Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘film’ Category

Humor på 2000-talet

Posted by Pia på lördag 11 juli 2009

Det fanns en tid då humor på film var intelligent sådan. Jag har åtminstone sett Chaplin som ganska samhällskritisk och skarp, utan att ge avkall på det roliga. Sedan finns det några decennier av amerikanska (t.ex. high school) filmer som blir roliga tack vare att publiken gillar stereotypier, sexism och rasism. Det verkar som om man resonerade såhär: har det gått några sekunder utan skratt? Släng då in en person i rullstol/tjock tant/blek glasögonorm/kortväxt/kines och låt personen hosta/säga något opassligt/försöka se sexig ut/trilla. Det kan inte gå fel. Alltså: bered plats på scenen åt en som inte följer normen för hur-man-ska-se-ut-och-bete-sig, och du har skratten i en ask. Kolla va fula och dumma de är!

Bild110En gång i mitt liv har jag varit på stå-upp-komedi, i Stockholm faktiskt, kanske år 2007. Då fick jag också lära mig att skratta åt komikerns utdragna berättelse om hur han som barn måste leka med en förståndshandikappad familjebekant. Haha! Komiker två avlöste med lite hårdsexism. ”ja ni vet när bruden vill bla bla bla?” och trean lockade fram skratt och applådåskor med en ”liten sagobok jag har gjort åt mitt barn. Kolla här, zigenaren, han är ute efter att stjäla din cykel”.

Kanske vi ännu är kvar där, men kanske vi är på väg åt ett annat håll. Jag såg Brüno idag, och den var bättre än jag hade förväntat mig. Det är strukturer som förlöjligas, inte människor (förutom Ron Paul då…). Jag visste t.ex. inte att det fanns människor i Hollywood som arbetar med att ge råd om vilka välgörenhetsändamål som är trendiga, eller att föräldrar till småbarn går med på vad som helst för att få roller åt dem (”väger hon 15 kg? kan ni banta henne ner till 10?” och mamman: we’ll try our best, och till slut går hon med på fettsugning). Scenerna där Brüno träffar kristna ”bögkonverterare” är snillrika, och han är som mest kvicktänkt just i de scenerna tycker jag. Mera analt än analytiskt skriver Hbl i sin recension och ja, mätt i minuter och sekunder blir det kanske så. Men det här är ändå unik samhällssatir som ifrågasätter normer för makt och könsroller. Och slutet har inte så lite pride skrivet över sig.

Jag hoppas att Sasha Baron Cohen har några äss kvar i kortärmen, några filmer kvar att göra. Kanske det är Europas tur att ertappas nu, det finns en och annan självgoding här som fnyser åt de korkade amerikanerna i Borat och Brüno. Nä, gör en ny karaktär och kom hit och sväng ljuset på våra fördomar. Kom t.ex. och filma de personer på Helsingfors gator som ”får lust att sparka dem” när de ser romska tiggare.

Posted in fördomar, film, kultur, USA, världssystemet | 1 Comment »

Turist-TV-recensioner

Posted by Pia på måndag 6 april 2009

”Varför bor en del av er i fina hus när det finns andra som bor så dåligt?”

”Grisarna står här som bilar i ett garage, i varsitt bås. De får mat och vatten automatiskt – undrar om också sömnen kommer automatiskt?”

20070123Jag har fastnat för serien om papuanska Mudeya Kepaga och Poboli Palia och deras turistresa i Frankrike (finns med finsk text på YLE arenan). Den bjuder nämligen på något så ovanligt som en första inblick i europeiskt leverne utifrån. Att hitta någon som kan kommentera europeisk/occidental kultur spontant, utan förhandsföreställningar, kan inte ha varit en enkel match. De allra flesta människorna på jorden har inte lyckats undgå en dos kulturimperialism. Men Mudeya och Poboli känns äkta när de analyserar. Bilderna från resan varvas nämligen med klipp från hembyn där de två männen berättar för sina närmaste om vad de har sett och upplevt. De är stundvis imponerade över likheterna (här tycks de också ha respekt för sina döda), däremellan roade, avundsjuka, äcklade (oftast över mat), ofta förbryllade (vad är poängen med att klättra upp för ett berg, det finns ju ingenting där uppe, dessutom är det farligt!) och ibland beklagande, som i slutdiskussionen där de funderar över vad som har gjort staden Paris så vacker och konstaterar att mycket av den guld de ser ursprungligen kommer från deras egna länder.

I finländska Madventures, som nu hårdlanseras på engelska, åker två män dit no man has gone before och dricker magiska drycker, tatuerar sig, träffar de tuffaste av de tuffa och pratar om vad dom har gjort över en öl. Av någon orsak tyckte jag det första programmet, där de intervjuar gängledare i en brasiliensk favela och irriterar sig på långsamma myndigheter när de ansöker om tillstånd att åka in i Amazonas, (de gjorde nog annat också men här somnade jag), var urtråkigt. Men jag anar nog varför. Det känns liksom uttjatat att titta på dedär infödingarna. Jag tycker faktiskt att betraktandet av occidentalisterna är intressantare. Därför gillar jag Boratfilmen, om man totalt bortser från allt fjanteri och underbältethumorn. Det Baron Cohen gör där nu och då, när filmen är som bäst, är att han kastar ljus på egenheter hos USA-amerikanerna. Rädslan för det främmande, elitismen, artigheten och humorn t.ex. Och samma tema syns förresten på bloggen Stuff White People Like som har besökts 58 miljoner gånger och blivit bok.

Glada nyheter folks: Motkulturfonden är back in business.

Posted in film, kultur, media, turism | 2 Comments »

”Off the beaten track” sa man

Posted by Pia på söndag 21 september 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det platser på jorden som var orörda av människan. Så tänker sig Janina att vi säger år 2055. Det tänkte jag på när jag läste Anders Mathleins recension ”Turisthyckleriet” om Jennie Dielemans och Shahab Salehis bok Välkommen till paradiset – reportage om turismen.

Den som vill hitta kolonialism behöver inte leta i historieböckerna. Vi upplever det som vår jävla rättighet att hänga i poolen i Gran Canaria och spela golf i Tunisien. Men senegaleser i fiskebåt ska portas från Kanarieöarna (som geografiskt och moraliskt kanske inte har något med Europa att göra alls), också med finländsk experthjälp, och tunisierna ska inte uppmuntras att använda sitt färskvatten till annat än gröna golfbanor. Och tyvärr blir det inte bättre av att välja äventyrsresande framom golfen. Skribenten menar nämligen att det ekologiska fotavtrycket hos en paketturist som snällt håller sig inom all-inclusive-området sannolikt blir mindre än det som den självständiga, utforskande lonelyplanetbackpackern lämnar. Detta är svidande men samtidigt intressant läsning för en som har en och annan stämpel i passet från just exotiska och annorlunda ställen.

När turisterna träffas vid poolkanten handlar diskussionerna ofta om hur dåligt städningen fungerar, hur underfundiga och lustiga ”the locals” är, var på stranden man kan ligga för att inte plågas av tiggare och försäljare och hur man ska pruta eller undgå att de lurar en (och här håller också formuleringen att backpackers inte är ett dyft bättre än massturister. Jag minns två mycket självständiga resenärer som skröt om tvådollarshororna de hade fått tag på o Pnom Penh).

Och även om Thailand och Kanarieöarna lever på turism ser turismen också till att hålla näringsstrukturen på sin plats.Det ska finnas sex, drinkar och parfymer att köpa, någon som bär resväskor, som tvättar toaletter och städar hotellrum (och alla dom ska helst le – annars förstörs semestern), men hur stimulerande är turismen som näring egentligen? Vem äger hotellen och dykningsfirmorna? Cheb Balowski sjunger förresten i låten Koulouli: ”Tourists, you’re the terrorists! And you kill with your bill”.

Så var det detdär med flygandet också. När John Webster som nyligen gjort en finlandssvensk ”obekvämsanningfilm” – en där hans familj testar på att leva utan olja – satt i talkshowen Bettina S och försökte prata om allvaret i vårt miljöförstörande ville intervjuaren bara styra in samtalet på annat: Men din fru då, blev hon inte sur på dej? När Webster sedan nämnde vilka enorma mängder koldioxid en resa till Thailand innebär i utsläpp bröt hon bara hastigt av tråden och vinkade in nästa gäst. Ingen ska få känna sig skyldig här inte.

Bloggar att rekommendera är Pastey om förorten i TV, Anna Wester om mediekritik, Förbannad Pacifist som påminner oss om att det är den internationella fredsdagen idag och Cattis som vill att vi inte ska glömma Burma.

Posted in aktivism, böcker, ekonomi, elitism, fördomar, film, imperialism, katastrofer, klimatuppvärmningen, konsumtion, livsstil, miljö, natur, resa, turism, utveckling, världssystemet | 2 Comments »

The hateful religion of hating Muslims

Posted by Pia på tisdag 1 april 2008

The best comment I have read about the idiotic Fitna ”movie” is that of Ali Eteraz:

”The rest of the film is a mixture of conflating the most painful and heart-wrenching images from terror-strikes with extremist imams, in an effort to turn the entirety of Islam into a demonic edifice. This is neither new, nor interesting. It is a facile trick for facile minds. Cartoons show more a more subtle grasp of the human condition. Focusing in more specifically, the film appears to be nothing more than a screed by a nativist. Anti-immigrant demagogues exist in every society, from Arab to American. Their sole job is to belittle and antagonize the mostly poor immigrants and stultify and romanticize their country’s own history.”

and

”If Wilders really wanted to expose Islamism — the entire legacy of 20th century ideological Islam — he would start with how the French Suez Canal Company funded the Muslim Brotherhood’s first mosque. […]. Or Wilders would have tried to begin some criminal proceeding in the international criminal courts against those men who came up with the genius idea of encouraging disaffected Arab youth into going into Afghanistan and then gave them $1 billion in machine guns, bombs and stinger missiles to play with.”

I recommend reading all of the entry.

Relaterat: Forum för Frihet, Al Andalus, Rawia Morra

Posted in bojkott, citat, desperation, film, imperialism, manipulering, människor, rasism, religion, våld, _english | 2 Comments »

Jag, en smygfilmare.

Posted by Pia på fredag 26 oktober 2007

Tänk att under början av 2000-talet kunde man sitta i Finlands riksdag efter att ha sagt att det finns två sorters utlänningar: ”Asiaterna som kom från Vietnam som jobbar bra. Annat är det med somalier, som hänger på järnvägsstationen… … tar droger och inte ens planerar att lära sig språket eller skaffa jobb”. Detta sa riksdagsledamoten i mars i år, jag råkade få det på film, kontaktade medier och lade upp den suddiga filmen på nätet (på finska). Först var jag anonym, men så började rykten spridas om att den stackars mannen hade råkat ut på en fälla, och så fick jag förklara att det inte var så. Det blev intervjuer för tre tidningar, lite TV och diskussioner. Parlamentarikern heter Petri Salo och hör till Samlingspartiet, en motsvarighet till moderaterna i Sverige (de kallar sig också ibland arbetarparti).

Det som förvånade mej mest med hela grejen var inte att jag på chatspalter uppmanades att ”själv gifta mej med en somalier om jag gillar dem så mycket”, att Salo försvarade sig med att fråga ”Är fakta rasism?” eller att jag fick mitt livs första hatpostkort, skrivet av en anonym arg nationalistiskt sinnad åldring, utan att Samlingspartiet och andra inte tog avstånd från Salo, som inte en enda gång ångrade vad han hade sagt. Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen upprepade då i intervjuer att partiet är ett ”tolerant parti”, men likaväl fick Salo stå kvar. Naturligtvis för att det finns röster att vinna på att vara rasist. Och Petri Salo lyckades komma in i riksdagen igen två veckor senare. Idag är han aktuell i media för att han (som är polis) är fälld för att utan grund ha påstått att en annan politiker använde droger.

Detta kan kanske lite förklara hur annorlunda saker är i Finland än t.ex. i Sverige när det gäller debatten om rasism. Jag har svårt att tro man hade tagit så lätt på detta i andra länder. Undrar åt vilket håll vi går? Ofta tycker jag det lönar sig att vara positiv. Även om gubben kom in i riksdagen och får fortsätta att stifta lagar han gillar (och hans parti sitter i regeringen), så kanske detta öppnade ögonen för någon. Två specialister på medborgarjournalistik vid Tammerfors universitet har skrivit och föreläst internationellt med detta som case, och resultatet blir en artikel i en bok. Många har börjat fundera och diskuterat runt matbord och i kafferum. Men ändå känns det ibland som att det är en LÅNG väg att gå.

Posted in aktivism, fördomar, film, media, migration, politik, rasism, samhälle, val | 5 Comments »

Därför demokrati

Posted by Pia på söndag 7 oktober 2007

Dudu kommer från Gambia och tror att han år 2055 kommer att se tillbaka på början av 2000-talet som en tid då människor hade vissa medborgerliga rättigheter och tog dem för givna. En sådan rätt är nog demokrati. Jag såg precis filmen Rösta på mig, den första delen av storsatsningen Why Democracy. Som lärare i samhälleliga ämnen blir jag salig av projektet. Det fanns en massa att diskutera i den första filmen. Främst kanske hur långt föräldrar kan gå i sin kamp för att förverkliga sig själva genom sina barn, men också de många problemen som dök upp i omröstningen, och hur de gick till väga för att lösa dem. Bland de 300 miljoner människor som förväntas se serien hoppas jag att det finns många lärare som diskuterar serien med sina elever.

Varför? Jo, för att demokrati inte är något man skaffar en gång och sedan har för evigt. Man måste lära sig att vara demokratisk, genom att diskutera, debattera, ha goda förebilder. Detta syntes inte minst i det kinesiska klassrummet. Också för att ännu en gång påminna oss om att människor är människor överallt. Det är inte så att de som bor i Gaza är terrorister, eller så att iranier är galna och opålitliga, trots att det är meningen att vi ska tycka det, om man lyssnar på mainstream media. Och därför att demokratin mera och mera får ge vika för ekonomiska och ”säkerhets-” intressen. Det ska bli ett sant nöje att följa med de nio följande dagarnas filmer.

Vem skulle du rösta på som världens president? Eller tror du, som George Monbiot, på ett världsparlament?

Posted in demokrati, ekonomi, fördomar, film, kultur, media, politik, samhälle, skola, storföretag | 4 Comments »

Vad skrattar vi åt år 2055?

Posted by Pia på tisdag 19 juni 2007

Tänk humor på 1950-talet och nu. Alltså jag kan fnissa åt finska femtio år gamla filmer, men det känns ändå som att vår uppfattning om vad som är roligt har ändrats lite från 1950-talet till idag. Några av mina favoritsvar på frågan är de som har att göra med underhållning och mode. Jag tänkte på dem när jag såg filmen Borat igår. Den filmen kanske har slagit igenom just för att det går att göra en sådan film ännu idag i början av 2000-talet. Det borde kanske vara omöjligt. Folk borde kanske börja ana oråd när en man kommer in i ens butik och framför en kamera säger att han vill ha ett vapen att skjuta judar med, eller kommer ner till middagen efter ”make shit” med en påse i handen.

Till skillnad från många andra fenomen som t.ex. mode, har jag en känsla av att humor inte utvecklas särskilt cykliskt utan mera linjärt. Många småler åt humor från äldre tider, men gapskrattar de? Å andra sidan är det kanske inte så enkelt. Humor är bäst i sin tid, liksom. Men jag kan gilla typ Happy Days och tror inte att jag kommer att sluta uppskatta the Simpsons år 2055 när den är en kultserie och visas på servicehem (om de finns).

Posted in film | Leave a Comment »