Början av 2000-talet

-what the afterworld will be saying about these days

Gamla goda nutiden

Posted by Pia på söndag 2 september 2007

Nu har jag inte satt mej in i vad som händer i Köpenhamn denna helg egentligen. Har varit i medieskugga lite men anar att de finländska nyheternas prat om enormt våldsamma stenkastande anarkister inte är det enda sättet att se på saken. Jag ska kolla lite flera nyhetskällor och bilda mej en uppfattning. Men innan dess tänkte jag skriva detta inlägg.

För det slog mej att inget av mina svar på hur vi talar om början av 2000-talet år 2055 berör demonstrationer eller aktivism i någon form egentligen. Jag skulle kunna tänka mej att vi år 2055 säger: ”Tänk att för 50 år sedan vågade människor protestera på gatorna”, ”Tänk att för 50 år sedan gick inte alla poliser omkring fullt beväpnade”, eller ”Tänk att för 50 år sedan, år 2005, fanns det folk som litade på att staten lyssnade på alla”. Min poäng är liksom att något startade i Paris i november 2005 (eller i Genua eller i Seattle eller var man vill placera det) och att detta något tar sig lite i uttryck i olika städer, generellt sett människor som är trötta på att inte bli hörda. Min pessimistiska poäng är också att hårda tag blir allt vanligare och tårgas, arresteringar, avlyssnande och ännu värre grejor som vi inte ens ännu känner till kommer att godkännas av gråa massan (eftersom de har läst om vandalerna i tidningen). Då kan man dessutom kalla samhället för en demokrati, vilket är lämpligt för administrationen. War on activism, eller vad det kan tänkas kallas.

5 svar to “Gamla goda nutiden”

  1. Ida D. said

    Politiker har media som sin plattform och folk känner mer och mer att man har bara gator att synas och höras.
    Sommaren 2006 när Israel bombade Libanon, var det demonstration efter demonstration på Stockholms gator. En demonstration där samlades ca 1 500 människor har inte ens kommit i en enda rad i tidningarna. Det kändes frustrerande. Vidare, har folk skrikit på gator och allt kändes som stark behov… att skrika högt det som man tycker, tänker och vill.
    Jag tror att folk känner (någonstans innerst inne) att folk tappar rollen och att deras röster är oviktiga. Det väcker aggression och ännu större missnöje…tills en dag allt förvandlas till gigantisk revolution – alla mot allt!
    Liksom totala meningslösa desperater.

  2. elsa said

    Pia, den här kommentaren som Ida gör just proves my point. Elsa

  3. funderar said

    Ida! Just det. Vad händer sedan? Gigantisk revolution eller War on activism. Alla mot allt, det är ingen rolig tanke.

    I Helsingfors ordnades en demonstration mot ASEM-toppmötet förra året. Idag läste jag i tidningen att alla åtal som har väckts (bl.a. mot en riksdagsledamot för vänstern och en fotograf på en respekterad veckotidning) nu gör att det blir en enorm arbetsbörda för domstolarna. Man vrider det liksom till att aktivisterna nu gör livet ännu surare för ”vanliga goda medborgare” eftersom de inte får sina domar förklarade i tid.

    Robert Fisk, som jag snart ska skriva mera om, lovar, menar att journalisterna i världen efter september 2001 helt slutade ställa sig frågan VARFÖR.

    Elsa, jag är glad över att du läser min blogg och kommenterar! Verkligen! Men snälla, håll dej till ämnet!

  4. Ida D. said

    Som jag ser saker…
    Alltså, under 60-talet t.ex. var demonstrationerna häfftiga: studenter, rörelse mot rasism, etc. Under Vietnamkriget också.
    Politikerna var beroende av folk, och politikerna var välmedvetna om att demonstrationer kan ge konsekvenser – helt enkelt att man förlorar makt.
    Idag, började man svänga åt ett annat håll.
    Folk som demonstrerar framställs i media liksom barbarer, okulturella, ociviliserade varelse som gapar och skriker! Oj vad hämskt! säger man. Primitivt! försöker man förklara också.
    Jo, för att politiker fick total makt! Vi ser att dagens demonstrationer sällan ger någon resultat. Vi kan gapa och skrika hur mycket som helst, utan att någonting förändras. Ändå, allt kommer att bli som politiker bestämmer.

    10 000 demonstrerade när Bush kom i makten genom fusk. Ändå, fick han sitta som president. Miljontals människor demonstrerade mot krig i Irak runt om i världen, mot Guantanamo också… Ändå, blir det som politikerna bestämmer.
    Saken är att allt talar tydligt och klart om vad imperialismen innebär.
    Jag är inte kommunist. Jag är en blank konstnär. Jag hittar nackdelar hos alla politiker och partier. Och jag litar inte på någon politisk parti, program, ideologi. Ändå, tycker jag att imperialismen ska trycka oss mer och mer tills vi kommer på nivå liksom i medeltiden – att vi behöver inte rösta i överhuvudtaget. Politiker ska göra allt på egen hand och vi ska bara ”äta, jobba, sova dö”.

  5. funderar said

    Tack, aktiva Ida, för dina kommentarer med massor bra exempel!

    Jag tror nog att politikerna är i högsta grad beroende av folket ännu idag. Problemen är då kanske media, som styr vad som ska tas upp till diskussion och inte. Och just det, demonstranter porträtteras som galningar. Sällan visar de t.ex. gamla och barnfamiljer som protesterar, även om de ofta är med.

    Jag håller inte helt med i det, att alla politiker önskade att människorna var passiva. Men visst tystas folk ner också i våra felfria demokratier…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: