Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘desperation’ Category

Världens bästa skola

Posted by Pia på söndag 9 november 2008

Tänk att under början av 2000-talet trodde man i Finland att man hade ett bra skolsystem. Ärligt. Jag är rädd att många tror att det vi gör i våra skolor är just sådär bra och unikt som PISA-rapporteringen ger vid hand. Men vi har ungdomar som vill begå självmord, och som begår självmord, mera än i något annat land förutom vissa gamla sovjetrepubliker. Vi har mest mobbning i världen. Finländska barn har färre kompisar än barn i något annat land.

dscf5004Såklart är detta inte bara skolans problem. Men det är lättare att söka fel i den än i den andra delen av ungas värld, hemmen. Finländska barn lär ska prata med sina föräldrar mindre än tio minuter per dag. Men så går det kanske när föräldrar förväntas kunna jobba ”flexiblare arbetstider” så fort barnen fyllt åtta och lärt sig öppna dörren med nyckel och trycka på rätt knappar på mikrovågsugnen.

Även om t.ex. sextimmarsarbetsdagar kanske vore det lättare sättet att komma åt vårt _akuta_ problem finns det saker man kan göra i skolorna också. T.ex. skaffa mera soffor och pingisbord och myshörnor och sen hålla dörrarna öppna till 18-19. Datorsalar, bibliotek och gymnastikutrymmen finns ju redan. Låt sedan fritidsledare och kuratorer vandra runt och prata med ungdomarna. Samarbeta med organisationer och idrottsföreningar. Alla lärare och assistenter kan ombes arbeta en kväll i månaden, eller kanske någon vill arbeta flera kvällar. Uppmuntra föräldrar att sticka sig in. Låt dem och ungdomarna vara med i utvecklandet och utvärderandet.

Det finns garanterat andra bra lösningar, för min del behöver det inte bli just dendär. Men det otroliga, i ett land med två skolmassakrer inom ett år, är att man inte har ändrat på någonting. Man har sett över nödutgångarna och högtalarsystemen, men man har inte ändrat på någonting. Det blev klart i fredags då rektorn för Keravan yhteiskoulu intervjuades i Nelonens nyhetssändning på årsdagen av Jokela. I hennes skola hade eleverna varit så rädda för nya attentat att var tredje hade stannat hemma just den 7.11. Inte utan orsak heller. Polisen meddelade i veckan att de hade stoppat ett långt planerat nytt attentat någonstans i landet, och bara under de senaste sex veckorna har man tagit emot 250 skolhot. Rektorn beklagade att det finns personer som vill förstöra på dethär sättet:

”Någon gör såhär för sitt höga nöjes skull. Nu är skoldagen förstörd, och vi hade t.ex. många prov planerade för den här dagen”.

Rektorn beklagade alltså inte att en tredjedel av eleverna var rädda för sina liv. Jag hävdar att så länge rektorer och andra på höga poster i skolvärlden prioriterar prov när eleverna har ångest för att de ska dö, så kommer vi att fortsätta ha unga som begår självmord, antingen stilla för sig själva eller våldsamt i klassrummen efter att för evigt ha raderat ut de andra på klassfotot.

I världen utanför Finland väntar jag med spänning på vad Obama kommer att betyda för palestiniernas situation. Kanske inte så mycket.

Annonser

Posted in arbete, barn, bilder, citat, desperation, Finland, katastrofer, lärare, offentliga rum, rädsla, skola, skolskjutningar, Uncategorized, våld | 4 Comments »

Det är inte internets fel att människor bryr sig mindre om varandra

Posted by Pia på onsdag 24 september 2008

Tänk att vi lever i en tid när behovet av att vara någon är viktigare än överlevnadsdriften. Så sa en klok människa igår. När jag i november ifjol skrev om Jokela gjorde jag en ny tag – ”skolskjutningar”. Inte tänkte jag att det skulle bli ett återkommande ämne, sådär som ”politik” eller ”fördomar”. Fast inte tänkte jag att det inte skulle bli det heller.

Som lärare i en skola i Finland är jag är en av dem som ska trösta. Jag lyssnar, men vet faktiskt inte vad man ska säga åt femtonåringar vars världsbild bara rasar framför ögonen på en. De trettonårigar jag pratade med menade först att de inte behöver någon slags diskussion om dethär – ”vi pratade ju om allt detdär förra året”.

Tajtare vapenlagar, ja, mera psykologer, absolut, men det känns som att det är något utöver det som egentligen behövs. Kanske vi borde ta ett steg tillbaka och prioritera annorlunda. Göra ickeproduktiva saker tillsammans som att hänga, snacka, spela kort, andas emellanåt, blanda oss i, bjuda hem folk, bara göra saker långsamt. Sluta stirra på PISA-resultat och prestationer. Sluta kvalitetsmäta och sträva efter effektivitet. Jag får lite samma känsla som angående finanskrisen, som lindras genom att Bush pumpar in offentliga medel i bankerna för att hålla upp charaden i stället för att någon skulle ta sig en titt på systemet och våga utmana det. Vem vet, kanske de två kriserna har något med varandra att göra. En annan klok människa undrade faktiskt i tisdags (innan nyheten) om vi, såsom vi nu läser t.ex. nazismens och kommunismens svarta böcker kommer att ha en bestseller i framtiden: Konsumismens Svarta Bok.

Posted in åsiktsyttrande, brott & straff, desperation, Finland, konsumtion, lärare, militarism, mysterier, rädsla, skola, skolskjutningar | 1 Comment »

Nonchalans på 2000-talet

Posted by Pia på onsdag 3 september 2008

Kanske alla hade sett detta klipp tidigare, men jag var åtminstone imponerad och såg alla fem delar på raken. Visst är vi enormt korkade som inte klarar av att räkna upp ledarna i världens två största länder. Sen är jag inte så säker på vad det är som föreslås. Ska alla börja skattefuska? Finns det ingen lösning?

I en av delarna nämner Härén att man i Zimbabwe, som listas som världens sämsta land att leva i, kan skicka pengar från sitt konto till någon annans via mobiltelefon. I Finland, som helt utan att se efter utnämnt sig själv till teknologins högkvarter, har man inte kommit nära någon sådan service. På dagens finländska konferens om IT-användning inom undervisning för hållbar utveckling (ironiskt nog) brakade det tekniska två gånger under presentationer. En föreläsare saknade ljud på sin powerpoint, och den direkta videolänken till den gröna MEP:en Satu Hassi hakade upp sig och hennes del som såg lovande ut blev till ingenting. Krånglet förklarades med att man hade testat länken via Strasbourg, men att hon plötsligt hade blivit tvungen att resa till Bryssel. Ha ja. Så man kan skicka pengar på mobilen mellan två byar runt Harare, men att hålla upp en konferenslänk mellan Bryssel och Esbo (konferenscentret ligger fem kilometer från Nokias högkvarter), det är för mycket begärt.

Posted in desperation, ekonomi, elitism, EU, fördomar, globalisering, pessimism, teknik, undervisning, universitet, utveckling, vardagsdilemman, värderingar, världssystemet, video | 2 Comments »

Framme

Posted by Pia på söndag 24 augusti 2008

Skeppet Free Gaza har nått sin destination. Vi har brutit belägringen mot Gaza, säger freegaza.org. Ett skepp lastat med mediciner, förnödenheter, aktivister och kändisar visar åt världen att militär makt inte är den enda att räknas med, inte ens under början av 2000-talet.

På konferensen för fred i regionen som jag deltog i för en dryg månad sedan deltog inte de inbjudna experterna från Gaza. Det var omöjligt för dem att komma ut, trots att man hade förberett alltihopa noga och försökt på alla sätt. Barnläkaren och människorättsaktivisten som skulle ha deltagit i vår diskussion fick göra det via videokonferens i stället.

De berättade om familjer som slits sönder, om barn som är rädda så fort det blir mörkt och om vuxna som saknar kontroll över sina egna liv. Om pappor som inte kan ge sina barn en enda shekel per dag. En av delegaterna frågade om de två gazaborna hade några hälsningar till dem som sitter ombord på skeppet. ”Välkomna!” svarade barnläkaren. ”Vi ska ta emot er, vi har säkert någon överraskning åt er” sa människorättsaktivisten.

Tidningarna och TV har här i Finland varit extremt tysta om denna historiska händelse. Inte för att det förvånar mej…

Läs mera om skeppet hos Anna Wester och Rawia!

Posted in aktivism, båtar, desperation, mänskliga rättigheter, media, ockupation, Palestina, resa, yttrandefrihet | 1 Comment »

Not everything is business, no matter what you say

Posted by Pia på söndag 10 augusti 2008

Airport ads. Few things are funnier. If I had had a spray can in my hand I would have written ”No, you idiot, life is not a curve. If you compare your life to the stock exchange you’re seriously in need of help.”

But maybe there are some twisted individuals out there who see this sign and start thinking about placing money.

Posted in bilder, desperation, flum, kapitalism, livsstil, manipulering, reklam, utveckling, värderingar, _english | 2 Comments »

Ett samhälleligt problem

Posted by Pia på tisdag 17 juni 2008

Igår såg jag en dokumentär om Seung-Hui Cho, han som för ett år sedan dödade 32 personer i Virginia Tech. Jag reagerade på att man enbart sökte förklaringar till dådet hos Cho själv. Han ska ha lidit av sociala fobier och depression, men man spekulerade också i vilken roll pappan som ofta jobbade sent kan ha haft. Är det inte lite konstigt att prata om skolskjutningar och bara söka efter förklaringar hos den som utför dem? Hallå, samhället? Jag menar, har det inte alltid funnits elever med sociala fobier och pappor som jobbar sent? Det är nu sju månader sedan tragedin i Jokela och det slog mej just att jag fortfarande inte har sett några slags initiativ eller utredningar kring vad man ska göra för att förbättra skolelevers psykiska hälsa och trivsel i skolan. Vi lärare fick krisinformation precis när det hände men sedan har det varit tyst.

On a completely different note så följer jag med ena ögat, men entusiastiskt, med debatten om FRA-lagen i Sverige. Vilken fantastisk kämparglöd, bloggare! Det finns något djupt demokratiskt-historieskapande i det ni gör, och om regeringspartierna inte tar sitt förnuft till fånga imorgon kommer de att få ångra sig senare. Och förresten tycker jag att alla ska läsa dagens Rawia!

Posted in bloggande, desperation, Finland, integritet, medborgarjournalistik, media, offentliga rum, rädsla, skola, skolskjutningar, Sverige | Leave a Comment »

Naomi Klein i Helsingfors – högern har lyckats, därför kan den inte vinna rättvisa val

Posted by Pia på torsdag 5 juni 2008

Det är länge sedan jag har känt en sådan optimism som den som Naomi Klein levererade idag. Det är svårt att inte känna att om alla bara läste hennes böcker skulle världen bli bättre. Själv tycker hon att det är synd att hon hittade det katastrofalkapitalistiska mönstret först efter kriser som invasionen av Irak och orkanen Katrina – annars hade man kunnat göra något åt saken. Men nu vet vi.

Det går inte att vinna val genom att föreslå nyliberal politik. Visst, säger Klein, gillar folk i allmänhet att få sänkta skatter (men man vill också ha skolor, bibliotek och sjukhus), men privatiseringen av vägar, skolor, vatten o.s.v. är helt enkelt inte populärt. (Ekonomikommentarer har passande statistik.) Därför väntar nyliberalerna på ett tillfälle då ingen är i stånd att debattera och inför ”reformerna” när befolkningen är i chock, som strax efter en naturkatastrof, en ekonomisk kris eller krig. Klein betonar att hon inte är någon konspirationsteoretiker, hon påstår inte att högern planerar attackerna själv (förutom i de självklara fallen som invasionen i Irak), men att de däremot samlar på idéer på lager, lite som vanliga människor samlar konserver och vatten i källaren ifall katastrofen skulle inträffa. Och då gäller det att slå till, att privatisera allt och söka vinster. Efter londonbombningarna i juli 2005 gick börsen faktiskt uppåt.

Vi upplever just nu den mest lyckade frigörelserörelsen i vår tid, säger Naomi Klein, men tyvärr handlar det inte om feminism eller rättigheter för homosexuella, utan om elitens frigörelse att samla på sig så mycket kapital som bara är möjligt, utan att behöva ta hänsyn till mänskliga rättigheter eller miljön. De har verkligen lyckats, och det ironiska är att det är just för att de har lyckats som de avslöjas och inte i en upplyst värld kommer att kunna vinna eller hålla på så här länge till. Problemet är att man inte blir immun mot chock. Tortyr beskriver Klein som en form av masskommunikation. Det är meningen att vi ska veta om Guantánamo och Abu Ghraib och om hemliga fängelser här och där i Europa. På det sättet hålls folk på mattan.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hennes 90 minuters föreläsning. Om den koloniala kvarlevan, drömmen om ett blankt papper, Terra Nullius, som tycks visa sitt fula tryne igen när man vill chockera/tortera en hel befolkning så till den grad att den blir klar att ta emot vilka värderingar man än vill ge den. Och om hur det ändå bara inte lyckas. Men lyssna på den här intervjun istället, där talar Klein om hur särskilt Skandinavien borde förstå bättre än att ta emot nyliberal politik.

Det smartaste jag har läst på bloggar idag var förresten Lars Hertzbergs jämförelse mellan homosexuellas och finlandssvenskars rättigheter.

Posted in aktivism, bilder, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, kapitalism, katastrofer, katastrofkapitalism, klimatuppvärmningen, konsumtion, krig, manipulering, Naomi Klein, ockupation, optimism, politik, privatisering, rädsla, storföretag, världssystemet | 3 Comments »

Ur framtidens lärobok i historia

Posted by Pia på tisdag 22 april 2008

Utdrag ur Historia för åttan, tryckt år 2055

Början av 2000-talet var minsann en förunderlig tid. Såhär år 2055 kan det te sig konstigt att vi för 50 år sedan hade en situation då matpriserna steg så till den grad att majoriteten av planetens alla människor fick problem med att skaffa tillräckligt med mat åt sig själva och sina familjer. Detta samtidigt som rekordstora summor pengar flyttades fram och tillbaka mellan olika konton varje dag, summor som hade kunnat få slut på hungern världen över flera gånger om.

Under början av 2000-talet fanns det länder som var väldigt fattiga. För att bekämpa skillnaderna satte en organisation som då fanns som hette FN tillsammans igång ett projekt som kallades Millenniemålen. Men det såg inte ljust ut. Statistiken visade att världens tre rikaste personer hade lika mycket pengar som de 49 fattigaste länderna! Det var inte bara i de fattiga länderna som saker gick snett. I landet som på den tiden var det rikaste och mäktigaste i världen, USA, sjönk faktiskt medellivslängden för kvinnor kring denhär tiden. Många människor förundrade sig över det som höll på att hända. Om inte ens världens rikaste land kunde rädda sina medborgare, hur skulle det gå i världen då?

Det som kanske förvånar dagens läsare är att man faktiskt hade demokrati under början av 2000-talet. Människorna runt omkring i världens länder hade alltså i praktiken möjlighet att välja ledare som lovade att ta itu med problemen med världens orättvisor. Dessvärre kom de politiska valen otroligt nog nästan alltid att handla om andra saker än dessa, t.ex. ”nationell säkerhet”, skatter, ”terrorism”, kandidaternas religiösa övertygelse för att inte tala om ”olja”, något man använde i sina bilar vid den tiden.

För att illustrera tankegångarna under denna ofattbara tid, klicka här i din interaktiva historiebok och läs om G8-mötet sommaren 2008. Ledarna för de rikaste länderna skulle träffas och bestämma vad som skulle göras med världen (se tidigare stycket om den tidens demokrati) med tanke på den stundande matkrisen. Märk väl att deras frågeställning inte var hur världens människor skulle kunna försäkras ett dugligt liv med mat åt alla, utan vad man skulle göra åt de upplopp och uttryck av missnöje som de hungriga människorna sysslade med, och därmed hotade vad man kallade ”stabiliteten”.

Uppgift 1. Ta reda på vad de absurda ekonomiska klyftorna i världen under början av 2000-talet ledde till. Skriv ett kort svar i ditt interaktiva häfte.

Posted in demokrati, desperation, ekonomi, elitism, fattigdom, globalisering, katastrofkapitalism, livsstil, människor, nyliberalism, skola, storföretag, utveckling, värderingar, världssystemet | 2 Comments »

Han vägrar åka dit levande

Posted by Pia på söndag 6 april 2008

Hufvudstadsbladet har lyckats intervjua iraniern som blev utvisad från Finland tidigare denna vecka, efter en hungerstrejk. Jag frågade för några dagar sedan var han var, och hur han mådde. Samtidigt som jag undrade det släpades han omkring på flygfältet en bit härifrån. Han vägrade gå självmant, så en från finländska utlänningspolisen satt sig på hans rygg och satt handbojor och benfängsel på honom. Polisen sa enligt iraniern att det ”inte lönar sig att spjärna emot – snart är du i Iran”. Som sista utväg lyckades han dra fram ett rakblad och skar sig i handlederna och försökte riva sina kläder och ropa på hjälp. Flygkaptener vägrade ta med honom ombord, så han transporterades tillbaka till mottagningsscentret i Krämertsskog där han sitter inlåst och isolerad från omvärlden. Utlänningspolisen måste ångra att man inte satsade på den tidigare beprövade metoden att droga ner sina utvisade (också mot deras vilja).

Jag hittar inget om fallet i några andra medier än HBL, så hittills är det bara en minimal bråkdel av finländarna som får veta att sådant här händer.

Posted in brott & straff, desperation, Finland, människor, mänskliga rättigheter, migration, militarism, orättvisor, polisstat, våld | Leave a Comment »

Människa, notis, borta

Posted by Pia på onsdag 2 april 2008

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fick man vara ifred utan att någon kollade bakom ryggen på en. Så menar Mikko att vi kommer att kunna säga år 2055. Då kanske vi också kommer att förvånas över hur den finländska polisen kunde gå omkring och begära ID av helsingforsare som såg ”utländska” ut. Det har de gjort helt sådär öppet. Min kompis som har rötter närmare Medelhavet än Östersjön har t.ex. blivit ombedd att styrka sin identitet sådär bara på gatan, två gånger på ett år faktiskt.

Det ska minsann inte få vara enkelt att se ”utländsk” ut i Finland. En grupp asylsökande började hungerstrejka där de satte inlåsta i väntan på besked, så vitt jag förstår för att protestera mot att de, som inte är kriminella, ska behöva vara inlåsta. Men jag vet inte, för inga journalister har fått tillåtelse att intervjua hungerstrejkarna. Mottagningscentralens chef, han får uttala sig, och han säger att det är ganska vanligt med hungerstrejker, men att de inte beror på att de asylsökande skulle bli dåligt behandlade. Han säger att hungerstrejkerna brukar upphöra med tiden. Lyssna på de orden.

En vecka efter den nyheten kommer en ny: en av de hungerstrejkande, en 30-årig iranier, ska utvisas dagen därpå.

I tider då man i månader varje dag ska läsa den senaste utvecklingen i fallet med den omdömeslösa sms-ministern, för att inte tala om följetongerna kring alla världens dans- och sångtävlingar för amatörer, slår det mej att vissa historier aldrig får ett slut i media. Jag vill veta vad som hände! Jag vill ha en seriös diskussion kring vad helsingforspolisen sysslar med! Jag vill veta var dendär iraniern är nu! Hur mår han, vad har han varit med om? Jag vägrar tro att hungerstrejk bara är något som man ska vänja sig vid. Vad hände med Adel i Sverige? Varför får vissa människor bara bli notiser när andra blir följetonger, även om det handlar om allvarliga tramp på mänskliga rättigheter som fortgår? Ett slut på historien om hungerstrejkarna kunde vara att beslutsfattare tog radikala beslut för att sätta stopp på hungerstrejkerna, eller åtminstone bestämde sig för att utreda vad som pågår där. Nä. Inget.

Maria-Pia Boëthius skriver ofta ledare i ETC som får mej att rysa. Likaså denna. Det som skrivs i våra tidningar och berättas i TV är allt mera underhållning och allt mindre granskning på djupet. Journalistiken ska löna sig varje gång, och jag tolkar det som orsaken till att danstävlingar blir följetonger som vi inte ska få släppa innan någon har vunnit och gråtit sina segertårar, medan människor vars liv förstörs i ett slag, ett stenkast från där jag bor, blir en engångsgrej.

Posted in demokrati, desperation, etik, Finland, integritet, människor, mänskliga rättigheter, media, migration, nyheter, orättvisor, politik, rasism | 4 Comments »