Utbildning lönar sig alltid. Eller.

Prövningarnas tid är inte förbi. Jag talar finska i radion imorgon, YLE radio 1. Det är fråga om programmet ”Ennakkoluuloja” (fördomar) där olika tyckare tar ställning till färdiga påståenden, mitt var utbildning lönar sig alltid. Här är en programpresentation på finska.

Jag har inte hört det färdigt klippta 15-minuters programmet, men minns att det blev en hel del prat om universitetsutbildning (som jag egentligen inte har SÅ mycket att säga till om) och mindre om grundläggande utbildning (som jag typ skulle kunna prata sönder en byggnad om). Får se.

Läsare och kunder

Tänk att för 50 år sedan, i början av 2000-talet, bytte de små lokaltidningarna synvinkel. De var inte bara till för sina läsare längre.

Redbullens och skolskjutarnas decennium

Fjorton fjortonåringar och jag funderade i veckan på vilka saker 2000-talet (decenniet) kommer att kännetecknas av när de är 70.  Många menade att de kommer att berätta för sina blivande barnbarn om vad ungdomar underhöll sig med på deras tid, om PS3, HDTV och om sociala medier. Som vanligt vid den typen av diskussioner delades meningarna angående miljöfrågor – några tyckte att början av 2000-talet var tiden då folk inte ännu fattade att ta vara på naturen (vilket man gjorde senare i tid nog), medan de flesta trodde att de kommer att få berätta för sina barnbarn om hur snön såg ut och om alla djur som fanns då. Två fenomen som alla kunde hålla med om att hörde till att vara ungdom på 2000-talet var energidryck och skolskjutningar. Ganska bra summerat tänkte jag. Ganska konstig värld vi lever i.

Och! Den andra svenska utgåvan av Le Monde Diplomatique kom med posten idag. Jag kan inte nog pusha denna pocketserie! Kalle Ankas pocket för medvetna vuxna kallar de sig. Den andra utgåvan innehåller rykande färska och fingret-på-pulsen-analyser om finanskris, piraterna vid Afrikas horn, om Kina, pressfrihet och ny världsordning. Skaffa dej en prenumeration eller ge en i julklapp! Den svenska utgåvan kan beställas i Sverige via Ordfront och i Finland via Into kustannus.

Political Helsinki

I can’t believe that 50 years ago, in the early 21st century, there were people who said that young people don’t care about politics. They said this because some people chose not to vote in elections. They didn’t consider other methods of political activity as anything of value. People dressed up as Smurfs dancing for free public transport, for instance, was seen as vandalism. Making an installation of doors in order to raise awareness about homeless people got the same kind of attention. The picture up on the left is what used to represent politics in these days, the Parliament building and a statue of the first president Ståhlberg. On the right are the official party lists with candidates to choose from, taken back in October 2008. Below are some examples of activity that was considered unnecessary and a little suspicious. This is portrayed by the presence of police cars never far from these manifestations.

Finally, here’s a question for you: out of these two pictures below, pick out the one that shows action seen as an annoyance in the city and that, according to several city officials should be banned?

Not everything is business, no matter what you say

Airport ads. Few things are funnier. If I had had a spray can in my hand I would have written ”No, you idiot, life is not a curve. If you compare your life to the stock exchange you’re seriously in need of help.”

But maybe there are some twisted individuals out there who see this sign and start thinking about placing money.

Förr använde man glasögon

Om dethär företaget fick välja skulle 2050-talets barn få läsa i sina historieböcker om början av 2000-talet, tiden då folk var omoderna och använde något som kallades glasögon. Reklamen här berättar hur enkelt det är att bli av med glasögonen säkert, effektivt, smärtfritt och snabbt. Sådär, bara att stiga in i framtiden. För vem vill se ut som den misslyckade glasögonfamiljen på bilden.

Nu hade jag inte tänkt använda detta offentliga internetutrymme till att diskutera huruvida det är bra att närsynta opererar sina ögon eller inte (fast egentligen skulle jag gärna vilja veta mera om det). Däremot är jag fascinerad över hur företag alltmera arbetar med världsbild och attityder. Ni vet, lite som i Kleins No Logo, man säljer en livsstil. Det är fascinerande hur folk som kallar sig liberaler förespråkar den världsordning som håller på att ta form. Jag upptäckte hur fri jag är senast igår när jag gick in i en ganska stor mataffär och skulle köpa en godispåse. Det fanns kanske 300 olika godispåsar. Men alla var antingen Fazers eller Malacos eller kedjans eget billighetsmärke.

Så ser valfrihet ut år 2008. Kolla reklamen för funlight, där står ”Är du cool grape eller saftig svartvinbär?” …bara att välja! Prova hitta en tandkräm som inte är Colgates eller Pepsodents någon gång. Din identitet skapar du genom att stöda en viss Idols-stjärna, den coola, rebelliska långhåriga eller flickan-från-landet med babyröst, välj själv! Men hur du än väljer så är du linkad till Idols-sponsorn Coca-cola.

Såg filmen Juno nyligen. Den skulle säkert kunna kallas indie, men producerades av Fox. Nu kan du alltså vara antingen mainstream eller indie-lutande, alla ryms in hos Fox.

Reklam från Schweiz

Jag bjuder på lite schweiziska reklambilder. Reklam slutar aldrig fascinera. Får det vara lite cigarretter?

Så lite eskortservice. Gällande sexindustrin ser det ut att vara lite ambivalent. Är proffsighet alltså ett plus eller ett minus?

Då man läste TV-tablåer

Tänk att för 50 år sedan, år 2005, gick man hem för att se på ett visst TV-program. Så föreslår Baba att vi kommer att säga år 2055. Jag kan tro att det blir konstigt att tänka sig en tid då TV-program var utsatta på vissa tider som man måste passa. Säkert kommer man att skynda hem i framtiden också för att följa med något – kanske finalen i fotbolls-VM, om vi har ett sådant evenemang då? Men knappast kommer någon att läsa tv-tablåer år 2055.

Säkert kommer mycket gällande TV att ändras, och det ganska snart. Jag tänkte på det idag när jag fick ett lite tjockare brev på posten. Det var en present från Kommunikationsverket, en svart mössa, som tack för att jag betalar TV-avgift! Hur ska man ställa sig till sådant här? Lite desperat kanske? Ska verkligen de som betalar sin TV-avgift ha en mössa som tack?

Jag vill också se fattig ut, kosta vad det kosta vill!

Något som vi med säkerhet vet att vi kommer att förundra oss över i framtiden är hur folk gick klädda under början av 2000-talet. Det tycks inte spela någon roll hur man klär sig, tjugo år efteråt är det något man kan skratta gott åt. Alicia tänker sig att vi år 2055 kommer att säga: Tänk att för 50 år sedan, år 2005, hade vissa så många tatueringar och piercingar. Det är lite svårt för mej att föreställa mej att piercingar skulle kunna representera något gammalt och unket, något som farfar hade, men månne inte vi ser den tiden också.

Detta tänkte jag på när jag läste en artikel i Helsingin Sanomat (tyvärr bara på finska) om hur modeskaparna i USA härmar hemlösa och fattiga. Naomi Klein menade att modet med lösa collegebyxor kom från slummen, där barn hade ärvt sina äldre syskons utslitna och lösa brallor. Samma gäller halvtrasiga stövlar och tröjor som är antingen för stora eller för små, något som modesystrarna Mary-Kate och Ashley Olsen introducerade i sin ”homeless-look”, vilket ledde till att de beskrevs som ”fashion icons” i New York Times. (”She makes skinny girls in baggy clothes look cool” var en kommentar.) Idén var att kläderna skulle se ut som om de var hittade i en sopcontainer. Priset är däremot inte direkt jämförbart med loppisfynd – eller som en annan artikel i HS berättar: en blek t-shirt kostar 75 dollar och en rosa med lite text går på 198 dollar. Det tragikomiska är väl att det finns människor som köper.

Guatemala pictures: people and politics (click to enlarge!)

1 Río Dulce, girl watching her big brother playing

2 Casa Guatemala kids during their school holidays usually swim…

3 …and eat oranges…

4 …until they fall asleep

5 New Year’s party in the orphanage

6 Older kids helping out in the hotel kitchen

7 Why make presidential election campaigning complicated when you can just say: ”Vote like this for a better future”

8 Livingston, a poster for Partido Patriota, with candidate Otto Perez Molina, a School of Americas-trained retired general responsible for deaths in the Guatemalan civil war. His policy of Mano Dura, fighting criminality with hard hands, almost made him president some months ago.

9 The winner in that election was Alvaro Colom, here shown on a poster thrown on the ground and littered. I met people who had the same poster on the walls of their houses, hoping that he would be the leader the country needs.

10 But most people have an idea of who the real leader of Guatemala is, the big companies. I can’t get over how everything can be bought for money. There doesn’t seem to be a single building in any town that is not sponsored. On the steps it says: ”How great it is to pay per second” ”The best chip is Tigo’s”.