to wait by the road for 2 hours, but fortunately I got to play with a 4-year-old and his toy soldier. People at Casa have grown older but they are still the same, even sitting in the same corners of the riverside bar. They are still playing Caraluna by Bacilos and the Beso a beso-song. Some of the orphan kids are now a lot older and run the hotel reception and the internet place. It’s really fun to see them.

I went to have a strawberry shake this morning and got to talk to a preacher man from a village close by about his job -and obviously, about me not being married- and about the situation in his country, and why it seems so hard to fight corruption. I will write more about this later, about the new president, about the ”mano dura”-campaign and about the migration to the US, which now seems to be a lot harder than before, the price for getting the needed documents is now at 5000 dollars. The priest anyway said that with the help of God, Guatemala will one day change its name to Guatebuena.

I thought I remembered everything about this beautiful country, but there are at least two things that I had forgotten: that there are normal road signs, plus signs telling people to obey the signs. And that if you ask for an ”agua” you get a coke. For water, you have to say ”agua pura”…

Posted in Guatemala, livsstil, migration, resa, _english | 8 Comments »