Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Hur ska skolan se ut?

Posted by Pia på onsdag 13 februari 2008

Jag fick skäl att fundera på Tinas svar på min fråga när jag såg på SVT igår. Tina är lärare i kemi i en skola i Detroit. Hon tror att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade man samma undervisningsmetoder som idag. Hon tror att vi kommer att experimentera en del med skolan men sådär strax före 2050 komma tillbaka till att detdär traditionella sättet var det bästa.  Vem vet? Och programmet jag såg på var Klass 9A, där ett gäng pedagogproffs sätts in för att vända en svag klass till en av Sveriges bästa på en termin.

Först ska jag säga att det säkert finns befogad kritik till att göra ett gäng 15-åringar som faktiskt inte gör annat än sin skolplikt (som vi för övrigt inte har i Finland, utan läroplikt) till såpakändisar. Jag är glad att ingen lät mej bli intervjuad i riks-TV när jag var 15, det skulle ha varit jobbigt att se senare. Nu tänker jag ändå fokusera på det positiva med att lyfta fram problemet i stället. För det är ju ett problem! Jag visste att det fanns svårigheter i skolorna i Sverige, men inte att var fjärde elev går ut med icke godkänt i ett ämne, var det inte så? Jag var på skolbesök i en skola i Stockholm nyligen och där var föreläsarna nästan nervösa. ”Ni är ju från Finland, det är ju ni som borde stå här och tala för oss” sa de, med hänvisning till Finlands toppresultat i PISA-undersökningen som mäter elevers kunskap i naturvetenskap. Nu är jag inte så säker på att vår skola något att ta efter på alla plan. Goda saker enligt mej är att lärarna har en bra ställning och att skolorna får bestämma själva om sånt som mössor och mobiler. Men de goda kunskaperna i naturvetenskap kommer inte gratis, utan på bekostnad av sociala och samhälleliga färdigheter. Ungdomarna trivs sämst i våra skolor och är minst intresserade av politik eller att påverka. Detta är inget bra alls!! Så kanske inte det finska skolsystemet borde kopieras om man vill ha framgång och inte bara deppiga handlingsförlamade elever.

Jag blir riktigt inspirerad av att läsa intervjuerna med lärarna som medverkar i programmet. De visar att det inte finns ett enda sätt att vara en bra lärare. Vissa tål lite oljud, andra inte. Endel konfiskerar mobiler direkt, andra anser att en sms-ande elev är ett tecken på att hans lektion inte håller måttet. Det som de har gemensamt som jag ser det är kunskap, erfarenhet, tid, verklig omtanke för eleverna och en positiv syn på sitt jobb.

Jag skulle himla gärna vilja veta hur mina läsare, också de som inte är lärare själva, skulle svara på frågorna i intervjuerna. Eller ens någon av dem! Jag behöver själv lite tid att tänka på dem, men återkommer.

1. Vad gör du/borde läraren göra om elever stör på lektionen?

2.Vad gör du/borde läraren göra för att få igång de tysta eleverna?

3.Hur gör du /borde läraren göra för att få en elev att göra läxorna?

4. Ska lärarna få beslagta mobiltelefoner?

5.Har flickor och pojkar samma möjligheter i skolan?

9 svar to “Hur ska skolan se ut?”

  1. Camilla said

    1. Våga uttrycka med or vad du känner. Moget visa det med kroppsspråket. Men samtidigt kanske visa undran om reaktionen är , ilska eller besvikelse, kan jag byta det mot nyfikenhet? Störa är kanske egentligen en ”akivitet” som om man får intresse visat för, kan hantera bättre!
    2. Börja samtala, träna eleven i att bli lyssnade på. Om man själv har svårt att tro att man har något viktigt att säga, kan läraren ge en något viktigt att säga, för att träna på att säga saker som betyder något för andra.
    3. Gör läxarbetet till ett grupparbete med dig! Tillochmed matte kan bli ett litet grupparbete, genom att ge varandra deluppgifter + lösa vissa uppgifter tillsammans ökar motivationen. eftersom läraren är vuxen så kan man ”fuska” grupparbetssituationen. Genom att ge halvfärdiga lösningsförslag med ”uppenbara” fel. Då upplever man som elev att man kan bidra med lösningar och på köpet får man elever som inte automatiskt köper allt läraren säger, samt ger eleven små segrar som säger att den är kompetent och jämlik läraren på lärandets väg.
    4.Borde inte behövas om man tillämpar punkt
    5. Ja, det tycker jag.

  2. pia said

    Tack Camilla, och ursäkta att det har tagit så länge för mej att svara! Intressant!

    Maja har förresten också svarat på frågorna på sin blogg, här http://pussgurkan.blogspot.com/2008/02/skola-skola.html

    och så var det min tur.

    1. Jag har, som Maja, svårt med ordet stör. Antar att det är någon som inte följer reglerna, som ropar ut saker och sånt. Ibland tycker jag att de smartaste idéerna kommer sådär spontant. Men det blir helt klart problem om någon eller några tillåts att ropa och härja och ta över klassen på det sättet. Jag försöker att aldrig gå in i klassen med tanken ”oj nej, nu kommer A och B som alltid är så stökiga” utan ge alla en chans varje gång. Det är inte alltid så lätt. När någon stör hela klassens koncentration brukar jag kasta en blick för att visa att jag vet vad som händer. Så går jag fram och försöker hjälpa eleven att komma igång med sitt arbete, för frustrationen kommer ju inte sällan av att eleven inte klarar av att börja. Fortsätter eleven att störa så kan 5 minuter utanför klassen funka, minuter som vi sen tar igen när de andra har gått ut på rast. Men nu när jag skriver dethär funderar jag lite på om man borde sluta ägna sin energi åt dem som stör. Kanske man borde ignorera dem oftare, lite som super-Nanny gör? Hmmm.

    2. Ge olika möjligheter. Alla behöver inte visa sitt engagemang på samma sätt. Och så vet jag inte varför någon är tyst. Kanske det har hänt något? Jag gillar också Camillas idéer.

    3. Svårt för läraren att rå på rutiner där hemma (och bra är väl det!) Det finns något problematiskt inbakat i detdär med läxor, eftersom det klart blir orättvist eftersom en del får mera hjälp än andra. Det borde väl vara självklart att läxorna inte borde handla om sånt som eleven inte KAN kunna, men jag vet inte hur det ser till i verkligheten alltid. T.ex. i matematik tycker jag att det är för mycket begärt av en grundskoleelev att läsa igenom ny teori och så använda den i uppgifterna, men jag vet att det händer. Om jag har elever som upprepade gånger inte har gjort sina läxor försöker jag gå igenom rutinerna. Vilken tid skulle du helst göra dem, var brukar du sitta, vem kan hjälpa dej, såna frågor. Jag hade en lång diskussion med en 13-åring nyligen, som menade att hon inte har en halvtimme tid att göra läxor för att hon måste se på film och hänga i parken. Vi räknade lite om hennes fritid per dag i minuter och kom fram till 420. Även efter parken och filmerna borde hon hitta 30 minuter läxtid, det gick hon med på. Men i längden tror jag inte att skolorna kan få elever att göra läxor om inte föräldrarna är införstådda och stödande.

    4. Här håller jag med Maja – jag tycker inte att det ska vara uteslutet. För flera år sedan vikarierade jag i en sjua där ett gäng pojkar hade hittat på en ny hobby: att ställa in mobilen på vibration, ha den i fickan i de lösa byxorna och ringa till varandra – för att det ”kändes så skönt”. Hmmm, det kan ju vara lite svårt att få dem att intressera sig för skoluppgifter just i det läget. Jag minns inte ens hur jag löste dendär situationen, men jag tycker att lärare ska få ha möjlighet att ta bort telefonerna om de verkligen blir störande. Till 99% är mobilerna helt ofarliga i klassen, och de gånger telefoner har ringt i klassen har eleverna oftast blivit smågenererade och stängt av dem. Då är det bara värre om läraren gör en stor grej av det tycker jag.

    5. Alltså, nä. De flesta lärare jag känner försöker faktiskt med olika medel ge mera utrymme åt flickorna, ändå är det mest pojkarna som hörs. Och fast det finns problem ”åt andra hållet” också, flickor kan ha lättare att få bättre betyg bara för att de sköter sig annars, så vet man ju att samhället ändå gynnar dehär pojkarna som kan ta för sig framom de skötsamma flickorna. Svår nöt.

  3. Vladi said

    Hej Pia!
    jag såg också programmet på SVT och den verkar intressant. Ska följa alla 13 avsnitt! Jag är inte lärare så det är lite svårt att svara på dina frågor, skulle kunna ge dig olika svar men tänkte ta upp ngt annat.

    Efter programmet reflekterade jag mer på vad JAG gillade för lärare när jag gick grundskolan. Jag fattade direkt tycke för den ”grekiske” läraren i programmet! Han som har naturvetenskapliga ämnen (hade jag haft honom hade jag förmodligen älskat matte!). När jag gick skolan gillade jag:
    1. de lärare som hade fasta och tydliga regler men som INTE Var auktoritära! De som hade kontroll över klassen men ändå inbjöd till skratt. Fasta och tydliga regler. Det här får man göra, det här inte, bryts dessa regler, ja då vet man också tydligt vad som händer.
    2. De som visade intresse för elevens egna tankar och åsikter. Alltså som VERKLIGEN lyssnade och kommenterade ens resultat och prov och andra saker man gör. Som tipsade om litteratur UTANFÖR den som ingick i skolan!
    3. De som tog sig tid och STANNADE kvar efter lektionen och diksuterade med oss, trots deras RAST.
    4. De som visade kärlek och empati för sina elever. Engagemang. naturligtvis kan en lärare inte ge ALLA elever detta, men som elev märker man om en lärare är engagerad och vill hjälpa en på riktigt eller om de bara gör sitt ”jobb”. Man kan se igenom sådant som elev.
    5. De som inte var självupptagna, one manshow aktiga lärare. Lärare med inställningen att ALLA elever kan bli det de VILL!

    På grund av dessa saker fattade jag tycke i programmet direkt för tre lärare, alla män tyvärr..
    ”greken” som är matte lärare och NO lärare och som till vardags arbetade i Rinkeby.
    ”gympaläraren” tyckte jag m, men har mina funderingar, vi får se hur det utvecklar sig i programmet.
    ”Kemi läraren” Genom hans sätt att VISA och ENGAGERA eleverna om hur kemin är ”levande” kommer han få jätte bra resultat! det syns redan!

  4. Maja said

    Hej,

    Jag skulle titta in och säga att du inspirerade mig till ett blogginlägg, men det hade du redan märkt! Kul!

    Vladi, dina punkter om vad du gillade hos en lärare känns verkligt relevanta. Jag tror jag ska spara dem nånstans, kanske visa för någon lärarstuderande nån gång e.d. För jag tror du träffar helt rätt, det är den där typen av lärare som eleverna vill ha. Någon som är där för DEM, för att man älskar att arbeta med barn/tonåringar. Gör man det så kommer mycket av det du räknar upp av sig själv.

    Förutom de lärare i Klass 9A som du nämner så gillade jag slöjdläraren. Matteläraren Stavros kan väl ingen varmblodig människa reagera negativt på, och när han kemiläraren hoppade upp på ett bord med sin DNA-stege fick jag rena väckelsemöteskänslan. Som lärare blir jag bara så GLAD av att se andra lärare undervisa bra!

  5. pia said

    Mycket att fundera på, härligt. Tack!!!

    Jag tror att du Vladi har fångat något intressant där, t.ex. vad gäller att ha regler som man kan lita på att gäller utan att vara auktoritär. Att kunna lyssna, men också att ha riktiga kunskaper. De gånger jag har rekommenderat böcker och websidor när eleverna har berättat vad de är intresserad av inom mitt ämne har de visat uppskattning, och jag hade inte tänkt på att det var något viktigt förut.

    På tal om one man show… Vi hade en lärare när jag gick på sjuan som var precis sådan. Visst kunde han vara underhållande när han rappade om sidovinklar men jag kommer ihåg att han var en riktig populist, han gjorde allt för att bli omtyckt. Så till den grad att han började driva med den tjocka pojken i klassen på samma sätt som de ”coola” gjorde. Usch. Man fattade nog inte då hur dumt det var.

    Jag är naturligt nog mest intresserad av hur läraren i SO-ämnen tänker jobba. Mycket med IT sa hon, men hittills har de inte visat henne så mycket. Det finns så mycket man kan göra och allt behöver inte vara i klassrummet. Men som du Maja blir jag glad av att se hur de brinner och hur bra de gör sina jobb. Bara två dagar tills nästa avsnitt..!

  6. Vladi said

    Maja- Ja, jag reflekterade mycket efter programmet om vad jag hade haft för lärare och vilka som jag än idag bär med mig inombords och det var de som jag upplevde som ”äkta”, som brydde sig om att få oss att tänka och som bemötte en med empati när man öppnade sig för de. Slöjdläraren verkar också intressant, egentligen är alla det! jag bara fastnade väldigt mycket för den grekiska läraren i första avsnittet, vi får se om min kärlek för honom består genom hela programmet ;-)Kemiläraren var verkligen festlig när han hoppade upp på bänkarna! Det är sådana ”brytningar” av det ”normala”, ”naturliga”, ”vardagliga”, som gör att man som elev börjar tycka om en lärare och ett ämne!

    Pia- Ja det kan ju säkert ge inspiration att titta på SO-läraren! Det är ett så himla intressant ämne att man begår direkt tjänstefel om man inte lyckas få eleverna uppmärksamma😉

  7. pia said

    Del två!

    Undrar om jag själv var på sämre humör eller något… Men blev inte alls lika extatisk av detta avsnitt! Helt bra idé att be eleverna göra tidslinjer i SO, det passar perfekt som uppgift att göra i en grupp med folk med blandade intressen. Men redovisningen kunde väl ha gått till på något annat sätt kanske? Och hittills har vi bara fått se väldigt traditionell undervisning.

    Så störde det mej att hur de porträtterade eleverna i denna del. När de spelade dendär sången med orden ”Dropout, dropout” och annat och filmade vissa elever… Det behövs väl för dramatiken men…

    Så fastnade jag för lektionen där de sysslade med kartan. Jag har också nångång haft att göra med elever i de högre klasserna som inte har kunnat hitta några länder eller världsdelar på en karta, och det känns chockerande. Hon hade nog rätt, jag tror att det lätt händer att elever stämplas som basket cases om de inte kan något så enkelt som att hitta världsdelarna eller känna till var London ligger (det tyckte jag hon skötte dåligt förresten, hon kunde ha gett flera ledtrådar, de hade säkert klippt bort det, men hon SA ju faktiskt inte i vilket land staden låg). Vad var det förresten för ämne, livskunskap? Verkar helt intressant… Undrar när det kom som skolämne och vad det innebär?

    Hittade ni några pärlor?

  8. Camilla said

    Hej igen och tack för responsen!
    Intressant diskussion. Jag är själv student nu som vuxen och har en ”misslyckad” grundskolekarriär bakom mig. Jag känner igen mig såå mycket i den här serien. Dessutom upplever jag samma sak idag, fast jag är vuxen, skolan präglar ens person för hela livet. Det är som en mur som måste rivas varje dag, det är min rättighet att få utbildning och ett gott liv.

    Det andra avsnittet tror jag var dramatiserat för att visa ”smekmånaden är över”
    ang. SO läraren, så tycker jag att hon visades egentligen mest av sin kompetens det här programmet, -genom sin inställning! Tänk på hennes reaktion, hon upplevde att ungdomarna var RÄDDA för uppgiften, tänk på vilka andra reaktioner som kanske hade varit ”naturliga” efter avsnittet. De som jag har pratat med, reagerade bara på att klassen var stökig, ouppfostrade och att de själva inte hade stått ut som lärare i den klassen. Tänk sen på vilken inställning som är den mest dynamiska och kreativ? Tänk sen också på vilken inställning som gör att läraren känner sig stimulerad och tillfreds med sig själv, när den går hem från sitt arbete!

    Om jag tänker själv på vilken egenskap som de lärare som jag uppskattade hade, så var det att de älskade sitt ämne. Men de var få, såsom jag uppfattade det. Mina klasskamrater uppfattade det med, men med andra lärare. Därför tror jag att det är viktigt att det finns tillgång till fler lärare under hela skoltiden, i alla ämnen. Kanske man ska ha jätteklasser, med många lärare. så får man välja varandra. Då finns iallafall möjligheten att både lärare och elever hittar varandra.
    För trots allt är det viktigaste att man lär sig det som anses nödvändigt.

  9. pia said

    Hej Camilla, strongt av dej att börja om igen efter de jobbiga erfarenheterna!

    Du har rätt i detdär. Jag hade för en stund glömt att det faktiskt är TV-drama det handlar om – klart att det skulle se lite jobbigt ut – antar att vi får vänta några avsnitt till på de goda idéerna. Lite undrar jag vad SO-läraren sa när kamerorna inte var på, kanske det lät precis så som dem som du pratade med, att de var stökiga och ouppfostrade, det hade hon ju inte kunnat säga på TV?

    Att läraren måste älska sitt ämne, det håller jag fullständigt med om.

    Och jätteklasser! Det låter minsann intressant. Många rektorer och lärare är nog skygga för såna mekanismer som placerar lärare i olika fack enligt hur populära de är, (vad ska man göra med dem som ingen väljer?), och det finns ju tyvärr så många billiga poäng att plocka att det kanske inte alltid skulle gå rätt till. Sen finns det ju argumentet att det är bra för människor att lära sig att jobba med folk som är väldigt annorlunda än dem själva också… Men ändå tycker jag att idén är lite fascinerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: