Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Archive for the ‘bloggande’ Category

Striden om narrativet trappas upp

Posted by Pia på söndag 20 juli 2008

Jag kände mej inte så lite priviligerad som fick delta i denhär konferensen på Abu-Dis universitetet i östra Jerusalem för några veckor sedan. Riktigt, riktigt suveräna tal levererades ett efter ett annat. Och det är lätt att vara cynisk – vad hjälper det Nora jag skrev förra inlägget om att ett gäng akademiska och andra tilltyckare samlas för att prata om sin syn på Mellanöstern? Men jag ska börja med det optimistiska.

För tio år sedan, när Israel firade sitt femtioårsjubileum, var det knappast någon som hade hört ordet Nakba. Det att över 100 intellektuella brittiska judar deklarerade att de inte tänker fira sextioårsdagen eftersom de inte stöder Israels politik är något som tyder på en förändring. Richard Falk var den mest optimistiska talaren under den avslutande debatten. Vi måste tro på omöjlighetens politik, det är den som kan ge fred, menade han.

Det är lätt att dras med i Falks visioner. Jag bekantade mej med ett antal organisationer som alla har startats under de senaste tio åren, med syfte att bredda narrativet, t.ex. ICAHD med sina tuffa tanter, Breaking the Silence och Zochrot – organisationen som vill göra nakban känd bland israeler och placerar ut skyltar kring Tel Aviv med texter som ”här fanns en skola”. Zochrot ordnade förresten för någon månad sedan en konferens om de praktiska konsekvenserna av rätten att återvända. Man koncentrerade sig inte på OM palestinierna som fördrivits från sina hus skulle få återvända, utan HUR det skulle göras.

För två år sedan hade jag inte hört talas om Youtube, för ett år sedan visste jag inte vad Facebook var. Vem vet vad nästa sociala nätverksverktyg kan göra? Nu skulle nog Nora fnysa åt mej igen – vad hjälper det palestiniernas dagliga kamp att bratsen har fått nya internetsidor att hänga på? Men om det är en front som gör mej till en optimist så är det faktiskt de nya medierna. Richard Falk påpekade att internationell rätt stöder palestiniernas krav på att få återvända och sluta vara ockuperade, hur man än vrider och vänder på saken. Jag tror att situationen har fått fortgå så länge för att folk inte har vetat vad som händer. Man har kunnat hålla händerna för öronen och låtsats att man är neutral så länge man inte ”tar sida”. Man har inte vetat. Men att inte ta sida är att mena att ockupation är helt okej. Och det tror jag inte medvetna människor tycker.

Men slaget är inte vunnet för den delen. Ockupationen håller på för fullt. Bosättningarna, särskilt de runt Jerusalem, byggs nu ut i aggressiv takt. En palestinier som hör till en organisation, ingen skillnad vilken, kan när som helst vänta sig att bli slängd i fängelse. Och för narrativets del går det också hetare till. Så tolkar jag det i alla fall när bloggare hotas för att de skriver om Israel. Jargongen blir elakare också. Efter en tio dagars tur i Israel och Palestina var den överhängande frågan som två amerikanska lärare hade bara en: Hur ska jag kunna undervisa om vad som händer här utan att bli stämplad som antisemit eller självhatande jude? Phyllis Bennis hade ett svar, medan hon dippade pitabrödet i hummus på en restaurang i Jerusalem dendär julikvällen: det kan ni inte. Det finns alltid någon som kommer att slänga det fula ordet i ansiktet på er för att tysta ner er kritik av staten Israel. Men ge er inte för det, historien kommer att visa att ni har rätt.

Annonser

Posted in aktivism, bloggande, demokrati, Israel, mänskliga rättigheter, medborgarjournalistik, media, ockupation, optimism, Palestina, politik | 4 Comments »

Jag äger en enhet

Posted by Pia på tisdag 24 juni 2008

År 2055 tänker sig Laurel att hon kommer att se tillbaka och säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man så många olika prylar. Hon menar att hon som gammal kommer att ha en enda manick som är telefon, dator, kamera och musikspelare. Kanske prylen kan vara plånbok och nycklar också, och så har man bara en sak att hålla reda på. Och en sak som man bara inte får tappa bort. Jag tänkte på Laurels svar när jag köpte en ny telefon igår. Den har en ganska bra kamera och musikspelare med minneskort. Men min poäng var inte att skryta utan att berätta att instruktionsboken som kom med konsekvent kallar den för en ”enhet”, inte för telefon. Det kan alltså hända att Laurel mycket tidigare kan gå ut genom dörren med bara en pryl.

Inom kort ska jag ut på äventyr och förhoppningsvis bjuda på en massa spännande blogginlägg. Tills dess rekommenderar jag Anna Wester som vill få stopp på långa djurtransporter och Badlands Hyena som har förutspått bloggregistrerande inom EU.

Posted in bloggande, integritet, köttätande, livsstil, teknik | Leave a Comment »

Ett samhälleligt problem

Posted by Pia på tisdag 17 juni 2008

Igår såg jag en dokumentär om Seung-Hui Cho, han som för ett år sedan dödade 32 personer i Virginia Tech. Jag reagerade på att man enbart sökte förklaringar till dådet hos Cho själv. Han ska ha lidit av sociala fobier och depression, men man spekulerade också i vilken roll pappan som ofta jobbade sent kan ha haft. Är det inte lite konstigt att prata om skolskjutningar och bara söka efter förklaringar hos den som utför dem? Hallå, samhället? Jag menar, har det inte alltid funnits elever med sociala fobier och pappor som jobbar sent? Det är nu sju månader sedan tragedin i Jokela och det slog mej just att jag fortfarande inte har sett några slags initiativ eller utredningar kring vad man ska göra för att förbättra skolelevers psykiska hälsa och trivsel i skolan. Vi lärare fick krisinformation precis när det hände men sedan har det varit tyst.

On a completely different note så följer jag med ena ögat, men entusiastiskt, med debatten om FRA-lagen i Sverige. Vilken fantastisk kämparglöd, bloggare! Det finns något djupt demokratiskt-historieskapande i det ni gör, och om regeringspartierna inte tar sitt förnuft till fånga imorgon kommer de att få ångra sig senare. Och förresten tycker jag att alla ska läsa dagens Rawia!

Posted in bloggande, desperation, Finland, integritet, medborgarjournalistik, media, offentliga rum, rädsla, skola, skolskjutningar, Sverige | Leave a Comment »

De ska rökas ut

Posted by Pia på tisdag 18 mars 2008

anti-muslimsk_demon_243018h.jpgTänk att under början av 2000-talet pågick en västvärldsomfattande hetsande jakt på muslimer. Det är så jag kan spy när jag läser den senaste nyheten från Danmark: en ”den islamkritiska föreningen” har bett ett gäng ”konstnärer” teckna nya profetbilder. För att verkligen visa dem, liksom. Den leende demonstranten på bilden tycker att den som inte gillar Muhammedkarikatyrer kan ”tag hjem!”

Hade dethär varit en unik händelse hade jag inte brytt mej. Men när europeiska länder gräver fram uråldriga lagar för att förbjuda muslimsk klädsel, när stormedier vänder ryggen åt döda palestinska och irakiska män, kvinnor och barn, när jag får riva ner klistermärken med ”Muhammed” skrivet på en gris för att inte de muslimska barnen som bor här i kvarteret ska behöva se dem på vägen till skolan, när två muslimska bloggare avkrävs förklaringar på våld och massmord, när rubriker om hedersvåld blåses upp också här i Finland (underförstått att det är ett muslimskt fenomen) samtidigt som man är tyst om att var femte finländsk kvinna utsätts för etniskt finländskt våld i hemmet, när en israelisk minister kan hota Gaza med Förintelse utan att omvärlden reagerar, när muslim är ett skällsord, då är det alarmerande.

Posted in bloggande, mänskliga rättigheter, migration, ockupation, offentliga rum, Palestina, rasism, rädsla, religion, våld, yttrandefrihet | 10 Comments »

Om att kunskap är allas

Posted by Pia på torsdag 13 mars 2008

Ibland tror jag att vi år 2055 kommer att förundra oss över början av 2000-talets syn på kunskap och vem som hade rätt till den. På en lärarfortbildning nyligen fick jag veta att ordet kunskap saknas i de australiensiska aboriginernas språk. Därför att kunskap finns överallt, i gamla, i barn, i växter och djur, i bergen och i marken. Jag förstod det lite som så att kunskapen om en viss växtart finns i växtarten själv, och kan alltså inte finnas i en faktabok om den växten, hur tjock den boken än är.

Igår delades det Stora Journalistpriset ut i Finland. Det är mediekoncernen Bonnier som står för priset, och det är kanske just därför som jag lite förvånas över vinnaren i kategorin ”årets artikel”. Det kneps av den 13-åriga Waltteri Seretin, som i augusti förra året upptäckte att de bilder som visades upp som bevis på att Ryssland hade nått Norra Ishavets botten, i själva verket var plockade från filmen Titanic. En ganska imponerande upptäckt som fick Reuters nyhetsbyrå att skämmas och som säkert orsakade lite diskussion i Kreml också.

Jag ser det lite som det här med läraryrket. Det finns fortfarande lärare som ser på sin yrkesroll som en enbart förmedlare av kunskap. Det fungerade säkert bra förr i tiden, men idag kan man klicka fram rätt svar på en fråga på en dator i klassrummet i stället. Läraren behövs fortfarande, men inte som lexikon utan som guidebok i infodjungeln. Det handlar om att påminna om det kritiska tänkandet och motivera eleverna till vidare kunskapssökning. Många har nog fastnat i den gamla rollen, vilket gör att de upplever brist på respekt när eleverna inte bara accepterar deras sanningar. Och såhär tror jag att det är med journalisterna också, det ställs nya krav på dem om de (många av dem) inte ännu har fattat. Medborgarjournalister och politiska bloggare kan inte ta över journalisternas jobb, vi behöver yrkesfolk som kan analysera händelser och förklara mönster. Men de ska verkligen våga göra det, annars gör de ingen nytta! Jag undrar t.ex. hur det är med de etablerade journalisternas kunskap om konflikten i Mellanöstern – de som varje dag förklarar vad som händer där och påverkar miljoner läsares åsikter.

Det är också något lite ironiskt i att EU nu vill införa en femte rörlighet (efter pengar, människor, varor och tjänster), och denna gång är det just kunskap som ska få ”röra sig”. Jag undrar vad man menar med dethär – kan faktiskt se det som ett argument för t.ex. fri fildelning, men antar att det inte är vad EU avser. Hursomhelst så kommer det betyda att det finns något system som gör att kunskapen rör sig inom EU och inte sipprar ut till andra delar av världen.

Poängen är att kunskap aldrig mår bra av att någon pantar på den. Kunskap är till för att delas mellan människor, det är så den frodas.

För övrigt står jag inte ut med att följa med finska medier idag. Vi har en utrikesminister som sysslar med diverse ”kvinnoaffärer” som alla viftar bort med för han är en ”riktig kvinnokarl”, jag bara orkar inte höra mera om det, och i TV debatterar man de rumänska tiggarna, som stadsborna inte ger pengar åt ”för då lär de sig inte att tiggande inte lönar sig” eller för att ”det är inget yrke att tigga”.

Posted in bloggande, demokrati, EU, fildelning, filosofi, globalisering, kultur, lärare, medborgarjournalistik, media, nerladdning, skola, undervisning | 3 Comments »

Internet är anarki

Posted by Pia på söndag 27 januari 2008

Får se om det blir Kim eller Rafael som får rätt år 2055. Kim tror att han kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, måste man köpa musik. Rafael tror att det lutar åt: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man frihet att ladda ner filmer och musik. Jag har ingen aning om vems förutsägelse jag ska lägga mina pengar på. Pirate Bay ska åtalas, men kan inte tro att det sista ordet i debatten är sagt även om nu någon skulle få böter eller fängelse för att ha hållit uppe sajten. Och om någon verkligen får fängelse så har jag svårt att se hur man kan försvara en sådan dom moraliskt.

Internet är anarki, det har vi konstaterat med debatthungriga ungdomar på ett demokratiseminarium detta veckoslut. Temat för min workshop var yttrandefrihetens gränser och vi diskuterade t.ex. följande saker: vad innebär det faktum att inga finländska tidningar publicerade bilder på Jokela-offer, om -och i så fall varför- en karikatyrbild av en mobbad klasskompis är värre än en karikatyr av läraren, regler och etik kring foton på communitysidor, det kommersialiserade offentliga rummet samt om internet borde övervakas, och i så fall enligt vilka regler.

Detdär sista låter säkert skrämmande, det gör det för mej med, men idén var denna: vi funderade på vilka skador det finns med nätet som det ser ut idag – bombrecept, s.k. pro-ana-sidor som uppmuntrar anorexi, skolskjutningarna och hetsarna. Och jag kan verkligen inte säga att jag vet vad lösningen är, men märker att det bland de mest lästa politiska bloggarna på t.ex. svenska wordpress finns sådana sidor som man blir mörkrädd av, där temat är den stackars den vita mannen som blir så diskriminerad i vårt samhälle. Och tycker att det hela är lite problematiskt.

Posted in aktivism, bloggande, fördomar, ideologier, media, nerladdning, offentliga rum, privatisering | Leave a Comment »

Bloggar du? Gör något vettigt i stället!

Posted by Pia på lördag 8 december 2007

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, så visste alla att allt gick åt helvete men gjorde ingen någonting åt saken. Så tror Joonas att vi kommer att säga år 2055. Jag känner igen dendär känslan. Mantrat för början av 2000-talet är: ”Jag vet att det är så fel att göra såhär, men jag: äter ändå kött vid varje måltid/åker ändå runt jorden för att vila upp mej en vecka/köper ändå dedär industritillverkade äggen (de är ju 1€ billigare)/handlar ändå nya kläder tillverkade på slavvillkor/kör ändå bil till jobbet/etc. Alla andra gör ju ändå det/Det blir ju bekvämast så (och vad vinner världen på att jag har det obekvämt?)”. Och eftersom alla ändå syndar på något vis så kan ingen egentligen kritisera andra, det tror jag.

Man hittar förstås det man letar efter, men vill man bevisa att Joonas har rätt i att världen går åt helvete så är det inget svårt uppdrag. Om man då vill ändra på saker, vad borde man göra? Detta har jag tänkt en hel del på. Vilket är det effektivaste sättet att stoppa det där med att allt går åt helvete? Rubriken på detta inlägg var något jag fick höra av en 60-årig frilansjournalist som delade vissa idéer med mej. Han tyckte själv att bloggande var ett slöseri med tid, du borde skriva artiklar, sa han. Jag kunde kanske inte helt avfärda hans kommentar, men så hörde jag talas om bloggupproret 2007 och blev lite glad. Om det finns någon som stör sig så på bloggar, särskilt om det är någon med koppling till näringslivet, så är det minsann inget slöseri med tid.

För vad ska man annars göra? Ibland tror jag att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, vågade folk demonstrera. Jag vet i alla fall en familj i Marseille där man tänker efter två gånger innan man går ut på gatan och påpekar vissa verkliga missförhållanden igen. Brorsan fick nämligen nio års fängelse. Nu var brorsan ingen marscherande ängel utan han tände faktiskt eld på en näsduk och kastade in den i en buss, så att en kvinna fick brännskador. Men likaväl känns det lite mycket med nio års fängelse. Han är inte ensam där i fängelset i alla fall, två andra demonstranter fick sju år var och två fick fem år.

Posted in aktivism, bloggande, bojkott, brott & straff, demokrati, filosofi, köttätande, konsumtion, livsstil, miljö, rasism, shopping, vardagsdilemman | 4 Comments »

Årets onödiga pryl

Posted by Pia på måndag 3 december 2007

Cat från USA och Evi från Finland tror att vi år 2055 kommer att se tillbaka på världen för 50 år sedan och säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, var man inte tvungen att återanvända skräp. Jag börjar också tycka att världen kunde vara mogen för lite tuffare tag vad gäller sophantering, alla sorterar knappast skräp/producerar mindre skräp bara för att det känns bra.

Finska är ett fantasifullt språk som man kan göra många nya konstruktioner av. Ett sådant är turhake, som är ett substantiv gjort av adjektivet turha, onödig. Finlands naturskyddsförbund utser varje december ”vuoden turhake”, alltså årets onöding eller onödighet. I år var det ”mönkijän” (en annan pärla i ordkonstruktion), på svenska fantasilöst nog fyrhjulingen, som knep titeln, framför näsan på digitalboxen. Försäljningen av fyrhjulingarna har fördubblats jämfört med förra året och de har blivit populära också i stadsmiljö. Fyrhjulingarna, som otveksamt kan vara bra att ha ute på landet när man gör skogsjobb, har nu också nya funktioner. Eller vad sägs om fyrhjulingsorientering i skogen?

monkija.jpg

Under 2000-talet har åtta personer i Finland dött i olyckor med dem, flera av dem barn. Det finns också särskilda fyrhjulingar riktade åt 6-15-åringar, ”mopomönkijiä”. De river upp växtlighet och knäcker rötter. Ja, och så var det en liten detalj till: fyrhjulingarna släpper per kilometer mätt ut 50 gånger så mycket kolmonoxid och koldioxid som en vanlig bil. (all fakta från Finlands naturskyddsförbund) Tidigare år har t.ex. importerat flaskvatten (år 2002), stadsjeepen (år 2005), drickbar yoghurt (år 2004, sådan i förpackning som inte går att återvinna) och lövblåsaren (år 2000) vunnit titeln.

Slutligen tänkte jag be om hjälp! Jag har hört att bloggen tycks se konstig ut och ibland sakna kommentarsfunktion eller visa bara halva artiklar. Jag har inte märkt det själv men skulle vara verkligen tacksam för feedback! Har du som läser stött på sådana problem? Vilka bläddrare har problem att visa sidan (jag använder Firefox)? Finns det någon som vet hur jag borde lösa problemen så ännu bättre… Tack på förhand!

Posted in bilder, bloggande, bojkott, klimatuppvärmningen, konsumtion, livsstil, miljö, natur, shopping, Uncategorized | 5 Comments »

¡Gooooool, Coca-Cola!

Posted by Pia på onsdag 8 augusti 2007

Idag i bussen slog det mej att vi kanske kommer att säga såhär år 2055: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det särskilda reklampauser. Att filmer avbröts för att visa reklam och att det stod ”annons” högst uppe på vissa sidor i veckotidningarna. (I och för sig tror jag inte att vi behöver vänta till år 2055 förrän dessa fenomen är historia, men det året är liksom poängen med bloggen.)

Innovativ marknadsföring tar sig ständigt nya uttryck, heter det. I ett fåfängt försök att locka nya läsare till min blogg registrerade jag den på bloggtoppen.se, och under kategorin Vetenskap (man måste välja en, jag vet att det var dåligt men hittade ingen bättre kategori). De som kallas Företagsbloggar påminner ganska mycket om vanliga bloggar faktiskt, typ som denna. Inte vet jag om det lurar någon direkt, men jag tycker att det är oschyssta metoder.

Centralamerika är den plats på jorden där jag har sett den allra aggressivaste marknadsföringen. Under ett halvår där år 2004 såg jag t.ex. en guatemalansk stad vars centrala torg var helmålat i rött och omdöpt till Plaza Coca-Cola. Barnens skolböcker var helt igenom sponsrade. Det allra lustigaste var ändå att lyssna på en fotbollsmatch på radio, för kommentatorerna hade vissa färdiga repliker de skulle säga i en massa olika fall. När en kommentator gav över till den andra skulle han alltid fråga: ”Vad dricker du?” och den andra skulle svara: ”Gallo, och jag är stolt över det”. Vid hörna skulle de nämna Kodak, vid mål Coca-Cola och vid frispark en viss bank.

Nu tror jag inte att detdär kommer att slå igenom i Finland, product placement är ordet här, det är lite mera subtilt, lite som finländarna själva. Den innovativa marknadsföringen måste nämligen anpassas till sin målgrupp, heter det. Ingen ska komma undan.

Posted in bloggande, ekonomi, Latinamerika, media, offentliga rum, reklam, storföretag | 3 Comments »

Wireless på utevessa?

Posted by Pia på onsdag 6 juni 2007

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade alla inte internet hemma, tror Minna-Maria att vi kommer att konstatera när det är år 2055. Andra har också berört samma tema, typ tänk att man då måste gå till ett internetcafé för att kommunicera. I själva verket är kommunicerandet något som många har tänkt på. Utvecklingen behöver ju inte alls vara så lineär, men så upplevs den nog just nu.

Jag har varit ytterskärs i några dagar och inte haft tillgång till internet. Bra så, det finns annat att upptäcka. Men för den som bor där ute längre tider i sträck skulle det kanske kunna smaka med en bit bredband. Och jag var minsann inte den enda som hade tänkt på den idén. Jag hittade snart en allmän förfrågan till skärgårdsborna. Man skulle höra av sig ifall man var intresserad. The catch var att månadsavgiften, 34 €, saltades med en öppningsavgift på 500 €. Femhundra!

Så jag fann mej skrivande en lång lista över allt som skulle hända när jag kom till det civiliserade Nätet igen, mail, bankärenden, bloggidéer, ta-reda-på-om-det-och-det, med papper och penna i kalendern. Det tror jag på något sätt att man inte gör år 2055. Men man vet ju aldrig.

Posted in bloggande, ekonomi, vardagsdilemman | Leave a Comment »